Det är i dag välkänt att vi befinner oss i ett allvarligt läge för mänsklighet, djur och natur, med fortsatt global temperaturhöjning och snabb förlust av den biologiska mångfalden. Det globala näringslivet ansvarar för en stor del av denna utveckling. Företagens produktion av varor och tjänster förbrukar mer resurser än vad som återställs och ger upphov till växthusgasutsläpp, och finansiella institutioner delar detta ansvar genom att äga och finansiera dessa verksamheter. Men denna negativa utveckling kan vändas. Företagen kan hantera sina miljörisker, finanssektorn kan ta ett större ägaransvar och hjälpa företagen som behöver ställa om sin produktion, och politiker kan genomföra den policyutveckling som är nödvändig för att det ska lyckas.
I dag har många företag och finansaktörer börjat redovisa sina klimatrelaterade risker och möjligheter, i enlighet med det ramverk som lanserades 2017 av Taskforce on Climate-related Financial Disclosures (TCFD). Vissa bolag har dessutom satt mål för nettonollutsläpp och åtagit sig att anpassa verksamheten i linje med målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader senast år 2050. Men det har saknats ett liknande ramverk för redovisning avnaturrelaterade risker, det vill säga beroenden, påverkan, risker och möjligheter kopplat till naturen, trots att klimatmålen är omöjliga att nå om vi inte tar in naturen och dess ekosystem i ekvationen.
Stabilitet i naturen och klimatet utgör grunden för såväl samhälle som ekonomi – alltifrån luften vi andas, jorden och haven som ger oss mat, material till våra mediciner och kläder och energi till transporter och produktion. Men idag syns varken värdet av naturens ”tjänster” i företags resultat- och balansräkningar eller i värderingen av investerares portföljer. Alla drabbas dock av kostnaden som förlusten av naturresurser medför. Ekosystem i obalans, vars effekter förstärks med ökande klimatförändringar, medför ökade kostnader, förlorade intäkter, råvarubrist och ökad social oro. Enligt World Economic Forum kan en klokare hantering av naturen, utöver att fortsätta generera de tjänster som vi nyttjar i dag, skapa 400 miljoner arbetstillfällen och affärer till ett värde av 10 triljoner USD varje år fram till 2030. Naturen är därför vår närmaste allierade, och att vårda och värdesätta naturen och dess tjänster är därför en överlevnadsfråga, men också sund ekonomi.
I december 2022 antog världens ledare genom FN:s konvention för biologisk mångfald (CBD) ett globalt avtal för naturen (Kunming-Montreal) med målet att vända den negativa utvecklingen till 2030. Genom mål 14 och 15 i detta avtal blir näringslivet, inklusive den finansiella sektorn, en viktig del i detta genomförande, då det bland annat uppmanar stora, internationella företag och finansiella institutioner att regelbundet mäta och rapportera sina risker, möjligheter, beroenden av och sin påverkan på biologisk mångfald.
Det nya ramverket från Task Force on Nature-related Financial Disclosure (TNFD) som nu lanseras kommer som ett svar på hur rapporteringen ska gå till som Kunming-Montreal-avtalet föreskriver till företag, finansiella institutioner samt regeringar och dess myndigheter. TNFD etablerades av bland andra WWF och arbetet med ramverket har drivits av arbetsgrupper där bland andra AP7 och Storebrand har ingått. Ramverket erbjuder en grundlig metodik (LEAP) som hjälper ett företag eller en finansiell institution att kartlägga och utvärdera hur verksamheten påverkar och påverkas av naturen, och ta fram strategi, åtgärdsplaner och rapportering av sina framsteg.
Syftet med TNFD är att konkretisera hur målsättningarna i Kunming-Montreal-avtalet omsätts i regionala och globala rapporteringsramverk som European Sustainability Reporting Standards (ESRS), Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) och International Sustainability Standards Board (ISSB), på liknande sätt som TCFD-ramverket legat till grund för klimatredovisningen. Det bidrar till att rapporteringen blir globalt jämförbar, och att arbetet med biologisk mångfald blir mer heltäckande i och med TNFDs breda angreppsätt. Investerare har redan börjat och kommer framöver ställa allt högre krav på företagens data. Genom TNFD kan aktörer som dessa förses med bättre underlag för mer välinformerade beslut – något som i sin tur bidrar till att styra om kapitalflöden från det som skadar naturen till det som gynnar den.
Existerande risker som det finns god information om kan marknaden prissätta på ett effektivt sätt. Ekonomin kan utvecklas under mer ordnade former. I dagsläget har finansiella myndigheter och marknadens aktörer inte tillräckligt med information för att fullt ut kunna värdera konsekvenserna av förlust av naturresurser och ekosystemtjänster. När information saknas ökar risken för felprissättningar och kaotiska händelseförlopp.
Vi vill därför rikta följande uppmaningar:
”Vi har bara sju år på oss om vi ska nå 2030-målet och vända den negativa utvecklingen för biologisk mångfald”
De senaste åren har en rad reglerings- och lagstiftningsinitiativ kopplat till klimat tagits, vilket är positivt, men mycket utvecklingsarbete återstår att göra för naturrelaterade risker. Överväldigande tolkningsutrymme och bristande samordning utgör en påtaglig risk att Kunming-Montreal-avtalets mål inte nås.
EU:s kommande nya regelverk och krav på svenska bolag är bra och viktiga första steg för att öka transparensen och synliggöra näringslivsaktörers koppling till naturen. Men att enbart öka transparensen kommer inte att vara hela lösningen. Det krävs också heltäckande regelverk som bidrar till företagens omställning och styr om kapital till verksamheter som gagnar naturen. Vi hoppas att TNFD kan få samma eller till och med större genomslag än TCFD fått för klimatredovisning. Vi har bara sju år på oss om vi ska nå 2030-målet och vända den negativa utvecklingen för biologisk mångfald. Tiden håller på att rinna ut.
Johan Florén, chef ESG och Kommunikation på AP7
Kamil Zabielski, Head of Sustainable Investment, Storebrand asset Management
Gustaf Lind, generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
