ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Debatt: EU-utgifterna är bara kaffepengar

  • SNÅLA INTE. Finansminister Magdalena Andersson har sagt att Sverige bör betala mindre till EU. Men vi behöver diskutera vad EU ska göra innan vi bestämmer budgetnivån, anser Katarina Areskough Mascarenhas. Foto: Christine Olsson

DEBATT. Vilket Europa vill vi ha? Den frågan bör ställas innan man börjar diskutera budgetnivån. I dag betalar varje europé en tia om dagen till EU, ungefär som en kopp kaffe på macken, konstaterar EU-kommissionens Katarina Areskoug Mascarenhas inför fredagens budgettoppmöte.

Varje europé betalar ungefär en tia om dagen för EU:s nuvarande budget. I morgon fredag inleds debatten om nästa budgetperiod efter 2020 med ett informellt toppmöte med EU:s stats- och regeringschefer.Det är därför läge att fråga oss själva om det som EU ger oss inte är värt motsvarande en billig kopp kaffe om dagen (eller 1 procent av EU:s samlade ekonomi)? Och om budgeten kan bli ännu slagkraftigare. Det handlar om tillväxt och jobb på den inre marknaden, starkare europeisk konkurrenskraft genom forskningsprogrammen, jobb och studier utomlands för våra unga samt ökad trygghet genom samarbete för att förhindra terrorism och cyberbrottslighet.

EU-kommissionen lade i förra veckan fram ett underlag för att stimulera till diskussion om vad EU:s medlemsländer gemensamt bör finansiera. Vi tycker nämligen att en diskussion om prioriteringar bör föregå beslutet om budgetnivå samt att budgeten ska prioritera områden med ett tydligt europeiskt mervärde.

1 euro i EU ska ge bättre avkastning än 1 euro i den nationella budgeten. En ganska anspråkslös EU-budget kan med denna ansats ha stor effekt samtidigt som den ger besparingar i de nationella budgetarna.

Vilka är då de viktigaste prioriteringarna för EU? Sedan den föregående långtidsbudgeten från 2013 har mycket hänt och ett antal nya gemensamma utmaningar tränger sig på: klimatkrisen, flyktingkrisen, hot från terrorism och en instabilare omvärld. Ett exempel på en gemensam angelägenhet som skulle kunna finansieras är EU:s gränskontroll. I dag går bara 0,4 procent av budgeten till detta område, som i stället i huvudsak finansieras via nationella budgetar – med ett ganska varierat skydd av våra yttre gränser som följd. Ett gemensamt finansierat och mer harmoniserat gränsskydd, liknande USA:s eller Kanadas, skulle kosta cirka en sjundedel av budgeten. På samma sätt försöker vi sätta prislappar på ett utökat EU-samarbete på andra områden för att göra en prioriteringsdiskussion mer konkret, exempelvis kostnaden för att var tredje ung europé skulle kunna delta i ett Erasmusutbyte, ett utökat försvarsteknologiskt samarbete eller en dubblering av de gemensamma investeringarna i den digitala ekonomin.

En modernisering av EU-budgeten kan dock inte bara handla om nya satsningar utan måste också leta efter besparingar. Andelen av EU-budgeten som går till jordbruksstöd och sammanhållningspolitik har minskat, men utgör fortfarande cirka 70 procent. Vi har tagit fram olika scenarier för det framtida regionalpolitiska stödet – alltifrån att bibehålla det på dagens nivå till en koncentration endast till medlemsländerna med klart lägre BNP än EU-genomsnittet, vilket skulle innebära en minskning med cirka en tredjedel av nuvarande kostnad. På samma sätt har vi lagt fram olika alternativ för en reduktion av jordbruksstödet. EU-kommissionens slutgiltiga förslag läggs fram i början av maj. Sedan är det medlemsländernas och Europaparlamentets ansvar att fatta besluten.

Diskussionen om EU-budgeten har ofta handlat om nettobidragsgivare och nettomottagare. Men det är viktigt att detta inte på något sätt likställs med vad ett land tjänar på EU-medlemskapet. I själva verket är det ofta nettobidragsgivare som Sverige, som med sina starka ekonomier och företag är de stora vinnarna – exempelvis på tillgången till EU:s inre marknad, dit två tredjedelar av svensk export går.

När den nuvarande EU-budgeten antogs 2013 var EU mitt i en ekonomisk kris. Tack vare gemensamma ansträngningar har krisen till stor del övervunnits och alla EU-länder har nu hygglig tillväxt och arbetslösheten minskar. Detta ger oss en bättre grund för att fundera över hur vi – snart 27 EU-länder – ska ta oss an vår europeiska framtid och våra gemensamma utmaningar. Och därför bör vi fråga oss själva vid morgonkaffet om det som EU ger oss - tillväxt och jobb, ökad konkurrenskraft, fri rörlighet, satsningar på förnybar energi, energieffektivitet och minskade koldioxidutsläpp, ökad trygghet genom samarbete på säkerhetsområdet och dessutom 70 år av fred – kanske ändå är värt motsvarande en billig kopp kaffe varje dag? Och kanske kommer man då till samma slutsats som i den färska tyska koalitionsöverenskommelsen – nämligen en beredskap att betala mer för allt detta som EU kan ge.


Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Stockholm


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer