1515
Annons

Debatt: Inkludera kärnkraften i EU:s taxonomi

Vi kommer i alla lägen agera för att rädda kärnkraften. Därför vill vi också att den inkluderas i EU:s taxonomi.  Europaparlamentarikerna Tomas Tobé (M), Jessica Polfjärd (M) och Karin Karlsbro (L) listar tre skäl som gör det extra angeläget

Foto:Fredrik Persson/TT
Foto:Amanda Lindgren

Framtiden för europeisk kärnkraft är hotad när Europaparlamentet i dag (6 juli 2022) röstar om att förkasta dess inkludering i ramverket för vilka verksamheter som är hållbara och inte, EU:s så kallade taxonomi. Tyvärr påhejas detta ivrigt av flera svenska ledamöter. Vi ser i stället kärnkraften som avgörande för att EU ska göra sig oberoende av rysk energi, sänka utsläppen och hantera energikrisen.

EU behöver ställa om sin energipolitik. Rysslands brutala och illegala anfallskrig i Ukraina har tydligt visat det orimliga och skadliga i att EU gjort sig beroende av import av rysk energi. Det krävs nu en tydlig strategi för att bygga upp vår egen energiförsörjning. En omställning mot mer fossilfri energi inom EU är samtidigt nödvändig för att sänka utsläppen och klara klimatmålen.

I det här läget står Europaparlamentet inför att rösta om en del av den så kallade taxonomin, ett regelverk för att klassa investeringar som hållbara eller inte hållbara. En komplex uppgift med syftet att styra kapital mot vad som är gynnsamt för klimat och miljö och bort från det som inte är det. Arbetet har varit kantat av konflikter och problem, inte minst då man frångått principen om rent vetenskapliga bedömningar av olika energislag.

Exempelvis har såväl svenskt skogsbruk som svensk vattenkraft tyvärr förfördelats i arbetet med taxonomin. Länge var kärnkraftens framtid också osäker, och vi har därför krävt att kärnkraften ska kunna klassas som grön.

Därför var det ett ytterst välkommet besked när EU-kommissionen tidigare i år meddelande att kärnkraften bör klassas som hållbar inom ramarna för taxonomin.

Den fossilfria kärnkraften är – tillsammans med det förnybara – helt avgörande för att vi ska klara att sänka utsläppen och samtidigt trygga energiförsörjning och konkurrenskraft.

Innan EU-kommissionen valde att klassa kärnkraften som hållbar gjordes också flera konsekvensanalyser och expertbedömningar om kärnkraftens påverkan på både miljö och människor. Resultatet var tydligt: vår moderna kärnkraft är hållbar.

Tyvärr trotsas nu detta, inte minst av flera svenska Europaparlamentariker, där bland annat Centerpartiet och Socialdemokraterna gör gemensam sak för att fullständigt utesluta kärnkraften ur taxonomin. Något som skulle hota kärnkraftens framtida finansiering och därmed också kärnkraftens roll i den europeiska energimixen. Ett agerande som är direkt skadligt för svenska intressen, då kärnkraften står för nästan en tredjedel av vår elproduktion.

Att EU-kommissionen även valt att med strikta krav under en övergångsperiod inkludera vissa naturgasaktiviteter i taxonomin är inte skäl att ta kärnkraften som gisslan. Snarare är det ett naivt agerande i ett läge där vi dels måste göra oss mindre beroende av Ryssland, dels ställa om från smutsig kolkraft.

Vi kommer i stället att i alla lägen agera för att rädda kärnkraften. Därför vill vi också att den inkluderas i EU:s taxonomi. Tre skäl gör detta extra angeläget:

Om EU ska kunna upphöra med sitt beroende av rysk kol, olja och gas måste ny och befintlig planerbar energiproduktion inom unionen få adekvata investeringar för uppbyggnad och renovering. Kärnkraften kommer dessutom spela en betydande roll i den europeiska energimixen när samhället i allt högre grad ska elektrifieras. Investeringarna får inte gå förlorade, vilket riskerar att bli fallet om Europaparlamentet förkastar denna del av taxonomin.

Nyetablering av planerbar produktion kommer också att vara direkt avgörande för att flera medlemsländer ska kunna övergå från kol och oljekraftverk till mer koldioxidsnåla lösningar. Om dessa investeringar inte kommer från Europa kommer de utan tvekan att komma från tredje land. Exempelvis Kina investerar redan i dag i europeisk kritisk infrastruktur. Vi vill inte se ett ökat utländskt ägande av europeiska kraftverk, utan vi bör se till att europeiska investeringar stimuleras.

Enligt förslaget som ligger på bordet skulle investeringar och kapital styras till forskning och utveckling av avancerad kärnkraftsteknik. Just nu pågår enorma satsningar runt om i världen för att utveckla små modulära reaktorer, så kallad SMR-teknik. Dessa reaktorer är mindre i storlek och lägre i kostnad, men mer effektiva och orsakar mindre avfall. De är dessutom mindre tidskrävande att sätta i drift. EU måste följa med i den här utvecklingen och inte hamna på efterkälken internationellt.

Det är nu upp till bevis för våra svenska kollegor i Europaparlamentet. Kommer ni vägledas av ideologiskt kärnkraftsmotstånd eller se till att vi kan premiera lösningar som är nödvändiga för klimatet och gör oss mindre beroende av Putin?

 

Tomas Tobé (M)

Europaparlamentariker

Jessica Polfjärd (M)

Europaparlamentariker 

Karin Karlsbro (L)

Europaparlamentariker

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.  

Så är det självfallet inte. Vinsten är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.” 

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan. 

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 miljoner kronor, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna. 

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. Istället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan istället för att inse sina egna skolmisslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att inte externt rättade centrala prov införts, som sedan får styra den genomsnittliga betygsättningen i en klass. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.  

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som f.n går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt. Socialdemokraterna borde istället värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör 

 

 

 

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera