1515
Annons

Debatt: Myt och sanning om Polisen

DEBATT. Det går inte att lösa de akuta problemen inom Polisen genom att utbilda fler poliser. De första av de tusentals nya poliserna kommer i bästa fall att kunna börja tjänstgöra från och med år 2022. Istället bör regeringen och det övriga samhället använda de 30 000 personer som i dag arbetar i säkerhetsbranschen, skriver fd rikspolischef Björn Eriksson och Johan Färm, AD Addici Security.

Det finns i dagsläget lika många anställda inom säkerhetsbranschen som hos Polisen. De som arbetar inom branschen är ett viktigt komplement till Polisen, inte ett substitut. Det är fråga om två olika yrkesgrupper men säkerhetsbranschen kan avlasta Polisen, skriver företrädare för säkerhetsbranschen.
Det finns i dagsläget lika många anställda inom säkerhetsbranschen som hos Polisen. De som arbetar inom branschen är ett viktigt komplement till Polisen, inte ett substitut. Det är fråga om två olika yrkesgrupper men säkerhetsbranschen kan avlasta Polisen, skriver företrädare för säkerhetsbranschen.Bild:Johan Nilsson/TT

Den senaste tiden har Polisens roll och uppgifter blivit ett allt hetare debattämne. Det märktes inte minst i riksdagens partiledardebatt häromdagen. Nu tävlar partierna med varandra om vem som föreslår flest nya poliser under de närmaste åren. Buden varierar mellan ett par tusen och ända upp till 10.000.

Som om detta inte skulle räcka talas det nu också öppet om att låta militären biträda Polisen i kampen mot den organiserade brottsligheten och gängbrottsligheten. Ett annat förslag är att återinföra den s.k. Beredskapspolisen, dvs. civilförsvarspliktiga som efter en kortare utbildning kan kallas in för att förstärka Polisen.

Samtidigt värnar vissa samhällsdebattörer om det så kallade våldsmonopolet som sägs innebära att ingen annan myndighet än Polisen ska ha rätt att använda våld för att lösa sina samhällsuppgifter.

Vi som undertecknat denna debattartikel har båda lång yrkeserfarenhet från de aktuella frågorna, även om vi kommer från olika sektorer och har olika bakgrund. Vi konstaterar gemensamt att debatten hittills har förts på delvis felaktiga grunder. Vi vill därför slå hål i på tre olika myter om Polisen och beskriva den verklighet som gäller.

För det första går det inte att på kort sikt lösa de aktuella problemen inom Polisen genom att anställa fler poliser. Det tar minst tre år att utbilda en polis och alla kan inte utbildas samtidigt. De första av de tusentals nya poliserna kommer i bästa fall att kunna börja tjänstgöra från och med år 2022. Vi kommer alltså att leva med en fortsatt polisbrist i många år framöver. Det krävs också andra åtgärder, inte minst på löneområdet, för att rekryteringen av de nya poliserna ska ta fart. Och sist men inte minst – det finns en pessimism och uppgivenhet inom Polisen som måste brytas. 

Den andra myten är att ett återinförande av Beredskapspolisen – eller möjligheter att låta militära förband biträda Polisen – skulle lyfta Polisen ut dagens krissituation. Beredskapspolisen uppgift var att förstärka det civila försvaret i händelse av krig eller annan allvarlig samhällsfara. Att inkalla civilförsvarspliktiga eller avdela militära förband för att lösa rena polisuppgifter eller avlasta Polisen i fredstid, vore inget annat än en ren kapitulation från samhällets sida i samhällskontraktet med medborgarna. 

Den tredje myten gäller Polisens våldsmonopol. Detta monopol har för länge sedan upphört att existera. Vi har sedan årtionden ett system i Sverige med ordningsvakter som är utbildade och förordnade av Polisen. Vi har också nära 30.000 anställda i auktoriserade bevakningsföretag, som anlitas av bl.a. statliga myndigheter, kommuner och näringslivet. Ordningsvakterna och vissa andra inom företagen har samma rätt som enskilda poliser att använda våld i vissa situationer. Och de väktare som arbetar utan ordningsvaktsförordnande har både utbildning och befogenhet för att ingripa vid pågående brottslighet (det så kallade envars-gripandet).

Okunskapen om säkerhetsbranschen som en samhällsresurs är dessvärre ganska utbredd. Under konferensen Folk och Försvar tidigare i veckan diskuterades många olika alternativ för att stärka samhället i tider av kris eller ofred. Såvitt vi vet var säkerhetsbranschen i det närmaste helt bortglömd under anföranden och seminarier i Sälen.

Hur ser då lösningen ut? 

Det finns i dagsläget lika många anställda inom säkerhetsbranschen som hos Polisen. De som arbetar inom branschen är ett viktigt komplement till Polisen, inte ett substitut. Det är fråga om två olika yrkesgrupper men säkerhetsbranschen kan avlasta Polisen, som därigenom får bättre möjligheter att fokusera på sina huvuduppgifter. Genom en fördjupad samverkan och en moderniserad lagstiftning kan stora synergieffekter uppnås. 

Säkerhetsbranschen har redan i dag en grundkapacitet som snabbt skulle kunna byggas ut. Därigenom är diskussionen om behovet av återinföra Beredskapspolisen egentligen onödig och felaktig. Vi vill särskilt framhålla att branschen har anförtrotts mycket viktiga samhällsuppgifter, såsom skydd och bevakning av offentliga myndigheter, bland annat regeringskansliets lokaler samt olika andra skyddsobjekt inom totalförsvaret. Branschen utför även andra högt kvalificerade arbetsuppgifter, till exempel personskydd.

Vi kan förvänta oss att Polisen under de närmaste åren kommer att tilldelas mer pengar än vad man har möjligheter att förbruka på personalsidan. Det skapar ett utrymme för tekniska förbättringar på olika områden, där Polisen av olika skäl har hamnat rejält på efterkälken.

Säkerhetsbranschens personella och tekniska resurser finns alltså på plats redan i dag och kan snabbt kan utökas under den tid det tar att bygga upp en större poliskapacitet, förutsatt att rollerna definieras bättre. Det gäller inte minst begreppet myndighetsutövning, som dessvärre bygger på gamla definitioner och ett revirtänkande. Det är dock viktigt att kärnan i myndighetsutövningen ligger kvar hos Polisen samtidigt som det finns många exempel på områden där säkerhetsbranschen kan biträda på olika sätt.

Vi har i olika sammanhang framhållit att den nuvarande bevakningslagen från 1974 som reglerar ansvaret mellan Polisen och säkerhetsbranschen har blivit allt mer obsolet. Under de mer än 40 år som har gått sedan lagen skrevs har samhällsbilden förändrats och nya förutsättningar har tillkommit, inte minst på det tekniska området. Vi behöver nu snabbt vidta åtgärder för att förbättra ordningen och säkerheten i samhället.

Regeringen har bollen: Se över bevakningslagen! Och gör det snabbt!


Björn Eriksson, f.d. rikspolischef och ordförande i Säkerhetsbranschen
Johan Färm, vd, Addici Security, styrelseledamot i Säkerhetsbranschen


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från VerizonAnnons

Ny studie: Strategisk osäkerhet efter pandemin

Arbetslivet blir sig antagligen aldrig mer helt likt efter pandemin. För att kunna stå stark även framöver krävs flexibla och robusta företag, enligt en färsk studie.

Ta del av hela rapporten ”Business, reimagined” här.     

Sett i backspegeln gick övergången från kontors- till hemarbete under pandemin förvånansvärt smidigt. En studie från telekomjätten Verizon visar att 70 procent av tillfrågade tjänstemän ansåg att de var mer effektiva när de arbetade hemifrån. Även en majoritet av cheferna kände sig bättre rustade att fatta snabba och strategiska beslut och införa ny teknik som en följd av nyordningen på arbetsmarknaden.

