1515
Annons

Dags för tuffare utsläppsregler

EU:s system med utsläppsrätter för koldioxid är ett av de viktigaste för att minska industrins klimatpåverkan. Det nuvarande handelssystemet drabbar LKAB:s konkurrenskraft eftersom systemet i praktiken subventionerar höga utsläpp av koldioxid, skriver LKAB:s vd Jan Moström.

Foto:Fredrik Sandberg

Inför det pågående klimatmötet COP 24 i Katowice har FN:s vetenskapliga klimatpanel, IPCC, publicerat en rapport som visar att kraftiga åtgärder behöver vidtas för att bromsa den globala uppvärmningen till maximalt 1,5 grader. Alla delar av samhället måste, säger man, ta sitt ansvar och ta krafttag för att minska utsläppen av växthusgaser. Jag delar den uppfattningen.

Ett av de viktigaste verktygen i EU att komma tillrätta med växthuseffekten är handelssystemet med utsläppsrätter för koldioxid (EU ETS). Handelssystemet som har funnits sedan 2005 är nu inne i en reformfas och en ny period startar 2021.

Förenklat kan systemet beskrivas så att de verksamheter som släpper ut koldioxid måste lämna in utsläppsrätter för den koldioxid som man släpper ut. Utsläppsrätterna kan antingen köpas på marknaden eller tilldelas gratis.

Hur mycket fri tilldelning som ett företag kan få styrs av ett EU-regelverk där avsikten är att driva utvecklingen mot klimateffektivare produktion.

Genom att de 10 procent klimateffektivaste anläggningarna sätter nivån för den fria tilldelningen ska systemet pressa de som är mindre effektiva till att minska sina utsläpp eller betala marknadspris dem. Produkter som kan ersätta varandra ska vara i samma riktmärke och på så vis drivs utvecklingen mot mer klimateffektiva produkter.

Systemet är precis som klimatfrågan väldigt komplicerat. Grundtanken är att de mest klimateffektiva metoderna inom varje område ska gynnas. I praktiken har systemet på vissa områden hittills visat sig missgynna klimateffektivitet och gynna stora utsläpp av växthusgaser. I samband med att en ny period är på ingång finns möjligheter för EU och för medlemsstaterna att rätta till några av de mest uppenbara bristerna i det nuvarande regelverket.

Ett sådant område är produktion av järnmalmsråvara för stålproduktion.

Den råvara som används i Europas masugnar tillverkas antingen – som i LKAB:s fall – nära gruvan eller som i alla andra fall inom EU i direkt anslutning till stålverken. LKAB tillverkar järnmalmspellets eller kulsinter som har en hårdhet som gör det möjligt att transportera kulorna över världen, vid stålverken tillverkas antingen pellets eller ett sinter som är betydligt sprödare och inte låter sig transporteras men har samma funktion som pelletsen.

Under den nuvarande perioden av handelssystemet som sträcker sig fram till och med 2020 så ingår alla producenter av sinter i EU och ett holländskt pelletsverk i ett riktmärke som kallas sinterriktmärket. Detta riktmärke berättigar till en fri tilldelning på 171 kilogram koldioxid per producerad ton.

LKAB är den enda producenten av förädlad järnmalmsråvara som inte är med i samma riktmärke och erhöll ett eget riktmärke på 30,7 kilogram koldioxid per producerat ton eller en femtedel av vad de andra producenterna får.

Hade LKAB varit med i sinterriktmärket, och våra pelletsverk i Kiruna, Malmberget och Svappavaara räknats in där, hade våra tre anläggningar blivit normgivande och den europeiska stålindustrin hade, likt den svenska och finska redan har gjort frivilligt, tvingats att räkna på kostnader för klimatet i sin produktionsplanering, i dag har den fri lejd.

Det nuvarande handelssystemet drabbar LKAB:s konkurrenskraft eftersom systemet i praktiken subventionerar höga utsläpp av koldioxid. Precis som att LKAB:s konkurrenskraft drabbas slår systemet också till mot konkurrenskraften i den svenska och finska stålindustrin som lämnat den koldioxidintensiva sintertillverknigen bakom sig.

Nu finns möjligheten att ställa till rätta vad som blivit fel i den nuvarande handelsperioden. Genom att också i handelssystemet jämställa sinter, kulsinter eller pellets, med varandra som utbytbara insatsvaror i masugnen skulle EU ETS efter 2020 gynna den mest klimateffektiva vägen från järnmalm till råstål. Så kan EU visa dess invånare och omvärlden att man tar ansvar för klimatet och att den industri som är mest klimateffektiv gynnas.

På samma gång möjliggör EU också för en fortsatt hållbar gruvnäring i EU. En gruvnäring som tar samhällsansvar, skapar arbetstillfällen, genererar välfärd och ger en förutsättning för samhällen i den arktiska miljön att frodas och utvecklas.

 

Jan Moström, vd och koncernchef LKAB


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?