1515
Annons

Debatt: Nya stambanor kräver alternativ finansiering

DEBATT. Sveriges framtidsutmaningar kräver både höghastighetståg och upprustning av den befintliga järnvägen. Därför behövs en alternativ finansiering av nya stambanor, vid sidan av infrastrukturanslaget, skriver SJ-chefen Crister Fritzson i ett upprop tillsammans med åtta järnvägs- och näringslivsföreträdare.

LÖS TÅGPROBLEMEN. Sverige har investerat alldeles för lite i infrastruktur och underhåll. Det är därför det finns problem i järnvägstrafiken. Detta måste åtgärdas, och bland annat därför måste de nya banvallarna för höghastighetståg finansieras på alternativt sätt, anser nio debattörer.
LÖS TÅGPROBLEMEN. Sverige har investerat alldeles för lite i infrastruktur och underhåll. Det är därför det finns problem i järnvägstrafiken. Detta måste åtgärdas, och bland annat därför måste de nya banvallarna för höghastighetståg finansieras på alternativt sätt, anser nio debattörer.Bild:Pontus Lundahl

Problemen i tågtrafiken har en enkel förklaring: Sverige har i flera decennier underinvesterat i infrastrukturen och dess underhåll. Samtidigt har befolkningen och ekonomin vuxit, vilket ökar belastningen på infrastrukturen ytterligare. Lösningen är inte att fortsätta i samma hjulspår, utan nya vägar måste prövas. Därför samlas vi, samhällsaktörer och representanter från näringslivet för att uppmana till blocköver- skridande samtal om alternativ finansiering av framtidens infrastruktur.

Även om anslagen till infrastruktur har ökat de senaste åren är behoven större än det ekonomiska utrymmet. Med en alternativ finansiering, utanför infrastrukturanslaget, kan vi både underhålla den järnväg vi har samtidigt som vi bygger nytt för att skapa den kapacitet som är nödvändig för dagens och morgondagens behov.

I grunden handlar denna fråga om Sveriges konkurrenskraft. En utmaning på den internationella marknaden är Sveriges geografiska läge i Europas periferi. För att möta detta krävs tidseffektiva och pålitliga transporter med mycket hög kapacitet, vilket nya stambanor, i form av höghastighetsjärnväg, skulle leverera. För företag är det avgörande att kunna lita på att godstransporter kommer fram i tid; redan små förseningar kan innebära stora kostnader. Dagens järnväg klarar inte de tillförlitliga transporter som krävs av ett konkurrensutsatt näringsliv.

En så pass stor investering som höghastighetsjärnväg ger en överhängande risk för undanträngningseffekter. Det vill säga att investeringar i ett objekt tränger undan investeringar i ett annat, och Sverige stoppas upp. Det har med rätta höjts ett varningens finger för att höghastighetsjärnvägen kan bli en gökunge som upptar för stort ekonomiskt utrymme och gör att det saknas resurser till andra objekt. Detta kan undvikas genom alternativ finansiering där höghastighetsjärnvägen inte längre konkurrerar om samma pengar som annan infrastruktur. Den här typen av stor, omdanande, investering kräver en separat långsiktig hantering och finansiering.

Med en anslagsfinansiering skulle dessutom ett färdigställande av höghastighetsjärnvägen ta över 50 år. Småsträckor kommer att byggas under tiden, vilka inte alls ger den nytta och inte möter behoven. Först när ett färdigt järnvägssystem är på plats kan vi tillgodogöra oss hela investeringen. Genom alternativ finansiering kommer vi att kunna bygga nytt, underhålla gammalt och bygga för framtiden, snabbt och utan undanträngningseffekter.

I debatten om infrastrukturen ställs ofta nya stambanor mot upprustning av befintlig järnväg. Men Sverige behöver både och. Tillsammans skapar både gamla och nya stambanor möjlighet till den tågtrafik Sverige behöver för framtiden. Genom att investera i nya stambanor så möjliggörs snabba och pålitliga resor Stockholm–Göteborg, Stockholm–Malmö och orterna däremellan, samtidigt som mer utrymme skapas för den regionala persontrafiken och för godstrafiken på befintliga stambanor. Därutöver kommer det frigöras tillräcklig tid på spåren för att hantera underhållet. Förutom rena transportvinster skapar nya snabba stambanor förutsättningar för 300.000 nya bostäder, bättre matchning på arbetsmarknaden, ökad export och omställning till mer miljövänliga transporter.

Det kommer att skapas helt nya möjligheter att bo på en ort och arbeta på en annan. Det leder till att fler orter kan utvecklas och bli attraktiva bostadsorter och matchningen på arbetsmarknaden förbättras. Samtidigt ökar det potentialen för företag att etablera verksamheter utanför storstadsregionerna och därmed skapa nya jobb på landsbygden.

Med fler miljövänliga vinster kan vi vända dagens utveckling, där transporter står för en tredjedel av Sveriges klimatpåverkande utsläpp. Prognoser visar på en fortsatt transportökning. För att minska utsläppen måste vi antingen minska transporterna, vilket skulle sänka Sveriges tillväxt, eller öka investeringarna i miljövänliga och fossilfria transporter genom en ny snabb stambana.

För att dessa effekter ska uppnås krävs att de nya stambanorna byggs för höga hastigheter, 320 km/h, samt att investeringen finansieras utanför statliga anslag, exempelvis via lån.

* De nya stambanorna ska kunna byggas samtidigt som den befintliga järnvägen rustas upp, så att de inte blir en ”gökunge” som tränger undan andra nödvändiga infrastrukturåtgärder.

* Utbyggnaden och upprustningen av järnvägen ska kunna ske i hög takt, så att den nya stambanan kan börja trafikeras och nyttan av investeringen realiseras inom rimlig tid.

* Uppnå effekterna 300.000 nya bostäder, bättre matchning på arbetsmarknaden och fler miljövänliga godstransporter.

Nya stambanor för höghastighetståg beräknas kosta 230 miljarder kronor. Med exempelvis en lånefinansiering skulle den offentliga skulden öka med några procentenheter. Sverige skulle därmed fortfarande, med mycket god marginal, klara EU:s riktlinje om att den offentliga skulden ska vara lägre än 60 procent av BNP.

På det övergripande planet har 1990-talets upprensning i svensk budget och det sedan tillkommande ramverket tjänat Sverige väl. Vi har byggt upp en ekonomi i balans som gör att vi kan möta lågkonjunkturer.

Nu, när det går bra för svensk ekonomi, är det läge för en ambitiös politik. Sunda finanser i balans skapar ett unikt läge att bedriva en aktiv finanspolitik och investera för framtidens generationer. Det finns flera förslag på hur vi kan lånefinansiera, eller på annat sätt finansiera höghastighetsjärnvägen. Dessa bör vara grunden i ett blocköverskridande samtal.

Vi ser med stor oro på det förslag som nu lämnats till regeringen, som på grund av regeringens direktiv innebär långsammare tåg och halverad byggtakt. Risken är stor för en kostnadsineffektiv halvmesyr som tränger undan andra investeringar. Framtidens transporter ska inte byggas med gårdagens teknik och Sveriges utmaningar möts inte med antingen höghastighetståg eller upprustning av befintlig järnväg. För att klara konkurrenskraften och möta klimathotet behövs bägge.

Vi uppmanar därför Sveriges regering och riksdag till blocköverskridande samtal om infrastrukturen, som lägger grunden för nödvändiga beslut om att öppna upp för en alternativ finansiering av infrastrukturen.

Crister Fritzson, vd, SJ AB
Britta Lejon, förbundsordförande, Fackförbundet ST
Björn Westerberg, vd, Branschföreningen Tågoperatörerna
Pia Lagerlöf, generalsekreterare, Swedtrain
Ola Ringdahl, vd, Nord-Lock Group AB
Johan Trouvé, vd, Västsvenska Handelskammaren
Jonas Ekeroth, vd, Handelskammaren Jönköpings län
Johanna Palmér, vd, Östsvenska Handelskammaren
Stephan Müchler, vd, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Därför blir Soho House vårt nästa Clubhouse

Just nu pågår rekryteringsprocessen till den exklusiva medlemsklubben Soho House som öppnar i en gammal kyrka i Stockholm. Men risken är stor att etableringen av Soho House i Sverige kommer att bli ett nytt Clubhouse, skriver Viggo Cavling, chefredaktör på Travel News.

Foto:Jack Mikrut

Just nu pågår rekryteringen till Stockholms första Soho House. Det hela är ett slags pyramidspel. Befintliga medlemmar ska locka in nya medlemmar. Jag gissar att det blir någon form av kickback om jag tackar ja till att blir medlem. 23 000 kronor kostar det att bli medlem i samtliga hus. Alltså då får jag access till Soho House globala utbud. 13 000 kostar det att bli medlem bara i huset i Stockholm och är jag under 27 år är samma siffror 10 500 kronor och 3 000 kronor.

