1515
Annons

Debatt: Dags för politikerna att ta elkrisen på allvar

På måndagen nådde elpriset nya extremnivåer. Energikrisen är akut och Sverige måste satsa på planerbar elproduktion, skriver företrädare för Teknikföretagen.

KRAFT I FOKUS. Starka vindar är inte det enda som behövs för att elpriset ska komma ned.
KRAFT I FOKUS. Starka vindar är inte det enda som behövs för att elpriset ska komma ned.Foto:Jesper Frisk

 

När stängningen av reaktorer i kärnkraftverket Ringhals inleddes för två år sedan så öppnades luckorna för dyr europeisk el att i allt större utsträckning sätta elpriset i Sverige. Hushållens elräkningar skjuter i höjden och industrins konkurrenskraft tar därtill allvarlig skada. Politiken måste nu vidta åtgärder även i det korta perspektivet för att mildra situationen.

Nya rekord för elpriset har slagits gång på gång under hösten. Senast under måndagen (den 6 december) då elpriset under eftermiddagen toppade på extremhöga 6,50 kronor/kWh i södra Sverige. Nästan lika anmärkningsvärt är att elpriset en vecka före toppade på 3,70 kronor/kWh ända upp i norr – där priserna annars efter sommaren och under hösten varit betydligt lägre än i söder. Ovanpå dessa priser kommer skatter och nätavgifter.

Svenska kraftnät har bedömt situationen så ansträngd att effektreserven – i form av det oljeeldade Karlshamnsverket – beordrats ifrån stabsläge till aktiv drift. Verket eldar alltså olja så det ryker för att stödja elsystemet.

Kyla och svaga vindar i kombination med isläggning på tre norrlandsälvar, vilket begränsar vattenkraftproduktion, nämns som viktiga förklaringar till situationen. Dessutom att de höga elpriserna i övriga Europa smittar av sig.

Men ärligt talat. Det är inget nytt fenomen att isen lägger sig på älvarna och att det ibland är vindstilla och kallt i Sverige på vintern. Höga elpriser i grannländerna söderut är inte heller något nytt. I stället har låga elpriser och stabil elförsörjning i Sverige tidigare lyfts fram som en av landets viktigare konkurrensfördelar.

Problematiken är till stor del hemkokt. Trendbrottet då elpriset i södra Sverige började samvariera med det tyska skedde i början av 2020 – kort efter nedstängningen av den första reaktorn i Ringhals. Ett år senare stängdes ytterligare en reaktor. Därmed försvann mycket planerbar elproduktion. Dessutom behövde överföringskapaciteten norrifrån begränsas för att säkerställa stabiliteten i elsystemet. När den slår i taket sätts i stället priset i södra Sverige allt oftare via någon av utlandsförbindelserna.

Eftersom vindkraften byggts ut i stor skala, inte minst i Tyskland och Danmark, är elmarknaderna i hela norra Europa väderberoende. När det blåser dåligt produceras mycket el med hjälp av fossil naturgas utomlands. Det är ett kraftslag med mycket hög rörlig kostnad – som dessutom nu drivits upp ännu mer av höga priser på såväl gas som utsläppsrätter inom EU. På grund av marginalprissättning, där det dyraste kraftslaget avgör elpriset, blir gaskraft styrande för elpriset. Det unika med de rekordhöga svenska priserna sedan drygt en vecka är att utländsk gaskraft allt oftare satt elpriset ända upp i norra Norrland.

Svensk industri är mera klimatsmart redan i dag. CO2-utsläppen är nämligen betydligt lägre per producerad enhet än i de flesta andra länder. Sveriges fossilfria elproduktion är kraftigt bidragande till detta. Såväl den senaste tidens höga elpriser som att företag i flera delar av landet inte får tillgång till mera kapacitet från elnätet för att expandera eller ställa om verksamheten är bekymmersamt. Framåt finns planer på elektrifiering av basindustrin och nyetablering av industri i norr. Tillsammans med ökad efterfrågan på el från transportsektorn bedöms elbehovet i Sverige fördubblas inom 25 år. För att de viktiga gröna investeringarna ska förverkligas krävs tilltro till elsystemet. Stabil tillgång till fossilfri el – där den behövs och när den behövs – till ett rimligt pris, är i detta sammanhang helt avgörande.

Nätkapaciteten behöver stärkas. En rejäl förstärkning krävs såväl av stamnätet från norr till söder som av de lokala och regionala näten. För att möjliggöra detta måste tillståndsprocesserna förenklas och effektiviseras så att ledtiden för att bygga ut elnät minskas. Dessutom behöver såväl nya som befintliga innovativa tekniklösningar användas för att uppgradera Sveriges elnät. Alla stenar måste vändas på för ökad kapacitet så snart som möjligt.

Mera planerbar elproduktion krävs. Situationen under hösten visar med all tydlighet att den planerbara delen i energimixen behöver säkerställas i tillräcklig utsträckning. Inte minst i södra delen av Sverige. Utgångspunkterna bör vara att elproduktionen ska vara fossilfri, att nyttorna som den planerbara elproduktion bidrar med säkerställs och att detta sker med ett teknikneutralt förhållningssätt. Kärnkraft och vattenkraft kommer även fortsättningsvis ha en avgörande roll i det svenska elsystemet och måste få betalt för de nyttor som kraftslagen bidrar med. Grön vätgas producerad med hjälp av elektrolys kommer därtill få en allt viktigare roll – såväl inom basindustrins gröna omställning som för att balansera den ökande vindkraftsproduktionen. Dessutom sker en snabb utveckling av andra typer av energilager. För att möjliggöra framväxten även av dessa tekniker är det viktigt att planerbarheten premieras på ett teknikneutralt sätt.

Politiken måste även titta på alla möjligheter till snabba åtgärder som komplement till lösningar på längre sikt. Kraftvärmen har bäst förutsättningar att bidra med mera planerbar kraft i södra Sverige här och nu. Dessvärre har skatterna på detta kraftslag chockhöjts under senare år – även innebärande en omfattande dubbelbeskattning av anläggningar som ingår i EU:s utsläppshandelssystem. Ett borttagande av dubbelbeskattningen är ett bra sätt att snabbt mildra problematiken med för lite planerbar elproduktion.

Varken dagens problem i det svenska elsystemet eller utmaningen med en fördubblad elanvändning kommer lösa sig av sig själva. För att svensk industri ska kunna vara konkurrenskraftig även framöver och därtill bidra med klimatnytta krävs tilltro till elsystemet. De utmaningar som det svenska elsystemet står inför måste därmed tas på största allvar.

Klas Wåhlberg, vd, Teknikföretagen

Robert Tenselius, ekonom och energiexpert, Teknikföretagen

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Vi behöver en debatt om affärslivets klädkod post-Covid

Efter två års hemarbete i pyjamas krävs en bred diskussion om arbetslivets klädkoder, skriver kommunikationsrådgivaren Erik Zsiga som gärna ställer de trånga läderskorna på hyllan och går till jobbet i turkiska tofflor istället.

Med tanke på världsläget kan vår klädsel kännas som en petitess. Men för att knyta ihop den stora tragiken med denna mindre detalj, låt oss använda ett av de senaste årens kanske mest uppmärksammade exempel på hur klädsel använts strategiskt i yrkesrollen: De combat-aktiga arbetskläder som sedan kriget inleddes bär upp Ukrainas president Zelenskyj. Det är klart att dessa kläder – förutom att de säkert är praktiska – också ska skicka en strategisk signal till Ukraina och omvärlden. 

Umgängesregler – hur vi ska bete oss i det offentliga rummet och när vi möter andra människor – återspeglar det tid och samhälle där de existerar. De beror på politiska, ekonomiska och kulturella stämningar, men också mer konkreta förutsättningar som demografi och levnadsstandard. Reglerna är grundläggande i alla samhällen och grupper, inte minst i arbete och affärer. Det gäller även klädkoder – hur vi klär oss när vi träffar andra människor.

Även i denna bemärkelse var Covid omvälvande. Under lång tid mötte många av oss bara sina arbetskollegor i datorskärmen. De fysiska mötena var få, och de som ägde rum var försiktiga och distanserade.

När vi nu har återvänt till arbetsplatsen, när affärsmötena kommit tillbaka, har många umgängesregler förändrats. Det gäller även hur vi framöver ska klä oss i arbetet, när vi träffar kunder och kolleger.

Men vad gäller? Det är oklart.

Och det är ett problem. För ett fungerande arbets- och affärsliv är grunden till en fungerande marknadsekonomi. Det är i arbetslivet som samhällets produktion förväntas ske. I affärsmötena fattas besluten som för denna produktion framåt. I en tid när vi förväntas resa mindre i arbetet, kommer de fysiska affärsmötena att bli färre. Då blir det ännu viktigare att mötena verkligen levererar, att samspelet mellan deltagarna fungerar. 

Om inte mötena blir så bra som möjligt kommer arbets- och affärslivet att fungera sämre. Det gör i sin tur att samhället och ekonomin fungerar sämre. Därför har klädkoder i arbets- och affärslivet faktiskt en viktigare roll än man kanske kan tro.

Vi behöver helt enkelt ett offentligt samtal om klädkoden i arbets- och affärsliv post-Covid.

Många borde känna sig manade att ha en åsikt. Mode- och övrig livsstilsindustri har självklart idéer. Vi som har till yrke att ge råd om hur affärsledare ska kommunicera och bygga varumärken har ett egenintresse att idéerna väcks. Dagens industri och annan media kan också ta ett ansvar. Även arbetsgivare kan stimulera en diskussion om hur arbetstagare vill klä sig, och hur det ska kunna anpassas till kunder och samarbetspartners önskemål och andra verksamhetsmål.

Själv känner jag mig på samma gång hoppfull och tröstlös.

Hoppfull för att det uppenbart är ett momentum för förändring. Covid har kastat många kontorssanningar över ända.

Tröstlös för att min garderob plötsligt känns tom och inte ändamålsenlig. Slipsar i alla tänkbara färger, material och mönster, dubbelknäppta kostymer, kompletta serier av skjortor med dubbla manschetter – plötsligt känns de irrelevanta.

Redan före pandemin köpte jag en luftig japansk plissékostym. Och under pandemin hakade jag på så kallade home suits – en slags modern rökrock, i princip bekväma men påkostade pyjamasdresser som skulle funka även i till exempel Teamskonferenser. Men det känns ännu inte självklart att jag kan dyka upp på ett kundmöte i dessa.

Jag skulle vilja bära sneakers och turkiska tofflor istället för trånga läderskor. Vida byxor med bra fickor istället för tajta kostymbyxor. Kanske ibland kavaj, men inte för att konventionen påbjuder det utan i så fall för att det värmer och man kan gömma iphone och andra användbarheter i fickorna. Aldrig mer slips, alltid halsduk så länge det inte blir för varmt. Dessutom ska kläderna förstås vara hållbara – ha tillverkats under sjysta arbetsförhållanden i smarta materialval som gör att de kan användas länge och kanske till och med återanvändas.

Affärsklädseln post-Covid ska i första hand vara praktisk, men den ska också bidra till att underlätta samspelet mellan människor. I andra hand ska klädseln vara inspirerande, men det får inte dras för långt så att det provocerar vissa.

Men det är ju min åsikt. Även om våra kläder är en viktig del av vår individuella identitet, kan det inte vara helt upp till mig själv att välja hur jag ska få klä mig i till exempel ett kundmöte. Klädkoder är alltså ett socialt samspel. De finns till för att underlätta i umgänget. Det är just därför vi vid detta samhälleliga vägskäl behöver en diskussion om dessa frågor.

 

Erik Zsiga

Kommunikationsrådgivare i Kekst CNC

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera