1515
Annons

Debatt: Industrins lönenormering hindrar nödvändigt skifte

DEBATT. Det så kallade märket innebär att det är industrin som sätter taket för lönehöjningarna. Industriavtalet var en bra lösning på situationen där och då, men när tiderna förändras måste även lönebildningen anpassa sig, skriver sex företrädare för fackförbunden inom 6F.

Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har ökat med 9 procentenheter de senaste 16 åren och dagens lönegap är detsamma som på 1930-talet, skriver sex företrädare för fackförbunden inom 6F.
Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har ökat med 9 procentenheter de senaste 16 åren och dagens lönegap är detsamma som på 1930-talet, skriver sex företrädare för fackförbunden inom 6F.Foto:FREDRIK SANDBERG

En reformering av den svenska lönebildningsmodellen kan vara nödvändig. Sedan avtalsrörelsen 1998 har de centralt avtalade löneökningarna i den svenska ekonomin styrts av industrins normering. Den innebär att de första löneavtalen i en avtalsrörelse sluts av industrins parter och att dessa avtal sedan följs av övriga parter på arbetsmarknaden. Man brukar säga att industrin sätter lönemärket. Den här modellen uppvisar i dag tydliga brister.

Vi, fackförbunden inom 6F – Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – har uppdragit åt professor Lars Calmfors, tidigare bland annat ordförande i Finanspolitiska rådet och Arbetsmarknadsekonomiska rådet, att se på möjligheterna att reformera den svenska lönebildningsmodellen. I rapporten ”Industrins lönenormering kan och bör reformeras” drar Lars Calmfors slutsatsen att hemmamarknaderna måste få ett större inflytande över lönemärkets nivå.

Lars Calmfors anser att de strukturella förändringar som pågår i Sverige gör att lönenormeringen enligt dagens principer fungerar sämre än tidigare. En större andel äldre befolkning kommer att leda till en ökad efterfrågan på framför allt hemmamarknadsorienterad produktion, exempelvis bygg och handel, samt offentligt finansierade välfärdstjänster. Det innebär att arbetskraft måste förflyttas till dessa sektorer.

Men om det inte finns något arbetskraftsutbud som kan mobiliseras till dessa sektorer fungerar industrinormeringen som en grimma. Detta eftersom lönemärket sätts på en nivå som passar internationellt konkurrensutsatt sektor och inte hemmamarknaden. Det leder till arbetskraftsbrist i den hemmamarknadsorienterade sektorn av näringslivet och i den offentliga sektorn.

I den situation vi står inför spelar dagens lönebildning inte den samhällsekonomiskt önskvärda rollen att bidra till en effektiv fördelning av arbetskraften i ekonomin. Arbetskraft som skulle producera mer nytta i den hemmamarknadsorienterade sektorn och i den offentliga sektorn används i stället i den internationellt konkurrensutsatta sektorn. En effektiv resursallokering kräver att lönekostnaden i ekonomin som helhet ökar mer än vad som för tillfället passar den internationellt konkurrensutsatta sektorn.

Enligt Lars Calmfors skulle den internationellt konkurrensutsatta sektorn, med ett lönemärke som utgår från förhållandena i hela ekonomin, inte ha råd att sysselsätta lika många som tidigare, vilket skulle skynda på strukturomvandling och effektivisering. Det skulle frigöra arbetskraft till de sektorer där arbetskraftsefterfrågan ökar.

Omfördelningen kan till och med snabbas på om lönerna i hemmamarknadssektorn av näringslivet och offentlig sektor tillåts öka fortare än i den internationellt konkurrensutsatta sektorn så att mer arbetskraft ”lockas över”.

Problematiken är påtaglig redan i dag och riskerar att förvärras framöver. I rådande högkonjunktur har de låga löneökningarna bidragit till den stora arbetskraftsbristen. Bristen på arbetskraft är betydligt större i offentlig än privat sektor. Att så är fallet hänger ihop med svårigheterna att i dagens lönebildningssystem åstadkomma tillräckliga relativlöneförändringar för till exempel lärare, poliser och anställda inom försvarsmakten, vilka är arbetstagare som det råder stor brist på.

Man skulle kunna hävda att marknaden själv ska lösa problematiken med en effektiv fördelning av arbetskraften. Det vill säga att de företag och offentliga instanser som är i behov av att locka till sig arbetskraft höjer lönerna utöver lönemärkets nivå.

Dock anser Lars Calmfors i sin rapport att löneökningar endast i begränsad omfattning bestäms av arbetsmarknadsläget. Därför är slutsatsen att parterna måste ta ansvar för detta i kollektivavtalen genom att sätta märket högre än vad industrin självmant skulle göra. Det betyder att industrin inte ensamt ska bestämma löneläget för alla andra branscher.

Ur ett fackligt perspektiv finns flera synpunkter på nuvarande modell där industrin bestämmer alla branschers löneökningstakt. Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har ökat med 9 procentenheter, eller 5.500 kronor, de senaste 16 åren och dagens lönegap är detsamma som på 1930-talet. Detta är en oacceptabel utveckling.

Jämställda löner är en annan aspekt. Takten i vilken löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar går alldeles för långsamt. Löneskillnaden mellan könen var 11,3 procent förra året.

Det är ingen hemlighet att arbetsgivarna har avfärdat krav på låglönesatsningar som skulle gynna kvinnodominerade grupper på arbetsmarknaden. Man hävdar att dessa krav inte är förenliga med Industriavtalet.

Denna syn leder givetvis till att klyftorna kommer att bestå eller i värsta fall öka ytterligare. Med en annan lönebildningsmodell som tar andra hänsyn skulle det vara enklare att lyfta de lågavlönade kvinnor som oftast återfinns inom hemmamarknadsorienterade branscher samt offentlig sektor.

Vi inom 6F håller för närvarande på att utvärdera den svenska lönebildningsmodellen. Slutsatserna i Lars Calmfors rapport är hans egna men utgör ett underlag som vi bär med oss.

Industriavtalet skapades i en annan tid. Bakom oss fanns en ostrukturerad lönebildning och ett svenskt kostnadsläge gentemot omvärlden som var ansträngt. Industriavtalet var en bra lösning på den situationen där och då, men när tiderna förändras måste även lönebildningen anpassa sig till nya förutsättningar.

 

Kristoffer Arvidsson Thonäng, projektledare, ”Lönebildning för jämlikhet”

Mikael Johansson, ordförande, Målareförbundet

Valle Karlsson, ordförande, Seko

Johan Lindholm, ordförande, Byggnads

Magnus Pettersson, ordförande, Fastighets

Jonas Wallin, ordförande, Elektrikerna


Innehåll från Heba Fastighets ABAnnons

Mindre plast i hushållssoporna ger fjärrvärme med lägre klimatpåverkan

Sanna Göthlin, hållbarhetschef på Heba.
Sanna Göthlin, hållbarhetschef på Heba.

Vi svenskar kan bli mycket bättre på att källsortera plastförpackningar. Det har fastighetsbolaget Heba och Stockholm Exergi tagit fasta på. Tillsammans genomför de ett projekt som ska resultera i mindre plast i hushållsavfallet – och därmed ett lägre klimatavtryck från uppvärmningen av Hebas lägenheter.  

I dag hamnar över hälften av alla plastförpackningar i hushållsavfallet i stället för att återvinnas. Det kan jämföras med att 94 procent av glasförpackningarna återvinns, enligt statistik från Naturvårdsverket. 

Fastighetsbolaget Heba som utvecklar, äger och förvaltar bostäder och samhällsfastigheter i Stockholmsregionen och Mälardalen, har krokat arm med Stockholm Exergi för att minska andelen plast som går till förbränning. 

– På Heba vill vi tillsammans med Stockholm Exergi reducera utsläppen av växthusgaser från fjärrvärmen. Då måste vi se till att våra hyresgäster sorterar ut plasten från hushållssoporna. Om en mindre mängd fossila material bränns blir klimatavtrycket från fjärrvärmen lägre, förklarar Sanna Göthlin, hållbarhetschef på Heba. 

Gemensam insats

Det är just plasten som förbränns vid produktion av fjärrvärme och el som är den största källan till utsläpp av koldioxid i Stockholm Exergis verksamhet.  

– Tyvärr har vi liten möjlighet att påverka hur mycket plast som avfallet innehåller. För oss är det viktigt att lyfta fram möjligheten att vi tillsammans med våra kunder kan göra något konkret åt saken och minska andelen plast i avfallet. Det är precis vad samarbetet med Heba handlar om – att gemensamt göra en insats för klimatet, säger Sofi Erselius, miljöchef på Stockholm Exergi.

Satsning på miljörum och information

Men hur ska Heba få sina hyresgäster att slänga mindre plast i hushållssoporna? 

– Vi kommer att uppdatera våra miljörum så att det blir tydligare var olika material ska slängas. Vi ser över uppställningen av behållare och hur ofta de behöver tömmas. Men det viktigaste redskapet vi har är att dela information, i olika kanaler och vid flera tillfällen, säger Sanna Göthlin.

Nyligen har Heba även infört hållbara hyreskontrakt vid nyinflyttning, där källsortering är ett krav. Både satsningen tillsammans med Stockholm Exergi och de nya hyreskontrakten hjälper Heba att minska sin indirekta klimatpåverkan. Det här är viktiga steg på vägen mot klimatneutralitet, konstaterar Sanna Göthlin.

Om Heba Fastighets AB
Heba erbjuder hållbara och trygga boenden att trivas i under livets olika faser. För att få en klimatneutral verksamhet arbetar Heba metodiskt med att minimera, förbättra och påverka. Långsiktigt hållbarhetsmål är att förvaltningen ska vara klimatneutral senast 2030 och hela verksamheten senast 2045. 

Läs mer om Heba här. 

Om Stockholm Exergi
Stockholm Exergi är stockholmarnas energibolag. Dygnet runt, året om, tryggar bolaget den växande Stockholmsregionens tillgång till värme, kyla, el samt hantering av avfall. Samtidigt bidrar de till att göra Stockholm till en attraktiv och mer hållbar stad med potential att bli världens första klimatpositiva huvudstad.

Läs mer om Stockholm Exergi här.

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Heba Fastighets AB och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?