1515
Annons

Debatt: Likvärdighetsagendan ger inte en bättre skola

DEBATT. Lärarförbunden lånar ut sig till LO för att driva vidare vänsterns starkt ideologiserade skolpolitik om att jämlikhet ska prioriteras i skolan. Beprövad erfarenhet och modern forskning visar att fokus snarare måste flyttas till den enskilde lärarens ansvar och förmåga och elevernas flit och arbete, menar Barbara Bergström och Hans Bergström.

Barbara Bergström och Hans Bergström
Barbara Bergström och Hans Bergström

”Likvärdig skola” är temat för en stor konferens denna tisdag, ordnad av Landsorganisationen tillsammans med de båda lärarförbunden. Vad de tre organisationerna vill framgår av ”Likvärdighetsagendan”, som de lade fram i januari 2017. Huvudinslag i programmet är att avveckla dagens system för fritt skolval, stoppa möjligheten för föräldrar att ställa sina barn i kö till friskolor, förbjuda aktiebolagsdrivna friskolor (som tar hand om 70 procent av friskoleeleverna), överge nu rådande princip om ”lika villkor” för beräkning av skolpeng per elev samt att framhålla ökade resurser som kardinallösningen för skolor som inte fungerar.

Åsa Fahlén, ordförande för SACO-anslutna Lärarnas Riksförbund, slår i en debattartikel i Aftonbladet (3/11) ”larm om kaos i förortsskolorna”. I artikeln saknas följande frågor:

- Betydelsen av starkt ledarskap i skolan, för att samla alla vuxna att gå i samma riktning.

- Bristen på ordning och disciplin för skolan som arbetsplats.

- Behovet av fokus på ämneskunskaper och höga akademiska förväntningar på alla elever.

Fahlén är i stället helt inriktad på insatsresurser, däribland också minskade klasstorlekar. Alla som kan något om skolekonomi vet att detta är en extremt dyr reform. Om den genomförs i nationell skala kräver den tusentals fler lärare samt nya skolbyggnationer, detta inför år då vi redan har svår brist på kvalificerade lärare och ett behov av ca 1.000 nya skolor i grundskolan. Forskningen säger att sänkt klasstorlek, om den inte är drastisk, har obetydlig inverkan på skolresultaten. En anledning är att de lärare som skulle behöva tillföras för att genomföra projektet som regel är mindre kvalificerade än de som redan finns.

Lärarnas Riksförbund har varit ämneslärarnas fackliga organisation. Det har genom alla år inneburit envetet vaktslående om de goda ämneskunskaperna och att ställa de akademiska kraven i centrum för skolan. Under företrädare som Thomas Johansson, Metta Fjelkner och Bo Jansson har det också innefattat krav på en sådan ordning och disciplin i skolan att lärare kan undervisa och elever lära. Brister i sådana hänseenden har inte ursäktats med elevernas sociala bakgrund eller brist på pengar. Förrän nu.

Under 2017 har det kommit väsentlig forskning som visar att den svenska skolans huvudproblem handlar om det paradigm som har fått dominera skolpolitik, lärarutbildningar och myndighetssyn efter märkesåret 1968.

Maria Jarl med flera visar i studien ”Att organisera för skolframgång” att skolor med ungefär samma elevsammansättning kan ge högst olika studieresultat, beroende på hur skolan leds och vilken kultur som råder. ”Vi ställer oss frågan”, skriver dessa göteborgsforskare i utbildningsvetenskap, ”om det är rimligt att så stor vikt fortfarande fästs vid faktorer som handlar om elevernas bakgrund.”

För att vända svensk skola, måste man titta på skolan som sådan – vad den gör och inte gör. Föreställningen att det mesta bestäms av ingångsvärden som resurser och elevkårens sammansättning är helt enkelt felaktig. Den är därtill också moralsänkande, genom att låta skolor ursäkta sig med omständigheterna.

I boken ”Kunskapssynen och pedagogiken”, med Magnus Henrekson som redaktör, visar författarna hur den styrande skoleliten systematiskt vägrat ta till sig modern biologisk kunskap, bland annat om den lärande hjärnans behov av lugn och koncentration. Förödande har också varit nedvärderingen av ämneskunskaperna och den ämneskunnige lärarens auktoritet. Dessa ideologiskt drivna försummelser har slagit extra hårt mot elever som saknar utbildningstradition hemifrån, särskilt pojkar, som professor Martin Ingvar länge påpekat. Ekonomen Anna Sjögren har visat på samma effekt av borttagandet av betygen på 1070-talet (IFAU Rapport 2010:8). Kaoset i många skolor har också skrämt bort många från läraryrket, vilket nu förvärrar de problem som skapats av den stora migrationsvågen.

I en intervju för Dagens Samhälle (17/8, 2017) uttalar Peter Fredriksson, ny generaldirektör för Skolverket, överraskande några starka sanningar: ”Skolan lider egentligen inte brist på pengar. Det som saknas är snarare ett tydligt fokus på elevernas lärande, uppföljningar och personligt ansvarstagande.” Pengar kan rentav förvärra skolans problem, noterar Fredriksson: ”Ansvaret skjuts över på någon annan. Om man ser sig som hjälpbehövande kan det skapa en kultur där man inte kavlar upp ärmarna och gör det man ska.... Det finns många exempel på att mer resurser kan leda till en sämre skola.”

