Vi har snart kört helt i diket med ESG, den alltmer uttjatade akronymen för miljö-, sociala och bolagsstyrningskriterier. Kritiska tidningsrubriker avlöser varandra och anklagelserna om greenwashing ökar.
Inte så konstigt. Spelplanen för ESG har blivit alltför komplex redan innan vi ens har kommit igång på allvar. Mängden organisationer och konsulter som med sina riktlinjer och mallar i bästa fall stödjer, i sämsta fall profiterar på, hysterin kring ESG har förökat sig exponentiellt.
Spelplanen för en företagare med begränsade resurser kan framstå som ogenomtränglig, samtidigt som pressen av en lågkonjunktur ska balanseras mot förväntningar på att bidra till att rädda planeten eller främja mänskliga rättigheter i fjärran länder.
Kritiker hävdar att ESG har blivit en distraktion, att det ändå inte går att mäta på ett meningsfullt sätt eller att orsakssambandet mellan ESG och lönsamhet inte är bevisat.
ESG 1.0 är dött. Som en strandad val. Monstruöst stor och omgiven av villrådiga åskådare.
Var gick vi fel? Låt oss se oss själva i spegeln. Vi som investerare har misslyckats att förmedla två viktiga saker; att ESG på allvar är en överlevnadsfråga för företagare, inte minst för att få tillgång till kapital, och därefter att hjälpa företagare med den praktiska vägledningen.
Det som kritikerna till ESG missar är att varje företag behöver en ”license to operate”, vilket i korthet betyder att ett företag behöver förtjäna sitt förtroende att existera utifrån hur företaget beter sig mot medarbetare, kunder, investerare och övriga intressenter.
Tiden är förbi då det gick att ta sig fram som ett homogent grundargäng med singulärt fokus på att snabbt skala en intäktsmöjlighet och samtidigt köra slalom mellan obehagliga regelverk. Inget sådant bolag kommer anses vara investerbara på kapitalmarknaden, då företagarens förmåga att arbeta med ESG är direkt avgörande för möjligheten att attrahera kapital. Detta då investerarna själva lyder under tillsyn av både marknad och regulatorer av sitt ESG-arbete, vilket i praktiken baseras på portföljbolagens ESG-arbete.
Vi kan därför inte hantera ESG som en kostnadskalkyl, utan ESG är en förutsättning för att ett företag överhuvudtaget ska existera i framtiden.
ESG 2.0 måste därför handla om att gå från ord till handling, att se genomförandet som en hygienfaktor och en möjlighet att framtidssäkra affären. Vi både kan, vill, och måste resa oss och få ESG att hända. Som investerare har vi dessutom ett stort ägaransvar att praktiskt vägleda våra företagare på resan.
En vanlig missuppfattning är att regelverken kring hållbara investeringar, SFDR (Sustainable Finance Disclosure Regulation), har tillkommit för att företagen gemensamt ska lösa alla de utmaningar samhället står inför. Så är inte fallet. SFDR har primärt tillkommit för att värdera ett företags hållbarhetsrisker för att därmed säkra företagets långsiktiga framgång.
Ur det perspektivet är SFDR med dess tre pelare både motiverat och begripligt:
Riskbedömning av dels hur företagets faktiska förmåga att bedriva sin verksamhet påverkas av ESG-relaterade risker, dels inom vilka områden som företaget riskerar gå fel och kan förlora sin ”license to operate” om inte insatser görs och följs upp.
Företagets ambition att påverka positivt till utvalda hållbarhetsområden, t.ex. genom att starta med FNs Globala mål.
Transparens genom att rapportera på rimligt standardiserade mätetal.
Mer komplext än så är det inte. Resten handlar om att kavla upp ärmarna och få det att hända.
Till dig som företagare:
Till dig som investerar i företag i tidiga skeden:
ESG erbjuder ett bra ramverk för att åstadkomma ett fundamentalt skifte i hur vi bedriver företagande. Sluta skyll på regelverket för den uppgivenhet du känner. Det handlar om att framtidssäkra företagen. Upp med hakan, kavla upp ärmarna och se till att 2023 blir det år då vi tillsammans får hållbart företagande att bli den nya normen.
Vi har inte svaren på allt och vi är i början på vår resa, men vårt operationella grepp som investerare har visat sig fungera. Vi kommer därför fortsätta dela med oss av såväl våra insikter som våra verktyg, våra misslyckanden och framgångar, då detta är av största vikt för oss alla att lyckas med. Ta intryck av vårt arbete, justera det eller förkasta det. Men ignorera det inte, om du alls vill vara relevant på kapitalmarknaden.
Caroline Farberger, Partner & styrelseordförande, Wellstreet
Jessica Rameau, Partner & fondchef, Wellstreet