1515
Annons

Centern är inget mittenparti

DEBATT. Centern, med partiledaren Annie Lööf, är berett att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister för att minska SD:s politiska inflytande. Att i alla frågor, stora som små, utestänga ett parti i riksdagen från inflytande är ingen bra idé i en demokrati, skriver DN:s före detta politiska chefredaktör Svante Nycander.

Foto:Pontus Lundahl

Allt kretsar kring Annie Lööf. Hon låter kravet på isolering av Sverigedemokraterna avgöra regeringsfrågan och kanske framtvinga ett extraval. En ny regering måste förhindra att SD får inflytande som tungan på vågen i riksdagen.

Risken för sådant inflytande är liten i frågor som SD prioriterar: invandring, asylrätt och allt som rör flyktingar. Där kommer varje möjlig regering att söka lösningar i samförstånd över blockgränsen. Men att i alla frågor, stora som små, utestänga ett parti i riksdagen från inflytande är ingen bra idé i en demokrati. Det är inte fair play.

En samlingsregering av alla partier utom SD skulle vara det radikala sättet att uppfylla Annie Lööfs krav, men en sådan isolering av SD skulle motverka sitt syfte. Det enda oppositionspartiet skulle locka alla slags missnöjesopinioner. Ett parti kan ha inflytande utan att vinna voteringar. Det mesta hänger på i vilken riktning väljaropinionen rör sig.

Regeringssamverkan över blockgränser kan vara ett sätt att genomdriva impopulära men angelägna reformer. Om målet i stället är att utestänga ett visst parti från normalt deltagande i politiken blir priset onödigt högt. Bland annat blir det svårare för bojkott-partierna att locka tillbaka tidigare väljare.

Har Annie Lööf andra motiv än de hon uppger?

I december 2012 skrev Aftonbladet att Centerpartiets motgångar fortsatte, den senaste opinionsmätningen gav partiet endast 4,2 procent. Annie Lööfs förändringsarbete gick in i ett avgörande skede. ”För att vässa den ideologiska profilen har C tagit hjälp av den liberala debattören och idéhistorikern Johan Norberg.” (AB 28/12 2012).

Johan Norberg är ortodox nyliberal, en som inte tvekar om det långsiktiga målet: en minimal stat och en arbetsmarknad fri från kollektivavtal om minimilöner.

Centerpartiets före detta ledare Olof Johansson är en av dem som har vittnat om nyliberal infiltration: ”Nyliberala tankesmedjan Timbro har fått alltför stort inflytande inom Centerpartiet” (Expressen 10/1 2013).

Svensk nyliberalism hade tidigt sin maktbas inom Svenska Arbetsgivareföreningen (Saf). Efter storkonflikten 1980 misströstade ledande arbetsgivare om den svenska modellen på arbetsmarknaden. Problemen gällde kostnadsinflationen, arbetsrätten (särskilt Las), arbetskonflikterna och löntagarfonderna. Arbetsgivarorganisationer krävde i omgångar stora ingrepp i strejkrätten.

Men det som under 1990-talet framkallade en nyliberal våg inom borgerliga ungdoms- och studentförbund var inte arbetsmarknadens problem utan internationaliseringen, särskilt den fria rörligheten inom EU. Öppna gränser för arbetssökande och flyktingar var en idé som inspirerade.

Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts bok ”Migrationens kraft. Därför behöver vi öppna gränser” (2012) har påverkat många. Centerpartiet antog ett idéprogram 2013: ”Den ömsesidiga fria rörligheten inom EU bör utvidgas så att den omfattar hela världen. // En värld där det är lika naturligt att flytta mellan nationer som inom nationerna.”

Flera andra partier yttrade sig i samma riktning. Folkpartiet var försiktigare: ”Under överskådlig tid ska Sverige ha reglerad invandring.”

Den svenska modellen på arbetsmarknaden har sedan mitten av 1990-talet kunnat lösa en rad problem. Arbetskonflikter är sällsynta, kostnadsinflationen har övervunnits. Arbetsmarknaden tillfrisknade när politikerna drog sig tillbaka och lät parterna sköta sitt. Industriavtalet 1976 – ett fackligt initiativ – var en milstolpe. Denna gynnsamma utveckling hade inte varit möjlig vid öppna gränser och fri invandring av flyktingar och arbetssökande.

Men nyliberaler låter sig inte rubbas. De jämställer kollektivavtalen med hyresregleringen, som båda omtalas som skadliga inskränkningar i marknadsekonomin. Detta är ett missförstånd. Frånvaro av statlig eller kollektiv lönereglering betyder inte att lönerna bestäms av marknaden.

I företagen bestämmer verkställande direktörer, inte marknadskrafterna. Det ena företaget kan vilja belöna de mest dugande anställda, det andra tror att jämnare löner gynnar arbetsklimatet. Vägningen av sparsamhet mot behovet av kvalificerad personal görs inte av anonyma marknadskrafter. Nyliberalerna vill ge direktörerna mer makt på fackets bekostnad.

Kopplingen mellan nyliberal migrationspolitik och antifacklig lagstiftning är uppenbar hos framför allt C. Efter valet 2014 lyssnade jag på ett tal av Annie Lööf hos Timbro. Hon ansåg att lågutbildade flyktingar måste erbjudas enkla jobb med lön under kollektivavtalens lägsta nivå. Budskapet var enkelt: ”Parterna på arbetsmarknaden måste ta sitt ansvar. Gör de inte det måste vi lagstifta.” Inte ett ord om komplikationer.

Det är lättare att erbjuda enkla jobb som redan finns än att uppfinna nya sådana. Det kan ske genom att arbetsgivare säger upp visstidsanställda, numera en stor grupp på arbetsmarknaden, och erbjuder jobben åt flyktingar med lägre lön.

Annie Lööf inser att partiet är chanslöst som ett nyliberalt flygelparti till höger om Moderaterna. Det gäller att etablera sig i mittfältet. En hand utsträckt till S och kompromisslöst fördömande av SD tycks motsäga misstankar om någonting högerradikalt. Den pågående regeringskrisen förvirrar. Vad är vänster och vad är höger i dessa förvecklingar? Några vill skaka om oss och låta allt vedertaget och fast förflyktigas.

 

Svante Nycander, före detta politisk chefredaktör, Dagens Nyheter. Har utgivit boken ”Liberaler i asylkrisen” (2018), Dialogos förlag

Innehåll från AccentureAnnons

Bransch i omvandling: Det här krävs för partnerskap med den nya elkunden

Vinterns elpriser har, minst sagt, fått konsumenterna att lägga märke till sin elräkning. Nu måste elbolagen visa kunderna att de erbjuder något mer än bara en faktura, och det finns framförallt fem områden som krävs för att skapa partnerskap med den nya elkunden.

Läs mer om vad som krävs för att bli framtidens elleverantör 

Det är mycket el på agendan just nu. Efter en vinter med rekordhöga elpriser har Rysslands invasion av Ukraina satt kniven mot strupen på den europeiska energianvändningen, samtidigt som klimatkrisen kräver en omställning från fossila bränslen i varenda bransch, från transport till ståltillverkning.

– Energi är verkligen en bransch under stark omvandling, och det sker brett i hela samhället, konstaterar Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

– Framförallt ser vi att kunderna, oavsett om det är privatkunder eller företagskunder, i dag ställer helt andra krav på sin elleverantör än vad de har gjort tidigare.

Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.
Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

Rapporten ”The New Energy Consumer” från Accenture konstaterar att relationen mellan kund och elleverantör tidigare var i princip transaktionsbaserad. El kom ur två hål i väggen, räkningen betalades, ingen tänkte mer på det än så.

– Men både det höga elpris vi ser nu och den höga medvetenhet som finns kring hållbarhet har ändrat det här markant. Slutkunden idag vill vara med och bidra till energi-omställningen genom att köpa grönare el, men de vill också ha hjälp från elbolagen med att effektivisera sin egen elkonsumtion.

Perspektivskifte av stora mått

Och det här ställer elbolagen inför ett perspektivskifte av stora mått. Inte minst kräver det en ny syn på vad som egentligen skapar värde för både dem själva, och för kunden. Enligt rapporten är det framförallt fem områden som elbolagen behöver fundera över för att skapa en känslomässig, snarare än transaktionsbaserad, relation med sina kunder: Syfte, Produkter, Teknikplattformar, Talang och Partnerskap.

– Alla de här fem är lika viktiga, men att ha ett ambitiöst och genuint syfte som fylls med reellt innehåll snarare än floskler är grunden. Syftet skall sedan driva åtgärder, för det är utan tvekan så att kunder och företag vill köpa tjänster och produkter från företag som bidrar till omställningen kring hållbarhet.

Det är med ett tydligt syfte företagen kan hitta riktningen för att utveckla nya produkter och tekniska plattformar, det är med ett tydligt syfte de kan attrahera anställda och kunder, och det är med ett tydligt syfte de hittar de partnerskap som blir avgörande för att kunna bli en viktig spelare, inte bara på elmarknaden, utan i den energiomställning som nu sker inom hela samhället. Och här ser Fredrik Engdar att de svenska bolagen ligger bra till.

– Många svenska elbolag ligger redan långt framme, för de vet vad de vill åstadkomma och de verkar vara genuina i sin önskan att nå dit. Nu gäller det att ta nästa steg och fortsätta driva omvandlingen mot ett hållbart samhälle.

Rapporten visar även att konsumenterna vill ha hjälp att själva ställa om sin energikonsumtion. Dels via råd och tips, dels också via nya produkter och miljövänliga alternativ. 

– De svenska bolagen ligger bra till när det gäller att erbjuda grön el, men sen behöver de hjälpa kunderna i deras omställning och effektivisera elanvändningen. För att åstadkomma detta behövs både större insikt i kunders beteende och behov, samt nya typer av produkter. 

Nya former av partnerskap

En annan viktig aspekt av omställningen är nya former av partnerskap för att i nära samarbete med företagskunder och andra aktörer på marknaden förändra energianvändningen. 

– Partnerskap är en hjärtefråga för mig. Energiomställningen har redan lett till helt nya sorters gränsöverskridande samarbeten mellan branscher som vi inte har sett så ofta tidigare.

Till exempel möbelföretag som säljer solpaneler, snabbmatskedjor som blir laddstationer för elbilar, oljebolag som köper kraftbolag – kombinationerna är många, ibland överraskande och uppstår överallt.

– Det är den ökande kundinsikten, och självinsikten, som ligger bakom. Företagen inser att de inte kan göra allt själv, utan att de måste ingå partnerskap både med aktörer i andra branscher och med snabba, digitala startups som kan hjälpa till att utveckla nya förmågor och snabba på energiomställningen. De här konstellationerna kommer att vara avgörande för att klara av att vara relevant på den nya energimarknaden.

Läs mer om elbranschens omställning 

 

Mer från Accenture

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accenture och ej en artikel av Dagens industri

Omstritt beslut om omval i Falun

Omvalet på söndag kan förändra hela maktbalansen i Faluns kommunfullmäktige.

Beslutet att hålla valet chockade många när det kom i februari. Inte minst de väljare och lokalpolitiker vars partier nu riskerar att förlora makten.

Foto:Ulf Palm/TT

”Luften gick först ur en och jag tänkte, nej, det får inte vara så. Men det var bara att ta tag i saken och nu är det in i kaklet en gång till”, säger Vanja Ottewall (M), som sitter i Faluns kommunfullmäktige efter septembervalet.

Omvalet i Falun på söndag hålls då en postsäck med röster försenades, hanterades fel, och sedan inte fick räknas.

De uteblivna rösterna påverkade inte riksdagsvalet eller regionvalet. Men 126 oräknade röster i kommunalvalet hade i teorin kunnat ge en annan politisk balans i kommunfullmäktige då det var väldigt snäv marginal som gav ett mandat till Moderaterna i stället för till Vänsterpartiet.

I september var valdeltagandet på 87 procent i Falun. I omvalet på söndag väntas ett betydligt lägre valdeltagande.

”Hamnar vi 20 procentenheter lägre (67 procent) skulle jag vara jättenöjd. Hamnar vi över det är det bara bonus”, säger valsamordnaren och kommunjuristen Ellen Gräfnings.

”Det är bara att hoppas att det är tillräckligt högt för att inte folk ska känna att det blir ett orättvist val”, tillägger hon.

Camilla Sparring (C), som inför omvalet är ordförande i Faluns omvårdnadsnämnd, tyckte att beskedet var tufft efter allt slit i det ordinarie valet och så tätt inpå EU-valet, som ska hållas om sju veckor.

Rösträkningen borde ha gått att lösa trots den felaktiga hanteringen, kanske hade det gått med hjälp av utländska rösträknare, enligt Sparring.

”Det här är ju en jätteapparat”, säger hon och påminner om att det inte bara är i Falun som det går att rösta utan i alla svenska kommuner och på svenska ambassader runt om i världen.

Hon tillägger att hon trots allt respekterar beslutet.

”Det är ju ett demokratiskt beslut som har fattats, så det är bara att bita i det sura äpplet och kavla upp ärmarna. Det blir som, det blir, som vi säger här i Dalarna”, säger Sparring.

För Faluns oppositionsråd Jonas Lennerthson (S) var beslutet om omvalet samtidigt mycket välkommet. Han hoppas nu på en ny mandatfördelning som gör att han kan peta moderaten Mats Dahlberg från posten som kommunalråd.

”Det här är andra chansen för oss, så är det”, säger han.

Enligt Lennerthson hade det troligen räckt med ett mandat till de rödgröna i stället för till allianspartierna för att stoppa dagens minoritetsstyre i Falun.

”Då hade C troligen varit mer intresserade av att sy ihop en uppgörelse med oss, tror jag”, säger han.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera