Den 1 juni kommer EU-ministern Hans Dahlgren till riksdagen för att informera om regeringens förberedelser inför Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd, som inleds den 1 januari 2023. Låt detta bli startskottet för en ny svensk EU-politik där EU-frågorna betraktas som svensk inrikespolitik. Sverige måste komma in tidigare i EU:s lagstiftningsprocesser, förkorta ledtider vid beredningar och öka samverkan med näringslivet i prioriterade frågor.
Det är välkommet att regeringen söker en bred förankring i riksdagen för Sveriges prioriteringar, i synnerhet med tanke på att ordförandeskapet föranleds av en minst sagt osäker regeringsbildning.
EU har kanske aldrig varit så viktigt för Sverige som det är idag. De största utmaningarna vi står inför, som klimathotet och den osäkerhet som råder i vår omvärld, kräver en stark och gemensam europeisk röst. EU:s inre marknad är Sveriges hemmamarknad och genom EU:s frihandelsavtal får svenska företag bättre förutsättningar för utrikeshandel. Ett välfungerande EU är avgörande för industrins globala konkurrenskraft, tillika Sveriges välstånd och välfärd.
Samtidigt befinner sig EU i ett formativt skede. En tilltagande global konkurrenssituation, mindre tillit och en upplevd sårbarhet i världshandeln har gjort att EU blivit alltmer inåtblickande. Avlösande kriser har förstärkt viljan från tongivande aktörer att bedriva en aktiv industripolitik för att begränsa beroendet av vår omvärld. Vi ser en utveckling mot en ökad centralstyrning från EU-kommissionen, mer statlig inblandning i den europeiska ekonomin och detaljreglering i EU:s lagstiftning, samt en politisk vilja att styra industrins värdekedjor. Det är inte något som gynnar ett innovativt och handelsberoende land som Sverige.
Storbritanniens utträde ur unionen har synliggjort behovet av att se över Sveriges arbete med EU-frågor. Sveriges reaktiva förhållningssätt i EU-politiken har tidigare maskerats av Storbritanniens förmåga att sätta tydliga gränser för vad de anser EU ska arbeta med och i ett tidigt skede markerat emot potentiella avsteg, ofta i linje med svenska intressen. Denna politiska realitet ställer stora krav på att Sverige blir mycket mer proaktiva i EU-frågor framgent.
EU blir vad vi gör det till. Vi anser därför att den svenska statsförvaltningens hantering av EU-frågorna behöver ses över och att en utredning bör tillsättas i syfte att stärka Sveriges inflytande i EU. Fokus bör ligga på hur Sverige ska komma in tidigare i EU:s lagstiftningsprocesser, förkorta ledtider vid beredningar, samt en mer sömlös samverkan med näringslivet i prioriterade frågor. Här finns det många lärdomar att hämta från våra grannländer. EU-frågornas gränsöverskridande natur kräver även en stärkt samordning inom Regeringskansliet, mellan departement och myndigheter, samt ökat informationsutbyte med riksdagen.
Då en övervägande majoritet av Sveriges lagar och regler fattas i Bryssel och Strasbourg bör EU-frågor betraktas som svensk inrikespolitik. På samma sätt som de politiska partierna måste ha en vision för Sveriges framtid bör de i kommande valrörelse tydligt kunna formulera sin syn på EU:s utveckling, inte minst inför ordförandeskapet.
För oss är visionen tydlig: EU behöver ett förnyat fokus på stärkt konkurrenskraft. Konkurrenskraftiga företag, innovation och teknikutveckling är avgörande för att Sverige och EU ska nå högt ställda politiska mål som att bemöta klimathotet. Det är även grunden till Sveriges välstånd och välfärd och måste nu vara ledstjärnan i Sveriges EU-agenda.
Maria Rosendahl, näringspolitisk chef, Teknikföretagen
Joel Jonsson, ansvarig EU:s inre marknad och handelspolitik, Teknikföretagen
