ANNONS:
Till Di.se
Stål & gruvor

Debatt: Gruvbolag måste bära sin egen risk

  • Foto: Carl-Johan Utsi

DEBATT. Under fredagen presenteras den statliga utredningen om säkerheter som gruvbolag måste ställa. Osäkerhetsanalysen visar att om säkerheterna ska bestämmas på en betryggande nivå behöver de uppgå till så mycket som 6,3 miljarder kronor, skriver utredaren Daniel Barr och utredningens huvudsekreterare Peter Stoltz.

Gruvor ger upphov till avfall som måste tas om hand och även de platser där verksamheten bedrivits behöver efterbehandling. Om inte detta görs kan gruvavfallet, framför allt om det innehåller svavel, göra att lakvatten med höga metallhalter sprids till omgivningen och förorenar vattendrag och grundvatten. Den som driver en gruva är skyldig att ta hand om avfallet.

För att säkra finansieringen för omhändertagande av avfallet och efterbehandlingen också om ett företag går i konkurs kräver dagens lagstiftning att gruvföretagen ska ställa säkerheter till staten.

Om ställda säkerheter inte täcker kostnaden för efterbehandlingen kan staten tvingas genomföra och bekosta efterbehandlingen för att undvika miljöskador. Kostnaden för sådana åtgärder kan uppgå till betydande belopp.

För gruvorna i Blaiken och Svärtträsk i Västerbottens län där gruvföretagen gått i konkurs beräknas efterbehandlingskostnaderna överstiga 400 miljoner kronor, vilka nu staten tvingas stå för. I dessa fall uppgick de ställda säkerheterna till cirka 2 miljoner kronor, alltså ungefär en halv procent av vad efterbehandlingen beräknas kosta. Säkerheterna för beslutades med stöd av andra regelverk än det som i dag är aktuellt, men visar likväl de ekonomiska risker som staten har på detta område.

Vår bedömning är att även de säkerheter som har beslutats under de nuvarande reglerna är för snålt tilltagna. Nu beräknas kostnaderna för efterbehandlingen uppgå till cirka 2,6 miljarder kronor och de ställda säkerheterna uppgår till samma belopp.

I utredningen har vi, med stöd av konsulter, analyserat samtliga beräkningar som ligger till grund för de säkerheter som finns i dag. Analysen visar att de kostnadsberäkningar som ligger till grund för dagens säkerheter bygger på alltför optimistiska antaganden. Om dessa antaganden inte stämmer blir efterbehandlingen väsentligt dyrare: kostnaderna skulle kunna fördubblas till cirka 5,2 miljarder kronor.

Vi har också genomfört en osäkerhetsanalys med stöd av ledande expertis på området. Osäkerhetsanalysen visar att om säkerheterna ska bestämmas på en betryggande nivå, och därmed minska risken för skattebetalarna, skulle de behöva uppgå till så mycket som 6,3 miljarder kronor.

Det pågår i och för sig rättsliga processer rörande uppdatering av säkerheterna för några gruvor. I dessa fall kan kravet på säkerheter komma att femfaldigas jämfört med dagens nivå och verksamheterna har de facto bedrivits utan tillräckliga säkerheter under en lång tid.

Gruvavfallsfinansieringsutredningen lägger under fredagen fram förslag inom fyra områden för att skydda skattebetalarna från sådana kostnader som verksamhetsutövarna är skyldiga att stå för.

* För det första föreslår vi att syftet och målsättningen med säkerheterna måste tydliggöras. Säkerhetsbeloppet ska beräknas så att det med betryggande marginal täcker de förväntade efterbehandlingskostnaderna och ska revideras vart femte år. För att detta ska vara möjligt behöver kraven på efterbehandlingsåtgärder dokumenteras i en särskild efterbehandlingsplan så det blir tydligt vad som ska åstadkommas. Även denna plan ska revideras minst vart femte år. Verksamhet ska inte tillåtas bedrivas utan att fullgoda säkerheter har ställts.

* För det andra föreslår vi en uppstramning av reglerna för beräkning av säkerhetsbeloppets storlek. Verksamhetsutövaren måste visa att morän (som är en central komponent för efterbehandling av gruvavfall) av tillräcklig kvalitet finns att tillgå i närområdet annars måste höjd tas för kostnader för jordförbättringsåtgärder eller transporter. Beräkningen ska inkludera ett osäkerhetspåslag och ta hänsyn till framtida pris- och löneutveckling.

* För det tredje föreslår vi en begränsning av vilka säkerheter som ska accepteras. Dagens regelverk accepterar alla typer av säkerheter, vilket lett till långdragna processer där gruvverksamhet tillåtits fortgå under långa perioder utan att fullgod säkerhet har ställts. Utredningen föreslår att endast två typer av säkerheter ska accepteras framöver: bankgarantier med standardiserade villkor som bestäms av staten samt ställande av pant i form av deposition av kontanta medel.

* För det fjärde föreslår vi en tydligare beslutsprocess när det gäller säkerheternas storlek. Dagens system har inneburit ett splittrat ansvar på myndighetssidan där den samlade ekonomiska kompetensen varit låg. Mark- och miljödomstolen avlastas uppgiften att besluta om säkerheternas storlek. Denna uppgift läggs på Riksgäldskontoret som blir tillsynsmyndighet för de ekonomiska säkerheterna inom gruvavfallsfinaniseringssystemet. Prövning av efterbehandlingsplanen föreslås göras av Mark- och miljödomstolen (vid nytt eller ändrat tillstånd för gruvverksamhet enligt miljöbalken) och Länsstyrelserna (vid revideringar).

Vi bedömer att utredningens förslag sammantaget innebär att risken för att staten tvingas finansiera efterbehandlingskostnader kommer att minska och att den inom miljöpolitiken centrala principen om att förorenaren ska betala stärks.

 

Daniel Barr, särskild utredare

Peter Stoltz, huvudsekreterare

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies