1515

DEBATT: Nytt norrsken över socialdemokraterna

De tyska socialdemokraterna har nått oväntade framgångar i opinionssiffrorna inför valet 26 september. Men hur mår den tyska socialdemokratin i dag och vilka är de viktigaste frågorna för kanslerkandidaten Olaf Scholz? Det frågar sig Per Tryding, vice vd på Sydsvenska Handelskammaren på Di Debatt.

Artikelförfattaren Per Trydings bästa valminne är annars när Tyskland valde styre för första gången efter återföreningen 1990.
”Med DDR-kommunisterna i PDS och SDP som hade en riktig vänsterlutande kandidat Oskar Lafontaine (som var skeptisk till euforin och förlorade tok-stort). Kohl bildade regering och fiskade upp en ung tjej från DDR som kvinnominister.”
Titeln blev minister für Frauen und Jugend, dvs jämställdhets- och ungdomsminister. Men i Kohls Tyskland fick det heta kvinno- och ungdomsminister. Som Kohl kom att kalla ”min flicka”. Eller, som hon faktiskt heter: Angela Merkel.
Vice VD Sydsvenska Handelskammaren, PhD och internationell ekonom, har jobbat på nordtyska lobbyhuset Hanse office i Bryssel.
Artikelförfattaren Per Trydings bästa valminne är annars när Tyskland valde styre för första gången efter återföreningen 1990. ”Med DDR-kommunisterna i PDS och SDP som hade en riktig vänsterlutande kandidat Oskar Lafontaine (som var skeptisk till euforin och förlorade tok-stort). Kohl bildade regering och fiskade upp en ung tjej från DDR som kvinnominister.” Titeln blev minister für Frauen und Jugend, dvs jämställdhets- och ungdomsminister. Men i Kohls Tyskland fick det heta kvinno- och ungdomsminister. Som Kohl kom att kalla ”min flicka”. Eller, som hon faktiskt heter: Angela Merkel. Vice VD Sydsvenska Handelskammaren, PhD och internationell ekonom, har jobbat på nordtyska lobbyhuset Hanse office i Bryssel.

Har man visioner ska man söka läkare, sa en gång tyske socialdemokraten och kanslern Helmut Schmidt. Årets kanslerkandidat, Olaf Scholz, är nog benägen att hålla med. I en intervju inför valet diskuterar han med lekande spänst sociologen Max Webers politikerbegrepp och landar i att det ytterst handlar om att vilja. Där någonstans befann sig ju också Olof Palme, vilket Scholz naturligtvis är väl medveten om.

För kopplingarna till Norden och Sverige är starka. Socialdemokratin äntrade en gång i tiden Sverige från Tyskland via Malmö. Under andra världskriget bodde Lübeckfödde Willy Brandt i Stockholm och hade norskt medborgarskap en tid. Namnet Brandt var ett alias för att undkomma nazisterna och han tog det senare officiellt. 1969 blev han kansler tillsammans med liberalerna och 1974 tog Helmut Schmidt över.

När man betraktar de tyska socialdemokraterna SDP som talangfabrik är det påfallande hur många som kommer från norr och är förbundna med Norden. Schmidt var Hamburgare. Nittiotalets Björn Engholm regerade i Kiel och förra valets Hamburgfödde kanslerkandidat Peer Steinbrück hämtades också från Kiel. I norr finns även andra som kunde valt att gå längre, som ministerpresidenten Heide Simonis, som var ett slags Merkel i blommig hatt.

En tidig efterkrigsslogan från Hamburg var kort och gott ”Hanseat-Sozialdemokrat”. Detta enkla ordpar sammanfattar mycket. Hansan var ett handelsförbund med förgreningar i norr. Vikten av affärer och den kultur som handelsmötena skapade har entydigt positiv klang. Hanseat kan numera alla invånare i en hansastad som Hamburg kalla sig. Men hanseat är historiskt också ett högborgerligt begrepp för den styrande eliten i norra Tyskland. Att detta så helhjärtat övertagits av Socialdemokratin säger en del.

