1515
Annons

Därför kan offentlighetsprincipen inte gälla friskolor

Nyligen fattade SCB ett olyckligt beslut om statistiksekretess beträffande friskolor. Detta problem måste lösas av riksdag och regering. Men offentlighetsprincipen kan inte utvidgas till att omfatta enskilda organisationer som friskolor. Det skulle få ohållbara konsekvenser om alla som tar emot statliga medel skulle tvingas bete sig som myndigheter, varnar Hans Bergström.

Foto:Oskar Omne

Politiska idéer är ofta enkla och anslående när de uttalas, men rymmer allvarliga komplexiteter när man tittar närmare. ”Offentlighetsprincipen bör vidgas till privat verksamhet” är ett slagord av detta slag. Ingen kan vara emot öppenhet som princip. Att göra enskilt drivna verksamheter till myndigheter, med full tillämpning av den svenska offentlighetsprincipen, är inte lika simpelt – vare sig praktiskt eller principiellt.

Just nu gäller diskussionen friskolor. Men den stannar inte där. Om fristående skolorganisationer skulle fullt ut omfattas av samma offentlighetsregler som offentliga myndigheter, innebär det ett principiellt genombrott. Ingen skillnad görs då längre mellan staten och det civila samhället, mellan den offentliga sfären och fristående verksamheter. Ingen spärr skulle finnas för att begära att varje organisation utanför staten också ska i princip ge fri offentlig tillgång till alla e-mejl, nedteckningar från alla ledningsmöten, uppgifter om alla telefonsamtal, underlaget för alla planer och beslut.

Alla måste då ha registratorer och, vid någon storlek, hela avdelningar för prövning av utlämning av material enligt lagstiftningen för offentlighet och sekretess. Även organisationer vars själ och styrka är att kunna vara obyråkratiska och resultatinriktade skulle tvingas in i en tvångströja av formalitet och försiktighet. Inte göra fel skulle bli viktigare än att göra rätt, så som myndigheters karaktär tenderar bli. Man kan vara förvissad om att motståndare till allt vad friskolor heter (passionerade sådana finns och de är organiserade) skulle gå in för att fullständigt lamslå verksamheter de inte gillar, via massbegäran av utlämnande av e-mejl etc. I nästa led skulle domstolarna överbelastas av överklaganden.

Det argument som anförs rörande friskolor är att de är ”skattefinansierade”. Konsekvenserna av en tillämpning av den principen blir inte mindre långtgående. Vilka andra är beroende av stöd från staten? De fria föreningar som till vardags kallas ”politiska partier” har numera sin helt dominerande finansiering från staten. Ska partisekreterare därför bli skyldiga att hålla öppet register över alla telefonsamtal, på begäran lämna ut e-mejl om de inte kan hitta en hållbar sekretessgrund och genast efter justering visa hela världen protokollen från möten i Verkställande Utskottet och liknande församlingar?

Vad med press, radio och television? I coronatider har extra statligt stöd getts till medierna. Innebär det att Expressen måste hålla alla planer och all intern information öppen för Aftonbladet, och vice versa (måhända med undantag för det grundlagsreglerade källskyddet)?

Astra Zeneca, som säljer medicin till landstingen, och Skanska, som bygger vägar och broar för staten, skulle få krav på sig att tillämpa samma system för informationshantering som myndigheterna.

I vart fall för liberalt tänkande personer, i vid mening, är staten inte identisk med hela samhället. Det bör finnas en åtskillnad mellan det offentliga och det civila. Man bör inte begära samma slags ärendehantering och spridning av information från ABF och Stadsmissionen – vilka båda också driver skolor – som från Arbetsmarknadsverket och Socialstyrelsen.

Frågan har nu anhänggigjorts på ett speciellt sätt sedan Statistiska Centralbyråns jurister kommit fram till att inte ens den mest grundläggande statistik över antal elever, betyg, lärare etc som SCB tar emot varje år ska vara offentlig. En lista över de tio största huvudmännen i grundskolan betraktas som ”affärshemlighet”. Tolkningen ter sig absurd, men har vunnit stöd ändå upp i Högsta Förvaltningsdomstolen. Det innebär att den måste lösas via riksdag och regering.

Friskolorna ligger inte alls bakom en så absurd slutsats som att staten inte skulle samla in och presentera statistik. Tvärtom har Friskolornas Riksförbund genom åren varit den mest drivande i att begära mer utvecklade offentliga informationssystem om skolor och skolprestationer. I avvaktan på en lösning för staten publicerar nu alla seriösa huvudmän för friskolor på egen hand vad de sänt in till SCB, liksom betygsdata. Jag har själv haft stor nytta av samarbete med SCB för att via individdata för nationella prov och slutbetyg klarlägga sanningen rörande påståenden om ”glädjebetyg”.

Detta specialproblem kan av allt att döma inte lösas genom en allmän vidgning av offentlighetsprincipen till privat verksamhet. Flera domstolsutslag har gett skydd för affärshemligheter även till kommunala och statliga företag. Lagrådets invändning rörande EU:s insiderregler (MAR-systemet) har heller inte upphävts av den följdutredning som Torbjörn Nilsson hänvisar till i sin stort upplagda plädering för att offentlighetsprincipen ska vidgas till enskild verksamhet  (Expressen 2 juli). Utredaren ”löser” problemet genom att hävda att insiderreglerna kan åberopas som grund för sekretess.

Man bör också vara medveten om att Skolinspektionen har full rätt att begära fram allt vad den vill se från en huvudman, både i sin tillsyn och i sin statliga kvalitetsgranskning. Skollagen fastslår att ”Den vars verksamhet står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på tillsynsmyndigheternas begäran lämna upplysningar samt tillhandahålla handlingar och annat material som behövs för tillsynen.”

Frågan om statistikdata måste lösas direkt, i sin egen rätt. Ingen är däremot, och framgångsrika friskolehuvudmän särskilt mycket för. Men hela näringslivet, liksom det fria föreningslivet, har anledning till vaksamhet inför ett tänkande som inkorporerar allt i staten.

Hans Bergström, docent i statsvetenskap och aktiv i Internationella Engelska Skolan, den ledande friskolan inom grundskolan


Innehåll från WihlborgsAnnons

Wihlborgs inför pris på koldioxidutsläpp

Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).
Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).

Flera svenska företagsjättar har infört ett internt pris på koldioxidutsläpp. Nu hoppar Wihlborgs på tåget. ”Det känns roligt att vi kan driva utvecklingen i vår bransch”, säger miljö- och klimatchefen Staffan Fredlund.

Nu inför fastighetsbolaget Wihlborgs ett internpris på koldioxidutsläpp. Priset sätts till 1000 kronor per ton och kommer inledningsvis att testas vid investeringsbeslut kring renoveringar och hyresgästanpassningar. 

– Det här är en nyckel för att omsätta klimatpåverkan till ett finansiellt värde som vi kan använda i kostnadskalkylen. Tanken är att det interna priset ska underlätta för oss att fatta kloka och relevanta beslut, och premiera leverantörer som erbjuder det klimatbästa alternativet när vi genomför upphandlingar, säger Staffan Fredlund, miljö- och klimatchef på Wihlborgs. 

Verktyg för att nå halveringsmål

Genom införandet av internpriset på koldioxid lägger bolaget i en högre växel för att minska utsläppen som sker i samband med byggprojekt, det som räknas som indirekt klimatpåverkan i värdekedjan. 

För att pressa ner klimatpåverkan ytterligare sätter Wihlborgs även upp ett så kallat målgränsvärde vid nybyggnation av kontorsfastigheter. Gränsvärdet ligger på 270 kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter.

Nyfiken på Wihlborgs klimatarbete? Ta reda på mer här. 

– Vi har liksom branschen i stort haft svårt att mäta och målsätta klimatpåverkan vid byggnation och renoveringar, alltså den del av vår verksamhet som har störst klimatpåverkan, säger Arvid Liepe, ekonomi- och finanschef på Wihlborgs, och fortsätter:

– Internprissättningen och målgränsvärdet hjälper oss att angripa detta. Förhoppningen är att satsningarna ska göra stor skillnad för de totala utsläppen och bidra till att vi uppnår vårt halveringsmål för 2030.

Tar steget – innan det blir ett hygienkrav

Arvid Liepe och Staffan Fredlund hoppas att verktygen kommer att användas brett i organisationen och i både små och stora projekt.

– Vi kommer att testa detta och utvärdera om det styr oss på rätt sätt. Genom att ta steget nu hinner vi också med en lärandeprocess kring intern prissättning innan den här typen av åtgärder blir ett hygienkrav på marknaden. Det känns roligt att vi kan visa ledarskap och driva utvecklingen i vår bransch, säger Staffan Fredlund. 

Om Wihlborgs
Wihlborgs är ett börsnoterat fastighetsbolag som erbjuder kommersiella lokaler till företag och organisationer i Öresundsregionen. Wihlborgs Fastigheter finns i Malmö, Lund, Helsingborg och Köpenhamn. Bolaget är marknadsledande i de tre svenska städerna. 

Läs mer om Wihlborgs fastighetsutveckling

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Wihlborgs och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?