Om jag vore moderat skulle jag vara mycket nervös. Cirka tre sekunder in i Magdalena Anderssons första regeringsförklaring kände man: har hon inte alltid varit statsminister i Sverige? En naturlig auktoritet.
Ställer man den förmågan och själva självförtroendet i maktutövningen, erfarenheten och det retoriska själklarheten tror jag Magdalena Andersson kan bli en valvinnare för socialdemokratin. Då ska man ha med att det opinionsmässigt är relativt jämnt mellan blocken. Trots årets flodvåg av skjutningar och gängbrott ligger de två regeringsalternativen jämnt. Så mycket mer har inte högeroppositionen att komma med.
För den nya statsministern är det ett ypperligt utgångsläge för en ny regering. Valet kommer avgöras av relativt små förändringar och känslan av valvind. Kan Socialdemokraterna plocka en handfull procent, samtidigt som Vänsterpartiet behåller sina väljare och Miljöpartiet håller sig kvar i riksdagen kan det bli ett klart starkare regeringsunderlag nästa mandatperiod, vad Annie Lööf än säger nu.
Den nya regeringen träder till som ett slags valrörelseministär. Flera statsråd som är säkra kort. Ändå är det också stora förändringar och många nya ansikten, varav flera helt okända för de allra flesta.
Finansminister Mikael Damberg får den tuffa uppgiften att med en rad beslut om nytt ramverk och låneinvesteringar ta över efter Magdalena Andersson. Damberg är visserligen ekonom men har mest arbetat som proffspolitiker. Som välkomstpresent får Damberg en riktigt rejäl överrock i form av Magdalena Anderssons högra hand Max Elger som finansmarknadsminister, lika lång som Per Bolund men kanske också allra längst till höger i hela socialdemokratin. Den siste nyliberalen lär han ha kallat sig.
På näringsdepartementet kommer Karl-Petter Kålle Thorwaldsson husera med glatt humör. SSU-ordförande, ABF-ordförande och LO-bas, tar han nu klivet in i regeringen efter en tid som konsult åt SSAB och deras gröna industrigiv.
Partiets mest hyllade agitator ska nu få hela landet att leva med grön industripolitik och han kommer förmodligen jobba nära ett av de nygamla förvärven där Annika Strandhäll blir miljöminister med en av regeringens mest profilerade twitterkonton och skarpaste lyskraft.
Förhoppningsvis bildar de två en trojka för regional utveckling och gröna jobb ihop med den nya landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg, som tills nu suttit i riksdagen.
Ny biträdande arbetsmarknads- och bostadsminister är Johan Danielsson som med en skarp profil kring löntagares villkor lyckats genomdriva reformer i EU-parlamentet där han tills nu varit ledamot. Ett framtidsnamn, bördig från Borlänge, oväntat god talare. En av få favörer till vänstersidan i socialdemokratin och en av dem som kan få saker gjorda.
Anders Ygeman tar ett kliv framåt och en oerhört central roll, där han till skillnad från de senaste åren kan komma ut i debatten som migrations- och integrationsminister. Under Ygemania-åren visade den dåvarande inrikesministern vilken kvalitet han besitter som kommunikatör genom att helt enkelt svara på den fråga som ställs, och det är en kvalitet den nya regeringen behöver.
”Samtidigt är retoriken från Magdalena Andersson vänster. Nu ska kontrollen tas tillbaka över den skattefinansierade välfärden.”
Förvånande var att den nya kulturministern vare sig var den lovande och av de flesta tippade kulturpolitikern Lawen Redar, eller den erfarna Linda Zachrison, utan den politiskt oerfarna Jeanette Gustafsdotter, expert på medie- och immaterialrätt, med toppjobb i museivärlden och tidningsutgivarna. Om detta är ett bra val, får visa sig. Men lite känns det som ett försiktigt val där möjligtvis en förnyelsehorisont tappades bort.
Vartåt lutar då det hela?
Ja klart höger och mot Stockholmsområdet. Det är Stockholms läns socialdemokrater som drar storslam. Denna huvudstadscentrering kan bli problematisk. Även högerlutningen där flera av de nygamla statsråden drar åt höger i socialdemokratin. Belönas gör de som stöttat Januariavtalet och de som hjälpt till att baxa igenom las-uppgörelsen.
Damberg som finansminister med en socialdemokratisk överrock ska nu genomföra kongressbesluten om ny finanspolitiskt ramverk som efterfrågas av allt fler. Hans förmåga att flörta upp Centerpartiet i januariavtalet är nog den främsta meriten.
Som radikal socialdemokrat saknar jag de riktigt modiga utnämningarna, men också de riktigt stora framtidsnamnen. Lawen Redar, Kajsa Borgnäs och Jytte Guteland hade alla tre platsat i regeringen. Ingen fick plats.
Samtidigt är retoriken från Magdalena Andersson vänster. Nu ska kontrollen tas tillbaka över den skattefinansierade välfärden och riskkapitalet kastas ut i skolan och vården, samtidigt som nya jobb skall skapas med massiva gröna investeringar. Politiken lutar åt vänster, statsråden åt höger. Hur det går det får vi se. Risken är att det blir få reformer och propositioner som går igenom riksdagen som kommer rosa de socialdemokratiska kongressbesluten. I bästa fall blir det en energiinjektion, och förhoppningsvis relativt få stora kriser.
En sak är dock klar: Över denna regering lyser ingen större stjärna än Magdalena Andersson själv. Lite lik Olof Palme var, förutom denna egenskap av fixstjärna i sitt eget lag, också delar av hennes installationstal. Hon är nu socialdemokratins starkaste valarbetare. Ulf Kristersson ska nog be om något utskrivet att sova på. Kanske inte för att regeringens är den vassast möjliga. Utan för att statsministern själv är det. Det kan räcka långt i september 22.
Daniel Suhonen
Chef och verksamhetsledare på tankesmedjan Katalys