När Hamburgsonen Olaf Scholz i sitt linjetal i tyska förbundsdagen inför spurten på tyska valet åberopar Sverige är det alltså ingen tillfällighet. Här utvecklar han innehållet i den viljekraft som han menar definierar en politiker.

Två ord sätter bakgrunden. Sammanhållning och tillväxt. Det är bara med sammanhållning Tyskland kunnat hantera pandemin och flodkatastrofen. Och redskapet att hantera kriserna är tillväxt, som han menar är det viktigaste målet för politiken.

Tillväxten behövs nämligen för att lösa tre utmaningar. Den första är utbildning. Här ingår omsorgen om de allra yngsta, alltså dagis, som kallas KITA på rund och kärleksfull tyska. Men Scholz drar framför allt en lans för det som han kallar den viktigaste delen av det tyska utbildningssystemet, nämligen lärlingar och yrkesutbildning. Här ska fokus ligga. Detta är tänkvärt ur svenskt perspektiv. Våra yrkesutbildningar har tappat en procentenhet av sina elever per år sedan 80-talet. Den framgångsrika tyska modellen bygger på regional samordning tvärs över branscher. Men detta har saknats helt i de svenska centrala stuprörs-organisationerna.

Den andra utmaningen är att bygga bostäder. På sjuttiotalet byggdes 800 000 bostäder om året i Tyskland. Nu ska landet klara 400 000 per år i ett decennium. Hyrorna får inte skena och Scholz kan tänka sig moratorium. Bostadspolitiken har han redan testat som borgmästare i Hamburg.

Den tredje är pensionerna. Scholz menar att detta är en ungdomsfråga. Den som börjar arbeta vid 17 års ålder och ska betala in i fem decennier måste lita på att det finns en leverans. Nyckeln är inte höljda premier, utan ökad sysselsättning. Här pekar Scholz på Sverige som har betydligt fler kvinnor i arbete än Tyskland.

Detta är knappast ideologiska stridsfrågor, utan pragmatisk tillväxtpolitik i klassisk SDP anda. Och långt ifrån alla i partiet älskar anslaget. Men Brandt, Schmidt och Schröder har alla varit högerfotade i förhållande till sina medlemmar. De vill visserligen inte sänka skatter, men har också demonstrerat återhållsamhet med bidrag. Schröders arbetsmarknadspolitik, de så kallade Hartz-reformerna, var förlagan till Reinfeldts strama bidragspolitik. Och kontroversiell i vänstern.

Olaf Scholz var arbetsmarknadsminister på den tiden. Det var som sådan han blev känd utanför Hamburgpolitiken. Beläst och tråkigt seriös. Inga försök att smeta skandaler på honom har fastnat. Han kallas därför ”Scholzomaten” i tyska media.

Klimatfrågan då? Socialdemokratin har ett program för det också. Men där råder i dag närmast konsensus om de stora dragen över partigränserna. Så varför riskera något med för mycket detaljer.

Särskilt inte nu när CDU och De Gröna verkar gå bort sig i valrörelsen. Efter att företrädaren Martin Schulz trampade igenom trossbottnen i förra valet och Andrea Nahles därefter noterade ensiffrigt i delstatsvalet i Bayern innan hon lämnade, så ser allt plötsligt bättre ut.

Med realpolitikern Olaf Scholz vid rodret verkar det lysa nytt norrsken över partiet som kan drömma om valresultat som åtminstone kan avrundas uppåt mot 30 procent. Siktet verkar rätt och som Tysklands rikaste parti kan SPD nu lossa av bössan i slutspurten.

Så Scholz tar det lugnt med visionerna. Han vet att tyskarna vill ha förändring och ny framtidstro. Men han vet också att tyska väljare är konservativa, så det ska vara en framtid de känner igen.

Per Tryding

Vice vd för Sydsvenska Handelskammaren, PhD och internationell ekonom. Har jobbat på nordtyska lobbyhuset Hanse office i Bryssel. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?