Debatt: Industrins lönenormering hindrar nödvändigt skifte

DEBATT. Det så kallade märket innebär att det är industrin som sätter taket för lönehöjningarna. Industriavtalet var en bra lösning på situationen där och då, men när tiderna förändras måste även lönebildningen anpassa sig, skriver sex företrädare för fackförbunden inom 6F.

Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har ökat med 9 procentenheter de senaste 16 åren och dagens lönegap är detsamma som på 1930-talet, skriver sex företrädare för fackförbunden inom 6F.
Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har ökat med 9 procentenheter de senaste 16 åren och dagens lönegap är detsamma som på 1930-talet, skriver sex företrädare för fackförbunden inom 6F.Foto:FREDRIK SANDBERG

En reformering av den svenska lönebildningsmodellen kan vara nödvändig. Sedan avtalsrörelsen 1998 har de centralt avtalade löneökningarna i den svenska ekonomin styrts av industrins normering. Den innebär att de första löneavtalen i en avtalsrörelse sluts av industrins parter och att dessa avtal sedan följs av övriga parter på arbetsmarknaden. Man brukar säga att industrin sätter lönemärket. Den här modellen uppvisar i dag tydliga brister.

Vi, fackförbunden inom 6F – Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – har uppdragit åt professor Lars Calmfors, tidigare bland annat ordförande i Finanspolitiska rådet och Arbetsmarknadsekonomiska rådet, att se på möjligheterna att reformera den svenska lönebildningsmodellen. I rapporten ”Industrins lönenormering kan och bör reformeras” drar Lars Calmfors slutsatsen att hemmamarknaderna måste få ett större inflytande över lönemärkets nivå.

Lars Calmfors anser att de strukturella förändringar som pågår i Sverige gör att lönenormeringen enligt dagens principer fungerar sämre än tidigare. En större andel äldre befolkning kommer att leda till en ökad efterfrågan på framför allt hemmamarknadsorienterad produktion, exempelvis bygg och handel, samt offentligt finansierade välfärdstjänster. Det innebär att arbetskraft måste förflyttas till dessa sektorer.

Men om det inte finns något arbetskraftsutbud som kan mobiliseras till dessa sektorer fungerar industrinormeringen som en grimma. Detta eftersom lönemärket sätts på en nivå som passar internationellt konkurrensutsatt sektor och inte hemmamarknaden. Det leder till arbetskraftsbrist i den hemmamarknadsorienterade sektorn av näringslivet och i den offentliga sektorn.

I den situation vi står inför spelar dagens lönebildning inte den samhällsekonomiskt önskvärda rollen att bidra till en effektiv fördelning av arbetskraften i ekonomin. Arbetskraft som skulle producera mer nytta i den hemmamarknadsorienterade sektorn och i den offentliga sektorn används i stället i den internationellt konkurrensutsatta sektorn. En effektiv resursallokering kräver att lönekostnaden i ekonomin som helhet ökar mer än vad som för tillfället passar den internationellt konkurrensutsatta sektorn.

Enligt Lars Calmfors skulle den internationellt konkurrensutsatta sektorn, med ett lönemärke som utgår från förhållandena i hela ekonomin, inte ha råd att sysselsätta lika många som tidigare, vilket skulle skynda på strukturomvandling och effektivisering. Det skulle frigöra arbetskraft till de sektorer där arbetskraftsefterfrågan ökar.

Omfördelningen kan till och med snabbas på om lönerna i hemmamarknadssektorn av näringslivet och offentlig sektor tillåts öka fortare än i den internationellt konkurrensutsatta sektorn så att mer arbetskraft ”lockas över”.

Problematiken är påtaglig redan i dag och riskerar att förvärras framöver. I rådande högkonjunktur har de låga löneökningarna bidragit till den stora arbetskraftsbristen. Bristen på arbetskraft är betydligt större i offentlig än privat sektor. Att så är fallet hänger ihop med svårigheterna att i dagens lönebildningssystem åstadkomma tillräckliga relativlöneförändringar för till exempel lärare, poliser och anställda inom försvarsmakten, vilka är arbetstagare som det råder stor brist på.

Man skulle kunna hävda att marknaden själv ska lösa problematiken med en effektiv fördelning av arbetskraften. Det vill säga att de företag och offentliga instanser som är i behov av att locka till sig arbetskraft höjer lönerna utöver lönemärkets nivå.

Dock anser Lars Calmfors i sin rapport att löneökningar endast i begränsad omfattning bestäms av arbetsmarknadsläget. Därför är slutsatsen att parterna måste ta ansvar för detta i kollektivavtalen genom att sätta märket högre än vad industrin självmant skulle göra. Det betyder att industrin inte ensamt ska bestämma löneläget för alla andra branscher.

Ur ett fackligt perspektiv finns flera synpunkter på nuvarande modell där industrin bestämmer alla branschers löneökningstakt. Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän har ökat med 9 procentenheter, eller 5.500 kronor, de senaste 16 åren och dagens lönegap är detsamma som på 1930-talet. Detta är en oacceptabel utveckling.

Jämställda löner är en annan aspekt. Takten i vilken löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar går alldeles för långsamt. Löneskillnaden mellan könen var 11,3 procent förra året.

Det är ingen hemlighet att arbetsgivarna har avfärdat krav på låglönesatsningar som skulle gynna kvinnodominerade grupper på arbetsmarknaden. Man hävdar att dessa krav inte är förenliga med Industriavtalet.

Denna syn leder givetvis till att klyftorna kommer att bestå eller i värsta fall öka ytterligare. Med en annan lönebildningsmodell som tar andra hänsyn skulle det vara enklare att lyfta de lågavlönade kvinnor som oftast återfinns inom hemmamarknadsorienterade branscher samt offentlig sektor.

Vi inom 6F håller för närvarande på att utvärdera den svenska lönebildningsmodellen. Slutsatserna i Lars Calmfors rapport är hans egna men utgör ett underlag som vi bär med oss.

Industriavtalet skapades i en annan tid. Bakom oss fanns en ostrukturerad lönebildning och ett svenskt kostnadsläge gentemot omvärlden som var ansträngt. Industriavtalet var en bra lösning på den situationen där och då, men när tiderna förändras måste även lönebildningen anpassa sig till nya förutsättningar.

 

Kristoffer Arvidsson Thonäng, projektledare, ”Lönebildning för jämlikhet”

Mikael Johansson, ordförande, Målareförbundet

Valle Karlsson, ordförande, Seko

Johan Lindholm, ordförande, Byggnads

Magnus Pettersson, ordförande, Fastighets

Jonas Wallin, ordförande, Elektrikerna


Innehåll från MediCheckAnnons

Så får du rätt behandling mot svåra folksjukdomen

Över en halv miljon svenskar har problem med sköldkörteln – men i många fall fungerar inte behandlingen.

– Tyvärr är det vanligt med fel behandling, ungefär 20 procent skulle behöva få annan hjälp än den som vanligtvis erbjuds. Men hos oss på MediCheck är det annorlunda säger Kenneth Ilvall, specialist inom allmänmedicin.

Kontakta Sköldkörtelkliniken här 

Sköldkörteln, som sitter på halsen, producerar hormoner som vår kropp behöver och är även viktig för ämnesomsättningen. Men hos drygt 500 000 svenskar har balansen sköldkörteln rubbats – vilket kan ge många olika besvär. Det är mycket vanligt med ständig trötthet, nedstämdhet och krånglande mage. De allra flesta som drabbas är kvinnor. Dessutom har uppemot 100 000 särskilt stor problematik.

– Ofta kan blodprover visa ett okej resultat innan sjukdomen bryter ut med full kraft. Därför är det viktigt att lyssna in vilka symptom patienten har och vara lyhörd när de inte stämmer in på andra sjukdomar. Man ska inte bara gå på provresultatet, säger Kenneth Ilvall och fortsätter:

– Man ska inte vara rädd som vårdpersonal att ta den extra tiden att ställa några djupare frågor för att utesluta sköldkörtelproblem. Annars finns risk att man får behandling för nåt annat.

Svårt att fånga upp signaler

Han blev intresserad av sköldkörtelsjukdomar tidigt i sin läkarbana. Det var över 15 år sedan och idag är Kenneth Ilvall specialiserad inom området.

– Jag träffade kvinnor ”mitt i livet” som hade svåra problem. Normalt sett är det en grupp som är relativt frisk och när vi hade många patienter i barnafödande ålder som uppvisade dessa symptom, förstod jag att det är en problematik som ofta missas. Patienterna förklarar gärna bort det med att ”man jobbar mycket just nu”, många är högpresterande och tvingar sig själva att bara köra på, fastän det uppenbart är något som är fel. Generellt är vården för de flesta av dessa patienter bra, men alla är inte lika duktiga på att fånga upp signalerna på att något faktiskt är fel, trots att proverna ligger inom referensvärdena, säger Ilvall.

Ett hinder är alltså att sätta rätt diagnos, ett annat är att patienterna reagerar olika på Levaxin – den medicin som oftast erbjuds vid sköldkörtelsjukdom.

– Ungefär 80 procent av patienterna svarar bra på den medicinen, men de återstående 20 procenten blir tyvärr ofta sämre och det är dem vi måste lägga krut på.

Fler metoder finns

Enligt Kenneth Ilvall finns idag alternativa behandlingar av sköldkörtelsjukdom, men metoderna når sällan ut till patienterna:

– Det finns möjligheter att behandla på andra sätt, som det snabbverkande Liothyronin som är den aktiverade substansen. Samtidigt är det dyrare och ställer mycket högre krav på vården att hitta rätt dos, det ger i vissa fall effekter som inte alltid upplevs som gynnsamma, exempelvis hjärtklappning och svettningar. Dessa går oftast över och patienterna får ofta en positiv långtgående effekt, säger han och utvecklar:

– Jag tycker det är svårt att motivera varför den del av patienterna som inte kan behandlas effektivt med enbart Levaxin inte ska få testa Liothyronin. Detta ska förstås göras med stor försiktighet och i god dialog med patienten genom löpande uppföljningar, det är oftast här som det kan svikta i vården. Tiden räcker inte till.

Få hjälp – var du än bor

Genom sitt arbete hos Sköldkörtelkliniken på MediCheck kan Ilvall erbjuda sköldkörtelsjuka bedömningar, individuellt anpassade behandlingsplaner och uppföljningar. Vanligt är att patienterna sökt vård för besvären under lång tid utan att få rätt hjälp.

– Personligen tycker jag det är en jättebra idé att kunna erbjuda specialistkunskaper och en ”second opinion” vart man än bor i landet. Behovet finns ju i hela Sverige och då är digital vård ett riktigt bra komplement.

Kontakta Sköldkörtelkliniken här

 

Mer från MediCheck

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med MediCheck och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?