Trots att pandemisituationen för tillfället är mindre akut än tidigare, har i stället en känsla av strategisk osäkerhet börjat infinna sig. Två tredjedelar av företagsledarna, 66 procent, hävdar att pandemin har blottlagt svagheter i deras strategi, medan 60 procent säger att de har svårt att hitta ett tydligt förhållningssätt till nya marknadsmöjligheter.

– Osäkerheten är inte förvånande. De flesta företagsledare såg inte pandemin komma, vilket påverkar människors förtroende. Men svaret är inte att eliminera osäkerhet – om det ens vore möjligt. I stället måste företagsledare bygga robusta organisationer som kan anpassa sig för att hantera chocker och överraskningar, säger entreprenören, CEO:n och managementprofessorn Margaret Heffernan, i rapporten.

”Många företag är lyckligt ovetande”

Teknik är viktigt för att skapa motståndskraft i en organisation som inte bara kan ta smällar, utan som kan blomstra och komma tillbaka ännu starkare. Molnbaserade lösningar har varit avgörande för att göra det möjligt för företag att snabbt bli mer flexibla – oavsett om de vill ta tillvara en möjlighet eller möta ett hot.

Rita McGrath, professor vid Columbia Business School, menar att företagsledare måste ställa sig ett antal frågor kring hur tekniken stödjer kundupplevelsen: 

– Var förbättrar den här tekniken upplevelsen för kunderna - och var gör den inte det? Problemet är att många företag implementerar teknik via dåligt designade system, samt att även om teknik kan erbjuda effektivitet, så fokuserar företag ofta mest på kostnadsbesparingar.

Negativa upplevelser, exempelvis utdragna supportsamtal och osmidig samtalshantering, kan tära ordentligt på kundlojaliteten.

– Många företag är lyckligt ovetande om vilken frustration de orsakar sina kunder. Här tror jag att företag helt enkelt gör felbedömningar. De vet inte ens om när de har förlorat en kund, säger Rita McGrath.

Företag står inför utmaningar som innefattar nya konsumentbeteenden, kompetensbrist och förändrade förväntningar från de anställda. Därtill tillkommer ekologiska omställningar, nya politiska riktlinjer samt den ständigt ökande takten av teknisk innovation.

I stället för att sticka huvudet i sanden menar Rita McGrath att ledare måste övervinna trögheten och påskynda sina organisationers transformationstakt. På så sätt det kan de definiera framtiden istället för att vänta på att framtiden ska definiera dem.

Här kan du ladda ner hela rapporten för att läsa mer    

Vill du veta mer? Följ Verizon Business på LinkedIn och Twitter:

VBG LinkedIn

VBG Twitter 

 

Mer från Verizon

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Verizon och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Därför blir Soho House vårt nästa Clubhouse

Just nu pågår rekryteringsprocessen till den exklusiva medlemsklubben Soho House som öppnar i en gammal kyrka i Stockholm. Men risken är stor att etableringen av Soho House i Sverige kommer att bli ett nytt Clubhouse, skriver Viggo Cavling, chefredaktör på Travel News.

Foto:Jack Mikrut

Just nu pågår rekryteringen till Stockholms första Soho House. Det hela är ett slags pyramidspel. Befintliga medlemmar ska locka in nya medlemmar. Jag gissar att det blir någon form av kickback om jag tackar ja till att blir medlem. 23 000 kronor kostar det att bli medlem i samtliga hus. Alltså då får jag access till Soho House globala utbud. 13 000 kostar det att bli medlem bara i huset i Stockholm och är jag under 27 år är samma siffror 10 500 kronor och 3 000 kronor.

Det första Soho House öppnade i London 1995. Verksamheten var ett barn av sin tid. Ord som var heta då var credd, indie, arty och cool. Folk (jag) skrattade åt Glenn Killing i Manegen för man vågade inget annat. Den tidens humor var obegriplig, men kunde förklaras med ett enda ord: ironi. Inget var någonsin på riktigt och det fulaste som fanns var folklighet. Jag tänker på detta när jag hör en intervju i P1 med Nina Persson, sångerska i det extremt heta nittiotalsbandet The Cardigans. När koftorna från Småland var på toppen fick de vara husband i världens största tv-serie Beverly Hills. Och hur kändes det då? Jo, bandet skämdes, de ville ju vara indie.

Nu tjugofem år senare ångrar sig Nina. Hon borde ha omfamnat uppskattningen i Hollywood och blivit genuint glad. 

När Soho House öppnade var det samma ideologi som präglade affärsidén. Vi väljer ut de absolut coolaste kreativa människorna och samlar dem i en lokal. Finansmänniskor är tråkiga så de får absolut inte bli medlemmar. Verksamheten var hand i handske med tidsandan och rullade på. Det blev fler hus i New York, Los Angeles och Berlin. Men någonstans på vägen hann verkligheten ifatt grundaren Nick Jones. Verksamheten gick med förlust. Coola människor är tyvärr ofta väldigt dåliga på att tjäna pengar. Följaktligen är de snåla och ja tyvärr fattiga. Lösningen blev att Soho House fick en ny delägare i riskkapitalbolaget Yucaipa. Och vi vet alla hur dessa bolag tjänar pengar: extrem tillväxt är enda vägen fram. Nu efter corona ska Soho House öppna tjugo nya hus och ett av dem ska alltså bli verklighet i en gammal kyrka på Östermalm i Stockholm. Tyvärr tror jag att tiden har sprungit ifrån Soho House för länge sedan. 

Till att börja med så har Stockholm redan en uppsjö av hippa kontorshotell. Vore jag ung och cool i dag skulle jag i första hand söka mig till Klarnagrundaren Niklas Adalberths företagskuvös Norrsken i Spårvagnshallarna. Här kan du både bli miljardär och rädda världen samtidigt. Näst hippast tycker jag att Epicenter på Malmskillnadsgatan är. Här pågår fortfarande den digitala revolutionen för fullt och du kan få ditt medlemskort inopererat som ett chip i handen. Inte många meter bort på samma gata finns amerikanska We Work, kontorshotellet som gick upp som en sol och ner som en pannkaka på bara några år. Själv skriver jag dessa rader i kontorshotellet Convendums lokaler på Vasagatan, en av runt tjugo enheter i Stockholm. Det är inte det minsta hippt, men sofforna är sköna och foajén ser ut som en internationell hotellounge.

Den andra anledningen att jag inte tror på detta är att Stockholmarna inte gillar att vara trea på bollen. Globala koncept imponerar sällan på nollåttorna. Starbucks, världens största kafékedja, blev inte en hit i The Capital of Scandinavia. Trots drömläge och magiska kaffedrinkar finns knappt en enda enhet kvar innanför tullarna.

Inte heller världens mest lönsamma restaurangkoncept Eataly har blivit en framgång i grandiosa lokaler på Biblioteksgatan mitt i huvudstaden. Övervåningen är redan nedsläckt och onda tungor tror att Stureplansgruppen snart tar över det som finns kvar på bottenplan.

Men den tredje och viktigaste anledningen att jag är skeptisk är att ett sällskap utan människor med pengar är helt ointressant hösten 2022. I vår digitala era är siffror allt. Två av vår tids hetaste människor är Bianca Ingrosso och Jan Emanuel Karlsson. De är framgångsrika inte för att de lever upp till orden credd, indie, arty och cool utan för att de äger på sociala medier. Och de är riktigt rika. Det är sådana människor som vår tids kreativa elit vill ha kontakt med. De flesta på Stureplan har en startup i bakfickan som bara väntar på sin första såddinvestering. Den lär ingen hitta på Soho House på Östermalm.

Nej, risken är stor att etableringen av Soho House i Sverige kommer att bli ett nytt Clubhouse. Ni kanske minns pod-appen som ”alla” lyssnade på i en vecka och sen fejdade ut lika snabbt som vi kan säga hipp hajp.

Viggo Cavling, chefredaktör på Travel News, Nordens största affärstidning för reseindustrin

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera