ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Christofer Fjellner: Därför röstade jag nej till GDPR

  • Christofer Fjellner. Foto: FREDRIK PERSSON / TT

DEBATT. Svenska företag, föreningar och myndigheter har slitit sitt hår för att anpassa it-system och verksamheter till EU:s nya dataskyddsförordning, GDPR som träder i kraft på fredag. Samtidigt har advokater, konsulter och IT-tekniker täljt i guld för att hjälpa företag att nå upp till de nya kraven på ett sätt vi inte sett sedan oron kring millenniebuggen.

Med en prislapp på flera miljarder kan man fråga sig vilken nytta lagen kommer att få. Svaret är tyvärr att det skapar en chimär av integritet samtidigt som småföretagen tvingas bära en omfattande börda. Till skillnad från problemen inför millenniebuggen finns det ansvariga politiker att ställa till svars kring GDPR. När jag ser byråkratin och krånglet är jag därför stolt över att vi moderater röstade emot förordningen för drygt två sedan. Men trots detta förs det fortfarande fram krav på ytterligare nya regler på EU-nivå som riskerar att göra internet mindre användbart och bygga en digital mur runt Europa.

Att värna privatlivets helgd är en viktig och grundläggande uppgift för det allmänna. Men att det innebär att alla medborgare ska “äga” sina data är ett logiskt felslut. Det får orimliga konsekvenser för de företag, medlemsorganisationer, kommuner och andra som använder persondata i helt legitima sammanhang. Det är just rätten att göra en intresseavvägning mellan legitim användning av personuppgifter och skyddet av integriteten som tryggat detta i den gamla personuppgiftslagen. Den intresseavvägningen försvinner nu, till en enorm byråkratisk kostnad.

I stället kommer oftast ett krav på explicit samtycke för att få behandla personuppgifter. Det kan låta som en sund princip men det invaggar oss i en falsk trygghet. Få personer läser de långa användarvillkoren, och ännu färre är medvetna om den exakta innebörden av att godkänna behandling av personuppgifter när de använder tjänster på nätet. Faktum är att det hindrar innovation på små de företagens bekostnad. De stora jättarna på internet fruktade först GDPR men kan tack vare en kader av jurister som utformar användarvillkor använda det till en konkurrensfördel mot små startups, som inte tillnärmelsevis har samma resurser.

Samma sak gäller “rätten att bli glömd” som nu sätts i lagtext. Det låter självklart som en sund princip men konsekvensen är i praktiken att kommuner inte kan publicera protokoll från sina möten, även om de inte rör känslig information. Där de stelbenta reglerna för att skydda integriteten går in går alltså offentlighetsprincipen i praktiken ut.

Till råga på allt kommer detta med en hög prislapp. Bara i Storbritannien väntas implementeringen av GDPR kosta omkring 5.000 kronor per anställd i många företag. I Sverige förväntas små- och medelstora företag öka sina kostnader för IT med hela 40 procent på grund av förordningen. Totalt väntas notan i hela EU landa på 2000 miljarder kronor enligt Di. Det lägger en blöt filt över innovation i hela Europa, särskilt i företag som livscykeln för varor och tjänster är kort.

Men de som förespråkar ännu mer byråkrati i integritetens namn nöjer sig inte med GDPR. Just nu förhandlas ett annat EU-förslag om integritet på nätet, det så kallade e-privacypaketet. I Europaparlamentet fick socialdemokraterna stöd för en extrem linje som hotar affärsmodellen för flera svenska företag om den blir verklighet - från tidningsutgivare till, söktjänster och e-handlare.

Kina och andra asiatiska länder bygger idag digitala murar runt sig. Flera länder som Norge, USA, Nya Zeeland och Malaysia försöker dock motverka denna trend genom att förhandla om fria dataflöden i frihandelsavtal. EU borde såklart ansluta sig till dessa förhandlingar. Men på grund av stelbenta tolkningar av EU-kommissionen kan EU inte ansluta sig, utan driver i stället en linje som snarare gör det lättare för andra länder att resa digitala barriärer.

Databehandling och dataflöden är inte enbart en fråga för stora teknikföretag som Spotify, Ericsson och Google. Data behövs för i stort sett all modern produktion av varor och tjänster och för att handeln med dessa ska fungera krävs fungerande dataflöden. Ett svenskt verkstadsföretag som Sandvik eller Atlas Copco behöver inte längre bara sälja den fysiska utrustningen utan också föra över data för att denna ska fungera där den används.

Jag är stolt över att Moderaterna röstat emot förordningen i Europaparlamentet och hoppas att insikten om konsekvenserna kan få de som kräver ännu mer regleringar att backa och hitta andra lösningar. Regler som GDPR må vara välmenta men riskerar i längden att skapa ett euronet istället för ett internet och försvaga europeisk konkurrenskraft och innovationsförmåga. Det är varken något vi har råd med eller en digital verklighet jag, eller de flesta andra vill leva i.

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker för Moderaterna


Läs svar från Johan Staël von Holstein här.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies