1515
Annons

Bill Gates appell till G20: Tänk globalt om covid-19

DEBATT. Alla nationaliteter drabbas av det nya viruset. Det finns minst tre steg som världens ledare – särskilt de som räknas till G20 – kan ta redan i dag, skriver Bill Gates, som meddelar att det forskningssamarbete som han varit med om att starta redan har åtta vaccinkandidater.

Bill Gates.
Bill Gates.Foto:Markus Schreiber

Under de senaste veckorna har jag pratat med många olika experter om covid-19 och det är tydligt att viruset diskriminerar en del: det dödar äldre oftare än yngre, män oftare än kvinnor, och fattiga drabbas på ett oproportionerligt sätt.

Men ur ett specifikt perspektiv har jag märkt att covid-19 ändå inte diskriminerar någon: alla nationaliteter drabbas. Viruset bryr sig inte om gränser. 

Sedan viruset gav sig till känna tidigt i januari har världens regeringar fokuserat på det nationella gensvaret: Hur kan vi bäst skydda de människor som bor inom vårt lands gränser? Och det är förståeligt. Men med tanke på hur hög infektionsrisken är, och hur snabbt viruset sprider sig, måste världens ledare också inse att så länge covid-19 överlever någonstans i världen, berör det oss alla. 

Covid-19 har ännu inte drabbat många låg- eller medelinkomstländer särskilt hårt. Vi vet inte exakt varför. Men det vi vet är att sjukdomen kommer att spridas till dessa länder så småningom och att utan mer hjälp kommer sannolikt antalet som insjuknar och antalet döda att bli långt fler än vad vi sett hittills. Låt oss fundera på detta: Covid-19 har överväldigat städer som New York, men statistiken visar att ett enda sjukhus på Manhattan har fler bäddar på intensivvårdsavdelningen än vad som finns i de flesta länder i Afrika. Miljoner människor kan komma att dö. 

Man behöver inte bo i ett utvecklingsland för att oroa sig över att viruset ska drabba en. För även om rika länder lyckas kontrollera sjukdomsspridningen under de kommande månaderna, skulle covid-19 kunna återkomma om pandemin förblir svår på andra håll. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan en del av världen återinfekterar en annan del av världen. 

Därför behöver vi en global strategi för att bekämpa den här sjukdomen. Hur den strategin ser ut kommer säkerligen att förändras beroende på hur pandemin utvecklas. Men det finns minst tre steg som världens ledare – särskilt de som räknas till G20 – kan ta redan i dag.

För det första måste de försäkra sig om att de resurser som finns i världen för att bekämpa pandemin fördelas på ett rättvist sätt, så som ansiktsmasker, skyddshandskar och diagnostiska tester. Så småningom hoppas vi att det kommer att finnas tillräckligt till alla. Men så länge det globala utbudet är begränsat, måste vi fatta svåra beslut på smarta sätt. Tyvärr är så inte alltid fallet i nuläget. 

Vissa aspekter har ledare börjat komma överens om – till exempel det faktum att de som arbetar inom vården bör testas först och i första hand ges tillgång till personlig skyddsutrustning. Men tänk på de val som görs i en större skala: Hur delas masker och tester ut inom en samhällsgrupp eller en nation jämfört med en annan? I nuläget är svaret ofta en dyster motfråga: Vem betalar mest? 

Jag tror verkligen på kapitalismen – men en del marknader fungerar inte på ett lämpligt sätt under en pandemi, och marknaden för produkter som kan rädda liv är uppenbarligen ett sådant exempel. Den privata sektorn har en viktig roll att spela, men om vår globala strategi för att bekämpa covid-19 sänker sig till att bli ett budkrig mellan olika länder, kommer sjukdomen att döda många fler än nödvändigt. 

Vi bör distribuera resurser grundat på folkhälsan och de medicinska behoven. Det finns många individer med kunskap från ebola- och hiv-epidemierna som kan hjälpa oss att sätta samman de riktlinjer som behövs. Ledare från både utvecklade länder och länder i utveckling bör arbeta tillsammans med Världshälsoorganisationen (WHO) och dess partners för att få sådana på pränt. Därefter bör alla medverkande länder offentliggöra att de står enade bakom dem. Överenskommelserna kommer att bli särskilt viktiga när ett vaccin mot covid-19 äntligen blir tillgängligt, eftersom det enda sättet att få ett slut på den här pandemin är att göra människor immuna. 

Det leder mig till det andra steget som ledare måste ta: säkerställ finansiering av forskning och utveckling så att ett vaccin kan tas fram. 

Vi har läst väldigt få goda nyheter om covid-19, men en sådan handlar om forskning. För tre år sedan lanserade vår stiftelse och The Wellcome Trust tillsammans med flera olika regeringar Koalitionen för innovationer inom epidemiberedskap (Coalition for Epidemic Preparedness Innovations, CEPI). Syftet var att påskynda processen för att testa vaccin och finansiera nya, snabbare sätt att utveckla immunisering. Om ett nytt virus började sprida sig runt världen, ville vi vara redo. 

CEPI utvecklar redan nu åtta olika möjliga vaccinkandidater mot covid-19 och forskarna är övertygade om att minst ett vaccin kommer att vara tillgängligt om 18 månader. Blir det verklighet har ett vaccin aldrig någonsin i mänsklighetens historia tagits fram så snabbt från det att en ny patogen har upptäckts. 

Den här tidslinjen är dock helt beroende av finansiering. Många länder har de senaste två veckorna bidragit till CEPI, men koalitionen behöver minst 2 miljarder dollar för att utföra sitt arbete. Den summan är endast en uppskattning – innovation är oförutsägbart – men ledarna inom G20 borde göra meningsfulla åtaganden redan nu. 

De bör också inse att finansieringen endast är till för att utveckla ett vaccin – inte för att tillverka och distribuera det. För det steget kommer det att krävas ännu mer pengar och planering. Det här är det tredje steget som G20-gruppen bör ta.

Vi inte kan vara säkra på vilket vaccin som kommer att bli det mest effektiva ännu och varje vaccinkandidat kräver specifik teknik för att tillverkas. Det innebär att länder kommer att behöva investera i många olika typer av tillverkningsmöjligheter trots att en del aldrig kommer att användas. Annars kommer vi att behöva vänta i flera månader efter att ett laboratorium först utvecklat en immunisering på att den rätta tillverkaren ska kunna producera i rätt skala.

En annan viktig aspekt är kostnaden. Om den privata sektorn är redo att mobilisera och tillverka vaccinet borde branschen inte behöva förlora pengar på det. Samtidigt måste alla covid-19-vaccin räknas som ”samhällsviktiga produkter” och förbli tillgängliga för alla till ett rimligt pris. Som tur är finns det organisationer som vaccinalliansen Gavi, som har lång erfarenhet av att hjälpa länder med låg eller medelhög inkomst få tillgång till vaccin.

Under de senaste tjugo åren, tack vare stöd från Sverige och andra, har Gavi arbetat med WHO och Unicef i syfte att ta fram 13 nya vaccin, bland annat mot ebola, och de har distribuerat vaccin till världens 73 fattigaste länder. De vill och kan utföra samma uppgift mot covid-19, men de behöver också mer finansiering. Gavi kommer att behöva 7,4 miljarder dollar under de kommande fem åren – och det är enbart för att kunna bibehålla de nuvarande arbetsuppgifterna. Att distribuera vaccin mot covid-19 kommer att kosta ännu mer.   

Prislappen på flera miljarder dollar kan låta hög – särskilt under en period då hela ekonomier sakta men säkert stannar upp. Men det är ingenting jämfört med vad en dåligt utformad immunisering eller en längre sjukdomstid skulle kosta. 

Under de senaste tjugo åren har jag bett världens ledare investera i hälsan hos de fattigaste i världen. Jag har argumenterat för att det är det enda rätta – och det är det. Men pandemier påminner oss om att hjälpa andra inte bara är rätt sak att göra, det är också det mest intelligenta vi kan göra. 

Mänskligheten samlas inte enbart kring gemensamma värderingar och sociala relationer. Vi är också biologiskt sammankopplade av ett mikroskopiskt nätverk bakterier som binder samman vår hälsa .

Just därför förenar den här pandemin oss alla. 

Just därför måste våra strategier vara koordinerade för att uppnå samma mål.

 

Bill Gates

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Södertälje Science ParkAnnons

Så hjälper Sveriges science parks företag att vara relevanta på sikt

Science parks för samman offentlig sektor, akademi och industri och fungerar som en plattform för större innovations- och utvecklingsprojekt. Syftet med många av de gränsöverskridande samarbeten som uppstår är att bidra till den hållbara omställningen.

– Vi ser till att den forskning som finns om hållbarhet når en bredare målgrupp, säger Robert Kingfors, vd på Södertälje Science Park.

Läs mer om branschorganisationen för science parks och inkubatorer, SISP 

När Sveriges första science parks bildades för cirka 40 år sedan var fokus att skapa en plats i närheten av universitet och lärosäten där akademi och näringsliv kunde mötas för att laborera och driva olika projekt tillsammans. Idag jobbar landets science parks även mycket med affärsutveckling.

– Det handlar om att gynna svenska bolags tillväxt i samhället, och då framförallt bolag som kan bidra till en hållbar omställning, förklarar Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.
Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Hållbar produktion

Södertälje Science Park, vars huvudpartners och grundare är AstraZeneca, KTH, Scania och Södertälje kommun, är en mötesplats för hållbar produktion. Bland annat driver parken olika affärsutvecklingsprogram med hållbarhetsfokus.

– Ett exempel är projektet Liften där vi samlar företag som vill ha hjälp med att identifiera sina utvecklingsbehov och lära sig hur de blir mer hållbara. Det kan handla om allt från att skapa mer hållbara produkter och tjänster till att bli mer ekonomiskt hållbara, säger Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd, och tillägger:

– Att inte arbeta med hållbarhetsfrågan som företag kan innebära att man plötsligt inte har något existensberättigande på marknaden. Programmet blir därför ett sätt att hjälpa företag att fortsätta vara relevanta på sikt.

Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.
Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.

Nationella och internationella samarbeten

I dag finns det en ambition från Sveriges politiska beslutsfattare, storbolag och akademi att få igång ett förändringsarbete med hållbarhet i fokus på bred front. Johan Ödmark och Robert Kingfors menar att landets science parks roll blir att fungera som spindeln i nätet.

– Därför är viktigt att vi tittar på hur vi kan kombinera en lokal och regional tillväxt med att göra nytta nationellt och internationellt. Det är bara genom breda samarbeten som science parks kommer att vara relevant för finansiärer och intressenter också i framtiden. Då syftar jag även på samarbeten mellan våra medlemmar där vi redan i dag ser stora synergier, säger Johan Ödmark.

Läs mer om Södertälje Science Park, mötesplatsen för hållbar produktion 

Mer från Södertälje Science Park

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Södertälje Science Park och ej en artikel av Dagens industri

Replik: Med Hyresgästföreningens förslag är vi tillbaka på ruta ett

Foto:Hasse Holmberg/TT

I en replikvår artikel om behovet av hyreshöjningar i Stockholm, skriver Susanne Sjöblom och Sofia Kloo på Hyresgästföreningen att Fastighetsägarna vill chockhöja hyrorna i Stockholm. Därefter slår de fast att de aldrig kommer att ”gå med på att låta Sveriges hyresgäster stå för hela notan när hyresvärdarnas kostnader ökar i samhällskrisen”. På den senare punkten är vi överens. Om Hyresgästerna skulle stå för den kostnadsökning som förvaltningen av hyresrätter nu drabbas av, skulle hyrorna behöva höjas med cirka 25 procent. 

Den förhandlingsmodell som vi, tillsammans med Hyresgästföreningen och Sveriges Allmännytta, enats om säkerställer nämligen att så inte blir fallet. En höjning med 9,5 procent innebär att kostnaderna delas på ett sätt som är entydigt till hyresgästernas fördel. Hyresvärdarna står för mer än 60 procent av notan. För den majoritet av landets hushåll som äger sitt boende finns det ingen motsvarande krockkudde när stora kostnadsökningar slår mot samhällsekonomin. 

Det innebär att modellen fungerar precis som det var tänkt; att hyresutvecklingen långsiktigt ska bli mer stabil genom att jämna ut kostnadssvängningarna. Sjöblom och Kloo gör dock en annan tolkning. Av deras resonemang att döma ska hyresvärdarna ta mer eller mindre hela notan när kostnaderna ökar. Men det räcker inte med det. De föreslår dessutom att hyrorna ska sänkas när dagens höga inflation minskar. Det skulle möjligen kunna diskuteras i en situation med långvarig deflation, men Sjöblom och Kloo anser att en minskad kostnadsökningstakt i sig kan motivera en hyressänkning. 

Den tolkning som Sjöblom och Kloo gör av den nya förhandlingsmodellen skulle få allvarliga konsekvenser för hyresrättens framtid. Det är svårt att hitta några argument för att äga och förvalta hyresrätter i en värld där kostnadsökningar inte kan delas med hyresgästerna och kostnadsminskningar kan leda till en hyressänkning. 

Vi hoppas att detta inte är Hyresgästföreningens verkliga uppfattning, utan räknar med att organisationen ska hedra den överenskommelse som de själva har kallat för ett nytt Saltsjöbadsavtal. I annat fall är vi tillbaka på ruta ett, där det råder fullständig oklarhet om vad förhandlingarna syftar till. Det är en situation som varken gynnar hyresgäster eller hyresvärdar.

Oskar Öholm, vd Fastighetsägarna Stockholm

Nathalie Brard, förhandlingschef Fastighetsägarna Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera