1515
Annons

Avkastning på kapital är ett samhällskontrakt

Aktieutdelningar är en förutsättning för att skapa riskvilligt kapital för den nödvändiga omställningen av näringslivet och ekonomin i den svåra situation vi nu alla befinner oss i. Det hindrar inte en omfördelning av tillgångarna till ett mindre segregerat och mer hållbart samhälle, skriver Joachim Berner.

RISK. Nu om någonsin behövs kapital som vågar tro på företag och affärsidéer som skapar sysselsättning och tar vara på det goda i samhället, skriver Joachim Berner.
RISK. Nu om någonsin behövs kapital som vågar tro på företag och affärsidéer som skapar sysselsättning och tar vara på det goda i samhället, skriver Joachim Berner.Foto:Joey Abrait

Paradigmskifte. Det är i vad vi alla befinner oss i, i detta nu. Samhället, företagen och även det privata livet påverkas radikalt av pandemin. I skuggan av alla tragedier som nu utspelar sig är det möjligen så att det går att använda kraften i förändringen till att skapa nytt. Utveckla något bättre.

Sverige har länge varit ett företagsvänligt samhälle. Sida vid sida, staten och kapitalet har rott samma båt. Överskotten har förvisso delats utifrån allt mer tveksamma fördelningsnycklar. Segregationen och klasskillnaderna har ökat på ett för samhället olyckligt vis. Nu får många betala priset och det är hög tid för en omfattande korrigering. Tillgångarna i samhället kommer att omfördelas i detta paradigmskifte vi nu befinner oss mitt i. Det är en sund och över tid en helt nödvändig förändring för att garantera en fungerande demokrati. Spänningarna mellan rik och fattig har blivit för stor. Hopplösheten är ett virus som länge frodats i Sverige. Den goda idén om att alla har samma möjligheter, har för länge sedan lämnat stora delar av folkhemmet.

Kapitalägare som levt över sina tillgångar kräver nu att förlusterna socialiseras. Kapitalet ber socialismen om hjälp. Det är ofta inte de historiskt mest lågmälda entreprenörerna som nu skriker högst på hjälp av mamma och pappa staten. Vad alla kanske inte vill se eller förstå är att även ägandet förändras. Minns hur stora fastighetsbestånd förstatligades under 90-talskrisen. Staten vill ha något för sitt insatta kapital och lär förmodligen även denna gång med tiden göra bra affärer. När denna kris är över kommer staten med all säkerhet ha betydande ägande i flera, inte minst samhällskritiska, verksamheter. Finansministern har som bekant redan gett uttryck för denna möjlighet och ambition. Och rimligen bör någon form av medborgarlön vara den bästa och enklaste vägen att hantera den skenande arbetslösheten.

Frågan är dock om denna process i alla stycken är en gynnsam konsekvens. Entreprenörer och företagare tar risker för att utveckla bolagen, sina tjänster och varor med förhoppning om framtida vinster. Staten kommer sällan ha eller tillåtas den riskaptiten. Vi behöver företagare, kapitalister för utvecklingen. 

Jag är kapitalist. Förvisso på mikronivå, men en inte obetydlig del av mitt levebröd kommer från mitt kapital som i princip oavkortat finns i bolag jag är aktiv i. Merparten i det numer börsnoterade familjeföretaget Christian Berner Tech Trade.

Jag ser kapitalet som ett samhällskontrakt. Det är verksamt i bolaget för att utveckla våra produkter, skapa lösningar för våra kunder i Nordens fyra länder vad gäller bland annat buller, vibration, rent vatten och väl fungerande industriprocesser. 

Utdelningen är lön för mödan och risktagandet. Den är nu starkt ifrågasatt. Det är begripligt. Samtidigt som dödstalet stiger brant, sjukvården går på knäna, arbetslösheten skenar, äldre isoleras på ett förkrossande vis så ska avkastning på investerat kapital delas ut. Detta sticker så klart i ögonen. Men det måste ske för att ekonomin på något vis ska repa sig. Nu om någonsin behövs kapital som vågar tro på företag och affärsidéer som skapar sysselsättning och tar vara på det goda i samhället.

Extra absurt och populistiskt blir det att i militanta ordalag, som bland andra finansmarknadsminstern gör, ifrågasätta årets utdelningar som är en konsekvens av fjolårets resultat. Utdelning är en förutsättning för företagande och för det efterfrågade och nu helt avgörande riskvilliga kapitalet.

Dessutom är utdelningarna en premiss för hela vårt gemensamma pensionssystem via AP-fonderna. Och många stiftelser som utgör grunden för betydande forskning är helt beroende av aktieutdelningar.

Många av de förändringar som nu sker hade skett ändå. Att exempelvis den fysiska detaljhandeln flyttar online, att det är tveksamt att flyga till andra sidan jordklotet så fort vi är lediga mer än en vecka, att transportera en vara fram och tillbaka över oceanerna flera gånger i värdekedjan, att djurhållningen världen över inte kan leda till annat än epidemier och att tidningar i pappersformat snart är ett minne blott har vi nog alla haft på känn. 

Nu händer det. Fortare är än vad vi anat – men riktningen var känd.

Många av förändringarna i detta paradigmskifte är bra över tid. Samhället har nu alla möjligheter att få en mer demokratisk fördelning av sina resurser. Vi får mer hållbara produktionskedjor. Föreställningen att resandet är svaret på vår existens och det enda möjliga sättet att mötas professionellt, är nu ett minne blott. Möjligheterna med ny teknik vinner alltid och blir nu snabbt tydlig i vardagen.

Min far slogs för vårt familjeföretags liv under 90-talskrisen. Bolaget var tämligen högt belånat – i D-mark. Han litade, möjligen något naivt, på den dåvarande finansministern och riksbankschefen som påstod att de inte skulle släppa kronan. De släppte. På ren envishet överlevde bolaget efter en stenhård omstöpning under de totalt förändrade förutsättningarna. Det hårt decimerade kapitalet utvecklades med tiden efter nya risktaganden.

Själv överlevde han inte. Sviterna efter krisen kom ikapp honom några år därefter.

Att det nu 123 år gamla bolaget överlever även denna kris är jag helt övertygad om. 

Genom att vara förbereda, våga fatta beslut, utveckla affärsidén, hela tiden ha koll på kassan som bekant aldrig ljuger och vara i dialog med kunder, ledning, anställda, banker, kolleger och leverantörer och inte minst genom att ta nya risker kommer det att gå vägen. 

Mitt begränsade kapital är i spel. När det går vägen bör jag rimligen få avkastning. 

Joachim Berner

Styrelseordförande och huvudägare i Christian Berner Tech Trade och styrelsemedlem i Kontempel. Tidigare chefredaktör och vd för DN, chefredaktör för Expressen och styrelsemedlem i Pensionsmyndigheten.

 

 

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från AteaAnnons

Så sätts säkerhet och sekretess i fokus när välfärden digitaliseras

Digitala lösningar skapar bättre och mer effektiv vård och omsorg inom välfärdssektorn – men det finns utmaningar som måste hanteras.

Säkerheten och sekretessen får inte glömmas bort när den nya tekniken introduceras. 

– Det är viktigt att se över helheten och väga vinsterna mot riskerna. Säkerheten måste utvärderas löpande för att se till så att säkerhetsfunktionerna används rätt, säger Carl-Johan Ekelund, informationssäkerhetsexpert på Atea. 

Den nya digitala välfärdstekniken kan göra stor skillnad för brukare, personal och anhöriga. Tekniken kan verkligen revolutionera hur hela verksamheten inom välfärdssektorn bedrivs. Samtidigt som vården och omsorgen blir bättre finns också besparingar att göra.

Exemplen är många. En enda medicinrobot som placeras ut hos en äldre kan exempelvis frigöra 300 timmar för personalen som då kan läggas på andra brukare. Tekniska lösningar som gör det möjligt att skriva journaler direkt på plats eller hålla digitala möten kan också effektivisera arbetet.

Hemmonitorering, som innebär tillsyn och vård i hemmet via digitala möten och teknik som brukarna själva kan använda för att mäta sitt hälsotillstånd, är ytterligare ett exempel. 

– Man ser redan nu att hemmonitorering ger stora vinster. Prover följs upp digitalt och vårdtagaren får snabb återkoppling och vet direkt om något inte stämmer. Det ger bättre koll på den egna hälsan och minskar oron. Hemmonitorering avlastar samtidigt vården och minskar risken för smittspridning, säger Malin Sölsnaes, chef för fokusområdet äldreomsorg på Atea.

Många utmaningar med ny teknik inom välfärden

Men innan vård- och omsorgsgivare investerar i ny teknik måste man säkerställa att alla regulatoriska krav är uppfyllda. 

Hur ska behörigheter regleras och av vem? På vilka servrar lagras patientdata? Uppfyller datalagringen GDPR och andra krav? Hur tar man backup på data och var lagras den? Används rätt säkerhetsnivå när det gäller kryptering? Hur ska personalen veta vilka patientuppgifter som får delas i chattar? Fungerar trygghetslarmen på de nätverk som finns och uppfyller de kraven hos SOS Alarm? Vad händer med inloggningsuppgifter när någon slutar?

– Innan man tar in nya, digitala lösningar för välfärdstekniken är det viktigt att göra ett grundligt förarbete tillsammans med verksamheten, it-avdelningen och andra experter. Annars kanske man sitter där med något som inte uppfyller säkerhetskraven. Ska man bygga på säkerhet i efterhand kan det bli mycket dyrare och sämre. Hela besparingen som den nya välfärdstekniken skulle medföra bara försvinner, säger Carl-Johan Ekelund. 

Atea kan hjälpa till att introducera välfärdsteknik säkert

Atea har lång och bred erfarenhet av att hjälpa kommuner och andra omsorgsoperatörer att bättre dra nytta av den välfärdsteknik och de digitala lösningar som marknaden erbjuder – på ett tryggt, säkert och effektivt sätt. 

– Det råder inga tvivel om att välfärdsteknik är en förutsättning för högkvalitativ vård och omsorg – och för att äldre ska kunna leva självständigt och bo kvar hemma så länge de själva vill och kan. Men fällorna är många när det gäller tekniken. Det gäller att tänka sig för både en och två gånger innan man släpper in en ny, glimrande attraktiv lösning i verksamheten. Här kan vi på Atea hjälpa till, avslutar Carl-Johan Ekelund.

Om Atea

Genom att skapa en it-infrastruktur i världsklass är Atea med och lägger grunden till ett smartare och mer innovativt Sverige.

Läs mer om Atea här! 

 

Mer från Atea

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Atea och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Hyrorna i Stockholm behöver höjas med 9,5 procent

Onsdag 28 september 2022 startar den största samlade hyresförhandlingen i Sverige, ramavtalsförhandlingen för Stockholm. Hyrorna måste höjas rejält - i Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023, skriver företrädare för Fastighetsägarna Stockholm. 

I dag inleds Sveriges största samlade hyresförhandling om ett ramavtal för nästa års bostadshyror i Stockholm. Förhandlingen berör direkt nästan 100 000 hushåll i huvudstaden, men i förläningen handlar det om hyresnivåerna i hela Stockholmsregionen. För första gången ska dessa förhandlingar utgå från en modell som bostadsmarknadens parter tagit fram tillsammans. Det är en modell som gör att hyresgästerna inte drabbas fullt lika hårt som många andra hushåll, eftersom hyresvärdarna själva får bära stora delar av kostnadsökningarna. Trots det behöver hyrorna behöva höjas mer än vad vi vant oss vid. I Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023. 

Den ekonomiska verkligheten har förändrats snabbt, radikalt och brutalt. Stigande räntor, hög inflation och ett krig i vår del av världen innebär att kostnaderna ökar för alla, både företag och hushåll. Det finns tyvärr heller ingenting som pekar på att de stigande priserna i samhället är ett snabbt övergående problem. Konsumentpriserna är i dagsläget nio procent högre än för ett år sedan. För bygg- och producentpriser handlar det om ökningar med 15 till 25 procent. Det väsentligt höjda ränteläget innebär i praktiken att många fastighetsägare behöver hantera tresiffriga ränteuppgångar.  

I denna nya verklighet inleds nu förhandlingarna om nästa års justering av hyrorna i landets lägenheter. Vi har stor respekt för de förhandlingar som stundar och är mycket tacksamma att bostadsmarknadens parter – Hyresgästföreningen, Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna – enats om en ny, kostnadsbaserad modell där vi har en samsyn om vilka faktorer som ska vara styrande. Samsynen kring grunderna är en styrka, även om modellen nu sjösätts under utmanande omständigheter.   

Om modellen bara hade tagit hänsyn till årets kostnadsutveckling, skulle hyrorna behöva höjas med upp mot 25 procent. Det kommer dock inte att ske, vilket modellen är en garanti för. Det beror på att hyresjusteringen ska bygga på ett snitt av utvecklingen i år och under de närmast föregående åren. För Stockholms del pekar modellen på att hyreshöjningen därför bör kunna stanna på cirka 9,5 procent under 2023. Detta trots att kostnadsökningen för hyresvärdarna är väsentligt högre och handlar om bland annat stigande fjärrvärmepriser, förvaltningskostnader och taxor för vatten- och avlopp. 

9,5 procent är samtidigt en stor höjning jämfört med det vi har vant oss vid. Hyresgästkollektivet är dock skyddat mot många av de kostnader som drabbar den som äger sitt boende. Räntekostnaden för ett bostadslån på tre miljoner kronor, med en räntebindningstid på tre månader, har under året ökat med cirka 2 000 kronor per månad efter ränteavdrag. Om Riksbankens prognos slår in, kommer ökningen om ett halvår att handla om drygt 5 000 kronor per månad. Lägg till de mycket kraftigt ökade kostnaderna för el- och värme så handlar ökningen för många hushåll om minst det dubbla. Utöver detta kan många bostadsrättsföreningar behöva justera sina avgifter för att hantera föreningens gemensamma lån. 

Tack vare den nya hyresförhandlingsmodellen kommer hyresgäster att skyddas mot många av de kostnadsökningar som med full kraft slår mot alla som äger sitt boende. För en normal hyreslägenhet om tre rum och kök motsvarar den föreslagna justeringen av hyran ungefär 700 kronor mer i månaden. Skillnaden mellan dessa 700 kronor och de faktiska kostnaderna kommer hyresvärden att få stå för. Det blir en rejäl ekonomisk utmaning för många hyresvärdar, av vilka majoriteten utgörs av mindre företag med små marginaler. Företag vars enda intäkt är hyran.  

Trots de ekonomiska utmaningarna, avser vi hedra den överenskommelse som träffats mellan bostadsmarknadens parter. Gör vi så, bedömer vi att förutsättningarna för hyresrättens långsiktiga utveckling kommer att stärkas. Om den nya modellen faller, gäller det omvända. Då kommer möjligheten att bygga nya hyresrätter och underhålla befintliga lägenheter att försvåras avsevärt. Tillsammans med Hyresgästföreningen har vi därmed ett stort ansvar att axla i de kommande hyresförhandlingarna.

Oskar Öholm, Vd, Fastighetsägarna Stockholm

Nathalie Brard, förhandlingschef, Fastighetsägarna Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera