Oavsett vilket, så är det ett problem när myndigheter hindrar människor från att bruka sin skog samtidigt som man inte vill betala ersättning. Det sätter äganderätten ur spel.
Det är detta som fallet med fjällskogen handlar om. Därför känns det märkligt att Skogsstyrelsens generaldirektör i sin replik till oss börjar med att försöka tillrättavisa två riksdagsledamöter i vad man får och inte får säga om myndighetens agerande. Det viktiga borde snarare vara att redogöra varför man ser det som lämpligt att inskränka skogsägares äganderätt och samtidigt vägra ersättning.
Däremot får vi veta att Skogsstyrelsen överklagat mark- och miljödomstolens beslut då man vill säkerställa att ett teoretiskt scenario där skogsägare beviljas ersättning flera gånger inte riskerar att uppstå.
Men om man har farhågor runt ett sådant hypotetiskt scenario vore det så klart rimligt att reda ut det med politiken i stället för att ruinera enskilda medborgare. Att man tagit kontakt med regeringen i frågan är visserligen bra, men det legitimerar likväl inte agerandet mot skogsägarna.
Mer rimligt hade naturligtvis varit att betala ut ersättningen och därefter jobba med att få fram ett förtydligande om hur man ska hantera mark där ersättning redan betalats ut för stoppad avverkning.
Även mark- och miljödomstolen slog i sitt beslut fast att det är statens uppgift att ta ansvar för en eventuell risk att behöva betala flera gånger – det är inte den enskilde som ska bära risken och konsekvenserna för statens räkning. I motsatsförhållande till Skogsstyrelsens myndighetsutövning har konsekvenserna för den enskilde en central betydelse i domstolens bedömning: ”Vid bestämmandet av skadans storlek för den enskilde saknar det betydelse vilka eventuella negativa effekter för statskassan som lagstiftaren eventuellt kan ha förbisett.”
Det grundläggande syftet med bestämmelserna om att stämma staten inför domstol och möjligheten att överklaga förvaltningsbeslut är att skydda den enskilde. Hur svårt och otydligt det än kan upplevas är det Skogsstyrelsens uppgift som central expertmyndighet att ha en uppfattning om rättsläget och att utifrån det ta ställning i svåra beslut.
Att då ta initiativ för att driva en process vidare mot enskilda och hänvisa till en vilja att få vägledning, är vare sig nödvändigt, ansvarsfullt eller rimligt, särskilt inte när myndigheten dessutom ägnar sig åt att försöka få fram nya och kreativa inslag som att till exempel inte betrakta skogsbruk i fjällnära skog som pågående markanvändning.
Skogsstyrelsen ska arbeta utifrån de regelverk som finns. Det innebär inte att myndigheten kan välja vilka bestämmelser som man vill tillämpa och inte. Det är inte lätt att tillämpa det samlade regelverket, men det är faktiskt så att både grundlag, förvaltningslag och sektorslagstiftning ska tillämpas tillsammans. Om man inte behärskar det så är det kompetensutveckling som behövs, inte att man driver domstolsprocesser riktade mot enskilda.
Helena Lindahl, riksdagsledamot, C, Västerbotten
Peter Helander, riksdagsledamot, C, Dalarna
Läs tidigare inlägg:
Skogsstyrelsen: C snedvrider och sprider konspirationsteorier
