Genom historien har vi varit en ledande kraft mot centralstyrning i alla dess former. Inget annat parti har uppnått mer genom vår förmåga att aldrig vika från grundläggande värderingar, samtidigt som vi har tagit ansvar för landets utveckling med partier både till höger och vänster.
På 1990-talet var vi med och genomförde en rad frihetsreformer som ökade människors egenmakt inom vården, skolan och omsorgen som del av en borgerlig regering, för att därefter i opposition bidra till att sanera Sveriges ekonomi.
En av den tidens viktigaste reformer gäller rätten att välja skola. En reform som i dag är mer populär är någonsin. I år går över 400 000 barn och ungdomar en fristående skola som de själva har valt tillsammans med sina föräldrar.
Under många år var sedan förekomsten av friskolor brett accepterat inom svensk politik. Under senare delen av Alliansens regeringstid 2006-2014 gjorde dock Socialdemokraterna gemensam sak med Vänsterpartiet, och började kritisera möjligheten för friskolor att göra vinst.
Sedan dess har vi sett en allt mer aggressiv vänsterkampanj som på ytan handlar om ekonomiska villkor, men vars förslag i praktiken handlar om de flesta friskolor ska kunna fortsätta eller försvinna. Som alla som kan något om företagande vet kommer företag som inte tillåts göra överskott att försvinna. Kvar blir då offentliga skolor och några få skolor som drivs ideellt.
De senaste åren har även en del liberala ledarsidor och liberala politiker börjat ansluta sig till kritiken av det nuvarande friskolesystemet. Det gäller även vårt parti, där olika förslag nu diskuteras inför den kommande stämman.
Alla offentliga system behöver kontinuerligt utvärderas och justeras. Exempelvis är det rimligt att ställa sig frågan om det är optimalt att föräldrar ställer sina barn i kö till populära skolor från BB samma dag som barnet föds.
Det är viktigt att kunna anmäla intresse för en viss skola i förväg, eftersom det handlar om familjers möjlighet att planera var de ska bo, om de ska söka nya jobb och andra stora beslut. Det handlar också om skolornas möjlighet att planera. Här menar vi att partiledningen har resonerat klokt när den har landat i att en kötid upp till tre år är en lämplig gräns.
Att väga fördelar och nackdelar med olika möjliga kötider är dock en helt annan sak än att acceptera vänsterns problemformulering att köer till populära skolor i sig skulle vara ett stort samhällsproblem.
För det första är det ovanligt att ett barn behöver stå i en kö många år för att få plats i den önskade skolan. Många står i en kö för säkerhets skull.
För det andra är det framför allt till några få stiftelsedrivna skolor i storstäderna där köerna har praktisk betydelse.
För det tredje är de köer som finns till friskolor en signal om att det bör öppnas fler sådana skolor, för att möta barnens och föräldrarnas önskemål.
För det fjärde bidrar möjligheten att välja en skola med kö i ett annat område är där familjen bor till att minska den bostadssegregation som är den viktigaste orsaken till segregationen i skolan.
73-punktsprogrammet har fram till nu förhindrat Socialdemokraterna att lägga fram förslag som hotar rätten att välja skola. Men det har inte hindrat dem från att kommunicera. Sveriges socialdemokratiska skolminister har under flera år utnyttjat väsentligt mer tid åt att etablera begreppet ”marknadsskolan” än åt att diskutera skolans verkliga problem.
”Kärnan i vänsterns friskolefientliga retorik är att det är dåligt med företag i skolan”
För problem saknas verkligen inte. Allt fler lämnar skolan utan godkända betyg och alldeles för många skolor är inte tillräckligt bra. Landsbygdens skolor halkar efter storstädernas skolor. Vi har för få utbildare lärare, särskilt i glesbygden. Men om detta vill utbildningsministern inte tala.
Kärnan i vänsterns friskolefientliga retorik är att det är dåligt med företag i skolan. Ett budskap som säkert kan passa en och annan konservativ som ser ökad statlig styrning som lösningen på skolans problem, men som är ett dåligt argument om man vill övertyga centerpolitiker. Centern genomsyras som inget annat parti av förståelse och kunskap om företagandets villkor.
Vill vi ha många olika friskolor är det ofrånkomligt att tillåta att skolor drivs som företag. Sjuttio procent av skolorna utgörs av aktiebolag. Skolägare som investerar i sina verksamheter, lånar pengar, tar risker, utvecklar nya metoder och som liksom alla företag vill ha ett överskott för att kunna betala långivare och investerare. Som centerpartister är vi övertygade om det positiva i företagandets drivkrafter, för samhället och enskilda.
Valfrihetens motståndare har framgångsrikt etablerat en bild av att skolmarknaden domineras av ett fåtal koncerner som skär guld med täljkniv. I verkligheten har omkring 9 av 10 skolföretag bara en skola. Endast 18 av skolföretagen har fler än 10 skolor, tillsammans står dessa för bara 10 procent av landets skolor.
Den genomsnittliga vinstmarginalen för svenska skolföretag är drygt tre procent före skatt. Skolan har en av de lägsta genomsnittliga vinstnivåerna av alla branscher. En mycket liten del av överskotten delas ut, det mesta återinvesteras i verksamheten.
Eftersom det snart har gått 30 år sedan friskolereformen är det många som inte har någon uppfattning om hur det var innan. En likriktad skola där alla tvingades in i samma modell, där barnen fördelades av politiker, där det var näst intill omöjligt att byta skola med mindre än att hela familjen fick flytta. Det är till den här ordningen som vänsterpartierna vill tillbaka.
Ökad byråkratisering och centralstyrning är inte vägen framåt för den svenska skolan. Som det uttrycks i vårt idéprogram är föräldrars och barnens rätt att välja skola helt central i det samhälle vi eftersträvar. Håll fast vid det. Fortsätt att stå på barnens och föräldrarnas sida.
Åsa Torstensson, f.d. Infrastrukturminister 2006-2010, f.d. riksdagsledamot Centerpartiet 1998-2014, tidigare gruppledare, ledamot partistyrelsen och verkställande utskottet
Roger Tiefensee, företagare, ledamot KS AU Flen, f.d. riksdagsledamot 2002-2014, tidigare gruppledare för Centerpartiet i riksdagen
Claes Västerteg, företagare inom hotell- och restaurang, f.d. riksdagsledamot Centerpartiet 2002-2010, f.d. ledamot av partistyrelsen och verkställande utskottet
Anton Sauer, lärare, gruppledare Malmö stad, ledamot KF, 2:e vice ordförande gymnasie-& vuxenutbildningsnämnden