Det första Soho House öppnade i London 1995. Verksamheten var ett barn av sin tid. Ord som var heta då var credd, indie, arty och cool. Folk (jag) skrattade åt Glenn Killing i Manegen för man vågade inget annat. Den tidens humor var obegriplig, men kunde förklaras med ett enda ord: ironi. Inget var någonsin på riktigt och det fulaste som fanns var folklighet. Jag tänker på detta när jag hör en intervju i P1 med Nina Persson, sångerska i det extremt heta nittiotalsbandet The Cardigans. När koftorna från Småland var på toppen fick de vara husband i världens största tv-serie Beverly Hills. Och hur kändes det då? Jo, bandet skämdes, de ville ju vara indie.

Nu tjugofem år senare ångrar sig Nina. Hon borde ha omfamnat uppskattningen i Hollywood och blivit genuint glad. 

När Soho House öppnade var det samma ideologi som präglade affärsidén. Vi väljer ut de absolut coolaste kreativa människorna och samlar dem i en lokal. Finansmänniskor är tråkiga så de får absolut inte bli medlemmar. Verksamheten var hand i handske med tidsandan och rullade på. Det blev fler hus i New York, Los Angeles och Berlin. Men någonstans på vägen hann verkligheten ifatt grundaren Nick Jones. Verksamheten gick med förlust. Coola människor är tyvärr ofta väldigt dåliga på att tjäna pengar. Följaktligen är de snåla och ja tyvärr fattiga. Lösningen blev att Soho House fick en ny delägare i riskkapitalbolaget Yucaipa. Och vi vet alla hur dessa bolag tjänar pengar: extrem tillväxt är enda vägen fram. Nu efter corona ska Soho House öppna tjugo nya hus och ett av dem ska alltså bli verklighet i en gammal kyrka på Östermalm i Stockholm. Tyvärr tror jag att tiden har sprungit ifrån Soho House för länge sedan. 

Till att börja med så har Stockholm redan en uppsjö av hippa kontorshotell. Vore jag ung och cool i dag skulle jag i första hand söka mig till Klarnagrundaren Niklas Adalberths företagskuvös Norrsken i Spårvagnshallarna. Här kan du både bli miljardär och rädda världen samtidigt. Näst hippast tycker jag att Epicenter på Malmskillnadsgatan är. Här pågår fortfarande den digitala revolutionen för fullt och du kan få ditt medlemskort inopererat som ett chip i handen. Inte många meter bort på samma gata finns amerikanska We Work, kontorshotellet som gick upp som en sol och ner som en pannkaka på bara några år. Själv skriver jag dessa rader i kontorshotellet Convendums lokaler på Vasagatan, en av runt tjugo enheter i Stockholm. Det är inte det minsta hippt, men sofforna är sköna och foajén ser ut som en internationell hotellounge.

Den andra anledningen att jag inte tror på detta är att Stockholmarna inte gillar att vara trea på bollen. Globala koncept imponerar sällan på nollåttorna. Starbucks, världens största kafékedja, blev inte en hit i The Capital of Scandinavia. Trots drömläge och magiska kaffedrinkar finns knappt en enda enhet kvar innanför tullarna.

Inte heller världens mest lönsamma restaurangkoncept Eataly har blivit en framgång i grandiosa lokaler på Biblioteksgatan mitt i huvudstaden. Övervåningen är redan nedsläckt och onda tungor tror att Stureplansgruppen snart tar över det som finns kvar på bottenplan.

Men den tredje och viktigaste anledningen att jag är skeptisk är att ett sällskap utan människor med pengar är helt ointressant hösten 2022. I vår digitala era är siffror allt. Två av vår tids hetaste människor är Bianca Ingrosso och Jan Emanuel Karlsson. De är framgångsrika inte för att de lever upp till orden credd, indie, arty och cool utan för att de äger på sociala medier. Och de är riktigt rika. Det är sådana människor som vår tids kreativa elit vill ha kontakt med. De flesta på Stureplan har en startup i bakfickan som bara väntar på sin första såddinvestering. Den lär ingen hitta på Soho House på Östermalm.

Nej, risken är stor att etableringen av Soho House i Sverige kommer att bli ett nytt Clubhouse. Ni kanske minns pod-appen som ”alla” lyssnade på i en vecka och sen fejdade ut lika snabbt som vi kan säga hipp hajp.

Viggo Cavling, chefredaktör på Travel News, Nordens största affärstidning för reseindustrin

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera