En stor del av de skatteintäkter som krävs för att finansiera offentliga verksamheter och utgifter kommer från industrin. Industrin står för cirka 20 procent av BNP, men den står för merparten av Sveriges exportintäkter och den forskning och utveckling som skapar långsiktig tillväxt.
Genom att vara världsledande inom innovation och hållbarhet kan svensk industri konkurrera globalt. Det visar den nyindustrialisering som pågår i norra Sverige, med satsningar på fossilfri stålproduktion och storskalig batteritillverkning. Men för att denna positiva utveckling ska fortsätta krävs också politisk handlingskraft av en omfattning som vi hittills inte har sett. Vi befinner oss nu vid ett vägskäl där politiken måste bestämma sig.
Bland företagsledningarna i industrin finns en växande frustration över att landets styrande inte verkar förstå industrins behov. Politiker kommer ofta på studiebesök och avporträtteras gärna iklädda gul skyddshjälm, men samtidigt tycks de vara oförmögna att vidta de åtgärder som krävs för att undanröja osäkerheter och skapa ett gynnsamt investeringsklimat.
Vi lever i ett stort land med rika naturtillgångar. Utbyggnaden av vattenkraft och kärnkraft har skapat god tillgång på el, som dessutom är fossilfri. Den svenska arbetsmarknadsmodellen, med ett nära samarbete mellan företag och fack, har möjliggjort flexibla lösningar som månat om industrins överlevnad. Industriavtalet har bidragit till att skapa stabilitet på arbetsmarknaden och förutsägbarhet för både arbetsgivare och anställda. Förutsättningarna är i grunden goda. Men under senare år har ny lagstiftning tillkommit som företagen har svårt att hantera. För att svensk industri ska klara strukturomvandlingen krävs att näringsliv, fack, myndigheter och politiken förmår samverka i strävan att förbättra vårt lands konkurrenskraft.
Magdalena Andersson har en historisk chans att visa ledarskap genom att göra industrins gröna omställning till sitt politiska projekt. De osäkerhetsfaktorer som behöver undanröjas kan sammanfattas i fem punkter:
1. Förbättra kompetensförsörjningen. Det sker en snabb teknologisk utveckling, vilket ställer stora krav på nytt kunnande. Företagens framgångar bygger ytterst på möjligheten att kunna attrahera, anställa och utveckla medarbetare. Eftersom förändringar sker i rasande fart och den internationella konkurrensen är hård måste kompetensen ligga i absolut framkant. Därför behöver det svenska utbildningssystemet stärkas rejält – hela vägen från grundskola till universitet. Både yrkesutbildningar och tekniska högskolor på toppnivå behövs. Matchningen på arbetsmarknaden behöver också förbättras. Inför skattelättnader och andra drivkrafter för att locka kompetens till industriföretagen i norra i Sverige.
2. Säkra samhällets elförsörjning. Elektrifieringen innebär fantastiska möjligheter att minska de fossila utsläppen, men den förutsätter en kraftigt ökad elanvändning. Prognoserna pekar på minst en fördubbling i förhållande till dagens nivå. Tydligt är att både produktions- och överföringskapaciteten behöver byggas ut rejält. De politiska beslut som hittills tagits räcker inte alls för att skapa ett robust elsystem som ger stabilitet och trygghet inför framtiden. Om vi ska klara den gröna omställningen krävs en kursändring i energipolitiken och en uttalad ambition att kraftigt skala upp elproduktionen.
3. Effektivisera tillståndsprocesserna. Miljölagstiftningen fyller en viktig funktion för att skapa en mer hållbar industriproduktion. Lagarna behöver dock vara tydliga och hanterliga för företagen. Dagens tillståndsprocesser präglas av långa beslutstider, oförutsägbarhet och rättsosäkra tolkningar. Cementafallet är en illustration av de problem som industrin påtalat tidigare, men som tyvärr inte åtgärdas.
4. Ta täten i digitaliseringen. Tack vare tidigare framåtsyftande investeringar är Sverige idag ett av världens mest digitaliserade länder. För att inte bli omsprungna behöver vi bygga ut den digitala infrastrukturen och stärka den digitala grundkompetensen. Samtidigt behöver vi satsa mer på forskning och spetskompetens. Den fjärde industriella revolutionen innebär smarta fabriker där i princip allt i produktionskedjorna är uppkopplat.
5. Värna öppenhet och handel. Konkurrenskraft är meningslös utan tillgång till marknader. För svensk industri intar EU:s inre marknad en särställning, eftersom tre fjärdedelar av exporten går dit. Tyvärr finns politiska strömningar inom EU som vill begränsa den globala handeln och som har en övertro på politikens förmåga att peka ut framtidens tillväxtområden. Sveriges politiker måste stå upp mot dessa tendenser och försvara den fria ekonomins principer.
Industriföretag verkar i en global konkurrensutsatt miljö, vilket ställer höga krav på utveckling och effektivitet. Ett vanligt missförstånd är att detta skulle stå i motsatsförhållande till hållbarhet. I själva verket är det tvärtom – utveckling och effektivitet är en förutsättning för att skapa ett mer hållbart samhälle. Sedan 2001 har industrins klimatutsläpp i Sverige minskat med en fjärdedel, samtidigt som industriproduktionen ökat med nästan lika mycket. Hållbarhetsarbete är en integrerad del av den svenska industrins verksamhet. De framgångar som uppnåtts är resultat av konkurrens mellan fria företag, inte av politisk centralstyrning. Industrin har länge varit basen i det svenska välståndsbygget och med rätt förutsättningar kan svensk industri fortsätta växa, vara konkurrenskraftig och skapa fler jobb i Sverige. Denna insikt behöver en ny regering ta till sig och verka efter. Utan svensk industri stannar Sverige.
Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna
