ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
De utsatta företagarna

Brottsligheten är en näringspolitisk kris

  • Tidigare näringsministern Björn Rosengren (S), i dag ordförande i affärsutvecklingsfirman Priority. Foto: Joey Abrait

Brottsutvecklingen gör att vi står inför ett tydligt hot mot vårt lands själva blodomlopp. Färre kommer att satsa på företagande när priset är en hög hotnivå samtidigt som de vinster som eventuellt ändå skapas till stor del äts upp av kostnader för bevakning och skydd, skriver Björn Rosengren, tidigare näringsminister.

Grundproblemet med regeringens hållning i brottsfrågan är att den tänker för snävt. Det är väl gott och väl att inrikesministern försöker få brett stöd för åtgärder mot de skjutningar som skakar vårt samhälle. Dessa brott måste bekämpas, och jag är övertygad om att samhället vinner den kampen.

När det gäller en annan del av brottsligheten är jag inte alls lika säker på utgången. Det handlar om brottsligheten mot våra näringsidkare. Det som tidigare var stöld, rån och inbrott är i dag pistolhot, hjullastare som forcerar butikernas ytterväggar, bilar som kör in i entrédörrar, helikoptrar som flykttransport. Allt detta gör att företagen måste anlita externa säkerhetsföretag för att freda sig. Några väljer till och med att starta egna vaktbolag eller att köpa in sig i sådana.

Lägg därtill brottslighetens digitalisering. Nu finns inga större dagskassor att råna längre, brottligheten handlar allt mer om bedrägerier. Och dessa bedrägerier har lett till att insiderbrotten ökar. De flesta rånen mot värdedepåer bygger på insidersamarbeten. Bankanställda har hjälpt till med angrepp mot kunders konton. För företagen handlar det nu om att slåss mot både yttre och inre fiender.

Dessutom finns i dag en allt starkare rädsla hos våra företagsledare för att utsättas för så kallad tigerkidnappning. Hela familjen kidnappas och hålls under pistolhot medan den med behörighet tvingas flytta över stora belopp till av kidnapparna hänvisade konton.

Allt detta gör att vi i dag står inför ett tydligt hot mot vårt lands själva blodomlopp, den marknadsekonomi som är en förutsättning för vår välståndsutveckling. Färre och färre kommer att vilja satsa på företagande när priset är en accelererande hotnivå samtidigt som de vinster som eventuellt ändå skapas till stor del äts upp av kostnaderna för bevakning och skydd.

Vi måste därför börja se kriminaliteten också som en näringspolitisk fråga. Under min tid som näringsminister behövdes aldrig detta, den tidens brottslighet var mer entydigt polisiär. Idag är det inte längre så. Rättspolitik och näringspolitik är numera tätt sammantvinnade. Vår näringsminister kan inte fortsatt vara helt osynlig i dessa frågor.

Därmed inte sagt att inte polisens insatser kan stärkas och effektiviseras. Allt större krav ställs i dag, även från politiskt håll, på att privata vaktbolag ska ta över även enklare polisiära uppgifter. Det är en farlig väg för det öppnar för att kriminella element ska få fäste även på det område som är samhällsskyddets kärna. Här måste polisen bli starkare. I dag verkar poliskåren ha degraderats till rapportskrivare. Vi ser dem aldrig på våra gator och torg. Det handlar om de så kallade vardagsbrotten, bara begreppet är ett hån mot de drabbade, där nio av tio blir olösta i vår huvudstad, efter att hälften avskrivits direkt.

Vi löser det inte bara genom att ropa på fler poliser. Vi löser det genom att skapa ett arbetsklimat för poliserna som gör att de åter söker sig tillbaka till yrket. Och det som mest av allt skapar tillfredställelse hos våra poliser, liksom i alla andra yrken, är känslan av att göra nytta, att det man gör innebär en skillnad, en förbättring. Så känner inte dagens poliser bakom sina skrivbord. Vi medborgare vill ha poliser på våra gator, och polisen vill vara ute och göra nytta. Ändå verkar det inte gå att ändra på rådande ordning. Det är i sanning ett flagrant misslyckande. Varför inte lära av New York?

Låt mig avsluta med att återkoppla till våra näringsidkare och i all blygsamhet peka på några viktiga och nödvändiga åtgärder:

* En del av arbetet ligger på företagen själva – använd aldrig svart arbetskraft! Företagare drar på sig stora risker, såväl inom företaget som i det privata, genom att använda svart arbetskraft. Oftast är det byggbranschen och lån utanför det vanliga systemet som ställer till problem.

* Ge tullen befogenhet att stoppa utförsel av stöldgods. Detta kan enkelt göras genom att klassa utförsel av stöldgods som ett smugglingsbrott. I exempelvis Finland har tullen denna befogenhet. Det är anmärkningsvärt att svenska tullen inte har denna befogenhet redan i dag.

* Ge företagare bättre möjligheter att genomföra bakgrundskontroller. Företagen måste få större möjligheter att göra detta för att undvika att få in fel personer. Samtidigt är just offentlighetsprincipen det största problemet när det gäller bedrägerier. Möjligheten för vem som helst att hämta all den information som finns tillgänglig gör att bedragarna ofta lyckas.

* Se över målvaktssystemet. Näringsförbudet måste gälla längre för dessa bedragare. Man måste snabbare få stopp på bolagen som dessa bedragare används i. Bolagsverket måste ha bättre koll på de styrelseledamöter som anmäls. Inte sällan är det helt ovetande människor i andra länder.

* Att införa nya brottstyper och höja maximistraffen kan vara kontraproduktivt. Ofta täcker någon av de befintliga brottsrubriceringarna och 80 procent av straffen hamnar ändå på den nedre halvan av straffskalan. Alltså påverkas inte brottslingarna av en höjd maximipåföljd. Höj minimistraffen så att avståndet mellan maximistraff och minimistraff minskar. Ta bort den automatiska rabatten.

* Det socialt hållbara samhället bygger inte endast på mer teknik och vakter. Det finns risk för en negativ spiral där särintressen både inom säkerhetsbranschen, politiken och för all del även medier – ser säkerhetsfrågan som en tillväxtpotential. Nu gäller det att vi bryter den negativa spiralen med rätt befogenheter till rättsvårdande myndigheter och med en poliskår som verkar under ett starkare och tydligare ledarskap.

 

Björn Rosengren, tidigare näringsminister (S), ordförande i affärsutvecklingsfirman Priority med säte i Stockholm och New York

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer