Annons

Debatt: Feltolkat om svensk säkerhet i Nato

Foto:Hanna Wemmenhag

I en DN-kolumn den 29/4 försökte jag spalta upp argumenten för och emot ett Natomedlemskap. Min slutsats var att Sverige bör gå med av moraliska skäl: vi bör inte agera fripassagerare utan ge vårt bidrag till att den demokratiska världen kan stå upp mot ett auktoritärt och aggressivt Ryssland. Däremot ifrågasatte jag om en Natoanslutning verkligen ökar svensk säkerhet.

PM Nilsson kritiserar i DI den 30/4 min bedömning ”att ett ensidigt ryskt angrepp på ett alliansfritt Sverige är osannolikt” och menar att den strider mot ”de expertbedömningar som finns”. Det är fel. Tvärtom byggde jag på de slutsatser som dragits av såväl Försvarsberedningen som de statliga Natoutredningarna. Så till exempel bedömde Bringeus utredning 2016 ”att ett isolerat ryskt angreppsföretag mot Sverige, som syftar till att erövra svenskt territorium för dess egen skull, måste betecknas som i praktiken uteslutet” (sid 41). 

Det mest sannolika scenariot för ett ryskt angrepp mot Sverige är enligt gjorda analyser i samband med en rysk attack mot Baltikum. Då har Ryssland starka incitament att ockupera svenskt territorium – inte minst Gotland – för att flytta fram till exempel luftförsvarssystem och på så sätt försvåra för Nato att försvara de baltiska länderna. 

Sedan har PM Nilsson rätt i att en rysk aggression mot Baltikum kan komma att föregås av ett angrepp mot Sverige i detta syfte. Men Nato har i ett sådant läge all anledning att bistå oss även om vi står utanför. Skillnaden mot medlemskap skulle kanske främst bestå i att mindre gemensam operationsplanering genomförts i förväg.

Det är vidare fel att jag skulle ha hävdat att ”Natomedlemskapet ’påtagligt’ ökar risken för att Sverige dras in i en konflikt om Ryssland anfaller de baltiska staterna”. Det jag skrev var att ett Natomedlemskap innebär ”en påtagligt större risk för att Sverige dras in i en eventuell väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato som uppstår på annat håll än i Östersjöregionen”. PM Nilsson har läst slarvigt. Den här risken har enligt min mening underskattats i debatten.

Jag är ändå för en svensk Natoanslutning. Den fria världen bör sluta sig samman för att så kraftfullt som möjligt bemöta hoten från de auktoritära regimerna i Ryssland och Kina. Men vi får inte falla för frestelsen att tro att alla argument talar för ett inträde. I stället gäller det att väga olika argument mot varandra. Glömmer vi det, så äventyras den framtida legitimiteten för ett Natomedlemskap. 

Lars Calmfors

Professor emeritus i internationell ekonomi, Stockholms universitet, och forskare vid IFN 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera