ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Debatt: Därför har Shekarabi fel

  • Michael Treschow. Foto: JESSICA GOW

DEBATT. På lördagens Di Debatt svarade civilminister Ardalan Shekarabi (S) på författaren Åsa Mobergs debattartikel om vinst i välfärden. Socialdemokratins förhållande till företagande och entreprenörskap har historiskt sett varit kluvet, skriver näringslivsprofilen Michael Treschow.

Att Vänsterpartiet är motståndare till marknadsekonomin och vill avskaffa företagandets roll i samhällsekonomin är ingen nyhet. Så har det alltid varit. Men socialdemokratins förhållande till företagande och entreprenörskap har historiskt sett varit kluvet. Det har funnits perioder då partiet med glädje accepterat företagandets centrala roll för välfärdsskapandet. Men det har också funnits perioder då partiet befunnit sig på samma linje som Vänsterpartiet och dess föregångare.

Så var det under slutet av 1940-talet då Sovjetunionen framstod som en eftersträvansvärd modell. Den offensiven möttes av näringslivet i den kamp som kom att kallas PHM, planhushållningsmotståndet.

Så var det på 1970- och 80-talen då kraven på löntagarfonder (om än efter hand urholkade i olika varianter) i grunden syftade till att avskaffa det privata ägandet av företag. Även då samlades näringslivet till ett kraftfullt motstånd som ledde till att Bildt-regeringen avskaffade löntagarfonderna. Det kravet har sedan Social-demokraterna aldrig återkommit till.

Under åren efter riksdagsvalet 2014 enades den rödgröna regeringen med Vänsterpartiet om att avskaffa det privata ägandet i vård/skola/omsorg. Detta finns nu på valrörelse-agendan. Den ledande talesmannen för denna nya socialiseringsvåg är civilminister Ardalan Shekarabi. På Di Debatt anförde han (16/6) detta ideologiska huvudargument:

”När det gäller skolan är syftet att ge alla barn och elever den bästa möjliga starten i livet: att rustats med de kunskaper som behövs i samhället. I äldreomsorgen är målet den bästa möjliga omsorg om de äldre. För företag är syftet att göra vinst. Det är inget fult eller konstigt i det, det är bara så det är.”

Ardalan Shekarabi som paradoxalt nog i tidigare uttalanden beskrivit vinst som stöld har såvitt jag vet aldrig varit nära verkligt företagande och hans tes här är densamma som har drivit kommunisters och vänster-socialdemokraters hat av företagande genom decennierna. Det är en grundläggande missuppfattning av sambanden.

Det är inte vinst som är syftet som driver företagandet. Min bestämda uppfattning, efter 50 års företagande är att syftet är att tillfredsställa behov. Gör man det väl och får nöjda kunder, leverantörer och inte minst egna medarbetare då kan resultatet bli vinst, det vill säga kvittens på att man gör saker rätt. Gör man det mindre väl kan det bli förlust eller i värsta fall konkurs. Det är tragiskt för Sverige att vi nu åter upplever detta hat mot företagande och entreprenörskap som känns som ett spöke ur historien.

Stefan Löfven vände sig i början av sin tid som socialdemokratisk partiledare mot de föreställningar om företagandet och dess drivkrafter som nu Shekarabi baserar sin argumentation på. Nu har han som statsminister tvingats acceptera Vänsterpartiets synsätt. Må detta förpassas till historien efter riksdagsvalet.

Det synsätt som Ardalan Shekarabi nu manifesterar har många gånger tidigare i socialdemokratins historia tillbakavisats med stor kraft av mera insiktsfulla företrädare som haft ett perspektiv som lösgjort dem från en upphetsad valrörelseretorik. När Kjell-Olof Feldt samlade sina minnen i den fortsatt mycket läsvärda memoarboken ”Alla dessa dagar” så tog han upp ett helt centralt perspektiv som är lika aktuellt i dag som då han skrev att det han som finansminister såg var att ”bristen på kraftfulla aktörer med uppgift att bevaka effektiviteten i resursanvändningen blev alltmer kännbar, när skattekällorna började sina. Sitt klaraste uttryck tycker jag att skillnaden mellan privat och offentlig sektor får i synen på effektivitet. Medan effektivitet i ett privat, ’vinststyrt’ företag är symbolen för framgång uppfattas kravet på effektivitet i en offentlig förvaltning bara som ett uttryck för att det saknas pengar.”

Detta är det centrala argumentet för företagande och entreprenörskap – och givetvis det avgörande argumentet varför det är så viktigt att företag används för att producera produkter och tjänster även när finansieringen är offentlig via skattsedeln.

Skattepengarna räcker till mer om vi ger företagare möjlighet att med sin uppfinningsrikedom, sitt engagemang, sin långsiktighet, sin risk- benägenhet och investeringsvilja hitta lösningar som annars kanske aldrig sett dagens ljus. Dessa lösningar kan sedan kopieras och användas av andra vilket gör att kvaliteten kan öka i både privat drivna och offentligt drivna verksamheter. Utan privata företag inom vården, skolan och omsorgen tar vi kål på den valfrihet som vi vet att medborgarna prioriterar och som är enda garanten för att vi ska kunna välja bort en skola, ett äldreboende eller en vårdinrättning som vi inte tycker ger oss den kvalitet som vi förväntar oss.

Ardalan Shekarabi går nu till val på att socialisera verksamheter som har 100.000-tals nöjda användare och medarbetare som själva väljer att anlita eller att jobba i dessa verksamheter. Det skulle innebära en återgång till 1970-talets Sverige där maktlöshet rådde och politiker bestämde allt i dessa samhälls- sektorer.

Vi har runt om oss i östra Europa och på andra håll i världen – just nu exempelvis Venezuela – sett hur illa det går när man socialiserar hela eller delar av samhällsekonomin. Därför behöver företagandet ha en roll – inte minst i de verksamheter som nu debatteras och som Åsa Moberg så klokt försvarade. Sveriges välstånd är även framöver helt beroende av ett konkurrenskraftigt och välfungerande näringsliv.

 

Michael Treschow, tidigare vd i Atlas Copco och Electrolux, tidigare ordförande i Ericsson, Electrolux, Unilever och nu i ett antal småföretag.

 

Läs Åsa Mobergs debattartikel här. 

Läs Ardalan Shekarabis replik här.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies