Grön protektionism är grön protektionism, även om den förkläs i ord som konkurrenskraft och resiliens. I tisdags höll Ulf Kristersson och Europaparlamentets talman Roberta Metsola en presskonferens om det svenska EU-ordförandeskapet. Senare samma dag talade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vid World Economic Forum. Varningssignalerna var tydliga. Tre av EU:s mäktigaste människor tycks tro att lösningen på näringslivets klimatomställning är subventioner och protektionism, när det som i själva verket behövs är öppenhet, handel och samarbete.
I höstas lanserade USA det enorma statliga subventionspaketet Inflation Reduction Act, med fokus på klimatinvesteringar. Namnet på paketet är minst sagt motsägelsefullt, eftersom statlig industripolitik driver på inflationen snarare än att dämpa den. Klimatsubventioner är inte heller ett effektivt verktyg för att stimulera näringslivets klimatomställning, eftersom en central byråkrati omöjligt kan besitta all information som krävs för att peka ut de bästa teknikerna. En mycket bättre metod vore att prissätta utsläppen och låta kreativa entreprenörer, smarta ingenjörer och riskvilliga investerare lösa resten. Innovation frodas i frihet.
Nu kontrar EU genom egna satsningar på europeiska råvaror och egna gröna industrier. Vid sitt tal på World Economic Forum i Davos presenterade von der Leyen en Net-Zero Industry Act som ska locka klimatvänlig industri att stanna i Europa. Sedan tidigare finns redan paketen Repower EU för energiomställningen och Critical Raw Materials Act som ska stimulera europeisk mineralutvinning. Kristerssons och Metsolas prioritering av europeisk konkurrenskraft under det svenska EU-ordförandeskapet går i samma anda.
Stora investeringar är helt nödvändiga för att möjliggöra näringslivets klimatomställning, men pengarna bör komma från privata investerare snarare än skattemedel. På så vis får risken bäras av kapitalister snarare än skattebetalare, samtidigt som kapitalet effektivt fördelas till de mest lovande teknikerna utifrån marknadens samlade information. De bidrag som nu pytsas ut av EU och USA för att locka till sig gröna industrier för oss i stället mot ett protektionistiskt subventioneringskrig.
Näringslivets klimatomställning kräver handel och samarbete. Därför måste USA och EU omedelbart avvärja subentioneringskriget och i stället samarbeta för prissättning av växthusgaser och ett gemensamt frihandelsavtal. Förhandlingarna om ett nytt TTIP bör dra i gång snarast möjligt. Klimatet behöver inte grön protektionism, det behöver frihandel.
Viktor Karlsson, Klimatpolitisk talesperson Liberala Ungdomsförbundet
Alex Nilsson, EU- och utrikespolitisk talesperson Liberala Ungdomsförbundet
