1515
Annons

Chefredaktören: Historieskrivningen om Reinfeldt måste nyanseras

DEBATT. Var Fredrik Reinfeldt en bra eller dålig statsminister? För att besvara den frågan måste man tänka sig den tidigare moderatledarens gärning som ett stycke i tre akter, skriver PJ Anders Linder, chefredaktör för Axess Magasin.

UTAN RIKTNING. Efter valet 2010 förlorar Alliansregeringen inte bara sin riksdagsmajoritet utan också sin inre kompass. Det nymoderata handlar inte längre om att folk ska lämna pärlhalsbanden hemma. Allt som liknar kärna ska bort, skriver PJ Anders Linder.
UTAN RIKTNING. Efter valet 2010 förlorar Alliansregeringen inte bara sin riksdagsmajoritet utan också sin inre kompass. Det nymoderata handlar inte längre om att folk ska lämna pärlhalsbanden hemma. Allt som liknar kärna ska bort, skriver PJ Anders Linder.Foto:Maja Suslin/TT

Efter att Fredrik Reinfeldt framträtt vid valvakor efter EU-valet utbröt ännu ett meningsutbyte om hans insatser.

Var han framför allt en man som ”har haft grundligt fel”, som förra riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M) skrev i en kommentar? Eller var han ”partiets kanske mest framgångsrika ledare någonsin”, som DN:s chefredaktör Peter Wolodarski kontrade med? Kanske både och?

När man ska värdera Reinfeldts gärning som partiledare och statsminister och försöka dra några lärdomar är det helt centralt att se det hela som ett stycke i flera akter. Förslagsvis tre.

Dramat börjar med att Reinfeldt tar över som partiledare i oktober 2003 och skruvar upp trycket i ett förändringsarbete som han varit med om att inleda redan under sin företrädare.

Tillsammans med Anders Borg och Mikael Odenberg lägger han om partiets ekonomiska politik och skattepolitik så att plus och minus hänger bättre ihop och fördelningsprofilen blir rimligare. Det handlar om att bygga trovärdighet och göra sig valbar.

Nästa steg är att skapa ett hållfast regeringsalternativ, vilket manifesteras genom bildandet av Allians för Sverige på sensommaren 2004. Den eviga borgerliga splittringen blir borgerlig enighet och regeringsfrågan blir plötsligt ett trumfkort för oppositionen snarare än för Socialdemokraterna. Det är historiskt.

Sedan tar Alliansen fram ett program som inte bara har handfast substans utan hålls samman av ett begripligt idébudskap. Sveriges problem är att på tok för många har hamnat i utanförskap och lever på ersättningar från det allmänna trots att de borde kunna arbeta, försörja sig själva och bidra till det gemensamma.

Som alternativ erbjuder Alliansen sin arbetslinje, som bygger på att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att inte göra det. Detta ska i sin tur bli verklighet med hjälp av jobbskatteavdrag och skärpta villkor i trygghetssystem som a-kassa, sjukförsäkring och förtidspension.

Ekonomiskt ansvarstagande, borgerligt samarbete, en arbetslinje med moralisk laddning. Fredrik Reinfeldts erbjudande till väljarna innehöll förstås mycket därutöver, men här fanns det centrala. Det räckte till valseger 2006 och det var ledstjärnan för några års intensiv och på det stora hela framgångsrik reformpolitik.

Akt två handlar om krisen. Ungefär mitt i Alliansens första mandatperiod kraschar Lehman Brothers och politiken måste ställas om från offensiv till defensiv. Vänsteroppositionen under Mona Sahlin och Thomas Östros springer i cirklar och ropar ”gör något, någon måste göra något”, medan regeringen för all del gör en del – stagar upp banksektorn, ger pengar till kommunerna – men väljer en helt annan, lugn och sammanbiten stil.

Det fungerar för ekonomin: Sverige klarar sig bättre än de flesta trots uteblivna stödpaket till Saab. Och det fungerar för regeringen: efter att ha haft opinionsstöd på katastrofnivå och varit ”rökt” får Alliansen förnyat förtroende i valet 2010.

Den tredje akten 2010–2014 blir kanske inte en tragedi av det allra mest nattsvarta slaget, men den kan inte ha fått många borgerliga sympatisörer att dra på mungiporna.

Efter valet har regeringen inte bara förlorat sin riksdagsmajoritet utan också sin inre kompass. Socialdemokraterna är i djup kris under Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt försöker att inför M-stämman 2011 ta över den hegemoniska rollen genom att berätta att M inte längre ska hävda att vissa idéer är finare än andra och att partiet ska ändra sig så att det kan få stöd från alla väljare.

Nu handlar det nymoderata inte längre om att folk ska lämna pärlhalsbanden och kavajerna hemma utan om att allt som liknar kärna ska bort.

I dumslug kortsiktighet gör man en migrationsuppgörelse med Miljöpartiet. Man fortsätter att vansköta försvaret. Ledande M-företrädare skriver artiklar om att det inte spelar någon roll ifall företag är offentliga eller privata. Man svajar i försvaret av privata välfärdsföretag och går till val 2014 på att höja skatten.

I det berömda sommartalet är det inte Reinfeldts formulering om öppna hjärtan som är huvudproblemet utan att han inte föreslår politik för att dämpa utvecklingen eller ens förutskickar robusta åtgärder för att rusta stat och kommun inför vad som komma skall. Han framträder som väderspåman i stället för ledare.

Sedan kommer valet och i styckets epilog ser vi huvudpersonen stryka flagg och gå i livbåten redan på valnatten. Sedan hänger han ändå kvar och driver in sina efterträdare i den förödande decembersöverenskommelsen, som förstör så mycket av förtroendet som ändå återstår.

Var Fredrik Reinfeldt en unikt framgångsrik borgerlig ledare? Ja, först. Sedan inte.

PJ Anders Linder, chefredaktör Axess Magasin


Debatt: Fyra förlorade år för den liberala demokratin

Sluta prata om att stärka den liberala demokratin och börja reformera, skriver Frida Jansson och Adam Danieli på Timbro

Foto:ERIK JOHNSSON

Januariavtalet utlovade en stärkt liberal demokrati. Men de fyra senaste åren har varit förlorade år. På punkt efter punkt underpresterar Sverige enligt Europadomstolen och FN. Sverige behöver genomföra en konstitutionell reform, skriver juristerna Frida Jansson och Adam Danieli, Timbro.

Januariavtalet motiverades med att försvara den liberala demokratin. Syftet var att bevara och utveckla Sveriges rättsstat för att försäkra oss mot en utveckling som i länder som Polen och Ungern där domstolars friheter kringskurits. Men reformerna har uteblivit och samtidigt har Sverige underpresterat på de tre huvudsakliga områden som kännetecknar en rättsstat: maktdelning, skydd av individers rättigheter och tillgång till rättvisa.

Den liberala demokratins kärna är att den politiska makten utövas under lagarna och att individens rättigheter skyddas. Idag hotas den liberala demokratin på flera håll i Europa. I länder som Ungern och Polen monteras maktdelande institutioner ner och den enskildes rättigheter blir allt svagare. I debatten varnar man ofta för Polens utveckling, men Sveriges situation är en helt annan. Sverige har aldrig haft någon maktdelning från första början. 

Att något är allvarligt fel med hur skyddet för individens rättigheter fungerar i Sverige är tydligt. Både FN:s och Europarådets tortyrkommittéer har kritiserat Sverige för behandlingen av frihetsberövade i över ett decennium. Häktningstiderna är så långa och isoleringen så omfattande att den riskerar att ge psykiska men. FN har också kritiserat Sverige för att inte har infört ett generellt förbud mot diskriminering enligt sina åtaganden från 1971.

I Sverige är maktdelningen svag, det konstitutionella rättighetsskyddet ofullständigt och möjligheterna att faktiskt få igenom sin rätt mot myndigheterna svag. Trots att tonläget varit högt har de senaste fyra åren har varit ett misslyckande vad gäller att åtgärda svagheterna. I rapporten En liberalare demokrati presenterar vi 15 konkreta reformer som tillsammans skulle utgöra en omfattande konstitutionell reform. Genom att stärka rättighetsskyddet, maktdelningen och individens möjligheter att hävda sin rätt kan vi få en starkare liberal demokrati. Vi föreslår bland annat: 

Inför ett nytt system för rättegångskostnader. Rättegångskostnader är de kostnader som enskilda har vid juristhjälp i överklagandet av ett myndighetsbeslut. Dagens ordning innebär att den enskilde måste stå för sin egna kostnader även när man vinner mot staten. Det bryter mot rätten till rättvis rättegång i Europakonventionens artikel 6. Staten behöver ta ett ekonomiskt ansvar för att fler ska ha råd att stå upp för sin rätt. Vi föreslår att enskilda som haft anledning att få sin sak prövad eller vinner mot staten ska ha rätt till ersättning.

Inför tydliga rättssäkerhetsgarantier i regeringsformen. Idag kan det ta lång tid att få beslut från myndigheter och domstolar i Sverige. Överprövning av beslut om strandskyddsdispens, medborgarskap och vissa brottmål kan ta år trots att de inte är särskilt komplicerade. Sverige är det land i Norden som fällts i Europadomstolen näst flest gånger när det kommer till rätten att en prövning ska ske i skälig tid. I vissa fall är besluten inte ens möjliga att överklaga. Vi föreslår en generell rätt till domstolsprövning och att alla myndigheter – inte bara domstolar, som idag – ska omfattas av kravet på att man ska få en prövning i skälig tid.

Inför ett allmänt, konstitutionellt diskrimineringsförbud. Diskrimineringsskyddet i svensk grundlag är tandlöst. Trots att Sverige 1971 åtog sig att införa vissa åtgärder mot diskriminering genom FN:s IPCCR-konvention, är möjligheterna för det offentliga att diskriminera på grund av kön eller politisk uppfattning fortfarande stor i Sverige. Det åtgärdas lättast genom att en allmän rätt till likabehandling införs i regeringsformen.

Inför ett grundlagsskydd för privatlivet och mot omänsklig eller förnedrande behandling. Till skillnad mot de flesta andra västländer saknar den svenska grundlagen ett allmänt förbud mot förnedrande eller omänsklig behandling. 2018 fälldes Sverige i Europadomstolen för brott mot Europakonventionens tortyrförbud och förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling.

Sverige saknar också ett allmänt skydd för offentliga intrång i privatlivet. Så sent som förra året fälldes Sverige i Europadomstolens högsta instans för att inte respektera privatlivet. Sådana rättigheter är hygienfaktorer för en liberal demokrati, och måste införas i svensk grundlag.

Stärk egendomsskyddet. Skyddet för egendom har historiskt varit omdiskuterat i Sverige. Resultatet av ständiga kompromisser har lett till ett grundlagsskydd som är spretigt och oförutsebart, vilket senast uppenbarat sig för skogsägare med artskyddsutredningen. Vi föreslår därför att ersättningsrätten som följer av att staten exproprierar egendom eller väsentligen inskränker användningen av privat egendom förtydligas.

Avskaffa de korporativa domstolarna. Utgångspunkten i en liberal rättsstat är att tvister avgörs i oberoende domstolar. I Sverige finns dock undantag från denna princip, genom de korporativa domstolarna. I Arbetsdomstolen och hyresnämnderna dömer så kallade intresseledamöter, företrädare för intresseorganisationer på arbets- och bostadsmarknaden. I Arbetsdomstolen sitter näringslivsorganisationer, fack och Sveriges kommuner och regioner. Den som inte är medlem i någon av dessa organisationer riskerar att möta en domstol som gynnar parterna på bekostnad av rätten till en rättvis rättegång. Det här är en ålderdomlig ordning som borde avskaffas till förmån för oberoende domstolsprövning.

Många tror att Sverige är en stark liberal demokrati. Men den enskilde står i Sverige maktlös genom oklarheter kring rättigheters innebörd, långa handläggningstider och en dyr domstolsprocess där kostnaderna behöver bäras privat. Alla politiska partier som vill göra Sverige till ett land med bättre skydd för individer mot statlig övermakt har en skyldighet att inte bara tala om liberal demokrati, utan också föreslå reformer för att den ska förverkligas.

Frida Jansson, jurist och rapportförfattare, Timbro

Adam Danieli, jurist och rapportförfattare, Timbro

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?