Ett påbjudet hyggesfritt skogsbruk skulle försämra möjligheterna att komma bort från den fossilbaserade ekonomin och dessutom sänka lönsamheten. Hyggesfritt skogsbruk ger i Norden (på lämpliga ställen) långsiktigt 30–40 procent lägre virkesproduktion (och därmed lika stora sänkningar av mängden för industrin tillgängligt rundvirke) än konventionellt skogsbruk. Den framstående skogsträdsförädlingen som i dag bidrar till ökad odlingssäkerhet och klimatnytta skulle omöjliggöras. Erfarenheten visar att en omläggning från enskiktade bestånd, till fullskiktade kalhyggesfria bestånd som plockhuggs, skulle kantas av stormfällningar, storskaliga insektsangrepp (som vi i dag ser i Centraleuropa), betydligt högre avverknings- och transportkostnader och ett ekonomiskt omöjliggörande av uttag av energisortiment. I dag värms huvuddelen av bostäder anslutna till fjärrvärme av bioenergi och i kraftvärmeverken produceras också stora mängder grön el. Ett påbjudet kalhyggesfritt skogsbruk skulle minska mängden tillgängligt skogsbränsle från restprodukter med mer än hälften.
De svenska möjligheterna att bidra till minskade fossila koldioxidutsläpp skulle långsiktigt reduceras kraftigt – förmodligen med cirka 50 procent av dagens klimateffekt från skogen på drygt 90 Mt CO2/år. På kort sikt (10–20 år) skulle dock koldioxidinbindningen i stående skog öka något om avverkningarna reduceras direkt, men med förlusten av de 50 procenten för all framtid.
Möjligheten att hantera katastrofer i skogen (storm, bränder, insektsskador och svampskador) skulle minska väsentligt gällande avverkningskapacitet, men också i industrins kapacitet att ta vara på virke, vilket i sig kan leda till mycket stora koldioxidutsläpp.
Ur ett klimatperspektiv är det lätt att glömma bort att Sverige sedan 1950-talet har avverkat cirka 5 miljarder kubikmeter skogsråvara som ersatt fossilbaserade produkter och energikällor. Samtidigt har virkesförrådet under samma period ökat från 2 till 3,5 miljarder kubikmeter med motsvarande ökning av det lagrade kolförrådet. Tillväxten som styr kolinlagringen i skogen har under samma period ökat med mer än 50 procent. Detta skulle aldrig ha varit ens i närheten av möjligt med ett kalhyggesfritt skogsbruk.
Ett generellt påbjudet hyggesfritt skogsbruk riskerar också den biologiska mångfalden.
Den boreala skogen är präglad av storskaliga störningar, som brand, stormfällningar och insektsangrepp och det finns betydande forskning kring bland annat branddynamiken i nordiska skogar. Bränder i natur- skogen är oftast storskaliga och branddynamiken är viktig för den biologiska mångfalden i boreal skog. Hyggen – i ett skogsbruk med sparade hänsynsområden, sparade träd och död ved – syftar till att efterlikna den dynamik som en gång dominerade skogslandskapet. Detta kompletteras i dag med kontrollerade bränder i stående skog och på föryngringsytor. Den boreala skogen bör inte (av rent biologiska skäl) skötas med kontinuitetsskogsbruk, annat än i begränsad skala, till exempel i fuktiga områden och i lågvuxen skog. Det skulle försämra förutsättningarna för en naturlig biologisk mångfald. Med trakthyggesbruk skapas förutsättningar för de ljuskrävande och dödvedskrävande arter som fanns i det naturliga branddominerade landskapet.
Tar vi bort denna störningsdynamik, kommer vi få problem med skogsproduktionen men i lika hög grad med den biologiska mångfalden.
Antalet arbetstillfällen i svensk skogsnäring (i dag cirka 115 000 årsarbeten) skulle förmodligen minska med 30–50 procent, förädlingsvärdet och nettoexportvärdet skulle minska lika mycket eller mer. Investeringarna i skogsindustrin skulle stanna av under många år från nuvarande nivå (13,4 miljarder SEK år 2019). Mängden sågade trävaror skulle minska från ca 18,5 miljoner kubikmeter 2019 till cirka 10 miljoner kubikmeter och stora delar av massaindustrin slås ut på grund av virkesbrist. Detta skulle i sin tur få följder på tillverkningen av klimatsmarta sanitetsprodukter, förpackningar och klädfiber med mindre möjligheter att förse den globala marknaden med dessa produkter.
Ekonomin i skogsägarled skulle försämras väsentligt på grund av lägre totala uttag av virke ur skogen och högre avverkningskostnader. Marknadsvärdena på skogsfastigheter skulle sannolikt minska i paritet med detta på nivån 250–500 miljarder kronor (som Sverige skulle bli fattigare). Skogsägarnas vilja att investera både i skogsfastigheter och i skogsvård skulle också minska betydligt.
Det är i dag fullt möjligt inom Skogsvårdslagens ramar att bedriva hyggesfritt skogsbruk, men få skogsägare gör det av rent ekonomiska skäl och för att man erfarenhetsmässigt känner till problemen med metoden.
Det är hög tid att tala klarspråk i denna debatt innan hyggeshatarnas retorik allvarligt skadar svensk skogsbruks möjligheter att bidra i arbetet med klimatarbetet, bevara den biologiska mångfalden och en hel sektors ekonomiska förutsättningar.
Tomas Thuresson,
vd för Brevens Bruk AB, Skoglig doktor, KSLA-ledamot. Tidigare skogsskötselchef på Skogsstyrelsen och internationell skogskonsult på Pöyry
Göran Örlander,
Senior rådgivare på Södra, Skoglig doktor, KSLA-ledamot. Tidigare professor i skogsskötsel och skogsskötselchef på Skogsstyrelsen