ANNONS:
Till Di.se
TISDAG 23 JAN Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Debatt: Lägg ned lärarutbildningen

  • Vi har kommit till en punkt då det är hög tid att erkänna att de svenska lärarutbildningarna har misslyckats, anser Isak Skogstad, högstadielärare. Foto: TT/Magnus Glans

DEBATT. Trots flera försök från politikerna att förbättra de svenska lärarutbildningarna har inget lyckats. Dagens lärarutbildning präglas av låga krav, stora avhopp och flummig pedagogisk forskning. Vad som behövs är en helt ny lärarutbildning, som fokuserar på hjärnforskning och metodik samt riktar sig till dem som redan har en akademisk examen, anser Isak Skogstad.

Det finns nog ingen som har lyckats undgå att läsa nyheter och rubriker om den allvarliga lärarbristen i Sverige. Samtliga politiska partier har under de senaste åren utvecklat sin skolpolitik i syfte att besvara väljarnas oro över skolans situation. Och många är oroliga; skolan har varit en av de absolut viktigaste frågorna för väljarna under en mycket lång tid.

Det har givit upphov till att politiker så intensivt har diskuterat frågor som lärarlöner, friskolor och karriärtjänster. Det må vara viktiga frågor, men än så länge har inget politiskt parti vågat ta tag i ett allt större orosmoln – lärarutbildningarna.

Statens utbildningar för blivande lärare präglas av låg kvalitet, stora avhopp och pedagogiska idéer utan grund i evidens eller empiri. Bristen på lärare kan självfallet inte enbart lösas med hjälp av bra utbildningar, men jag menar att det finns anledning att tro att den negativa effekten av lärarutbildningens låga status hos blivande studenter är större än vad många tror. Det har fått följden att lärarutbildningen, och således i förlängningen läraryrket, har ratats av duktiga studenter. Data visar att knappt någon annan högskoleutbildning har sett en lika kraftig nedgång av studenternas skolbetyg, sociala ursprung eller poäng på högskoleprovet sedan mitten av 1990-talet.

Utöver att de blivande lärarnas akademiska förmåga har sjunkit avsevärt finns det även anledning att ifrågasätta innehållet i lärarutbildningarna. Den pedagogiska forskningen som blivande lärare möter är ofta irrelevant för deras framtida yrkesutövning, och det råder en i princip total avsaknad av den internationellt uppmärksammade forskningen om inlärning som har skett inom de kognitiva neurovetenskaperna. Den pedagogiska kurslitteraturen inom lärarutbildningarna präglas snarare av ideologiska idéer än evidensbaserad empiri.

Därtill har den praktiska undervisningskonsten, metodiken, prioriterats bort. Resultatet av detta är att vi får nyutexaminerade lärare som är bekanta med gamla pedagogiska filosofier, men som inte vet hur inlärning i den mänskliga hjärnan fungerar eller hur man säkerställer studiero i ett klassrum.

Många politiker har visserligen velat förbättra lärarutbildningarna. Problemet, att lärarutbildningen upplevs som alltför irrelevant för de framtida lärarnas kommande undervisning, är långt ifrån nytt. Men trots att lärarutbildningen har gjorts om gång på gång de senaste decennierna har man inte kommit till bukt med problemet. Det är egentligen inte så konstigt, då oavsett hur man ändrar om i lärarutbildningarnas struktur eller hur kurserna namnges så är det samma personer som ansvarar för utbildningen.

Vi har kommit till en punkt då det är hög tid att erkänna att de svenska lärarutbildningarna har misslyckats – och det är dags att starta om på riktigt.

Det är hög tid att lägga ner statens lärarutbildningar och ersätta dem med en helt ny sorts lärarutbildning, som riktar sig till dem som redan har en akademisk examen i ett undervisningsämne. Utbildningen bör vara en kort påbyggnadsutbildning. Vän av ordning kan nu invända och säga att det redan finns en sådan utbildning i dag, KPU (Kompletterande pedagogisk utbildning).

Problemet är att den inte särskiljer sig från den vanliga lärarutbildningen i dess innehåll – det är fortfarande samma abstrakta pedagogik som dominerar inom den. Vad som behövs är en påbyggnadsutbildning som enbart fokuserar på kognitionsvetenskap, utbildningspsykologi och metodik. Pedagogiken bör helt enkelt stängas ute från den nya lärarutbildningen.

Självfallet måste antagningskraven till en ny lärarutbildning vara rigorösa. Utöver att den ska kräva att presumtiva studenter redan har en akademisk examen innan lärarstudierna påbörjas, ska utbildningen även omfattas av ämnesprov och lämplighetstest. Det kommer att leda till en selektion av studenter, vilket i sin tur leder till att utbildningens status och söktryck stärks.

På lång sikt kommer det att leda till ett mer attraktivt läraryrke, men även höjda skolresultat. Blivande lärare måste helt enkelt rustas med den kunskap som är av vikt för att utforma en såpass effektiv undervisning som möjligt.

Det är dags att politikerna gör upp med det pedagogiska snömoset som präglar dagens lärarutbildning och går fram med förslag som faktiskt kan råda bot på problemen. Jag har föreslagit en lösning som ni politiker mer än gärna får kopiera. Varsågoda!

Isak Skogstad, Högstadielärare, f.d. ordförande Lärarnas riksförbund studerandeförening 2015-2017


Läs svar från Lärarnas riksförbunds studerandeföreningar här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.