Om Skolkommissionens förslag har Martin Ingvar sagt det väsentliga: ”Om man kör i fel riktning, hjälper det inte att öka farten.” LO, Lärarförbunden och Vänsterpartiet har numera ungefär samma program för svensk skola. Men de kör i fel riktning. Skolkommissionen har enskilda goda förslag, men gör inte upp med det paradigm som har sänkt svensk skola. Skolkommissionen bildar inte grund för en nationell samling för den svenska skolan, även om någon på OECD kan ha bibringats den föreställningen. Kampanjen för ”likvärdig skola” har som enda effekt att fördröja den omprövning som är nödvändig av den grundläggande synen på skolans uppdrag för fostran och kunskap.

Den legendariske professor C. Northcote Parkinson formulerade en ”svensk lag”, av innebörd att man kan missa ett sidomål om man inte fokuserar på rätt huvudmål. Widar Andersson, den socialdemokratiske redaktören, var inne på samma tema när han i Folkbladet Östgöten (15/9) skrev: ”En skola där målet är kunskap till varje barn skapar förutsättningar för jämlikhet och rättvisa. En skola som siktar på jämlikhet skapar förutsättningar för precis vad som helst.”

Just så. Vägen till en bra skola för alla går inte via ”Likvärdighetsagendan”, utan via en bestämd brytning med flumskolans föreställningar. Ordning och arbetsro i klassrummet, skärpning av ämneskraven, stärkt roll för den kunnige läraren, tydligt ledarskap i skolan, klart deklarerade normer för vanor och beteenden för livet, inklusive vanan av målinriktat arbete (”Grit”) – samling kring en sådan agenda skulle kunna vända svensk skola. Allt annat är ”sideshows”.

Barbara Bergström
Hans Bergström
grundare och huvudägare Engelska skolan


Läs svar från Lärarnas riksförbund här.

Läs svar från Boel Vallgårda här.

Läs svar från Barbara Bergström och Hans Bergström här.

Innehåll från Transfer GroupAnnons

Experten: Säkerhet allt viktigare för företag

Skjutningar och sprängdåd är vanligt förekommande i Sverige, visar statistik från bland andra Brottsförebyggande rådet och Polismyndigheten. 

Det har fått många verksamheter att se över sin säkerhet.

– Många av de som i dag efterfrågar våra tjänster har ingen egen hotbild mot sig – de har bara fel grannar, säger säkerhetsexperten Magnus Ahde från Altum Security AB.   

 

Läs mer om hur sectech tar säkerhetslösningar till nästa nivå

En studie från Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterar att Sverige är det värst drabbade landet i Europa när det gäller dödligt skjutvåld. I studien har svenska dödsskjutningar jämförts med 22 andra europeiska länder under perioden 2000 till 2019.

Även sprängdåd har varit vanligt förekommande under de senare åren, visar statistik från polismyndigheten. 2021 anmäldes 79 stycken i Sverige.

Ökad efterfrågan på säkerhet

En konsekvens har blivit att efterfrågan på fysisk säkerhet har ökat. Det berättar Magnus Ahde, som har arbetat över 20 år i säkerhetsbranschen och i dag är säljare på Altum Security AB.

– Eftersom det är svårt att rikta bomber mot en speciell mottagare riskerar alla inom en viss area att bli drabbade vid en explosion. Man behöver alltså inte ha en hotbild mot sig för att drabbas. Och det betyder att allt fler inser att de behöver skydda sig mot den typen av händelser, säger han.

Snyggt – och farligt

Från att tidigare framför allt haft ambassader och myndigheter som kunder så märker Magnus Ahde och hans kollegor, som är experter inom säkerhetskonsultation och skalskyddslösningar, att även andra typer av verksamheter efterfrågar deras tjänster.  

– Exempelvis kan en sådan sak som att ha en glasfasad på sitt huvudkontor idag utgöra en stor säkerhetsrisk. Det är snyggt – men väldigt farligt om det skulle ske en explosion.

Kombinationslösningar

Altum Security är en del av säkerhetskoncernen Transfer Group AB som förutom skalskyddslösningar erbjuder allt inom fysisk säkerhet; från bevakning och säkerhetskontroller till larm, och mjukvarulösningar som förenklar och effektiviserar helhetserbjudandet. 

– Vår styrka är att våra bolag täcker olika delar av fysisk säkerhet och att vi därför kan erbjuda olika typer av kombinationslösningar, förklarar Transfer Groups vd Pernilla Jennesäter.

– Vi gjorde exempelvis nyligen en kombinationslösning på en ambassad tillsammans med vårt systerbolag Sensec AB för att skydda både byggnaden och inpassering. Sensec stod för röntgen och metalldetektion, och Altum för beskjutnings- och explosionsskydd, berättar Magnus Ahde. 

Unika inom högsäkerhet

Magnus Ahde menar att det finns få andra bolag i branschen som jobbar så heltäckande med skalskyddlösningar som Altum Security. 

– Många fokuserar på en specifik produkt eller lösning, medan vi kan leverera en mängd olika produkter inom högsäkerhet, allt från skottsäkra fönster och dörrar till panic rooms. På så sätt sticker vi ut, säger han. 

 Läs mer om hur sectech tar säkerhetslösningar till nästa nivå 

 

 

 

Mer från Transfer Group

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Transfer Group och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera