Debatt: Eva Nordmarks regering är ansvarig för integrationsmisslyckandet

Publicerad: 14 februari 2022, 14:30

Debattredaktionen

Text

I en intervju (DI 2/2) berättar arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark att utrikesfödda kvinnors arbetsmarknadssituation är hennes mest prioriterade fråga. Verkligheten verkar ha hunnit ikapp Socialdemokraterna som varit totalt ointresserade av just situationen för de utrikes födda och långtidsarbetslösa. Vi säger välkomna in i matchen, Liberalerna har drivit den här frågan i över ett decennium.

Sverige har en högre arbetslöshet än innan pandemin, i synnerhet en rekordhög långtidsarbetslöshet med över 180 000 inskrivna som trots en förbättrad konjunktur bitit sig fast. Av de inskrivna är 63% utrikes födda och det är kvinnorna som är förlorarna i detta. Arbetsförmedlingen uppfyller inte sina jämställdhetsmål, programinsatserna är inte anpassade vilket fördröjer utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Regeringen fortsätter med ineffektiva åtgärder, som de extratjänster som inte leder till riktiga jobb.

Det som Eva Nordmark påstår sig vara hennes prioritet stämmer över huvudtaget inte med det facit över regeringens åtgärder. I en nyligen publicerad rapport från Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) uppmärksammades att gapet mellan utrikes födda kvinnor och utrikes födda män har ökat under Socialdemokraternas regeringstid.

Vi tror på ett samhälle där alla är fria att nå så långt de vill. Nya svenskar ska mötas av samma stöd och krav, oavsett kön. De dystra siffrorna visar att vi inte är där än. Det har funnits en syn på utrikesfödda kvinnor som en grupp som ska försörjas genom bidrag istället för att arbeta. För att tala klarspråk har en låga förväntningarnas rasism präglat arbetsmarknadspolitiken.

Eva Nordmark har rätt i en sak. Det finns fog för att kalla detta Sveriges största integrationsproblem och därmed den socialdemokratiska regeringens största integrationsmisslyckande. Det hon inte inser är att det är regeringens bidragspolitik som lett oss hit.

Vi har ett liberalt åtgärdsprogram som kan sluta klyftan i hur man behandlar kvinnor och män.

Studier visar att kvinnor med etableringsplan i betydligt större utsträckning än män förhindras att medverka i aktiviteter på grund av föräldraledighet. Föräldraförsäkringen för nyanlända bör bli en del av etableringsprogrammet istället för en del av den vanliga föräldraförsäkringen, så att kvinnors integration inte sätts på vänt för att de blir mammor.

ESO pekar på att tidiga insatser är avgörande för etableringen, på såväl kort som lång sikt. Trots det skrivs kvinnor in senare på både SFI och hos Arbetsförmedlingen. Kommunerna behöver få ansvar för att stärka sitt uppsökande arbete.

Dagens etableringstillägg får negativa effekter för kvinnors möjligheter till jobb. För ett par som bor ihop och får etableringsersättning så försvinner tillägget när den andra parten tar ett jobb. Eftersom det i dagsläget ofta är män som snabbare etablerar sig på arbetsmarknaden skapar bidraget ett hinder för kvinnor att också göra det. Det är samma effekt som sambeskattningen hade. Staten ska inte behandla oss som kollektiv, utan som individer. Etableringstillägget bör därför individualiseras, så att vardera förälder får halva summan.

Ett problem som har blivit uppenbart är bristen på uppföljning i etableringsprogrammet. Arbetsförmedlingen bör ges rätt att kräva in närvarorapporter för deltagande i SFI-undervisning inom ramen för etableringsprogrammet, något som myndigheten i dag inte har. Ersättningen är ingen medborgarlön, det är ett stöd så man klarar av att försörja sig när man går etableringsprogrammet.

En annan är de omfattande kvalitetsbristerna inom SFI på flera orter med brister i anpassning och flexibilitet, sänkta krav och personer som godkänns och får passera utan att de faktiskt klarat godkänt i det svenska språket. Detta hjälper knappast de nyanlända, tvärtom gör man de en björntjänst, för oss är att ställa krav att bry sig.

Slutligen behövs en ny bidragspolitik. Dagens system utgör ett hinder för kvinnors etablering. Vi vill också se ett bidragstak så att vi säkerställer att summan av olika bidrag som regel är lägre än lönen från arbete. Försörjningsstödet ska riktas om så att det faktiskt stöder egen försörjning. Den som tar emot det ska ha krav på sig att delta i kompetenshöjande insatser, som exempelvis SFI.

Det duger inte med en läpparnas bekännelse. Utrikes födda kvinnor behöver mötas av både krav och stöd. Det slöseri med potential som pågår idag måste få ett slut.

Roger Haddad (L)

Vice ordförande i Arbetsmarknadsutskottet

Debatt: Sänk momsen på hållbar mat för att öka takten i den gröna omställningen

Sänk eller avskaffa momsen på hållbar mat. Det föreslår Axfood, med kedjor som Willys och Hemköp, som menar att politiken behöver ta ett större ansvar och ta till mer kraftfulla åtgärder för att öka tempot i den gröna omställningen.

Publicerad: 23 maj 2022, 09:44

Debattredaktionen

Text

Maten har en enorm påverkan på miljön. Omkring 30 procent av utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser beräknas komma från den globala matproduktionen. Maten bidrar även i hög utsträckning till att de planetära gränserna överskrids för klimat, biologisk mångfald, kemikalier, markanvändning samt övergödning.

Om mänskligheten ska klara den stora utmaning som det innebär att vända utvecklingen krävs ett mer hållbart matsystem, med förändringar både vad gäller hur maten produceras och vad som konsumeras. Förutom miljö och klimat måste också sociala frågor om hälsa, levnadsvillkor för de som arbetar i jordbruket samt djurvälfärd få en tyngre roll när framtidens matsystem formas. De senaste rapporterna från FN:s klimatråd IPCC och Klimatpolitiska rådet är tydliga i sina slutsatser. Vi måste agera nu för att vända utvecklingen.

En vanlig frågeställning när hållbarhetsfrågor diskuteras är var ansvaret ligger och vilka som ska se till att den nödvändiga omställningen blir av. Är det livsmedelskedjan med bönder, livsmedelsindustri och dagligvaruhandel som ska se till att det som erbjuds konsumenterna tar större hänsyn till hållbarhetsfrågorna? Är det konsumenter som ska göra bättre och mer hållbara val och på så sätt bidra till ett förändrat matsystem? Eller är det politikerna, som med politiska beslut ska se till att förändringarna kommer tillräckligt snabbt? Svaret är att de förändringar som krävs är så stora att alla måste hjälpas åt. Ingen del av samhället kan bära hela ansvaret, men ingen kan heller förvänta sig att andra ska driva förändringen utan att själv bidra.

Dagligvaruhandeln tar betydande steg inom flera viktiga hållbarhetsområden. Inom Axfood minskar de klimatpåverkande utsläppen inom egen verksamhet genom fossilfria lastbilstransporter mellan lager och butiker, byte till köldmedia som inte läcker klimatpåverkande gaser i butikers kylar och frysar och minskat matsvinn, för att nämna några områden. Trots det finns mycket kvar att göra. Många konsumenter bidrar och vill gärna bidra i än större utsträckning genom att äta mer hållbart. Ett betydande ansvar ligger på politiken eftersom ett tydligt och modigt klimatpolitiskt ledarskap utan ryckighet är centralt för en snabb och omfattande grön omställning.

EU-kommissionen har presenterat strategin Farm to Fork med målet att ställa om matsystemet i en mer hållbar riktning. Strategin har ett brett synsätt på hållbarhet som adresserar både miljö- och klimatfrågor, sociala frågor, hälsa och djurvälfärd. Inriktningen är att ansvaret behöver delas mellan alla som kan påverka produktion och konsumtion av livsmedel. Näringsliv och konsumenter behöver ta sitt ansvar, men politiken behöver också våga fatta nödvändiga beslut.

Kommissionen lyfter fram hur viktiga ekonomiska incitament för ett mer hållbart matsystem kan skapas med hjälp av skatter, och då särskilt moms. Priserna till konsument bör också bidra till att uppmuntra till mer hållbara val. Ekologisk mat lyfts särskilt fram som något som borde gynnas av skatteincitament. Detta är något som redan genomförts i vissa EU-länder och som diskuteras flitigt i andra – däremot inte i Sverige.

Idag uppmuntras inte svenska konsumenter som vill äta mer hållbart av några prisincitament. Tvärtom är det ofta dyrare att köpa hållbarhetsmärkt mat. Vår uppfattning är att ett alldeles för stort ansvar läggs på jordbruk, handel och konsumenter när det gäller att ställa om till mer hållbar matproduktion och -konsumtion. För att få till en omfattande förändring som snabbt får effekt krävs nu ett större politiskt ansvar och kraftfulla åtgärder.

Vi föreslår en sänkning av matmomsen för hållbarhetsmärkta varor. En sänkning från tolv till sex procent skulle gynna såväl produktion som försäljning och konsumtion, och att ta bort den helt skulle givetvis ge ännu större effekt. Det skulle ge konsumenter möjlighet att handla hållbar mat till lägre priser, samtidigt som det motiverar fler livsmedelsföretag att genomföra förändringar för att deras varor ska uppfylla kraven för olika hållbarhetsmärkningar för att öka varornas konkurrenskraft på marknaden. Eftersom många svenska bönder och livsmedelsproducenter redan ligger väl framme inom hållbarhet, skulle en sänkt matmoms sannolikt kunna bidra till att stärka deras position ytterligare.

Att konsumenter ibland väljer bort hållbarhetsmärkt mat på grund av det högre priset är känt sedan tidigare. När matpriserna nu stiger kraftigt efter två år av pandemi och det pågående kriget i Ukraina, är risken stor att hållbarhetsmärkt mat prioriteras bort i än större utsträckning. Den stigande matprisinflationen och EU-kommissionens tydliga ställningstagande att genom differentierad skatt skapa prisincitament för hållbara matvaror, gör det angeläget att så snart som möjligt förändra den svenska matmomsen så att den gynnar hållbar mat genom prissänkningar för konsumenter.

Med undantag av nedsatt moms på kollektivtrafik har differentierad moms inte använts som ett sätt att styra mot mer hållbar konsumtion i Sverige tidigare. Momsen på mat sänktes på 1990-talet, dock utan koppling till hållbarhet. I en tid då hållbarhetsutmaningarna är större och mer akuta än någonsin är det hög tid att svenska politiker visar handlingskraft och prioriterar åtgärder som gynnar miljön utan att drabba hushållens plånböcker. En lägre momssats för hållbarhetsmärkta livsmedel är idag det mest effektiva sättet att styra produktionen och konsumtionen mot att bli mer hållbar, både på kort och lång sikt.

Klas Balkow, vd och koncernchef Axfood

Åsa Domeij, hållbarhetschef Axfood