1515
Annons

Debatt: Kärnkraft minskar ryskt beroende

Få saker är så viktiga för ett samhälle som en fungerande energiförsörjning. Därför är det allvarligt att Europa till stor del är beroende av Putins fossila bränslen för att värma sina hem och för att industrin ska gå runt, skriver Ellen Gustafsson, miljö- och klimatansvarig, Timbro.

Foto:www.apeloga.se

Mer än hälften av EU:s totala energibehov möts genom import, och Ryssland är den största leverantören. De står för nästan 30 procent av EU:s import av råolja, runt 40 procent av den importerade naturgasen och hälften av importen av kol.

Att vara beroende av import är inte något negativt i sig. Handel mellan länder berikar världen och gör oss mer motståndskraftiga, även i kriser. Problemet är att Ryssland i flera decennier har använt sin fossila energi som ett medel för att främja sina utrikespolitiska intressen.

Genom det statliga gasbolaget Gazprom har Ryssland vid flera tillfällen pressat Ukraina genom strypta gasleveranser eller chockhöjda priser. Andra gånger har gas exporterats med kraftiga vänskapsrabatter till moskvastödda utbrytarregioner i Georgien och Moldavien. Även EU har påverkats av det ryska maktspelet med energin. I höstas pekades minskade gasleveranser från Ryssland ut som en bidragande orsak till Europas höga elpriser, som skulle sätta press på Tyskland att godkänna gasledningen Nordstream 2.

Europa behöver bli kvitt sitt beroende av rysk energi. Inte bara för att minska sin egen sårbarhet, utan också för att bromsa finansieringen av den ryska krigföringen i Ukraina. EU-kommissionen har presenterat en plan för minskad rysk import, som bland annat utgår från ökad energieffektivisering och ett skifte mot andra leverantörer. Men minskat beroende kräver också mer elproduktion. Förutom förnybart gäller det även kärnkraft, som kan ersätta rysk gas och kol som planerbar energikälla.

På marknaden finns både pengar och intresse för sådana investeringar. Nyligen rapporterade Dagens Industri (14/3) om ett nytt bolag som ska etablera små modulära reaktorer i Sverige. Det som står i vägen för att reaktorerna ska kunna komma på plats redan om några år är förlegad lagstiftning. I dag får det bara finnas tio reaktorer i Sverige, och de får dessutom bara stå på de tre platser i landet där det redan finns kärnkraft. Det är politiska hinder som underminerar fördelarna med den nya kärnkraftstekniken.

Trots att det finns ett stort behov av mer ren elproduktion försöker kärnkraftskritiker använda kriget i Ukraina som ett slagträ mot reaktorer. Men att göra sig oberoende av Ryssland och samtidigt utesluta kärnkraften är en ekvation som inte går ihop. Kärnkraften står för en fjärdedel av EU:s totala elproduktion – som till 40 procent är fossil – och strax under hälften av all koldioxidfri el. Fortsatt politiskt kärnkraftsmotstånd skadar Sverige och resten av Europa.

Det europeiska beroendet av Ryssland går inte att förklara från första början utan det politiska motståndet mot kärnkraften. De senaste åren har en våg av nedläggningar av reaktorer svept över Europa. Sedan millennieskiftet har motsvarande 6 procent av EU:s elproduktion försvunnit på grund av att kärnkraft stängts ned i förtid. I Sverige ligger politiska beslut bakom nedstängningen av sex reaktorer under samma period, motsvarande halva Sveriges kärnkraftsflotta. Bara sedan 2015 har fyra reaktorer stängts ned.

”Förra året eldades mer olja i Karlshamnsverket, som är tänkt att vara en effektreserv, än på över tio år.”

Utfasningen av ren planerbar energi från reaktorer har banat väg för ett större europeiskt beroende av fossila bränslen, så också i Sverige. Förra året eldades mer olja i Karlshamnsverket, som är tänkt att vara en effektreserv, än på över tio år. Förutom att de fossila importerna till Europa håller dörren öppen för ryskt inflytande och är dåliga för klimatet, är de också dyra. Eftersom det dyraste energislaget bestämmer priset på elmarknaden, driver beroendet av fossila bränslen upp elpriserna.

Tyskland är ett skräckexempel på vad den politiska nedläggningen av kärnkraft leder till. I omställningen av energisystemet har snart alla landets reaktorer stängts ned. Det har gjort tyskarna ännu mer beroende av rysk gas för sin energiförsörjning. Vartannat tyskt hushåll värms upp med gas, som även står för 15 procent av elproduktionen, och hälften av all gas kommer från Ryssland. Efter Tysklands beslut att stoppa den ryska gasledningen Nordstream 2 är nedstängningen av de tre sista reaktorerna till årsskiftet ännu mer oroväckande. Samtidigt äventyras klimatmålen. Förra året ökade Tysklands koldioxidutsläpp med mer än 4 procent och det berodde främst på energisektorn.

Ett annat talande exempel är Belgien, där regeringen tidigare beslutat att stänga samtliga reaktorer till 2025. I dag står kärnkraften för hälften av landets elproduktion och var tänkt att ersättas med bland annat gas. Men på grund av kriget i Ukraina, och för att minska beroendet av fossila bränslen, meddelade den belgiska regeringen häromdagen att den planerade nedstängningen skjuts upp med tio år.

Foto:Johan Jeppsson/TT

En av invändningarna som kärnkraftsmotståndare basunerat ut den senaste tiden, däribland energiminister Khashayar Farmanbar, är att Sverige är beroende av ryskt uran. Det stämmer inte. Tidigare skulle omkring en femtedel av Vattenfalls leveranser av kärnbränsle komma från Ryssland, men redan samma dag som den ryska invasionen påbörjades meddelade bolaget att de stoppar alla planerade leveranser av ryskt kärnbränsle. Enligt Vattenfall påverkar det inte driften av verksamheten eftersom det finns många andra leverantörer. Försörjningstrygghet vad gäller bränsle är inbyggt i kärnkraftssektorn.

Det är samtidigt komiskt att de som hävdar att Sverige är beroende av Ryssland för kärnbränsle också har gjort allt i sin makt för att se till att det skulle bli så. Sverige har nämligen goda möjligheter att tränga undan ryskt uran alldeles på egen hand. I vår berggrund finns hela 80 procent av EU:s uranfyndigheter. Trots det gjorde regeringen det förbjudet att bryta uran i Sverige 2018.

Kärnkraften behövs för att minska Europas beroende av Putin. Genom de europeiska elkablarna kan Sverige bidra till minskat ryskt beroende på marginalen. Den import av rysk gas och kol som trängs undan genom att exportera fossilfri el till exempelvis Tyskland och Litauen är både klimatsmart, billigare och gör Europa mindre sårbart.

De politiska hinder som står i vägen för ny kärnkraft har länge varit ett hot mot vår energiförsörjning. Numera är de också ett säkerhetspolitiskt hot. 

Ellen Gustafsson, miljö- och klimatansvarig, Timbro


Debatt: Säkra kompetens i Svensk köttindustri

Efterfrågan på svenskt kött är stor och det behövs fler styckare och slaktare. Men Arbetsförmedlingens ovilja att lyssna på företagens behov hotar nu hela Sveriges kött- och charkproduktion. Trots upprepade varningar från branschen agerar inte den ansvarige ministern Eva Nordmark, skriver Magnus Därth Vd Kött och Charkföretagen och Björn Hellman Vd Livsmedelsföretagen.

Foto:Amanda Lindgren

Sommaren står för dörren och lockar med sol, bad och härliga grillkvällar. Allt fler konsumenter efterfrågar svensk högkvalitativ biff, karré och korv att lägga på grillen. Det är positivt och en trend som vi i branschen har sett i flera år. 

För att fler ska kunna äta svenskproducerade produkter behöver fler kunna utbilda sig till styckare, slaktare och inom charkuteri. Enligt regeringens livsmedelsstrategi måste Sveriges självförsörjning inom animalieproduktion öka och det måste därför bli lättare att rekrytera medarbetare med rätt kompetens. Den sista gymnasieutbildningen inom kött och chark lades ner hösten 2020 och rekryteringsutbildningen är därför kritisk för branschen. Nyanlända kvinnor och män är en viktig målgrupp för att stärka kompetensen inom kött- och charkföretag. Tyvärr verkar den ansvariga myndigheten, Arbetsförmedlingen, ha missat detta helt. 

Regeringen hävdar att de satsar på arbetsmarknadsutbildningar för att få bukt med långtidsarbetslösheten. Det stämmer inte. För trots att arbetslösheten minskar, kvarstår långtidsarbetslösheten på mycket höga nivåer. Kött- och charkföretag runt om i landet har framgångsrikt utbildat nyanlända kvinnor och män utan utbildning till jobb och varaktig anställning som styckare, slaktare och charkuterister. Branschen har under tre års tid uppvaktat regeringen och Arbetsförmedlingen för att förbättra utbildningen så att ännu fler nyanlända kan få jobb. Nu riskerar kött- och charkföretag istället stå helt utan en fungerande rekryteringsutbildning. Arbetsförmedlingens ovilja att lyssna på företagens behov hotar nu svensk kött- och charkproduktion. Det är allvarligt. Än mer allvarligt är att regeringen stillatigande låtit detta ske, trots tydliga och upprepade varningar.

Arbetsförmedlingens statistik visar att nyanlända och utrikes födda som utbildas inom kött och chark får jobb i högre utsträckning än inrikes födda. Det utbildningsupplägg som Arbetsförmedlingen erbjuder har dock många brister. Ingen utbildningsleverantör i Sverige har i dag egna produktionsanläggningar som möter lagstiftningens krav eller lärare med kompetens att utbilda inom styckning, slakt eller charkuteri. Detta medför att all utbildning i hantverksyrket i slutändan kommer läggas på företaget. Men de stora utbildningskoncernerna behåller hela ersättningen. Det är varken rimligt eller leder till att fler långtidsarbetslösa får jobb. Vi har under tre års tid påtalat dessa brister för Arbetsförmedlingens högsta ledning och ansvarig minister, Eva Nordmark (S).

En ny rekryteringsutbildning för de kommande fyra åren upphandlas nu. Vår slutsats är att varken Arbetsmarknadsdepartementet eller Arbetsförmedlingen vill ha en fungerande rekryteringsutbildning för långtidsarbetslösa inom kött och chark. Med de praktiska förutsättningar som ges i upphandlingen tvingas vi konstatera att vi nu är tillbaka vid ett läge som gällde före 2014 och som gör att inga utbildningar kan genomföras. Regeringens passivitet och Arbetsförmedlingens ovilja att lyssna på de berörda företagen får allvarliga konsekvenser för svensk kött- och charkproduktion i en situation när vi behöver den mer än någonsin. Vi anser att myndigheternas hantering:

är helt i strid med regeringens livsmedelsstrategi om att förbättra kompetensförsörjningen i livsmedelskedjan och öka animalieproduktionen,

kommer permanenta branschens stora beroende av utländsk arbetskraft trots att företagen vill fastanställa lokal personal i Sverige,

innebär att många nyanlända och långtidsarbetslösa kommer gå miste om en möjlighet till egen försörjning genom arbete inom kött- och charkbranschen.

Om regeringen verkligen vill ha arbetsmarknadsutbildningar som leder till att fler nyanlända kvinnor och män kommer i jobb, måste någon ta ansvar för Arbetsförmedlingen. Styrningen av Arbetsförmedlingen åligger ytterst arbetsmarknads- och jämställdhetsministern. Det är dags att ta ansvar, Eva Nordmark!

 

Magnus Därth Vd Kött och Charkföretagen

Björn Hellman Vd Livsmedelsföretagen


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?