1515
Annons

Debatt: Gruvbolag måste bära sin egen risk

DEBATT. Under fredagen presenteras den statliga utredningen om säkerheter som gruvbolag måste ställa. Osäkerhetsanalysen visar att om säkerheterna ska bestämmas på en betryggande nivå behöver de uppgå till så mycket som 6,3 miljarder kronor, skriver utredaren Daniel Barr och utredningens huvudsekreterare Peter Stoltz.

Foto:Carl-Johan Utsi

Gruvor ger upphov till avfall som måste tas om hand och även de platser där verksamheten bedrivits behöver efterbehandling. Om inte detta görs kan gruvavfallet, framför allt om det innehåller svavel, göra att lakvatten med höga metallhalter sprids till omgivningen och förorenar vattendrag och grundvatten. Den som driver en gruva är skyldig att ta hand om avfallet.

För att säkra finansieringen för omhändertagande av avfallet och efterbehandlingen också om ett företag går i konkurs kräver dagens lagstiftning att gruvföretagen ska ställa säkerheter till staten.

Om ställda säkerheter inte täcker kostnaden för efterbehandlingen kan staten tvingas genomföra och bekosta efterbehandlingen för att undvika miljöskador. Kostnaden för sådana åtgärder kan uppgå till betydande belopp.

För gruvorna i Blaiken och Svärtträsk i Västerbottens län där gruvföretagen gått i konkurs beräknas efterbehandlingskostnaderna överstiga 400 miljoner kronor, vilka nu staten tvingas stå för. I dessa fall uppgick de ställda säkerheterna till cirka 2 miljoner kronor, alltså ungefär en halv procent av vad efterbehandlingen beräknas kosta. Säkerheterna för beslutades med stöd av andra regelverk än det som i dag är aktuellt, men visar likväl de ekonomiska risker som staten har på detta område.

Vår bedömning är att även de säkerheter som har beslutats under de nuvarande reglerna är för snålt tilltagna. Nu beräknas kostnaderna för efterbehandlingen uppgå till cirka 2,6 miljarder kronor och de ställda säkerheterna uppgår till samma belopp.

I utredningen har vi, med stöd av konsulter, analyserat samtliga beräkningar som ligger till grund för de säkerheter som finns i dag. Analysen visar att de kostnadsberäkningar som ligger till grund för dagens säkerheter bygger på alltför optimistiska antaganden. Om dessa antaganden inte stämmer blir efterbehandlingen väsentligt dyrare: kostnaderna skulle kunna fördubblas till cirka 5,2 miljarder kronor.

Vi har också genomfört en osäkerhetsanalys med stöd av ledande expertis på området. Osäkerhetsanalysen visar att om säkerheterna ska bestämmas på en betryggande nivå, och därmed minska risken för skattebetalarna, skulle de behöva uppgå till så mycket som 6,3 miljarder kronor.

Det pågår i och för sig rättsliga processer rörande uppdatering av säkerheterna för några gruvor. I dessa fall kan kravet på säkerheter komma att femfaldigas jämfört med dagens nivå och verksamheterna har de facto bedrivits utan tillräckliga säkerheter under en lång tid.

Gruvavfallsfinansieringsutredningen lägger under fredagen fram förslag inom fyra områden för att skydda skattebetalarna från sådana kostnader som verksamhetsutövarna är skyldiga att stå för.

* För det första föreslår vi att syftet och målsättningen med säkerheterna måste tydliggöras. Säkerhetsbeloppet ska beräknas så att det med betryggande marginal täcker de förväntade efterbehandlingskostnaderna och ska revideras vart femte år. För att detta ska vara möjligt behöver kraven på efterbehandlingsåtgärder dokumenteras i en särskild efterbehandlingsplan så det blir tydligt vad som ska åstadkommas. Även denna plan ska revideras minst vart femte år. Verksamhet ska inte tillåtas bedrivas utan att fullgoda säkerheter har ställts.

* För det andra föreslår vi en uppstramning av reglerna för beräkning av säkerhetsbeloppets storlek. Verksamhetsutövaren måste visa att morän (som är en central komponent för efterbehandling av gruvavfall) av tillräcklig kvalitet finns att tillgå i närområdet annars måste höjd tas för kostnader för jordförbättringsåtgärder eller transporter. Beräkningen ska inkludera ett osäkerhetspåslag och ta hänsyn till framtida pris- och löneutveckling.

* För det tredje föreslår vi en begränsning av vilka säkerheter som ska accepteras. Dagens regelverk accepterar alla typer av säkerheter, vilket lett till långdragna processer där gruvverksamhet tillåtits fortgå under långa perioder utan att fullgod säkerhet har ställts. Utredningen föreslår att endast två typer av säkerheter ska accepteras framöver: bankgarantier med standardiserade villkor som bestäms av staten samt ställande av pant i form av deposition av kontanta medel.

* För det fjärde föreslår vi en tydligare beslutsprocess när det gäller säkerheternas storlek. Dagens system har inneburit ett splittrat ansvar på myndighetssidan där den samlade ekonomiska kompetensen varit låg. Mark- och miljödomstolen avlastas uppgiften att besluta om säkerheternas storlek. Denna uppgift läggs på Riksgäldskontoret som blir tillsynsmyndighet för de ekonomiska säkerheterna inom gruvavfallsfinaniseringssystemet. Prövning av efterbehandlingsplanen föreslås göras av Mark- och miljödomstolen (vid nytt eller ändrat tillstånd för gruvverksamhet enligt miljöbalken) och Länsstyrelserna (vid revideringar).

Vi bedömer att utredningens förslag sammantaget innebär att risken för att staten tvingas finansiera efterbehandlingskostnader kommer att minska och att den inom miljöpolitiken centrala principen om att förorenaren ska betala stärks.

 

Daniel Barr, särskild utredare

Peter Stoltz, huvudsekreterare

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera