Regeringen har nyligen tillsatt en produktivitetskommission som under de närmaste ett och ett halvt åren ska lämna förslag på reformer för att öka produktiviteten och göra svensk ekonomi mer konkurrenskraftig. Det är en välkommen möjlighet att ta ett helhetsgrepp på reformer som på sikt kan vända senare års trend med fallande svensk produktivitet. Men kommissionen har en grannlaga uppgift att sortera i en lång lista med frågor som den förväntas hantera – frågor som spänner över nästan hela det ekonomisk-politiska området. Därför är det av stor vikt att man tidigt prioriterar områden där reformbehoven är som störst. Det är också viktigt att kommissionen på ett effektivt sätt drar nytta av goda idéer och analyser från vår omvärld.
När Elisabeth Svantesson presenterade kommissionen pekades särskilt ”näringslivets villkor” och ”investeringsklimat” ut som centrala områden för reformer. Vi instämmer i att dessa breda områden förtjänar politisk uppmärksamhet men även här krävs en fokusering. För att långsiktigt höja produktiviteten måste de mikroekonomiska fundamenten i ekonomisk utveckling förstärkas. Den i särklass viktigaste faktorn för såväl ett konkurrenskraftigt, växande och innovativt näringsliv som en högkvalitativ offentlig sektor är en fungerande kompetensförsörjning.
Därför handlar stärkt produktivitet om strukturreformer som rör utbildning, kompetensvärdering, arbetskraftsinvandring, rörlighet på arbetsmarknaden och incitament till kunskapsutveckling och risktagande. Det är komplexa och ofta otacksamma politikområden att arbeta med. Nya satsningar eller sänkta skatter är betydligt enklare att kommunicera till väljarna än grundliga reformer av offentliga institutioner och regelverk. Just därför kan en kommission av det slag som regeringen tillsatt göra viktiga insatser med att få förändring till stånd.
Lyckligtvis finns flera goda uppslag att hämta från produktivitetskommissionens föregångare. I analyser gjorda av Globaliseringsrådet och Entreprenörskapsutredningen finns förslag som ännu inte implementerats fullt ut. Inspiration finns också att hämta i den danska Reformkommissionens arbete som just är på väg att slutföras. Vi vill lyfta fram fyra områden där det finns goda ansatser som produktivitetskommissionen kan bygga vidare på.
Förstärk incitament för individer att investera i fort- och vidareutbildning. Detta kan ske till exempel genom att göra det skattemässigt attraktivt för arbetsgivare att finansiera medarbetarnas vidare utbildning i form av arbetstid och kursavgifter.
Reformera den högre utbildningen. Efter många års fokus på att öka antalet studieplatser och dela ut fler högskolepoäng måste nu kvalitet i utbildning och lärande prioriteras. Om regeringen inte vill skjuta till nya pengar till detta bör man snegla på det danska förslaget att dra ned på antalet utbildningsplatser på masternivå för att satsa på kvalitet snarare än kvantitet. Utbildning är viktigare än någonsin, men det är inte genom att fortsätta öka antalet studenter som genomgår femåriga utbildningsblock som vi klarar kompetensutmaningen. I dagens vildvuxna flora av masterutbildning är allt för många utbildningsprogram utformade efter en logik där universitetens interna intressen står i centrum.
Förstärk och förenkla systemet för bedömning av befintlig kompetens, med större betoning på värdering av faktiska färdigheter och förmågor. Ansvar och expertis för validering bör samordnas snarare än att som i dag skötas av en uppsjö enskilda utbildningsanordnare.
Se över förutsättningarna för talangattraktion från utlandet. Medan den svenska linjen för närvarande verkar vara inriktad på att begränsa arbetskraftsinvandring tar länder i vår omvärld en annan väg. I Tyskland väntas inom kort nya regelverk införas för att underlätta att anställa utländsk arbetskraft – formella krav för vissa yrken minskas, samt genomför informationskampanjer och riktade satsningar mot arbetskraft under 35 år. I Danmark vidgades nyligen möjligheterna för företag att få snabbspår till arbetstillstånd för utländsk arbetskraft. Den danska produktivitetskommissionen föreslår nu att ytterligare steg tas genom att möjligheten till snabbspår utvidgas till alla företag som kan ställa upp en bankgaranti på 80 000 danska kronor. Därigenom får även småföretag möjlighet till snabb rekrytering från utlandet. Vidare föreslås att alla internationella studenter föreslås få uppehålls- och arbetstillstånd under en treårsperiod efter framgångsrikt avslutad utbildning.
Till sist skall sägas att de kompetensfrågor som avgör svensk framtida produktivitet också handlar om spetskompetens. Sverige behöver forskningsmiljöer i världsklass för att vara relevant. Svenska lärosäten och svenska kunskapsintensiva företag – såväl multinationella koncerner som nystartade techbolag – behöver ges goda villkor för att attrahera, rekrytera och behålla de allra duktigaste hjärnorna. Därmed behöver även formerna för forskningsfinansiering ses över för att i högre grad premiera kvalitet.
En politik för att framtidssäkra Sverige som en dynamisk ekonomi och ett gott samhälle behöver hantera en lång rad utmaningar. Här kan produktivitetskommissionen lämna ett mycket viktigt bidrag genom att lyfta fram reformer kring kompetensfrågorna som en central del av det pussel vi behöver lägga under kommande år.
Anders Broström, vd Entreprenörskapsforum och docent KTH
Pontus Braunerhjelm, forskningsledare Entreprenörskapsforum och professor KTH och BTH
