ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Jämställdhet

Debatt: Kvinnorna som borde få ekonomipriset

  • Elinor Ostrom mottar ekonomipriset av kung Carl Gustaf 2009. Foto: PONTUS LUNDAHL

DEBATT. På måndag tillkännages mottagaren av ekonomipriset. Hittills är amerikanskan Elinor Ostrom den enda kvinnan som har fått priset. Det finns faktiskt ett antal kvinnliga ekonomiforskare som redan nu skulle framstå som värdiga pristagare, skriver professor Hubert Fromlet.

Den 8 oktober är det åter dags att offentliggöra namnet eller namnen på vinnaren/vinnarna av ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels Minne” – som ekonomipriset officiellt heter. Finns det denna gång ett mer modigt beslut jämfört med de vanligen utsedda pristagarna, det villa säga vita män nära 70-årsåldern med forskningsbakgrund i USA och avgörande vetenskapliga insatser för cirka 20–30 år sedan?

Därmed vill jag inte antyda att tidigare pristagare inte förtjänade priset, även om jag fortfarande inte riktigt förstår varför fjolårets pristagare Richard Thaler – en av pionjärerna i finansmarknadspsykologi – inte kunde få priset redan 2013 tillsammans med Robert Shiller. Än mindre kan jag förstå att man hittills endast har hittat en kvinnlig pristagare – Elinor Ostrom (2009).

Sedan dess har det gått ytterligare nio år utan att någon kvinnlig pristagare har tillkommit. Vi vet givetvis inte hur många kvinnor som funnits på nomineringslistorna, eftersom denna förteckning enligt Nobelstiftelsens stadgar förseglas i 50 år efter själva tilldelningen. Vi får således inte närmare kunskaper om den historiska och aktuella könsfördelningen bland kandidaterna. Men egentligen gäller det först och främst att fler kvinnor de facto får priset.

Huvudförklaringen till det obefintliga antalet prisbelönade kvinnor är från både officiellt och annat håll att det för 20–30 år sedan endast fanns ett fåtal kvinnor inom relevant ekonomisk forskning. Det är förvisso sant. Detta faktum får dock inte utesluta att det under de närmaste åren går att hitta fler kvinnliga pristagare.

Det finns faktiskt ett antal kvinnliga ekonomiforskare som redan nu skulle framstå som värdiga pristagare. Nämnas kan bland andra den teknologiskt orienterade ekonomistjärnan Susan Athey (auktioner, ekonometri, it) och den experimentella fältforskaren Esther Duflo (fattigdom, utvecklingsekonomi), den ledande jämlikhetsforskaren Claudia Goldin (arbetsmarknad), den legendariska utvecklingsekonomen Anne O Krueger (internationell handel, institutioner och utvecklingsekonomier) och en av de verkliga pionjärerna i privatekonomi och finansiell kunskap, Olivia S Mitchell (även finansiella risker på individuell nivå).

Det kan också tänkas att framgångsrika kvinnliga forskare utses i personalunion med andra forskare. Nämnas kan exempelvis Esther Duflos forskningspartner Ahijit Banarjee och Claudia Goldins kollega Lawrence Katz. Givetvis kan noteras att exempelvis Susan Athey och Esther Duflo fortfarande är relativt unga forskare. Båda två fick till och med den mycket prestigefyllda Alan Bates Clark-medaljen 2007 respektive 2010 – troligen statusmässigt nummer två efter Nobelpriset.

Kenneth Arrow är den hittills yngsta ekonomipristagaren (med 51 år). Susan Athey och Esther Duflo är några år yngre. Men vad spelar det för roll? Själv anser jag att hittillsvarande, väldigt långa utvärderingsperiod ibland tillämpats något för strikt. En försiktig uppluckring borde vara möjlig i vissa specifika fall.

Frågan kvarstår, hur kan man på sikt få fram betydligt fler kvinnliga priskandidater och vinnare? Medvetenheten om problemet tycks numera ha nått fram till samtliga Nobelpriskommittéer. Vissa steg i rätt riktning håller på att tas såsom uppmaningen till de nominerande forskarna att föreslå fler kvinnor. Men mer kan göras. Fler kvinnor skulle också kunna väljas in i ekonomipriskommittén efter årets mycket positiva utnämning av professor Ingrid Werner (Ohio State University).

Ytterligare förbättringar borde kunna åstadkommas för att på sikt förbättra kvinnornas position på forskningsfronten. Exempelvis är det nödvändigt att kvinnornas bidrag till forskning och publikationer får en mer framskjuten position än vad som mestadels är fallet i dag. I detta sammanhang är professor Justin Wolfers analyser en mycket intressant läsning (se till exempel i New York Times den 2 februari 2018).

Vi väntar med spänning på tillkännagivandet av årets ekonomipristagare.

 

Hubert Fromlet, affilierad professor vid Linnéuniversitetet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer