ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Cynism i regeringens stödpaket

  • Oavsett vad vi tycker om åtgärdernas storlek och träffsäkerhet finns det en sak som vi har absolut rätt att kräva: att regeringen inte under falsk flagg försöker ge intryck av en handlingskraft som i realiteten inte existerar, skriver Björn Rosengren. Foto: Maja Suslin/TT

Regeringens stödpaket till företag som drabbas av coronakrisens konsekvenser är cyniska bländverk utan verkan. Skenbar handlingskraft får gå före omtanken om de drabbade, skriver BJÖRN ROSENGREN, tidigare näringsminister (S).

Det finns en obehaglig men ofrånkomlig realitet som vi har att förhålla oss till när coronaviruset nu börjar lamslå en hel värld. Ur medicinsk synvinkel måste förloppet bromsas, ur ett välståndsperspektiv måste det skyndas på. Om vi isolerar alla på obestämd tid kan ett antal människor i min ålder räddas på bekostnad av en hel generation unga som får ta smällen nu när varslen och friställningarna duggar tätt och möjligheterna att bygga upp ett liv och en framtid raseras för överskådlig tid. För ni ska inte tro att det är de unga som kommer att återhämta sig först när ett nytt virus dansat färdigt över världen för denna gång. Nej, då är det de etablerade som ska återta förlorad mark, ungdomarna hamnar i ett fortsatt undantagstillstånd.

Det är lätt att känna sympati med artisten Jonas Gardells tonårige son: ”Klimatet drabbar oss unga: myndigheterna gör inget. Viruset drabbar er äldre: myndigheterna gör allt.”

Tyvärr är problematiken större än så. Vår regering och våra myndigheter är i detta läge mycket angelägna om att visa handlingskraft. Jag lämnar här diskussionen om huruvida taktpinnen ska hållas av experterna eller politikerna. Det jag vill fokusera på är om den kraftfullhet som visas upp är äkta eller främst ett spel för gallerierna.

När riksbankens chef Stefan Ingves i veckan gick ut och lovade 500 miljarder kronor i ”gratispengar” till bankerna för att låna ut till företag som hamnar i kris beroende på regeringsåtgärderna mot viruset, då lät det betryggande. Här tas ansvar för landets företagande och därmed för landets framtida välstånd i dessa tider av force majeure. 

Men sedan visar det sig att allt varit en politisk charad. Inte en krona av dessa pengar kommer att användas, signalerar storbankerna till Dagens Industri. Jag hör samma sak från mina många kontakter i bankvärlden. Det är uppenbart att såväl regeringens statsråd som riksbankschefen har väl så goda kontakter med bankernas ledningar som jag. Alltså ligger det nära till hands att misstänka att detta är ett förhållande som varit känt i förväg.

Och det betyder att detta utspel aldrig var riktat mot våra företagare med små marginaler – utan mot börsen. Med till synes kraftfulla verbala åthävor skulle börsfallet hejdas. Tillfälligt. Något annat var aldrig meningen. 

Ett liknande exempel rör regeringens löften om företagens anstånd med skatten. Enligt finansministern kommer företag att kunna ansöka om anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter och preliminärskatt på lön och moms för en period av tre månader och som längst ska uppskovet kunna vara 12 månader.

Men det regeringen inte talar om är att detta långt ifrån är några ”gratispengar”. Istället handlar det om ett mycket oförmånligt lån. Med anståndsavgift och kostnadsränta kommer räntan på dessa lån att uppgå till 6,6 procent. Regeringen anslår 300 miljarder och får tillbaka knappt 320 miljarder. Det är ingen dålig affär för staten. För företagarna innebär det i stället i många fall att konkursen infaller när undantagstillståndet är över. Och inte under detsamma. En klen tröst.

Ett nytt krispaket från regeringen under fredagen med ett kapitaltillskott på tre miljarder kronor till Almi med samma återbetalningsvillkor ändrar ingenting härvidlag. Och utökningen av Svensk Exportkredits låneram från 125 till 200 miljarder är oåtkomliga pengar för alla utom de oftast större exportföretagen.

Alldeles frånsett den enorma skada virusbekämpningen kommer att åsamka svenskt välstånd under lång tid så tvingas jag konstatera att hanteringen i sig lämnar mycket i övrigt att önska. Oavsett vad vi tycker om åtgärdernas storlek och träffsäkerhet finns det en sak som vi har absolut rätt att kräva: att regeringen och dess myndigheter är transparenta med vad stödåtgärderna innebär och inte innebär, att de inte under falsk flagg försöker ge intryck av en handlingskraft som i realiteten inte existerar.

Jag kan inte låta bli att göra den drastiska jämförelsen med de lugnande ord som säkerhetsansvariga via telefon delgav de strandsatta högst uppe i skyskraporna under 9/11-attackerna: Sitt stilla, ta det lugnt, ambulans och brandkår är på väg.

Då fanns där ett starkt inslag av hjärtskärande medmänsklighet. De falska signalerna nu är dock bara ett uttryck för cynism. Skenbar handlingskraft får gå före omtanken om de drabbade. Det är uppenbart att här krävs en snabb omorientering. Det borde, i ett mer långsiktigt perspektiv, även den mest inbitne cyniker förstå.

Björn Rosengren

Näringsminister (S) 1998-2002

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer