Under veckan har det framkommit att Alecta har drabbats av betydande förluster på investeringar i tre regionala amerikanska nischbanker. Storleken på förlusterna är än så länge oklar men bedöms kunna uppgå till cirka 20 miljarder kronor.
Alectas ledning har antytt att förlusterna inte har någon större inverkan på bolaget eftersom de är små i relation till Alectas totala förvaltade kapital. Det är aningen missvisande eftersom ledningen då bortser från de åtaganden Alecta har mot sina kunder. Tvärtom är beloppen stora både i absoluta tal och i relation till Alectas verksamhet som helhet. 20 miljarder kronor motsvarar kostnaden för Alectas förvaltning under mer än 20 år eller ett års utbetalningar till pensionskollektivet. Fördelat på Alectas företagskunder motsvarar det närmare 600 000 kronor per kund. Beloppet är ungefär hundra gånger så stort som de medel som förskingrades i Allra-skandalen.
Alecta drivs i en företagsform där ansvaret för verksamheten är otydligt. Alecta är varken ett aktiebolag eller en förening utan ett ömsesidigt tjänstepensionsföretag. Det innebär att bolaget informellt ägs av sina kunder. Kunderna har dock inga aktier och det finns ingen bolagsstämma där pensionssparare kan göra sin röst hörd och utkräva ansvar. I stället sköts bolagsstämmans uppgifter av en så kallad överstyrelse som utses av Svenskt Näringsliv och ett antal arbetstagarorganisationer. Överstyrelsen utser styrelsen som i sin tur har uppdraget att ansvara för verksamheten.
Den fråga som uppkommer för Alectas ägare, dvs över 35.000 företag och 2,6 miljoner enskilda sparare, är vem som ska bära ansvaret för förlusterna. Ska de bäras av pensionsspararna som om förlusterna vore vilka sedvanliga värdenedgångar som helst? Eller bör Alectas styrelse eller överstyrelse, och ytterst deras ansvarsförsäkringsbolag, ersätta kunderna för förlusten? Svaret beror, aningen förenklat, på om styrelsen och vd i dessa investeringsbeslut har agerat med den aktsamhet som krävs av pensionsförvaltare av Alectas dignitet.
Enligt vår mening bör denna fråga prövas av domstol i en offentlig rättsprocess. Det gäller inte minst som det framkommit flera omständigheter som väcker frågor kring Alectas agerande. Redan en så stor investering i amerikanska regionala nischbanker som inte omfattas av den reglering som infördes efter Lehmankraschen framstår som anmärkningsvärd. Därutöver har det framkommit att det länge måste ha varit känt för Alecta att i vart fall en av bankerna, Silicon Valley Bank, hade en alarmerande hög riskprofil. Samma bank ska under större delen av 2022 inte ha haft någon ansvarig chef för bankens riskhantering. Det har också hävdats att Alecta tillsammans med övriga ägare valt en styrelse där endast en ledamot hade erfarenhet från bankverksamhet och att den personen inte var medlem i riskhanteringskommittén.
Bara inom ramen för en rättsprocess kan det framkomma vilka beslutsunderlag Alecta har haft, vilka kontroller och uppföljningsmodeller som tillämpats samt hur besluten förankrats och överensstämt med det regelverk som gäller för Alecta.
De aktuella bankerna har alla en stark profil mot mångfald och inkludering. Det är så klart viktigt. Men den amerikanska versionen av mångfald stannar inte vid kravet att kön, könsidentitet, etnicitet, religion, handikapp, sexualitet eller ålder inte ska spela roll vid anställning. I stället krävs att alla arbetsgrupper på alla nivåer innehåller en mångfald av personer från dessa grupper. Ibland verkar det intresset vara så starkt att det riskerar att begränsa möjligheten att rekrytera personer med rätt kompetens- och erfarenhetsprofil. Av Alectas årsredovisning framgår att ledningen ägnar mycket tid åt just hållbarhetsarbete. Kan det intresset möjligen ha påverkat viljan att investera i just dessa banker på bekostnad av en traditionell finansiell riskanalys?
I USA har redan flera processer inletts i kölvattnet av bankernas kollaps. Även Alecta som storägare kan drabbas av krav mot sig. I Sverige bör större ägare i Alecta initiera en utredning kring förutsättningarna för en skadeståndsprocess mot Alectas styrelse. Genom en sådan process kan pensionsspararna få klarhet i vad som har hänt och vem som är ansvarig. I bästa fall kan de också få kompensation för förlusterna. Att ansvaret klaras ut har också betydelse för allmänhetens förtroende för den svenska modellen där stora delar av arbetstagarnas pensioner förvaltas av anonyma bolag som helt kontrolleras av arbetsgivare och fack.
Mårten Lundmark, advokat L&L Advokatbyrå
Johan Lidbeck, advokat L&L Advokatbyrå
