Annons

Debatt: Hög tid att utreda bakgrunden till kronfallet

Borde Sverige överge kronan för euron? SEB:s chefsstrateg Carl Hammer är inte övertygad men det är hög tid att utreda vår stabiliseringspolitik och bakgrunden till kronans fall.

Borde Sverige överge kronan för euron? frågar sig SEB:s chefsstrateg Carl Hammer.
Borde Sverige överge kronan för euron? frågar sig SEB:s chefsstrateg Carl Hammer.Foto:Jessica Gow/TT
Carl Hammer, analyschef SEB.
Carl Hammer, analyschef SEB.Foto:Press

Sverige beslöt 1992 att överge den fasta växelkursen och sedan dess har kronans utveckling varit svag. Detta trots att Sverige uppvisar relativt stark ekonomisk utveckling, med robusta underliggande fundamenta jämfört med euroområdet. De senaste veckorna har kronan försvagats kraftigt mot euron och endast under ett par dagar under brinnande finanskris 2009 var kronan svagare. I dag befinner vi oss dock inte i en akut ekonomisk kris: svenska staten redovisade ett överskott på nära 200 miljarder kronor för 2022 och den svenska 10-årsräntan handlas 20 baspunkter under den tyska motsvarigheten. Visserligen är oron för bostadsmarknaden befogad, men varken aktiemarknaden eller räntan på säkerställda obligationer signalerar en kris. Vidare har börsen och svenska bankaktier stigit relativt kraftigt sedan i höstas, vilket normalt brukar vara ett tecken på tilltro till det ekonomiska läget och dessutom något som brukar vara positivt för kronan.  

Tjugo år efter att Sverige i en folkomröstning sade nej till euron har en förnyad euro-debatt tagit fart de senaste veckorna. Kronan har kallats för ”en skitvaluta” och röster har höjts för att tiden är mogen att byta ut kronan mot euron – både av ekonomiska skäl och för att Sverige annars tappar politisk inflytande. I folkomröstningen 2003 röstade Sverige nej till att införa euron och i dag är en majoritet av befolkningen fortfarande emot euron (58 procent jämfört med 23 procent för). Samtidigt ökar svenska folkets positiva inställning till EU-medlemskapet och id ag är 60 procent för och 13 procent emot. 

Trots gedigen utbildning och erfarenhet var det inte trivialt att utvärdera för- och nackdelar med ett svenskt eurointräde, till slut röstade jag nej i folkomröstningen. Detta då jag ansåg att euron inte är en optimal valutaunion och att fördelarna med att behålla kronan övervägde. Dessa argument och invändningar finns fortfarande kvar: Europa har ingen transfereringsunion, även om en del inslag i den riktningen tagits i och med stöd- och investeringspaket. Stora interna obalanser och behov av strukturella reformer kvarstår. Men mycket har också hänt sedan den fasta växelkursen övergavs och inflationsmålet infördes: Sverige har ett ramverk för offentliga finanser som fungerat bra (kanske väl bra), vi har en centraliserad lönerörelse som värnar exportindustrins konkurrens, och ett pensionssystem som i internationell kontext är välkapitaliserat. Samtidigt har svensk ekonomi och företagande globaliserats och i en rapport från 2021 resonerar Riksbanken kring hur detta påverkat vår bytesbalans och vår växelkurs (se ”Växelkurs och betalningsbalans – ett samband som gått vilse”). Försäljning och kostnader i många olika valutor gör att företagen hellre använder ”dominanta” valutor som dollar i de globala värdekedjor som svenska företag i dag är en del av. I Bank for International Settlements (BIS) undersökningar sjunker kronans andel av global valutahandel. Kronans handel är dessutom kraftigt internationaliserad, och endast 5 procent av omsättningen sker mellan två svenska motparter (enl. BIS). Kronan har blivit mer marginaliserad på valutamarknaden.

Att svensk ekonomi globaliserats har haft bäring på penningpolitiken. Svensk finanspolitik var under 1970- och 80-talen illa utformad för den penningpolitik som skulle försvara en fast växelkurs. Ohållbara dubbla underskott i statsbudget och bytesbalans bröt till slut Sveriges och Riksbankens förmåga att hålla kronans fasta kurs och kronan började flyta. Under de senaste 10 åren – med inflationsmål och en flytande växelkurs – har vi tvärtom istället kommit att utforma finanspolitiken som om vi hade en fast växelkurs, med en närmast överdriven spariver och en fallande offentlig skuld som andel av BNP. Detta har satt press på Riksbanken att stimulera ekonomin när inflationen länge legat under 2 procent och Riksbanken har tvingats föra en penningpolitik som noga följt ECB bland annat för att undvika en starkare krona. I praktiken har Riksbanken sedan 2013 fört europeisk penningpolitik, fast utan euron som betalmedel (och utan inflytande i ECB:s räntesättning).

Genom kvantitativa lättnader har Riksbanken köpt en ansenlig del av svenska räntebärande tillgångar som pressat tillbaka både inhemska som internationella investerares ägande av svenska tillgångar. Vårt stora sparande i kombination med en liten hemmamarknad har också tvingat svenska placerare att söka sig utomlands, vilket bidragit till att försvaga den svenska kronan. Dollarns globala dominans tillsammans med lagkrav på svenska institutioner att valutasäkra utlandsinnehav bidrar till att stärka kronans procykliska tendens när globala börser faller. Ökade regelkrav på europeiska banker gör dessutom att våra respektive finansiella system inom EU blir mer integrerade. 

Sammantaget har även den icke-konventionella penningpolitiken, högt svenskt sparande och regelharmonisering bidragit till att marginalisera kronan. 

Pandemin och kriget i Ukraina har visat på vilka utmaningar och geopolitiska risker som en liten öppen ekonomi möter. Kriget har uppenbart adderat en riskpremie till kronan och Sverige har svarat med att överge sin alliansfrihet och ansöka om ett Nato-medlemskap. Geopolitiken, globaliseringen och kronans marginalisering väcker frågan om kronan spelat ut sin roll? De sedvanliga argumenten att kronan fungerar som krockkudde har till viss del spelat ut sin roll eftersom valutan uppenbart inte tar tillbaka den försvagning som kronan åker på i kris. Handelsflöden har i dag liten påverkan på valutor och en marginaliserad valuta riskerar att tappa även i goda tider om till exempel geopolitiska osäkerheter består. Vår export har ett ansenligt importinnehåll och vårt omvandlingstryck hålls tillbaka om det är valutan snarare än produktivitet som hjälper till att hålla upp konkurrenskraften. 

Att införa euron är ett politiskt beslut och i dagsläget är en euroanslutning långt borta för svenska politiker. För att svenska folket skulle överväga att ge upp kronan behöver de troligen bli övertygade om att vi tjänar ekonomiskt på ett inträde i euron och detta verkar avlägset trots att det på valutamarknaden verkar som att liten är ensam och svag. Sverige strävar mer och mer efter att integreras i olika politiska organisationer som EU, och snart även Nato, samtidigt som kronan förblir en symbol för vårt oberoende. Jag är inte övertygad om att Sverige bör byta till euron men det är hög tid att vi utreder vår stabiliseringspolitik och bakgrund till kronans fall samt att vi bättre förstår och belyser dess konsekvenser för svensk ekonomi. 

Carl Hammer, chefsstrateg SEB

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera