1515
Annons

Debatt: Kvinnor lönediskrimineras inte

DEBATT. I valrörelsen lovade Centern att lägga 6,4 miljarder kronor på att göra lönerna mer jämställda. Den huvudsakliga orsaken till skillnader i lön mellan könen handlar om att män och kvinnor väljer olika, skriver författaren David Eberhard.

Foto:Stina Stjernkvist/TT

Det har kommit att bli en etablerad sanning att vi i Sverige har en lönediskriminering mellan män och kvinnor. Det upprepas ständigt från olika företrädare som om det vore helt oomtvistat. Få ifrågasätter. I stället skäms man över hur illa ställt det är med jämställdheten. Så mycket skäms man att det måste till extraordinära insatser. I valrörelsen lovade C 6,4 miljarder kronor för att rätta till problemet.

Det är lite märkligt det där. Hur kan det komma sig att vi som anser oss själva vara det mest jämställda landet i världen fortsätter att belöna kvinnor och män olika? Tycker vi inte att de gör ett lika bra jobb? För så måste det ju vara. Någon legal förklaring till olika löner finns nämligen inte. Precis samma lagar gäller för män och kvinnor och lönediskriminering är förbjudet i lag. Ändå är det skillnad i medelinkomst mellan könen. ”Orättvist” ropar Feministiskt Initiativ (och alla andra) i kör.

Det är så det låter eftersom det är radikalfeministerna som har etablerat sanningen. Och den bör man inte förneka om man ska framstå som jämställd. Och jämställda vill ju alla vara. Knystar man något som kan uppfattas vara emot totalt lika utfall mellan könen i varje given del av livet, blir man lätt utmålad som bakåtsträvare och manschauvinist. Det var precis det som hände debattören Pär Ström för några år sedan när han med hjälp av fakta faktiskt ifrågasatte den gängse myten om att det förekommer en gigantisk lönediskriminering. Han hotades och förlöjligades så mycket att han helt enkelt slutade att debattera.

Fast Pär Ström hade rätt. Det finns det siffror på. Och forskning. Enligt Medlingsinstitutet som undersöker löneskillnader finns det visserligen en tämligen stor skillnad mellan könen sett till genomsnittlig inkomst. Det skiljer så mycket som 9,4 procent 2017.

Frågan är dock om det beror på diskriminering eller om det går att förklara på annat sätt. Det första man då måste göra är att bearbeta siffrorna så att man vet vad det är man jämför. Och det har Medlingsinstitutet faktiskt gjort – åtminstone delvis. När man bryter ned siffrorna och i stället jämföra yrke för yrke visar det sig att löneskillnaden mellan könen gått ned till 3,9 procent.

Det är dock fortfarande en skillnad som man bör fundera över. Kan det verkligen finnas en 3,9 procent stor osaklig löneskillnad mellan könen i det moderna Sverige? Nja, Medlingsinstitutet anser inte det. De är tydliga med att förklara att det är skillnad mellan osakliga skillnader och oförklarade skillnader. Det är ju inte bara samma yrke som måste jämföras utan även många andra faktorer. En given sådan är antal tjänsteår. En annan är vilken position man innehar. Två människor kan ha samma utbildning men helt olika tjänster. Den ena kan vara den andres chef. Hur tar man reda på sånt?

Det är faktiskt inte så svårt. I Storbritannien har Office for National Statistics visat att det inte finns några löneskillnader alls mellan könen som inte kan förklaras med att kvinnor i högre grad är hemma med barn än männen. Dessutom ser man att skillnaderna endast finns om familjen får sitt första barn runt 30 års ålder. Likadant ser det ut i Sverige enligt ett flertal studier (bland annat av Eva Meyersson och medarbetare).

Inom samma yrken på samma arbetsplats kunde man inte finna någon löneskillnad alls. Det som kvarstod var en skillnad på 0,1 procent. Det vill säga ingenting.

Fast allt det där spelar enligt radikalfeministerna ingen som helst roll. För det är ju fortfarande 9,4 procent skillnad och det är orättvist. Och att kvinnor vill vara hemma med sina barn är också orättvist – oavsett att man väljer det helt själv. För enligt det gängse radikalfeministiska sättet att se på saken beror alla skillnader på osynliga strukturer och patriarkatet. Strukturer som håller kvinnor tillbaka och som på så sätt syftar till att förslava 50 procent av mänskligheten.

Måhända finns det sådana strukturer, men i dagens moderna västerland är de väldigt nära utrotning. Unga kvinnor i Storbritannien (och förmodligen också i Sverige) tjänar de facto mer än unga män. Visserligen inte särskilt konstigt eftersom de i genomsnitt är bättre utbildade, men ändå ett tecken på att det inte finns några svårigheter för kvinnor att göra precis vad de vill. Det får nämligen alla göra i västerländska demokratier. Det är det som är så bra med vår kultur. Den är demokratisk, jämställd och därför har alla samma möjligheter.

Möjligen finns det rester av gamla strukturer kvar på en och annan arbetsplats, men den huvudsakliga orsaken till skillnader i lön mellan könen handlar inte alls om det. Det handlar om att män och kvinnor väljer olika eftersom de har olika prioriteringar i livet.

Jämställdhet handlar inte om lika utfall utan enbart om lika möjligheter. Så när politiker försöker styra vad enskilda familjer vill göra med sina liv agerar de inte för en ökad jämställdhet utan för en klåfingrighet som ignorerar människors egen fria vilja.

 

David Eberhard, psykiater och författare

Debatt: Hyrorna i Stockholm behöver höjas med 9,5 procent

Onsdag 28 september 2022 startar den största samlade hyresförhandlingen i Sverige, ramavtalsförhandlingen för Stockholm. Hyrorna måste höjas rejält - i Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023, skriver företrädare för Fastighetsägarna Stockholm. 

I dag inleds Sveriges största samlade hyresförhandling om ett ramavtal för nästa års bostadshyror i Stockholm. Förhandlingen berör direkt nästan 100 000 hushåll i huvudstaden, men i förläningen handlar det om hyresnivåerna i hela Stockholmsregionen. För första gången ska dessa förhandlingar utgå från en modell som bostadsmarknadens parter tagit fram tillsammans. Det är en modell som gör att hyresgästerna inte drabbas fullt lika hårt som många andra hushåll, eftersom hyresvärdarna själva får bära stora delar av kostnadsökningarna. Trots det behöver hyrorna behöva höjas mer än vad vi vant oss vid. I Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023. 

Den ekonomiska verkligheten har förändrats snabbt, radikalt och brutalt. Stigande räntor, hög inflation och ett krig i vår del av världen innebär att kostnaderna ökar för alla, både företag och hushåll. Det finns tyvärr heller ingenting som pekar på att de stigande priserna i samhället är ett snabbt övergående problem. Konsumentpriserna är i dagsläget nio procent högre än för ett år sedan. För bygg- och producentpriser handlar det om ökningar med 15 till 25 procent. Det väsentligt höjda ränteläget innebär i praktiken att många fastighetsägare behöver hantera tresiffriga ränteuppgångar.  

I denna nya verklighet inleds nu förhandlingarna om nästa års justering av hyrorna i landets lägenheter. Vi har stor respekt för de förhandlingar som stundar och är mycket tacksamma att bostadsmarknadens parter – Hyresgästföreningen, Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna – enats om en ny, kostnadsbaserad modell där vi har en samsyn om vilka faktorer som ska vara styrande. Samsynen kring grunderna är en styrka, även om modellen nu sjösätts under utmanande omständigheter.   

Om modellen bara hade tagit hänsyn till årets kostnadsutveckling, skulle hyrorna behöva höjas med upp mot 25 procent. Det kommer dock inte att ske, vilket modellen är en garanti för. Det beror på att hyresjusteringen ska bygga på ett snitt av utvecklingen i år och under de närmast föregående åren. För Stockholms del pekar modellen på att hyreshöjningen därför bör kunna stanna på cirka 9,5 procent under 2023. Detta trots att kostnadsökningen för hyresvärdarna är väsentligt högre och handlar om bland annat stigande fjärrvärmepriser, förvaltningskostnader och taxor för vatten- och avlopp. 

9,5 procent är samtidigt en stor höjning jämfört med det vi har vant oss vid. Hyresgästkollektivet är dock skyddat mot många av de kostnader som drabbar den som äger sitt boende. Räntekostnaden för ett bostadslån på tre miljoner kronor, med en räntebindningstid på tre månader, har under året ökat med cirka 2 000 kronor per månad efter ränteavdrag. Om Riksbankens prognos slår in, kommer ökningen om ett halvår att handla om drygt 5 000 kronor per månad. Lägg till de mycket kraftigt ökade kostnaderna för el- och värme så handlar ökningen för många hushåll om minst det dubbla. Utöver detta kan många bostadsrättsföreningar behöva justera sina avgifter för att hantera föreningens gemensamma lån. 

Tack vare den nya hyresförhandlingsmodellen kommer hyresgäster att skyddas mot många av de kostnadsökningar som med full kraft slår mot alla som äger sitt boende. För en normal hyreslägenhet om tre rum och kök motsvarar den föreslagna justeringen av hyran ungefär 700 kronor mer i månaden. Skillnaden mellan dessa 700 kronor och de faktiska kostnaderna kommer hyresvärden att få stå för. Det blir en rejäl ekonomisk utmaning för många hyresvärdar, av vilka majoriteten utgörs av mindre företag med små marginaler. Företag vars enda intäkt är hyran.  

Trots de ekonomiska utmaningarna, avser vi hedra den överenskommelse som träffats mellan bostadsmarknadens parter. Gör vi så, bedömer vi att förutsättningarna för hyresrättens långsiktiga utveckling kommer att stärkas. Om den nya modellen faller, gäller det omvända. Då kommer möjligheten att bygga nya hyresrätter och underhålla befintliga lägenheter att försvåras avsevärt. Tillsammans med Hyresgästföreningen har vi därmed ett stort ansvar att axla i de kommande hyresförhandlingarna.

Oskar Öholm, Vd, Fastighetsägarna Stockholm

Nathalie Brard, förhandlingschef, Fastighetsägarna Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera