ANNONS:
Till Di.se
SÖNDAG 19 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Dan Olofsson: Här är uträkningen som Reepalu borde ha gjort

  • Dan Olofsson. Foto: Daniel Nilsson.

DEBATT. Ilmar Reepalu säger att hans förslag till vinsttak bara påverkar en mindre del av välfärdsföretagen. Han har fel, och för att visa det lät jag revisionsbolaget PWC analysera välfärdsföretagens operativa kapital och vinster. Fyra av fem företag som går med vinst får denna vinst sänkt med 80–100 procent, skriver Dan Olofsson.

Jag har haft förmånen att känna Ilmar Reepalu under närmare 30 år. Vi driver också ett företag, Sigma Civil AB, tillsammans. För några veckor sedan hade vi ett fyra timmar långt samtal kring hans föreslagna vinsttak. Ilmar hävdade med bestämdhet att det endast är en mycket liten andel av företagen som påverkas av hans vinsttak. Jag hävdade motsatsen.

Denna fråga kunde inte lösas vid sittande bord.

Eftersom Ilmar Reepalu inte redovisat några konsekvensanalyser av betydelse i sin utredning över hur företagen påverkas av hans förslag, har jag tillsammans med revisionsfirman PWC genomfört en analys. För den som vill läsa den nya 19-sidiga rapporten finns den på danir.se.

Följande summering kan göras.

Databearbetning av hela bolagsregistret för välfärdsföretag har genomförts i syfte att se hur mycket vinsterna minskar om vinsttaket införs. Resultatet finns i detta diagram:

Diagrammet visar att 21 procent av företagen är företag som går med förlust eller nollresultat, och de påverkas givetvis inte av ett vinsttak för företag som går med vinst. Endast 5 procent av företagen går med en vinst som inte påverkas av vinsttaket.

De övriga elva staplarna i diagrammet visar andelen företag som får en minskad vinst – de har alltså en avkastning på operativt kapital som är större än 10 procent. De utgör 94 procent av de företag som går med vinst. När Stefan Löfven i SVT den 14 september säger: ”de allra flesta är ju inte ens uppe i de här nivåerna”, alltså över 9–10 procent i avkastning på operativt kapital, så är det så fel det kan bli. När Ilmar Reepalu säger: ”att det endast är en mycket liten del av välfärdsföretagen som har en avkastning på operativt kapital som är större än 10 procent”, så går det inte att beskriva effekterna av hans förslag på ett mer felaktigt sätt än så.

Trots att branschen som helhet ligger på en måttlig och ansvarsfull rörelsemarginal om 5,1 procent av omsättningen, så blir avkastningen på operativt kapital hög eftersom detta kapital är så litet. Det kan till och med vara negativt. Vad avkastningen blir på ett kapital som ligger kring noll är inte en meningsfull information.

Vidare visar diagrammet att 75 procent av företagen som går med vinst får en minskad vinst på 80–100 procent. Detta är en drastisk minskning av vinsten. Dessa 75 procent blir 80 procent om vi istället räknar med en avkastning om 7,7 procent, alltså med dagens statslåneränta.

Eller i klartext: 80 procent av alla välfärdsföretag som går med vinst får sin vinst sänkt med mellan 80 och 100 procent av vinsttaket.

Hur allvarligt är det då med vinstminskningar på 90 procent?

I syfte att belysa detta har en analys av tre representativa välfärdsföretag ur verkligheten gjorts som alla har vinstminskningar på denna nivå.

För en företagare är vinst något fundamentalt viktigt. Med vinst kan företaget
* skapa reserver som ökar tryggheten i jobben och starkt främja företagets överlevnad.
* skapa resurser till utveckling och finansiera tillväxt.
* attrahera investeringskapital genom utdelningskapacitet och möjliggöra banklån genom amorteringskapacitet.

Det första exemplet är en välskött skola med 450 elever, 48 anställda, en omsättning om 49 Mkr och en rörelsemarginal om 6,9 procent. Vinsttaket innebär att resultatet efter skatt ska minskas från 2,3 Mkr, som är en skälig och ansvarsfull nivå för ett företag av denna storlek, ner till 0,3 Mkr per år. Dessa 0,3 Mkr bygger inga reserver av betydelse, finansierar ingen utveckling och möjliggör inga banklån. De senaste åren har resultaten för skolan fluktuerat inom ett spann om 3 Mkr, och 0,3 Mkr fångar inte upp dessa fluktuationer. Det blir felräkningspengar. Kort sagt kan inte skolan drivas ansvarsfullt utan blir en bräcklig skuta utan utvecklingskraft.

Det andra exemplet är att en ny högstadieskola startas som utbyggd har 150 elever och omsätter 14 Mkr. Det kostar 3,2 Mkr i investeringar. Med nuvarande regelverk är dessa medel återbetalda efter sju år. Ett årligt överskott om 0,5–0,65 Mkr gör att skolan kan drivas ansvarsfullt. Vinsttaket innebär att det årliga överskottet reduceras till 40.000–50.000 kronor per år. Investeringarna blir aldrig fullt ut återbetalda. Det går inte att fånga upp intäkts- och kostnadssvängningar med dessa små resultat och det ger ingen utvecklingskraft.

Det tredje exemplet är en vårdcentral som omsätter 33 Mkr. Vinsttaket gör att kostnaderna ska ökas så att resultatet efter skatt minskar från 1,0 Mkr till 0,062 Mkr. Också här hamnar vi på så små resultatnivåer att det inte går att ansvarsfullt driva och utveckla vårdcentralen och värna dess överlevnad.

I stället för överskott som hjälper till att säkra och bygga en framtid, ska överskotten konsumeras bort genom ökade kostnader. Inga långsiktiga och ansvarsfulla företagare tänker så.

Det är ett haveri för Ilmar Reepalus utredning när Stefan Löfven och Ilmar Reepalu tolkar vinsttaket så att det endast är en mycket liten del av företagen som berörs, när det i själva verket är det rakt motsatta som gäller. Det är också ett haveri för utredningen att denna inte kunnat belysa att man inte ansvarsfullt kan driva och utveckla privata företag med de marginella resultat som vinsttaket medger.

För de offentliga verksamheterna täcker vi skattebetalare upp förlusterna, men vi gör det inte för privata företag som själva får hantera upp- och nedgångar i intäkter genom att över tid ha ett tillräckligt överskott.

Givetvis kan ett litet företag, om det mot förmodan klarar av att startas med vinsttaket, drivas på så sätt att ägarens lön och förmåner blir resultatregulator, men ett sådant företag får ingen kraft till utveckling, förblir litet och kan inte attrahera något kapital. Det blir en mycket marginell företeelse i Välfärdssverige.

För ett ansvarsfullt företagande krävs en helhetssyn som tar hänsyn till den osäkerhet alla privata företag har kring framtida intäkter, kostnader och kassaflöden, till hur man skapar reserver, till vad som händer om verksamheten behöver bantas eller avvecklas, till hur resurser för utveckling och tillväxt kan skapas och till vad som behövs för att kunna attrahera ägarkapital och få banklån.

Tyvärr tar Ilmar Reepalus vinsttak ingen sådan hänsyn. I stället skapas bräckliga företag utan utvecklingskraft. Över tid kommer de flesta att avvecklas.


Dan Olofsson, entreprenör


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Tyck till