Annons

Debatt: Krishantering borde vara statens kärnuppgift

Alla kriser har ett ansikte, en röst och axel att luta sig mot. Överstelöjtnant Joakim Paasikivi redogör för utvecklingen i Ukraina på samma vis som Anders Tegnell förklarade virusets framfart. I den ekonomiska turbulensen som nu skakar om Sverige får Statens krishanteringsförmåga inte slarvas bort för politiska poänger, skriver kriskommunikationsexperten Hampus Knutsson.

Foto:Fredrik Wennerlund

Varje regering och varje statsminister brukar definieras och utvärderas utifrån hur de hanterat sin tids stora kris. Eller sin tids stora kriser. Ingvar Carlsson hade mordet på Olof Palme på sitt bord redan från första natten den ödestigna kvällen i slutet på februari 1986. Långt senare efterdyningarna av Estonias förlisning. Carl Bildt gjorde sig ett namn vid de misstänkta ubåtskränkningarna under 80- och 90-talet och nödgades som statsminister hantera bankkrisen och räntor upp till 500 procent. Göran Persson tvingades hantera Tsunamikatastrofen, 9/11 och det fruktansvärda mordet på Anna Lindh. Listan kan göras längre och det som förenar olika regeringar och statsministrar är att de sällan eller aldrig får ägna sig åt vad de velat göra, eller lovat i valrörelsen. Verkligheten kommer som bekant oftast i kapp.

Mer i närtid tvingades dåvarande Stefan Löfven hantera regeringskriser, migrationskrisen, it-skandalen på Transportstyrelsen, skogsbränder och coronapandemin. Ett stort ansvar i den senare lades på Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell, åtminstone till en början.

Lika mycket som Tegnell personifierade coronakrisen så är det just nu överstelöjtnant Joakim Paasikivi som närmast konstant syns i TV-rutorna för att få oss att begripa Rysslands obegripliga invasion av Ukraina och hur det går i kriget.

I slutändan ansvarar regeringen för krishanteringen i Sverige på nationell nivå. Regeringskansliet stöder regeringen i det arbetet. Vid kriser hanterar departementen sakfrågor inom sina respektive ansvarsområden. 

Nu har vi en ny regering och en ny statsminister i Sverige. Det är för tidigt att säga vilken kris som kommer att definiera regeringen och vilka som kommer att bli de som förknippas med den här eran i svensk politik. Men det finns många mörka moln som tornar upp sig i horisonten och som snabbt kan eskalera och sätta tonen för hela mandatperioden – eller kanske under decennier framåt. Rysslands invasionskrig i Ukraina, hotande kärnvapenkrig, energikris, skenande energipriser, fallande bostadspriser, rusande inflation och klimatkris. Dessutom krävs massiva investeringar i allt från elnät till VA-systemet och inte minst vägar och järnväg om vi inte ska få basala och akuta kriser kommande år.

Foto:Oskar Omne

Den som med framgång kom att lotsa Sverige genom Tsunamikatastrofen var inte statsministern utan Lottie Knutson, dåvarande kommunikationsdirektör för Fritidsresor, som jag numera har förmånen att samarbeta med. Medan regeringen och de statliga myndigheterna agerade senfärdigt, slappt och slutet så agerade resebolaget med Lottie i spetsen snabbt, handlingskraftigt, empatiskt och öppet. 

Men är det rimligt att näringslivet allt som oftast är bättre på krishantering än staten? Väljarna och skattebetalarna borde ha högre förväntningar. Krishantering borde vara en statlig kärnuppgift, både för regering, riksdag och myndigheter. Min erfarenhet är att såväl politiken som Myndighetssverige ofta missar målet när det blir allvar. Det går gång på gång för långsamt, fel beslut fattas och kontinuiteten saknas. Byråkratin sätter krokben för effektiviteten.

Jag höll nyligen i en kriskommunikationsutbildning för många chefer högt upp inom kommunala verksamheter i södra Sverige. Då frågade jag deltagarna om vilka förväntningar de hade haft på regeringen och ansvariga myndigheter under den svåraste perioden under pandemin? Både som medborgare och chefer. Vad ville de ha - eller kanske till och med behövde - från statens högsta styrande organ för att klara vardag och jobb?

Bland annat hade de önskat att det fanns en tydlig krisgeneral som tog befälet och kunde förmedla tydlighet, trygghet, kontinuitet, lösningar, hopp och handlingskraft. Med mera. Inget velande, strategiskiften eller tvärsäkra beslut som lika tvärsäkert ändras på nästa pressträff nästkommande dag. De ville ha en framåtriktad plan med en riktning ut ur krisen. Allt skrevs ner på ett blädderblock.

När de hade formulerat sina egna förväntningar på regeringen och ansvariga myndigheter så vände jag blädderblocket mot deltagarna. Alltså cheferna. ”Det här är ER arbetsbeskrivning idag. Det här är vad era medarbetare, medborgare och andra myndigheter förväntar sig av er imorgon. Oavsett vad som händer!”

Man skulle nog kunna säga att regeringar får sitt mandat utifrån väljarnas förtroende för deras förmåga att hantera kriser i framtiden. Och regeringar förlorar sitt mandat när förtroendet för krishanteringsförmågan eroderat. Staten har inte råd att misslyckas. 

Det var bra att Magdalena Andersson flyttade tillbaka kansliet för krishantering till statsrådsberedningen och att den nya regeringen nu utsett Henrik Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare, med uppdrag att föreslå hur ett säkerhetsråd ska upprättas inom Regeringskansliet. 

Men givet läget i Sverige och omvärlden så går det inte att gilla läget och hoppas på det bästa. Staten måste planera mer för det värsta och förbereda en plan för Sverige som tydliggör ansvar och mandat för Sveriges krishantering. Så att dagens senfärdighet blir till morgondagens snabbhet, att osäkerhet förbyts till tydlighet och att öppenhet får råda även när staten hanterar svåra situationer.

Statens krishanteringsförmåga får inte slarvas bort för politiska poänger eller i byråkratiska processer. Nu är det dags att få ordning på Sveriges krishanteringsförmåga.

Hampus Knutsson

Kriskommunikationsexpert och grundare av Wings PR, tidigare kommunikationschef för Moderaterna

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera