ANNONS:
Till Di.se
MÅNDAG 18 DEC Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Capio: Vi får mindre vård för mer pengar – det håller inte

  • Foto: TT

DEBATT. Den 19 november skrev Erika Ullberg (S) på Di debatt att vi inte har en kris svensk sjukvård. Det håller vi med om., men det är bråttom att få bukt med köerna och kostnadsutvecklingen, annars har vi snart den vårdkris många talar om. Det gäller att göra mer av de resurser vi redan har, utgå från patientens behov och bejaka innovation för bättre sjukvård, skriver Thomas Berglund och Michael Wolf, vd respektive ordförande för vårdbolaget Capio.

Det är glädjande att debatten om svensk sjukvård nu kan föras med ambitionen att diskutera vårdens verkliga utmaningar, bortom frågan om vinster och vem som ska få vara med och utföra vården. Vi välkomnar detta, alla goda krafter måste användas för att bryta den negativa trenden med växande köer och skenande kostnader. Men det är bråttom. Mellan 2011 och 2016 har kostnaderna för all sjukvård i Sverige ökat med nästan 4 procent per år. Samtidigt har antal vårdtillfällen minskat med drygt 1 procent årligen (SKL 2017). Vi får alltså ut mindre vård för mer satsade pengar. Detta är varken en försvarbar eller hållbar utveckling, men så ser trenden ut de senaste fem åren.

Vad bör då göras om det inte handlar om att enbart tillföra mer pengar? Vi måste få flera att utbilda sig för att verka i vården men det tar tid att utbilda läkare och sköterskor och faktum är att det finns mer vårdpersonal i svensk sjukvård nu än någonsin tidigare. Däremot måste vi skapa en arbetsmiljö där medarbetarnas kunskap och initiativ tas tillvara och ger utrymme för vårdpersonalen att utföra sitt arbete – att ta hand om patienten.

Den främsta investeringen vi kan göra i vården är att ta hand om personalen. Det kostar inte en massa pengar men kräver insikter i hur vårdprocessen (patientens resa) ska utformas, hur nya och bättre vårdmetoder kan införas och hur vi skapar tydligt ansvar och tydliga befogenheter för personalen. Det handlar om det lokala och centrala ledarskapet i svensk sjukvård.

Förändring skapas av dem som arbetar närmast patienten. Involverade medarbetare som hinner med vårdarbetet, utan stora administrativa bördor, hinner också med att se och förstå vad vi kan göra bättre i morgon. Vi måste också ge dem rätten och viljan att framföra detta. Det är i patientmötet som kvaliteten i vården uppstår, precis som i all annan tjänsteverksamhet. Det naturligt att vårdpersonalen ges rätt verktyg och information att skapa detta.

Den politiska styrningen måste ställa högre krav på resultat i vården, såväl medicinska som resursmässiga och ekonomiska resultat. Samtidigt måste dessa krav gälla både offentliga och privata utförare för att göra skillnad. Detta är sättet att säkra mesta möjliga effekt av varje satsad krona.

Det betyder en bättre styrning genom frekvent kvalitetsmätning av de viktigaste kvalitetsmåtten i vårdens olika sektorer, att dessa mått är nationella och kan jämföras för att leda till ständiga förbättringar. Kvalitetsresultat måste också offentliggöras så att patienter och allmänheten kan följa utvecklingen, välja och välja bort vårdgivare.

Resultatet av kvalitetsstyrning kan studeras på Capio S:t Görans sjukhus. Där finns inga köer till mottagning och behandling, den akuta tillgängligheten är nära nog 100 procent. Patientsäkerheten är mycket hög där exempelvis förekomsten av vårdrelaterade infektioner ligger betydligt lägre än det nationella målet och väsentligt lägre än snittet i Stockholms län och riket som helhet. Nio av tio patienter är nöjda med vården vid sjukhuset. Allt detta till en lägre kostnad för skattebetalarna än vid länets övriga akutsjukhus för samma typ av vård. Det går att styra med kvalitet!

Vi måste också våga mäta våra resurser och tala om pengar i vården. Vad ska vi producera, hur mycket och med vilka resurser? Helt centrala frågor att besvara och analysera i planeringen av den vård som ska utföras.

Ersättningen för vården måste också följa vad som har utförts. Den anslagsfinansiering som tillämpas i många delar av vården är att likna vid ”en påse pengar och fritt valt arbete”. Detta duger inte om vi ska ta bort köerna, öka kontinuiteten för multisjuka äldre och få maximal effekt av de redan omfattande belopp som satsas i vården årligen.

Sjukvården måste bejaka de möjligheter till omställning som finns med stöd av digital teknik och automatisering. Införandet av digitala lösningar för patientkontakter, informationsöverföring och beslutstöd i vården har bara börjat men bär en enorm potential för vårdens tillgänglighet och effektivisering. Till exempel beräknas kostnaden för ett digitalt läkarbesök till cirka 650 kronor, ett fysiskt läkarbesök i primärvården till mellan 1.500 och 1.800 kronor och ett öppenvårdsbesök på en akutmottagning till cirka 3.000 kronor.

Patienttjänster som möjliggör att patienterna kan sköta hela eller delar av sin behandlingsprocess digitalt, växer nu fram med full kraft. Andra tillämpningar handlar om att strukturera arbetsflöden och dokumentation, från manuell till digital hantering, realtidsdata för kvalitetsutfall och resurstillgänglighet. Detta spar tid för personalen, ger patienten större uppmärksamhet och ökar precisionen i behandlingen.

Artificiell intelligens (AI) gör också sitt inträde i vården. Rika mängder patientdata används för beslutsstöd i diagnostisering och behandling. AI-tillämpningar öppnar också nya möjligheter för ett betydligt större fokus på förebyggande vård och egenvård.

Alla problem har, som sagt, en ekonomisk aspekt men inte alltid en ekonomisk lösning. Låt oss därför i samverkan mellan det offentliga och det privata, mellan politik, akademi och näringsliv ta ansvar för patienternas behov av sjukvård och för skattebetalarnas pengar. Det är inte bara möjligt, det är rent av nödvändigt, och vi måste börja nu.


Thomas Berglund, vd och koncernchef, Capio
Michael Wolf, styrelseordförande, Capio


Läs Erika Ullbergs debattinlägg här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.