1515
Annons

Dags för fler kvinnor i valberedningarna

Att börsbolagens valberedningar utses av de största aktieägarna är inte hållbart. Det är hög tid för övriga aktieägare att kräva inval av minst en oberoende ledamot samt att valberedningen omfattar både kvinnor och män, skriver Suzanne Sandler, styrelserådgivare, och Sophie Nachemson, forskare i bolagsstyrning.

JÄMSTÄLLT? Där valberedningar alls finns i dag består de ofta av fyra män utan synbar erfarenhet och dokumenterad kompetens som krävs för uppdraget. En fördel med stämmomodellen är att den öppnar upp för fler kvinnliga valberedare, skriver artikelförfattarna.
JÄMSTÄLLT? Där valberedningar alls finns i dag består de ofta av fyra män utan synbar erfarenhet och dokumenterad kompetens som krävs för uppdraget. En fördel med stämmomodellen är att den öppnar upp för fler kvinnliga valberedare, skriver artikelförfattarna.Foto:Maja Suslin / TT

Börsbolagens styrelsearbete är mitt inne i hektiska valberedningstider. Det betyder genomförande och analys av styrelseutvärderingar, ifrågasättande av sammansättningen och uppföljning av vad enskilda ledamöter uträttat. Ett tidskrävande sökande efter nya ledamöter pågår för fullt.

Valberedningen har en nyckelroll i bolagsstyrningen. Ett professionellt styrelsearbete med engagerade och kunniga ledamöter bidrar till framgångsrikare företag och i förlängningen en positiv samhällsutveckling.

De senaste årens omvärldsförändringar med geopolitisk oro, digitalisering, AI som påverkar affärsmodeller och allt högre krav på företagens ansvar för hållbarhet har förändrat styrelsearbetet i grunden.

Det räcker inte längre för en styrelseledamot att vara en före detta vd, släkting till en huvudägare eller ha högt anseende i samhället. Dagens ledamöter behöver både dokumenterad och relevant kompetens, engagemang och tid. Till det ska läggas en förmåga att arbeta i team. Det gäller ordförande lika mycket som styrelseledamöter.

Det finns 800 noterade bolag på olika handelsplatser i Sverige. I de stora börsbolagen fungerar valberedningsarbetet ofta bra men i många mindre bolag är det sällan så. Där valberedningar alls finns består de ofta av fyra män utan synbar erfarenhet och dokumenterad kompetens som krävs för uppdraget. Representanter för de institutionella placerarna kan å andra sidan sitta i tio valberedningar. Det är inte hållbart.

Vi uppmanar därför dig som aktieägare, oavsett om du är huvudägare, institutionell ägare eller småsparare, att reflektera över sammansättningen av valberedningar inför vårens stämmor.

För att få valberedningar som både tillvaratar samtliga aktieägares intressen och är garanter för professionella och genomlysande beredningar av styrelseval, anser vi att alla bolag bör införa stämmomodellen, vilket innebär att ledamöterna väljs direkt på årsstämman.

Det tydliggör att representanterna har att arbeta för samtliga aktieägare och inte bara den som föreslagit dem. I dag är det vanliga att Q3-modellen tillämpas, den så kallade procedurmodellen där valberedningen tillsätts på hösten och utses av de tre största aktieägarna.

Vi vill i stället att minst en av valberedningsledamöterna står helt oberoende i förhållande till de största ägarna, har specifik kompetens för uppdraget, väljs på stämman och därtill gärna fungerar som valberedningens ordförande. Den svenska Q3-modellen är förlegad. Den har få internationella efterföljare och har inte heller stöd i forskningslitteraturen om bolagsstyrning.

Stämmomodellen har däremot flera fördelar:

Den öppnar upp för fler kvinnliga valberedare. En rapport från Allbright visar att kvinnor utgör endast 13 procent av valberedarna. Enligt Allbrights vd Tove Dahlgren får detta tydlig påverkan på vem som senare får makt över börsbolagen. Amanda Lundeteg, tidigare vd för Allbright, har pekat på att fler kvinnor i toppen leder till färre konkurser. Dessutom påvisar vetenskapliga studier på samband mellan ökad mångfald i styrelser, ett bra hållbarhetsarbete och bra aktieägarvärde.

Den stärker tilliten mellan aktieägarna och valberedningen. Aktiespararnas Riksförbund har länge förespråkat stämmomodellen, som därtill borde bli en del av Nasdaqs listningsregler. Även Kollegiet för svensk bolagsstyrning har uppmärksammat positiva effekter. Personer valda på stämman känner sig mer utvalda, är mer motiverade och valberedningens arbete blir mer långsiktigt. Stämmoval är också ett bra sätt att öka legitimiteten hos utländska aktieägare som deltar i valberedningsarbetet, eftersom de genom att delta på stämman blir synliga för övriga aktieägare.

Den öppnar för bättre användning av professionella rådgivare. Få huvudägare eller institutionella investerare har ett nätverk med den bredd av kompetenser som behövs i styrelsen. I Storbritannien är anlitandet av professionella valberedningsrekryterare legio, och utvecklingen går allt mer mot att leta efter tydliga branschkunskaper vid sidan av mångfald. Representanter från de svenska pensions- och aktiefonderna ska ha en eloge för att under senare år ha rekryterat en rad kvinnor med finansiell kompetens till styrelserna, men att det i stort sett bara rör sig om just finansiell kunskap visar också hur begränsat institutionernas kontaktnät är.

Att byta till stämmomodellen kräver tid, resurser och ett nytt förhållningssätt. Storägaren får mindre kontroll, även om hen alltid kan rösta fullt ut för sina aktier på stämman.

Kanske ska modellen med två styrelserepresentanter i valberedningen prövas oftare än i dag? Kanske ska det finnas spärregler som kräver att en ägarrepresentant ska ha ägt aktierna under en viss tid för att kvalificera sig för att sitta i valberedningen, eller att institutionen som föreslår en representant har en utpräglad engagerad investeringsfilosofi?

Bolagets ägare, även nya sådana, bör ändå ha en dialog med valberedningen. Det viktiga är att förhålla sig till att olika ägarsituationer kräver olika valberedningar, men att målet – ett hållbart värdeskapande styrelsearbete – är lika centralt för alla aktieägare, oavsett vilket bolag de investerat i. Framför allt, förtroende för att styrelsen har nödvändig kvalitet kan bara säkerställas om minoriteten ges möjlighet att göra sin röst hörd på stämman.

På vårens stämmor kommer det vara mycket tal om att styrelsearvodena måste höjas. Det kan säkert vara så i vissa bolag. Men en viktigare fråga för aktieägarna borde vara att besluta om att välja in (minst) en oberoende ledamot som inte representerar de större aktieägarna utan övriga aktieägare, att stämman säkerställer via valberedningsinstruktionen att valberedningen består av både kvinnor och män och att valberedningen tilldelas resurser i budgeten så att rätt förutsättningar finns för att kunna utöva och arvodera ett professionellt arbete. Det är dags att värdera upp valberedningsarbetet.

Suzanne Sandler, styrelserådgivare

Sophie Nachemson, forskare i bolagsstyrning.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Fresenius KabiAnnons

Fresenius Kabi – mer än vad många känner till

För några är Fresenius Kabi allt inom hälsa och välmående. För andra ett världsledande företag inom klinisk nutrition, infusionsterapi, biologiska läkemedel och medicinsk teknik. För anställda en utvecklande plats.  

Många års forskning räddar liv.

Fresenius Kabi står för forskning och kvalitet i utvecklingen av innovativa produkter och tjänster. Syftet är att tillhandahålla produkter för terapi och vård av kroniskt och svårt sjuka människor och att möta patienters olika behov både på sjukhus och i hemmet. Produkterna vi tillverkar säljs över hela världen och räddar liv varje dag.

Medarbetarnas energi – ger näring.

På Fresenius Kabi lägger vi ner ett stort engagemang för att skapa en utvecklande arbetsmiljö för våra medarbetare, så att de kan bidra till företagets framtid. Deras erfarenhet, kompetens och entusiasm utgör en mycket viktig del av vår framgång.

Besök Fresenius Kabis hemsida här 

Att göra nytta för patienten och gott för miljön.

Med 1100 anställda i Sverige arbetar vi för att skapa en miljö som ger alla medarbetare möjlighet att utvecklas. I Sverige hittar du oss i Uppsala och i Brunna utanför Stockholm. Vi arbetar aktivt för att vår produktion och våra produkter ska göra så litet avtryck på miljön som möjligt. Att delar av forskning och tillverkning sker lokalt i Sverige är en trygghet för många, och gynnar miljön vi alla lever i.

Caring for life.

Mottot Caring for life står för framsteg och kvalitet i utvecklingen av produkter som räddar och skyddar liv – och därigenom bidrar till att förbättra människors livskvalitet. 

Fresenius Kabi sätter alltid människan i centrum: som patient, kund och medarbetare. 

Vår vision
Vårt mål är att bli den ledande tillverkaren och leverantören av intravenösa näringslösningar, och den självklara samarbetspartnern. Patienternas bästa är utgångspunkten för allt vi gör. Vi vill att de ska ha tillgång till produkter som ökar förutsättningarna för goda behandlingsresultat oavsett var i vårdkedjan de befinner sig. Vi är stolta över våra produkter och det genomsyrar hela företaget. 

Lyssna gärna på vår podcast för en djupare förståelse för vår verksamhet

Om Fresenius Kabi 

Fresenius Kabi är ett växande hälso- och sjukvårdsföretag med cirka 1100 anställda i Sverige, och över 40 000 anställda världen över. Vi utgör ett betydande globalt nätverk inom produktion, försäljning och marknadsföring. 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Fresenius Kabi och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Den generösa flyktingpolitiken

HÄLLEFORSNÄS. I Sveriges övergivna bruksorter kan man följa vårt lands ekonomiska utveckling. Ekonomhistorikern och författaren Jan Jörnmark har rest till det djupaste Bergslagen. Detta är den tredje delen av Di Debatts sommarföljetong.

Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark

På golvet inne i det stängda kommunhuset i Hällefors står en lång målad fresk. När den gjordes i slutet av femtiotalet var den en tidsresa från de gamla hammarsmedjorna fram till rekordårens sagolika triumf. På de sista bilderna går de självmedvetna och välbetalda arbetarna till fabriken, samtidigt som deras barn tränar för nästa fotbolls VM. Det är en bild av gränslös framtidstro, gjord exakt i det ögonblick när efterkrigstidens svenska självbild av landet som inte kunde göra något fel kulminerade. Hur verkligheten skulle se ut kunde ingen föreställa sig. 

En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.
En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.Foto:Jan Jörnmark

Drömmen om framtiden gick mot sitt slut redan ett decennium efter att målningen sattes upp första gången. Sysselsättningen i Bergslagen kulminerade, och befolkningen började minska och åldras i ännu högre takt. Överallt i de svenska bruksbygderna, stod de nybildade storkommunerna uppenbart med en större kostym än de behövde. Till en början var överkapaciteten mest synlig i bostadshusen. Där fanns det larm om tomma lägenheter redan under sjuttiotalet, men trots det fortsatte subventionerna till nyproduktionen. Under åren efter 1985 intensifierades till och med byggandet, vilket skapade stora problem när nybyggena kom ut på marknaden. Under nittiotalet ledde det till att flera stödprogram för att klara kommunernas och de allmännyttiga bostadsbolagens problem skapades. Stödprogrammen gick under begreppen ”bostadsakuten” och ”kommunakuten”.  De bidrog till att cirka 20 000 lägenheter försvann, men det fanns absolut ingen övergripande planering av processen för att krympa bruksorterna.

Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.
Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.Foto:Jan Jörnmark

Men det fanns också ett annat sätt att lösa efterfrågeproblematiken på lägenheterna och redan 1992 skrev DN att… ”Det stora behovet av flyktingförläggningar, som nu gör att invandrarverket hyr över 1 000 tomma lägenheter av allmännyttan runt om i landet, förbättrar uthyrningssiffrorna väsentligt…” Fenomenet som DN tog upp var det som skulle bli början på en lång utveckling av flyktingmottagande. Den generösa migrationspolitiken blev ett strukturellt drag, där stora mängder tomma allmännyttiga lägenheter blev en starkt bidragande orsak till föreställningen om att det fanns gott om plats i landet. Mängder av politiker tog chansen att göra affär av dom tomma lägenheterna genom att hyra ut till migrationsverket samtidigt som man fick statliga etableringsstöd för flyktingarna.

Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.
Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.Foto:Jan Jörnmark

Den situationen var åtminstone kortsiktigt hållbar så länge antalet migranter till Sverige höll sig på en någorlunda stabil nivå, vilket den gjorde fram till den stora flyktingkrisen 2015-16. Då tredubblades på kort tid mängden människor som ansökte om asyl och som vanligt fanns möjligheterna att skaffa fram någon form av bostäder i de överdimensionerade bostadsbestånden i bruksbygderna. Som syns i figuren ledde det till att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund ökade kontinuerligt i kommuner som Filipstad och Hällefors. Eftersom den svenskfödda befolkningen dessutom sedan länge åldrats var utvecklingen ännu starkare bland det yngre. I skolåldrarna sex till femton år gick andelen med utländsk bakgrund från cirka 5 procent år 2000 till en dryg tredjedel 2015-2016. 

Kombinationen av ett hårt tryck mot skolorna och en mycket stark ökning av försörjningsstöden gjorde slutligen situationen ohållbar i glesbygdskommunerna. Till sist hade de tomma bostäderna tagit slut och det som återstod var närmast olösbara integrationsproblem och jättelika kostnader. För att lätta på trycket i glesbygden genomfördes bosättningslagen och kommunkvoterna under 2016. I grunden var det en typisk svensk ”sopa under mattan lösning”. Genom att tvinga fram en fördelning av asylsökande och bostäder minskade de synliga svårigheterna. Men när de två åren som bosättningsgarantin gällde gick ut återkom problemen med ännu större kraft. 

På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.
På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.Foto:Jan Jörnmark

Det nya fenomen som snabbt växt fram under de tre senaste åren har fått namnet social dumpning. Det innebär att de starkare kommunerna i framför allt Stockholmsregionen aktivt letat efter tomma bostäder i glesbygden som man sedan försöker förmå sina ekonomiskt svagaste invånare att flytta till. Bland glesbygdskommunerna är bitterheten stark, men det som pågår är bara den logiska slutliga kollapsen för både den bostads- och migrationspolitik som bedrivits i Sverige alltsedan de tomma lägenheterna i glesbygden blev drivande för att ta emot tiotusentals nya invånare.

Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.
Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.Foto:Jan Jörnmark

I en rapport till kommunfullmäktige i Hällefors beskriver förvaltningen hur den sociala dumpningen slår, både ekonomiskt och genom att göra arbetssituationen ohanterlig:

”Det blev en stor skillnad efter flyktingvågen 2015. Det är inte ovanligt att nyinflyttade individer aktualiseras vid socialtjänsten kort efter inflyttning och att situationen då redan är så allvarlig att frågan om heldygnsvård aktualiseras kort därefter. Skulle inte inflyttningen ske på det sätt som sker i dag skulle kostnaderna för placeringar med största sannolikhet mer än halveras…. en inflyttad familj bestående av föräldrar och fem barn rendera kostnader för förvaltningen upp till 4,5 miljoner årligen... så kallad social dumping genererar hög arbetsbelastning och höga kostnader i förvaltningen. Den centrala konsekvensen för förvaltningen är dock att ökade vårdkostnader inom socialtjänsten i nuläget dels bedöms vara en utveckling som accelererar och dels att förutsägbarheten och förebyggande av dessa kostnader är i stort sett obefintlig.”

Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.
Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.Foto:Jan Jörnmark

Situationen har blivit ohållbar, och inflyttningen av socialt och ekonomiskt utarmade medborgare har det senaste året återigen fått fart på rivningarna runt om i landet. I kommuner som Hällefors, Filipstad, Säffle, Bengtsfors, Östra Göinge och många fler planeras det nu åter för att ta bort betydande mängder lägenheter. Den utvecklingen kommer att påskyndas av att många hyreshus som byggdes mellan 1955-1975 nu nått slutet på sin tekniska livslängd. Det var de lägenheterna som utgjorde motorn i det stora flyktingpolitiska experimentet, men nu räcker det ofta med att gå in i trappuppgångarna för att inse att de är stenhårt slitna och att bara rivning återstår. Glesbygdens allmännyttiga företag har inte ekonomiska resurser att genomföra renoveringar och alternativet att sälja till privata aktörer framstår som omöjligt på grund av risken för social dumpning. Det enda alternativ som återstår i de svenska småkommunerna är i dag uppenbart en planerad krympning av deras bostadsbestånd, vilket i bästa fall också kan göra dem attraktiva för både nya företag och resursstarkare medborgare.

Jan Jörnmark

Ekonomhistoriker och författare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera