ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Avkastning på kapital är ett samhällskontrakt

  • RISK. Nu om någonsin behövs kapital som vågar tro på företag och affärsidéer som skapar sysselsättning och tar vara på det goda i samhället, skriver Joachim Berner. Foto: Joey Abrait

Aktieutdelningar är en förutsättning för att skapa riskvilligt kapital för den nödvändiga omställningen av näringslivet och ekonomin i den svåra situation vi nu alla befinner oss i. Det hindrar inte en omfördelning av tillgångarna till ett mindre segregerat och mer hållbart samhälle, skriver Joachim Berner.

Paradigmskifte. Det är i vad vi alla befinner oss i, i detta nu. Samhället, företagen och även det privata livet påverkas radikalt av pandemin. I skuggan av alla tragedier som nu utspelar sig är det möjligen så att det går att använda kraften i förändringen till att skapa nytt. Utveckla något bättre.

Sverige har länge varit ett företagsvänligt samhälle. Sida vid sida, staten och kapitalet har rott samma båt. Överskotten har förvisso delats utifrån allt mer tveksamma fördelningsnycklar. Segregationen och klasskillnaderna har ökat på ett för samhället olyckligt vis. Nu får många betala priset och det är hög tid för en omfattande korrigering. Tillgångarna i samhället kommer att omfördelas i detta paradigmskifte vi nu befinner oss mitt i. Det är en sund och över tid en helt nödvändig förändring för att garantera en fungerande demokrati. Spänningarna mellan rik och fattig har blivit för stor. Hopplösheten är ett virus som länge frodats i Sverige. Den goda idén om att alla har samma möjligheter, har för länge sedan lämnat stora delar av folkhemmet.

Kapitalägare som levt över sina tillgångar kräver nu att förlusterna socialiseras. Kapitalet ber socialismen om hjälp. Det är ofta inte de historiskt mest lågmälda entreprenörerna som nu skriker högst på hjälp av mamma och pappa staten. Vad alla kanske inte vill se eller förstå är att även ägandet förändras. Minns hur stora fastighetsbestånd förstatligades under 90-talskrisen. Staten vill ha något för sitt insatta kapital och lär förmodligen även denna gång med tiden göra bra affärer. När denna kris är över kommer staten med all säkerhet ha betydande ägande i flera, inte minst samhällskritiska, verksamheter. Finansministern har som bekant redan gett uttryck för denna möjlighet och ambition. Och rimligen bör någon form av medborgarlön vara den bästa och enklaste vägen att hantera den skenande arbetslösheten.

Frågan är dock om denna process i alla stycken är en gynnsam konsekvens. Entreprenörer och företagare tar risker för att utveckla bolagen, sina tjänster och varor med förhoppning om framtida vinster. Staten kommer sällan ha eller tillåtas den riskaptiten. Vi behöver företagare, kapitalister för utvecklingen. 

Jag är kapitalist. Förvisso på mikronivå, men en inte obetydlig del av mitt levebröd kommer från mitt kapital som i princip oavkortat finns i bolag jag är aktiv i. Merparten i det numer börsnoterade familjeföretaget Christian Berner Tech Trade.

Jag ser kapitalet som ett samhällskontrakt. Det är verksamt i bolaget för att utveckla våra produkter, skapa lösningar för våra kunder i Nordens fyra länder vad gäller bland annat buller, vibration, rent vatten och väl fungerande industriprocesser. 

Utdelningen är lön för mödan och risktagandet. Den är nu starkt ifrågasatt. Det är begripligt. Samtidigt som dödstalet stiger brant, sjukvården går på knäna, arbetslösheten skenar, äldre isoleras på ett förkrossande vis så ska avkastning på investerat kapital delas ut. Detta sticker så klart i ögonen. Men det måste ske för att ekonomin på något vis ska repa sig. Nu om någonsin behövs kapital som vågar tro på företag och affärsidéer som skapar sysselsättning och tar vara på det goda i samhället.

Extra absurt och populistiskt blir det att i militanta ordalag, som bland andra finansmarknadsminstern gör, ifrågasätta årets utdelningar som är en konsekvens av fjolårets resultat. Utdelning är en förutsättning för företagande och för det efterfrågade och nu helt avgörande riskvilliga kapitalet.

Dessutom är utdelningarna en premiss för hela vårt gemensamma pensionssystem via AP-fonderna. Och många stiftelser som utgör grunden för betydande forskning är helt beroende av aktieutdelningar.

Många av de förändringar som nu sker hade skett ändå. Att exempelvis den fysiska detaljhandeln flyttar online, att det är tveksamt att flyga till andra sidan jordklotet så fort vi är lediga mer än en vecka, att transportera en vara fram och tillbaka över oceanerna flera gånger i värdekedjan, att djurhållningen världen över inte kan leda till annat än epidemier och att tidningar i pappersformat snart är ett minne blott har vi nog alla haft på känn. 

Nu händer det. Fortare är än vad vi anat – men riktningen var känd.

Många av förändringarna i detta paradigmskifte är bra över tid. Samhället har nu alla möjligheter att få en mer demokratisk fördelning av sina resurser. Vi får mer hållbara produktionskedjor. Föreställningen att resandet är svaret på vår existens och det enda möjliga sättet att mötas professionellt, är nu ett minne blott. Möjligheterna med ny teknik vinner alltid och blir nu snabbt tydlig i vardagen.

Min far slogs för vårt familjeföretags liv under 90-talskrisen. Bolaget var tämligen högt belånat – i D-mark. Han litade, möjligen något naivt, på den dåvarande finansministern och riksbankschefen som påstod att de inte skulle släppa kronan. De släppte. På ren envishet överlevde bolaget efter en stenhård omstöpning under de totalt förändrade förutsättningarna. Det hårt decimerade kapitalet utvecklades med tiden efter nya risktaganden.

Själv överlevde han inte. Sviterna efter krisen kom ikapp honom några år därefter.

Att det nu 123 år gamla bolaget överlever även denna kris är jag helt övertygad om. 

Genom att vara förbereda, våga fatta beslut, utveckla affärsidén, hela tiden ha koll på kassan som bekant aldrig ljuger och vara i dialog med kunder, ledning, anställda, banker, kolleger och leverantörer och inte minst genom att ta nya risker kommer det att gå vägen. 

Mitt begränsade kapital är i spel. När det går vägen bör jag rimligen få avkastning. 

Joachim Berner

Styrelseordförande och huvudägare i Christian Berner Tech Trade och styrelsemedlem i Kontempel. Tidigare chefredaktör och vd för DN, chefredaktör för Expressen och styrelsemedlem i Pensionsmyndigheten.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer