ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Åsa Moberg: Därför är vinst så viktigt

  • VALFRÅGA. För mig är frågan om vinst i välfärden avgörande. I år kommer jag än en gång att rösta på Centern, för partiets tydlighet i denna fråga, skriver Åsa Moberg. Foto: Henrik Montgomery

DEBATT. I förra veckan röstade riksdagen om vinst i välfärden. Trots regeringens nederlag riskerar frågan att leva vidare i valrörelsen. Om alla var överens om att den offentliga välfärden fungerar bra vore motståndet mot privata aktörer begripligt, skriver författaren Åsa Moberg.

Motståndet mot vinster i välfärden brukar motiveras med att området är för viktigt för att bli en marknad. Men mat är ännu viktigare än sjukvård och ändå hörs ingen kritik mot vinster i livsmedelsbranschen. Varken jordbruket, livsmedelsindustrin eller handeln utsätts för det vinsthat som riktas mot välfärdsföretag. Kan det hänga samman med våra minnesbilder av långa köer till torftiga livsmedelsbutiker i det forna östblocket? När politiker försökte reglera livsmedelsmarknaden blev resultatet nedslående.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, kräver att landsting, regioner och kommuner ska gå med ”överskott”. Många misslyckas med det, men förlusterna är inte politiskt kontroversiella.

Om alla var överens om att den offentliga välfärden fungerar bra vore motståndet mot privata aktörer begripligt. Nu är missnöjet stort, trots att svensk sjukvård har goda resultat. Vi har bäst siffror för överlevnad i svåra sjukdomar, enligt siffror från SKL och OECD i veckan.

Det gäller dock inte psykiatriska diagnoser, som snart står för hälften av alla sjukskrivningar. Psykospatienter har i dag 20–25 år kortare medellivslängd än andra. När jag hade närkontakt med psykiatrin som anhörig på 1990-talet blev jag övertygad om att vården inte kommer att reformeras av offentliga aktörer. Förvånansvärt många läkare, psykologer och mentalvårdare har instämt genom åren.

Enorma resurser finns, men de går till stor del åt till att motivera varför man inte kan hjälpa. Konflikter mellan olika huvudmän förbrukar orimligt stora resurser. Detsamma gäller omhändertagandet av äldre. Systemet fokuserar på vem som inte ska betala, i stället för på vem som kan göra en insats.

På senare år har jag fått närkontakt med en annan del av välfärden, ögonsjukvården. Den har utan debatt varit delad i privat och offentligt så länge den har existerat. Optiker är privata företagare. De upptäcker många problem som de skickar vidare till den offentliga vården. Det är lätt att röra sig mellan optiker och läkare. Så länge felet kan avhjälpas med glasögon har vänstern heller inga problem med vinster hos de inblandade.

När en sektor fungerar problemfritt blir den utsuddad ur den offentliga debatten. Ingen frågar sig varför samverkan mellan privata vinstdrivna optiker och offentlig ögonsjukvård fungerar bra. Undantaget kan bero på att optikerna fanns först. De har kunnat sätta sina egna villkor.

Det finns argument i vinstmotståndet som jag kan begripa, särskilt i skoldebatten, men inget som jag kan ta till mig. Kommer den politiska vinstdebatten att dö efter riksdagens nej till vinsttak i torsdags? ”De flesta upplever inte frågan som så viktig att den avgör vad de röstar på”, sa P1:s inrikeskommentator Fredrik Furtenbach i Studio Ett.

För mig är den dock avgörande. I år kommer jag än en gång att rösta på Centern, för partiets tydlighet i denna fråga – och även för dess försvar av asylrätt och humanitet i flyktingpolitiken.

Välfärd, omsorg och vård är de viktigaste områden samhället måste hantera under min återstående livstid. Sektorn skulle kunna bli Sveriges nästa stora exportframgång, på samma sätt som Ikea. Det kan bara ske bara om företag tillåts utveckla nya modeller med större lyhördhet för behoven hos patienter, klienter, omsorgstagare, brukare – ja varför inte för enkelhetens skull säga kunder. Eller personer.

Om jag blir snorkigt bemött som kund blir jag förvånad, som patient blir jag däremot glatt överraskad av gott bemötande. Vårdverksamhet som utgår från patienten som person fungerar bättre än den vård och omsorg som tror att patientens behov och välfärdens erbjudande existerar i två skilda världar.

I dag är omsorgen kommunal, sjukvården regional och den högspecialiserade vården nationell. Men omsorgstagare, brukare och patienter är globala. Dagens offentliga huvudmän kan inte ”sälja” sin produkt i världen, inte ens om de skulle lyckas ta fram något riktigt bra som många vill ha. I stället ska alla spara sig in i framtiden. Jag tror inte det är möjligt, och jag vet det inte kommer att bli bra.

Åsa Moberg, författare


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies