1515
Annons

Debatt: Likvärdighetsagendan ger inte en bättre skola

DEBATT. Lärarförbunden lånar ut sig till LO för att driva vidare vänsterns starkt ideologiserade skolpolitik om att jämlikhet ska prioriteras i skolan. Beprövad erfarenhet och modern forskning visar att fokus snarare måste flyttas till den enskilde lärarens ansvar och förmåga och elevernas flit och arbete, menar Barbara Bergström och Hans Bergström.

Barbara Bergström och Hans Bergström
Barbara Bergström och Hans Bergström

”Likvärdig skola” är temat för en stor konferens denna tisdag, ordnad av Landsorganisationen tillsammans med de båda lärarförbunden. Vad de tre organisationerna vill framgår av ”Likvärdighetsagendan”, som de lade fram i januari 2017. Huvudinslag i programmet är att avveckla dagens system för fritt skolval, stoppa möjligheten för föräldrar att ställa sina barn i kö till friskolor, förbjuda aktiebolagsdrivna friskolor (som tar hand om 70 procent av friskoleeleverna), överge nu rådande princip om ”lika villkor” för beräkning av skolpeng per elev samt att framhålla ökade resurser som kardinallösningen för skolor som inte fungerar.

Åsa Fahlén, ordförande för SACO-anslutna Lärarnas Riksförbund, slår i en debattartikel i Aftonbladet (3/11) ”larm om kaos i förortsskolorna”. I artikeln saknas följande frågor:

- Betydelsen av starkt ledarskap i skolan, för att samla alla vuxna att gå i samma riktning.

- Bristen på ordning och disciplin för skolan som arbetsplats.

- Behovet av fokus på ämneskunskaper och höga akademiska förväntningar på alla elever.

Fahlén är i stället helt inriktad på insatsresurser, däribland också minskade klasstorlekar. Alla som kan något om skolekonomi vet att detta är en extremt dyr reform. Om den genomförs i nationell skala kräver den tusentals fler lärare samt nya skolbyggnationer, detta inför år då vi redan har svår brist på kvalificerade lärare och ett behov av ca 1.000 nya skolor i grundskolan. Forskningen säger att sänkt klasstorlek, om den inte är drastisk, har obetydlig inverkan på skolresultaten. En anledning är att de lärare som skulle behöva tillföras för att genomföra projektet som regel är mindre kvalificerade än de som redan finns.

Lärarnas Riksförbund har varit ämneslärarnas fackliga organisation. Det har genom alla år inneburit envetet vaktslående om de goda ämneskunskaperna och att ställa de akademiska kraven i centrum för skolan. Under företrädare som Thomas Johansson, Metta Fjelkner och Bo Jansson har det också innefattat krav på en sådan ordning och disciplin i skolan att lärare kan undervisa och elever lära. Brister i sådana hänseenden har inte ursäktats med elevernas sociala bakgrund eller brist på pengar. Förrän nu.

Under 2017 har det kommit väsentlig forskning som visar att den svenska skolans huvudproblem handlar om det paradigm som har fått dominera skolpolitik, lärarutbildningar och myndighetssyn efter märkesåret 1968.

Maria Jarl med flera visar i studien ”Att organisera för skolframgång” att skolor med ungefär samma elevsammansättning kan ge högst olika studieresultat, beroende på hur skolan leds och vilken kultur som råder. ”Vi ställer oss frågan”, skriver dessa göteborgsforskare i utbildningsvetenskap, ”om det är rimligt att så stor vikt fortfarande fästs vid faktorer som handlar om elevernas bakgrund.”

För att vända svensk skola, måste man titta på skolan som sådan – vad den gör och inte gör. Föreställningen att det mesta bestäms av ingångsvärden som resurser och elevkårens sammansättning är helt enkelt felaktig. Den är därtill också moralsänkande, genom att låta skolor ursäkta sig med omständigheterna.

I boken ”Kunskapssynen och pedagogiken”, med Magnus Henrekson som redaktör, visar författarna hur den styrande skoleliten systematiskt vägrat ta till sig modern biologisk kunskap, bland annat om den lärande hjärnans behov av lugn och koncentration. Förödande har också varit nedvärderingen av ämneskunskaperna och den ämneskunnige lärarens auktoritet. Dessa ideologiskt drivna försummelser har slagit extra hårt mot elever som saknar utbildningstradition hemifrån, särskilt pojkar, som professor Martin Ingvar länge påpekat. Ekonomen Anna Sjögren har visat på samma effekt av borttagandet av betygen på 1070-talet (IFAU Rapport 2010:8). Kaoset i många skolor har också skrämt bort många från läraryrket, vilket nu förvärrar de problem som skapats av den stora migrationsvågen.

I en intervju för Dagens Samhälle (17/8, 2017) uttalar Peter Fredriksson, ny generaldirektör för Skolverket, överraskande några starka sanningar: ”Skolan lider egentligen inte brist på pengar. Det som saknas är snarare ett tydligt fokus på elevernas lärande, uppföljningar och personligt ansvarstagande.” Pengar kan rentav förvärra skolans problem, noterar Fredriksson: ”Ansvaret skjuts över på någon annan. Om man ser sig som hjälpbehövande kan det skapa en kultur där man inte kavlar upp ärmarna och gör det man ska.... Det finns många exempel på att mer resurser kan leda till en sämre skola.”

Om Skolkommissionens förslag har Martin Ingvar sagt det väsentliga: ”Om man kör i fel riktning, hjälper det inte att öka farten.” LO, Lärarförbunden och Vänsterpartiet har numera ungefär samma program för svensk skola. Men de kör i fel riktning. Skolkommissionen har enskilda goda förslag, men gör inte upp med det paradigm som har sänkt svensk skola. Skolkommissionen bildar inte grund för en nationell samling för den svenska skolan, även om någon på OECD kan ha bibringats den föreställningen. Kampanjen för ”likvärdig skola” har som enda effekt att fördröja den omprövning som är nödvändig av den grundläggande synen på skolans uppdrag för fostran och kunskap.

Den legendariske professor C. Northcote Parkinson formulerade en ”svensk lag”, av innebörd att man kan missa ett sidomål om man inte fokuserar på rätt huvudmål. Widar Andersson, den socialdemokratiske redaktören, var inne på samma tema när han i Folkbladet Östgöten (15/9) skrev: ”En skola där målet är kunskap till varje barn skapar förutsättningar för jämlikhet och rättvisa. En skola som siktar på jämlikhet skapar förutsättningar för precis vad som helst.”

Just så. Vägen till en bra skola för alla går inte via ”Likvärdighetsagendan”, utan via en bestämd brytning med flumskolans föreställningar. Ordning och arbetsro i klassrummet, skärpning av ämneskraven, stärkt roll för den kunnige läraren, tydligt ledarskap i skolan, klart deklarerade normer för vanor och beteenden för livet, inklusive vanan av målinriktat arbete (”Grit”) – samling kring en sådan agenda skulle kunna vända svensk skola. Allt annat är ”sideshows”.

Barbara Bergström
Hans Bergström
grundare och huvudägare Engelska skolan


Läs svar från Lärarnas riksförbund här.

Läs svar från Boel Vallgårda här.

Läs svar från Barbara Bergström och Hans Bergström här.

Innehåll från SEK Svensk ElstandardAnnons

Bakom kulisserna i det uppkopplade samhället

Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.
Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Framtidens standardisering stavas elbilar och smarta kläder. Den fossilfria omställningen väntar runt hörnet – och det är standarder som gör den möjlig.

 – Vi kommer prata betydligt mer om standarder i framtiden. Det blir ännu viktigare när vi ska ställa om till solceller, vindkraft och batterier, säger Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Alla kommer i kontakt med standarder – men få vet om det. Idag tar vi knappar, larmsystem, automatiska belysningssystem och självkörande vattenspridare för givet. Enligt Thomas Korssell är det tack vare standarder vi kan göra det.

– Det finns en anledning till att du kan starta din elvisp hemma när du sitter i bilen och ha sockerkakan färdig när du kommer hem, skrattar han.

Ett ännu mer uppkopplat samhälle

Enligt Thomas Korssell behöver inte alla förstå de bakomliggande orsakerna till varför saker fungerar som de gör, eftersom han tror att standarder i framtiden allt mer kommer paketeras som färdiga lösningar.

– Snart kommer fler vara sina egna elproducenter, utan att man för den sakens skull måste vara en expert i frågan. Produkterna och tjänsterna räknar exempelvis ut energianvändning, energislag och vädertecken – för att man enklare ska kunna optimera sin egen energiförbrukning, säger han.

Vidare menar Thomas Korssell att bilpooler och laddstationer i förlängningen är standarder. Likaså smarta klockor och andra ”wearables”. Det finns många faktorer som spelar in för att olika smarta system ska kunna kommunicera med varandra – allt från cybersäkerhet till funktion och design.

– Man kan säga att standarder egentligen är tekniska regler för samverkan – både mellan varandra och i olika system. Men det är nog lite enklare att förklara det som anledningen till att man kan fjärrstyra sitt sockerkaksbak, säger Thomas Korssell.

Läs det senaste från SEK Svensk Elstandard här.  

Högaktuellt engagemang

Även om inte alla behöver förstå de bakomliggande principerna, är det desto viktigare att engagera sig tidigt i standardiseringsarbetet om man arbetar i branschen. För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett framgångsrikt innovationsland krävs det att man har koll på omvärlden så att man kan attrahera rätt sorts kompetens.

– Dessutom skapar det förutsättningar för ett stort nätverk, som i sin tur leder till en bättre förståelse för energisituationen i världen.

Nyfiken på att påverka elstandarder? Anmäl dig här.  

Fakta:
SEK Svensk Elstandard är en ideell organisation, utsedd av regeringen att ansvara för all elektroteknisk standardisering i Sverige. SEK är svensk nationalkommitté i IEC och alla svenska företag, myndigheter, organisationer, högskolor och universitet kan delta i standardiseringsarbetet.

Besök SEK Svensk Elstandards hemsida.  

Mer från SEK Svensk Elstandard

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SEK Svensk Elstandard och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Farliga argument i valrörelsen

Sverige är beroende av engagerade entreprenörer. Vi är tillgångar och inte mjölkkossor eller problem, skriver entreprenörerna Thomas Sonesson och Pigge Werkelin.

Foto:Pax Engström Nyström för Dagens Industri

När man lyssnar på den politiska debatten är det svårt att som entreprenör att inte reagera. Vi ska tydligen lösa alla samhällsutmaningar själva. Vi ska ansvara för vår egen säkerhet – justitieministern tycker till exempel att företagen själva skall skydda sig bättre mot kriminella. Vi ska finansiera försvaret med beredskapsskatt. Vi ska ansvara för att integrera nyanlända (vilket statsministern nämnt om en lösning på integrationsutmaningarna) och många andra pålagor i en ständigt växande karta av administrativa och tvingande regler. I vår vardag ska vi dessutom vara statens ständigt skattebetalande mjölkkossa för att finansiera välfärden och skapa arbeten. 

Det klart att man då funderar på vad som sägs och hur det påverkar mitt företagande och andras vilja att starta företag. Signalerna är frekventa när det pratas om vad vi som entreprenörer skall ansvara för - men regeringen lyfter inte så mycket vad vi skapar. 

Vi som företagare har naturligtvis ett stort ansvar att vara förebilder och visa vägen framåt genom att skapa arbeten, ha schyssta villkor och driva innovation. De flesta entreprenörer använder dessutom sin drivkraft till ideella uppdrag och blir otroligt stolta om de kan bidra till samhällsnytta oavsett var det är. Vi ser entreprenörskapet som kittet i samhället eftersom det har både närheten till de anställdas vardag och drivkraften mot att bygga vidare. Som entreprenör är man en del av samhällets alla olikheter. Något som torde vara unikt i dagens samhälle. 

Entreprenörer älskar utmaningar. Framför allt går vi i gång på att skapa konkreta och handlingskraftiga lösningar. Det kan vara allt från att ideella initiativ som gratis aktiviteter för barn i utsatta områden till kommersiella företag som tjänar pengar på att stärka tryggheten i samma område.  

Men vi entreprenörer ogillar omotiverad byråkrati, orimliga skatter och en företagarfientlig attityd.  Därför är det bekymmersamt att den nuvarande regeringen verkar gå till val på populistiska vallöften som beredskapsskatt och att bekämpa vinster företag. Som entreprenör är man aldrig populist – för då försvinner kunderna. Just nu verkar dock väldigt många politiker vara det. När man hör statsministerns hårda kommunikation och sätt att angripa motståndare är det väl populism om något. 

Som entreprenör lyssnar man inte så mycket på ideologi som på sakfrågor. Vi är mer hands-on och funderar på hur vi skall lösa ett problem än att fundera på vems fel är. Där är vi entreprenörer långt mer tränade än många politiker. Samtidigt hoppas och tror vi att det finns de politiker som jobbar med att få saker och ting gjorda på riktigt. Vi tror de allra flesta väljare vill ha politiker som är genomförare i stället för att de driver plakatpolitik, har högt tonläge eller har målat in sig i ett hörn. 

I dagens samhälle får man inte heller missa att entreprenörer också är mobila. Vårt arbetsfält och kontaktnät är internationellt. Vi kan arbeta från ett kontor i New York, en co-working i Uppsala eller en strand i Thailand. Något som allt fler väljer att göra. Det betyder också att vi är känsliga för politisk klåfingrighet och en attityd där man vill straffa entreprenörerna. Känner vi oss inte välkomna här i Sverige är det lätt att låta flyttlasset gå till mer företagsvänliga länder. Vi har sett det förr. Socialdemokraterna lyckades få framgångsrika entreprenörer som Kamprad och Rausing att lämna landet. Nu är det lättare än någonsin att lämna Sverige och med den retorik som statsministern och hennes kollegor bedriver är risken stor att vi hamnar i samma läge som vi en gång var. Det vore förödande för landets utveckling.

Sverige behöver nyfikna, kunskapssökande och kreativa människor som ser möjligheter när andra ser problem. Kort och gott – vi behöver entreprenörer och företagare som är risktagare, innovatörer och samhällsbyggare. Att samtidigt vilja sitt eget, medarbetarnas och Sveriges bästa är inget motsägelsefullt utan en unik kombination som är värd att värna. Om Sverige bara skulle ha politiker skulle inget skapas, om vi bara hade entreprenörer skulle det bli rörigt. Vi behöver varandra, men då måste statsministern och hennes allierade se oss som tillgångar och inte som mjölkkossor eller problem. 

Thomas Sonesson, entreprenör och under många år vd för Gallerix

Pigge Werkelin, entreprenör och initiativtagare till bland annat Gotlandsflyg 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera