1515
Annons

Debatt: Hybrit måste vänta

Omställningen för att tillverka fossilfritt stål kräver kopiösa mängder el. Ska statligg ägda bolag ta mer än hälften av Sveriges elförsörjning i anspråk i tider av skenande elpriser, krig och stundande stagflation, undrar professorerna Jan Blomgren, Magnus Henrekson och Christian Sandström.

Foto:Simon Eliasson

För snart ett år sedan skrev två av oss i Dagens Industri det första kritiskt granskande debattinlägget gällande Hybrit och de stora satsningarna i Norrland på så kallat fossilfritt stål. Ambitionen att minska utsläppen av koldioxid är lovvärd, men vi argumenterade att de kopiösa mängder elektricitet man har för avsikt att ta i anspråk skulle göra större nytta för såväl miljön som ekonomin om den användes på andra sätt. Ingen av Hybrits vd:ar, Anna Borg (Vattenfall), Martin Lindquist (SSAB) eller Jan Moström (LKAB) har gått i svaromål och i sak bemött dessa argument. Arbetet verkar ha fortskridit och har dessutom fått sällskap av H2GS, ett företag som kallar sig privat men är till mer än två tredjedelar finansierat med ”gröna projektkrediter” från EU för att tillverka ”grönt” stål i Norrland.

Med anledning av de omvärldsförändringar som ägt rum det senaste året finns det anledning att återigen skärskåda de satsningar som är planerade i Norrland.

De skenande el- och energi-priserna har snabbt kastat in Sverige i ett stagflationsliknande scenario som påminner om oljekrisen på 70-talet. Förhöjda priser har redan drabbat hushållen via elräkningen. Under året kommer inflationen också att bryta igenom i form av högre matpriser med risk för galopperande inflation.

Parallellt med detta möter företagen ett stigande kostnadsläge som gör det svårt att höja löner eller anställa. I Skåne vågar inte eller förbjuds företag att expandera eller etablera nya verksamheter på grund av bristande eltillgång. Alternativkostnaden för de 80 TWh (mer än hälften av hela Sveriges nuvarande elkonsumtion) som Hybrit-företagen och H2 Green Steel har för avsikt att ta i anspråk för att göra vätgasbaserat stål framstår som enorm för såväl miljön som ekonomin. Med ett försiktigt antagande om en elkostnad på en krona per kWh (alla eventuella elskatter oräknade) kommer bara elen att kosta 80 miljarder per år. Enbart elkostnaden motsvarar SSAB:s genomsnittliga årsomsättning 2020–21. Till detta kan läggas kostnader för elektrolys- och vätgaslagringsanläggningar. Man har ännu inte redovisat varifrån dessa mängder av elektricitet skall komma. Vaga formuleringar om vindkraft till land eller havs kan aldrig räcka då dessa energislag är intermittenta.

Kriget i Ukraina har också medfört att eltillgången fått en säkerhetspolitisk dimension. Exporten av svensk elektricitet hade kunnat minska vårt beroende av rysk gas och ytterst eroderat Putins krigsläge. 

Alltmedan elpriserna skenar och det råder krig i Europa verkar inte företrädarna för dessa satsningar oroliga över sin egen eltillförsel. Så sent som i december 2021 säger H2GS VD Henrik Henriksson till Affärsvärlden att han inte ser tillgången på effekt som en begränsning för vare sig H2GS eller andra projekt i Norrland. Enligt Affärsvärlden skulle de 12 TWh man vill ta i anspråk räcka för att elektrifiera alla Sveriges personbilar. I samma intervju påtalar Henriksson också att H2GS ”har en geografisk fördel”, ”Energi är den största kostnaden, skulle vi göra samma sak i Tyskland som vi gör i Boden skulle du ha den dubbla elkostnaden.”

Citaten ovan förmedlar intrycket att H2GS affärsidé verkar vara att lägga beslag på vattenkraften i norr och kapitalisera på Sveriges usla överföringskapacitet, åtnjuta väsentligt lägre produktionskostnader och sedan göra större vinster. Detta uppbackat med miljarder kronor från EU som miljoner från Energimyndigheten.

Inte heller SSAB verkar särskilt bekymrade över sin eltillgång. I DI (21/12 -21) sa SSAB:s styrelseordförande Lennart Evrell att såväl kablar till Europa som kablar till södra Sverige ”är kapitalförstöring. När ledningarna är klara behövs de inte.” Detta med motivet att all elektricitet kommer att behövas i norr för de så kallade gröna satsningarna. Står Evrell fortfarande fast vid denna ståndpunkt?

En utökad överföringskapacitet framstår idag inte bara som en vinst för miljön och ekonomin. Det framstår också som nödvändigt med hänsyn till såväl det säkerhetspolitiska läget som det stagflationsscenario vi nu befinner oss i.

En mycket billigare och effektivare miljöförbättrande åtgärd vore att ge SSAB den elektricitet man ber om för att bygga en ny anläggning i Oxelösund. Den skrotbaserade ståltillverkningen innebär bara 0,9 procent av de utsläpp som är förknippade med masugns-baserad produktion. Få anläggningar i världen torde vara lika miljövänliga. Att svenska politiker inte möjliggör en sådan investering, men ställer miljardbelopp och Norrlands älvar till ett fåtal bolags förfogande i tider av elkris och krig är minst sagt anmärkningsvärt.

Vattenfall och LKAB är statliga bolag, i SSAB är staten största ägare och H2GS huvudfinansiär är EU:s skattebetalare. Om dessa bolag i tider av skenande elpriser, krig och stundande stagflation ska ta mer än hälften av Sveriges elförsörjning i anspråk för möjligheten att kalla sitt stål för grönt, måste både bolagen och ansvariga ministrar komma upp med en avsevärt bättre motivering än den allmänheten hittills fått sig till livs.

Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik och egen företagare inom rådgivning och utbildning på kärnkraftsområdet

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, IFN

Christian Sandström, biträdande professor i företagsekonomi, JIBS & Ratio

 


Debatt: Vi är skyldiga ukrainska familjer en trygg start i Sverige

Det engagemang svenskarna visat för ukrainska flyktingar är enormt. Nu måste vi som samhälle på rätt sätt förvalta detta breda engagemang. Sverige ska, som i alla tider, erbjuda ett bra och värdigt mottagande, skriver företrädare för flera hjälporganisationer. 

Foto:Valerio Muscella

Tyvärr är inte allt engagemang positivt. Vi vet att flyktingsituationer där många människor är i rörelse attraherar kriminella. Bland de tusentals svenskar som nu osjälviskt erbjuder hjälp till människor på flykt, finns personer som har andra syften. Trafficking, där framför allt kvinnor utnyttjas för exempelvis prostitution, förekommer, liksom utnyttjande av flyktingar som billig arbetskraft. Stockholmspolisens operation mot prostitution ”Operation torsk” genomförde ett tillslag i slutet på mars, där de gripna männen utnyttjat ukrainska kvinnor för prostitution - kvinnor som inte tidigare varit prostituerade. Många uppgav att kriget i Ukraina och den påföljande flyktingsituationen varit det som tvingat in dem i detta (DN 11/4)

Internationella samarbetspartners som erbjuder bussresor från bland annat Polen berättar om personer i närheten av bussar och stationer som har ett avvikande och misstänkt beteende. Rädda Barnens personal vittnar om kvinnor och barn som klivit in i okända mäns bilar utanför ankomsthallarna i Skurup och Skavsta.  Vi hör också om personer som erbjuder jobb med motkravet att man först behöver betala 15 000 kronor för att få jobbet.

Det fantastiska engagemanget och omedelbara responsen på kriget i Ukraina hos privatpersoner och näringslivet ska inte underskattas. Men vi hör också om svårigheterna att möta traumatiserade människor på flykt och om privata boendematchningar som av olika anledningar inte fungerar.

Vi organisationer i civilsamhället har lång erfarenhet av att stötta människor i utsatta situationer och känner till komplexiteten. Vi är ofta snabbfotade men vet också att det ibland krävs säkerhetsåtgärder och stöd runtomkring, för att kunna vara ett långsiktigt stöd för människor i utsatthet. Engagemang är fantastiskt men också de som är engagerade behöver support.

Under 2015-2016 sov människor på en bit kartong utanför Migrationsverket. Det vill vi inte se igen. Kort efter att kriget inleddes i Ukraina, startade därför vi tre aktörer, tillsammans med airbnb.org, den ideella boendematchningsplattformen En trygg start i Sverige.

Här matchas privatpersoner som vill upplåta boenden utan betalning under 2-4 veckor, med boendebehov hos ukrainska familjer. Initiativet är startat i samråd med Unicef, UNHCR, Childhood och Plan Sverige. Denna boendematchning är unik med de säkerhets- och trygghetsskapande åtgärder som arbetats fram, såsom bakgrundskontroller, digital utbildning av volontärer som agerar kontaktpersoner för flyktingarna och volontärstöd från våra respektive organisationer. Dessutom kan kontaktpersonen hjälpa till att navigera i det svenska samhället, ge svar på frågor om rättigheter och skyldigheter samt lotsa till sysselsättning och övrigt stöd.

Vi i civilsamhället ska inte ta över de offentliga myndigheternas roll och ansvar. Men i samhällskriser behöver alla hjälpas åt, och i nuvarande krigssituation behöver vi tillsammans möta de flyende med medmänsklighet och trygghet.

Ett annat sätt att öka tryggheten för de flyende är förbättrad information. Riskerna för att flyende kommer i kläm skulle minska om svenska myndigheter skulle möta dem i ett tidigare skede under flykten. Idag delas information om det svenska samhället ut först när man anlänt till Sverige. Om informationen hade delats ut av svenska myndigheter och frivilliga redan i Polen och grannländerna runt Ukraina, så skulle de borga för en tryggare start i Sverige. Då skulle vi undvika en del av den osäkerhet och de risker som kvinnor och barn nu utsätts för.

Vi vet inte hur situationen med ukrainska flyktingar kommer att se ut framöver. Kommer vi se en upptrappning av konflikten eller kommer människor kunna återvända mer varaktigt till delar av Ukraina?

Det vi vet är att många människor på flykt kommit till Sverige under våren, från Ukraina och från andra konflikter. Vi får rapporter om sysslolöshet och att flyktingar ägnar mycket av sin tid åt att bevaka nyheter från hemlandet och med oro för vad som händer där. Det är naturligt och måste på ett sätt få vara så. Samtidigt behöver flyktingarna få en normal tillvaro där boende, relationer och sysselsättning möjliggör en andhämtning och paus från krigets fasor. Särskilt barn behöver en normal barndom och eventuell traumabehandling kräver en trygg tillvaro för att ge resultat.

Därför är det särskilt viktigt att civilsamhällesaktörer som arbetar med människor på flykt, nya organisationer som tillkommer och frivilliga engagerar sig i att ge människor möjlighet till ett mer aktivt deltagande i svenska samhället. Kontaktpersonerna i vårt initiativ En trygg start i Sverige kan hjälpa till att vägleda till aktiviteter av olika slag. Ett exempel är aktivitetscentret för ukrainska barn i regi av Beredskapslyftet på Nordiska museet i Stockholm, där barn 6-10 år får undervisning, i väntan på skolgång i Sverige eller tillbaka i Ukraina igen.

Med säkrare boendematchning, vägledning in i samhället och aktiviteter som skola, jobb och fritidsaktiviteter, kan vi bidra till en mer normal tillvaro för de ukrainare som sökt sin tillflykt från kriget här i Sverige. Vi har hundratals volontärer som vi nu börjar utbilda, till att bli trygga kontaktpersoner för de som får boende genom En trygg start i Sverige. Vi märker dock att fler boenden efterfrågas som har plats för familjer med fler är tre, något vi inte har tillräckligt av. Här behöver vi hitta fler sätt att få fram boenden. 

Oron för de som finns kvar, engagemanget för sitt land – allt det kan vi inte göra så mycket åt. Det vi kan göra är att finnas till som medmänniskor, lyssna och ge stöd. Genom våra noga utvalda samarbetspartners kan vi vara med och frigöra det fantastiska och varma engagemanget från medmänniskor över hela Sverige.

Vi vet också att näringsliv, idrottsrörelse, organisationer och det lokala föreningslivet är igång eller mobiliserar. Låt detta bli en sommar då vi gör vad vi kan för att barn, unga och äldre som nyss kommit hit, ska få en chans att bli aktiva i det svenska samhället.

 

Jonas Wihlstrand, generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner

Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen

Oscar Stege Unger, initiativtagare En trygg start i Sverige och medgrundare Beredskapslyftet


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?