ANNONS:
Till Di.se

Debatt: Nästa lågkonjunktur slår hårt mot utrikes födda

  • Mats Persson, ekonomiskpolitisk talesperson för Liberalerna. Foto: TT och Magnus Fröderberg

I en rapport med ny data från Statistiska Centralbyrån som presenteras i dag undersöker Liberalerna hur nästa lågkonjunktur kommer att påverka de allra mest utsatta på den svenska arbetsmarknaden. Resultaten är nedslående, skriver Mats Persson, ekonomiskpolitisk talesperson för Liberalerna.

Vi ser en ny arbetslöshet växa fram i Sverige. De arbetslösa är i dag i huvudsak människor som över huvudtaget inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Det är framför allt två grupper som tillhör de allra mest sårbara: personer födda utanför Sverige och personer som saknar gymnasieutbildning. Här misslyckas Sverige. Ingen annan stans i EU finns så få enkla jobb för de med lägre utbildning. Ingen annanstans i EU är skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda så stor som här.

Särskilt allvarlig är situationen för utrikes födda kvinnor. Nästan 30 procent av de utomeuropeiskt födda kvinnorna i arbetsför ålder står utanför arbetskraften. Sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda kvinnor är nästan dubbelt så stort som det mellan inrikes och utrikes födda män.

Sysslolöshet och långvarigt bidragsberoende är förödande för ett samhälle. När människor förlorar självkänsla och brist på sammanhang släcks hoppet om en bättre framtid. När bidragsberoendet blir varaktigt och börjar gå i arv skapas en ny permanent underklass.

Den ökade tudelningen har inte skett i en sjunkande konjunktur. Tvärtom, det är i en stark konjunktur som gruppen utsatta arbetslösa nu växer till 300 000 personer. Det vi ser är en högkonjunktur som helt går Rinkeby, Rosengård och Ronna förbi. Det är oroande eftersom att vi vet att vid nästa lågkonjunktur kommer än fler stå utan jobb än i dag.

I en rapport som presenteras i dag, undersöker Liberalerna hur nästa lågkonjunktur kommer att påverka de allra mest utsatta på den svenska arbetsmarknaden. Med hjälp av ny data från Statistiska Centralbyrån (SCB) över historiska förvärvsfrekvenser för särskilt utsatta på arbetsmarknaden, kartlägger vi hur utrikes födda och personer med högst förgymnasial utbildning klarat sig genom tidigare konjunkturnedgångar. Resultaten är nedslående. I de tre konjunkturnedgångar Sverige haft sedan år 1990 har båda grupperna i genomsnitt tappat ungefär nio procentenheter i sysselsättning mellan konjunkturtoppen och konjunkturbotten.

Nio procent är ingen torr siffra – det motsvarar omkring 250 000 människor som riskerar att gå från eget jobb och egen lön till sysslolöshet och bidragsberoende när konjunkturen viker nedåt. En arbetsmarknad som inte fungerar för dessa grupper i högkonjunktur är en arbetsmarknad som slår ut många i lågkonjunktur.

En av vår tids största samhällsproblem är att bidragsberoendet fördjupas och att Sverige glider isär. Denna utveckling går att vända. Men strävan om att hålla ihop Sverige kräver aktiva insatser och att politiken fokuserar på att bryta bidragsberoendet. Flera offensiva liberala reformer behövs:

Sverige behöver ett sysselsättningsmål. Liberalerna vill att Sverige ersätter regeringens misslyckade arbetslöshetsmål med ett sysselsättningsmål: Sverige ska nå 70 procents sysselsättning i åldrarna 15–74 år 2025. Ett särskilt fokus ska vara att öka sysselsättningen för utrikes födda utan gymnasieutbildning och unga mellan 20-24 år utan gymnasieutbildning till 45 respektive 50 procent; en ökning med ca 10 procentenheter per grupp jämfört med i dag.

Fler enkla, riktiga jobb som ger en biljett in på arbetsmarknaden. Därför behövs det en ny anställningsform för unga utan gymnasieutbildning och för nyanlända där ingångslönen är lägre och arbetsgivaravgiften slopas. När kostnaden för att anställa sänks blir det mer attraktivt att anställa också den som saknar arbetslivserfarenhet.

Det måste löna sig att jobba i förhållande till att få bidrag. Försörjningsstödet blir i dag en fattigdomsfälla då marginaleffekten ibland är 100 procent, det vill säga hela inkomstökningen vid arbete försvinner när försörjningsstödet trappas ned lika mycket. Därför måste försörjningsstödet reformeras så att det alltid lönar sig att gå från bidrag till arbete. Dagens bidragsnivåer behöver stramas upp och ses över. Regeringens ensidiga bidragshöjningar måste bytas mot en politik där både arbetslöshetsersättningen och sjukpenningen skapar drivkrafter för fler att komma tillbaka till arbete.

Gör motprestation för försörjningsstöd obligatoriskt i kommunerna. Alla människor har ett eget ansvar för sin försörjning. Därför är det viktigt att det finns en hög förväntan på att den som har försörjningsstöd genomför praktik eller aktivt söker arbete.

Inför en yrkesskola och ge dem som saknar gymnasieutbildning chansen till utbildning. Många nyanlända behöver lära sig svenska och få möjlighet till utbildning på en arbetsplats där man lär sig på jobbet.

Högre förväntningar på utrikes födda kvinnor. Kvinnor och män ska mötas av samma förväntningar på att jobba och svenska myndigheter ska inte bidra till att traditionella könsroller upprätthålls. Så är det inte i dag. Nyanlända kvinnor deltar i mindre omfattning i olika arbetsförberedande insatser och påbörjar SFI senare än män.

Att bryta det passiva bidragsberoendet och stoppa framväxten av en ny underklass är en av vår tids viktigaste uppgifter. Mitt i högkonjunkturen ser vi hur klyftan växer mellan de som har arbete och de som står utanför arbetsplatsens gemenskap. Om vi inte agerar kommer denna tudelning att fördjupas vid nästa lågkonjunktur. Att blunda för problemen förvärrar situationen. Nu krävs politiskt mod för att genomföra reformer för en arbetsmarknad där alla behövs.

Mats Persson

Riksdagsledamot (L). Ekonomisk-politisk talesperson.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies