Annons

Ardalan Shekarabi riskerar sänka hela licenssystemet

DEBATT. Under den falska förespeglingen att skydda spelare under coronapandemin har regeringen föreslagit tillfällig lagstiftning som stärker de statskontrollerade operatörerna Svenska Spel och ATG. Förslaget innebär ett förödande slag för de licensierade kasinooperatörerna, skriver Ola Wiklund.

EGENINTRESSE. Shekarabis förslag har karaktären av lagstiftning som förekommer i autokratiska bananrepubliker där statliga bolag öppet gynnas och politiska kommersiella intressen ges företräde, skriver Ola Wiklund.
EGENINTRESSE. Shekarabis förslag har karaktären av lagstiftning som förekommer i autokratiska bananrepubliker där statliga bolag öppet gynnas och politiska kommersiella intressen ges företräde, skriver Ola Wiklund.

Förslaget inför bland annat långtgående insättningsgränser, en skyldighet för spelare att sätta gränser för speltid och bonusbegränsningar som kan liknas med ett förbud. Dessa begränsningar gäller bara onlinekasino och inte sportspel. Förslaget är särskilt skadligt för licensinnehavare som erbjuder både kasino- och sportspel från samma företag. Regeringen är medveten om de enorma tekniska och praktiska justeringsproblemen och föreslår helt frankt att dessa licensinnehavare bör sluta att erbjuda kasinospel.

Det angivna skälet till förslaget är enligt ansvarig minister Ardalan Shekarabi att kasinospel har ökat drastiskt på grund av hemmasittande orsakat av pandemin. Skälet saknar emellertid empiriskt stöd. Den 18 maj släppte Spelinspektionen en rapport som inte finner stöd för en sådan ökning. Samma slutsatser har dragits i andra länder. Varken den danska Spillemyndigheten eller UK Gambling Commission har hittat några samband mellan hemmasittande orsakat av pandemin och ökningar i kasinospel.

Förslaget förefaller emellertid ha andra syften. Det innebär att de statliga operatörerna Svenska Spel och ATG tillåts att stärka sin redan betydande dominans på marknaden för sportspel. Effekterna av förslaget kommer på ett genomgripande sätt att förändra konkurrensförhållandena på licensmarknaden och snedvrida konkurrensen.

Regeringens förslag utgör en del i en medveten strategi att kontinuerligt svälta kasinooperatörerna till döds. De föreslagna ”tillfälliga” begränsningarna kommer troligen att bli permanenta. Förslaget riskerar därmed leda till en omvälvning av den svenska licensmarknaden. Men förslaget vilar på lös juridisk grund och riskerar att skapa en juridisk limbo som riskerar att slå sönder hela licenssystemet.

För det första är regeringens eget spelbolag, Svenska Spel, sedan en tid tillbaka redan anmält till Konkurrensverket eftersom bolaget konsekvent använder huvudvarumärket både i monopoldelen (lotterier etcetera) och i den konkurrensutsatta delen av marknaden för att få till stånd positiva gränsöverskridande effekter. Marknadsföringen syftar till att länka de olika produkterna, till exempel lotterier med andra spelprodukter som sportspel, kasinon etcetera. Spel- och kasinokostnader kostnadsförs vidare i monopoldelen. Kunddatabaser och annan viktig infrastruktur i monopoldelen används för att ta marknadsandelar i den konkurrensutsatta delen av marknaden. Denna typ av korssubventionering strider mot konkurrenslagens och EU-fördragets förbud mot missbruk av dominerande ställning.

Regeringen äger Svenska Spel och kontrollerar ATG. Svenska Spel är en dominerande aktör på marknaden för sportspel och har en långt svagare position på marknaden för onlinekasinon. ATG dominerar fullständigt spelet på hästar.

Den dominerande statsägda jätten Svenska Spel har därför lanserat en strategi som syftar till att överdriva riskerna med onlinekasino i syfte att få till stånd ett marknadsföringsförbud och i övrigt skapa hinder för konkurrenter som är starka på denna marknad. Man lyckades bland annat med ministerns och hans myndigheters hjälp se till att huvudkonkurrenten Ninja Casino berövades sin spellicens. Om återkallandet av licensen var lagligt prövas nu av domstol.

Svenska Spel har vidare finansierat forskning som på erkänt lös vetenskaplig grund överdriver riskerna för spel på onlinekasino. Den ”forskning” kring folkhälsorisker som åberopats av regeringen ska ha genomförts av en professor som upprätthåller en tjänst vid Lunds universitet som helt finansieras av Svenska Spel. Till saken hör att denna professor i princip inte har bedrivit någon egen forskning i ämnet utan endast lanserar tolkningar av ett fåtal bristfälliga internationella studier. Han anlitas emellertid friskt av regeringens myndigheter i alla upptänkliga sammanhang inklusive domstolsprocesser.

Ägaren av Svenska Spel har genom Ardalan Shekarabi kommit för att orkestrera en kampanj som utmynnar i långtgående begränsningar för kasinospel medan sportspelen lämnas orörda. Detta är för spelbolagsägare Shekarabi naturligtvis rationellt rent kommersiellt, eftersom restriktionerna knappast skulle påverka Svenska Spel och ATG över huvud taget. I stället kommer förslaget att leda till en effektiv diskriminering av utländska licenshavare. Shekarabis eget bolag kommer genom förslaget att gynnas skamlöst. De kan i lugn och ro fortsätta att säkra sitt grepp om konsumenterna genom med hjälp av tveksamma affärsmetoder.

För det andra är förslaget inte rättfärdigat av folkhälsoskäl. Det finns ingen som helst utredning som visar på att de nya bestämmelserna är nödvändiga och ändamålsenliga samt att de kommer att ha någon som helst effekt på folkhälsan. Detta anser även en majoritet av remissinstanserna.

Enligt svensk grundlag (regeringsformen) och EU-rätten är förslaget därmed olagligt. Formellt föreskriver grundlagen att denna typ av genomgripande lagstiftning ska beslutas genom lag, en regeringsförordning räcker inte. Begränsningarna strider vidare mot rätten att tillhandahålla speltjänster på den svenska marknaden och kan inte anses lämpliga och nödvändiga för att uppnå de mål som regeringen åberopar. Begränsningarna utgör en oproportionerlig inskränkning i rätten att fritt erbjuda gränsöverskridande speltjänster enligt EU-fördragets artikel 56.

Det är därför förvånande att förslaget helt saknar en analys av dess förenlighet med EU-rätt och annan överordnad lagstiftning. Förordningen kommer med största sannolikhet att angripas i domstol. Förutom att förordningen riskerar att förklaras rättsstridig kommer domstolarna förmodligen att förstå att förslaget får som effekt att kasinospelare drivs ur licenssystemet och hamnar i armarna på olicensierade kasinooperatörer. Det är därför i det närmaste uppenbart att folkhälsoskälen inte håller rättsligt sätt. Förslaget snarare motverkar sitt angivna syfte.

För det tredje måste förslaget anmälas till EU-kommissionen enligt ett EU-direktiv eftersom det har skadliga effekter på konkurrens och gränsöverskridande handel. Den föreslagna förordningen kan inte träda ikraft förrän en så kallad standstill-period på tre månader har gått till ända. Eftersom förslaget inte ännu har anmälts föreligger allvarliga tvivel om förordningen kan träda i kraft som planerat.

Sammanfattningsvis står det klart att förslaget hänger på ”gärsgårn” rättsligt sätt. Rent konstitutionellt är det en katastrof. Regeringen ska inte av egenintresse skamlöst gynna egna bolag på konkurrensutsatta marknader. Det riskerar därmed att smitta ner hela licenssystemet och leda till ett ifrågasättande av hela den reglerade spelmarknadens legitimitet.

Förslaget har karaktären av lagstiftning som förekommer i autokratiska bananrepubliker där statliga bolag öppet gynnas och politiska kommersiella intressen ges företräde framför privata aktörer på en konkurrensutsatt marknad. Förslaget strider mot grundlag, konkurrenslagstiftning och EU-rätten.

Men Shekarabi struntar högaktningsfullt i rättssystemet, för Shekarabis angrepp på kasinomarknaden tjänar hans egen politiska karriär. Han vill inget hellre än att underhålla den sökta konflikten med de oälskade kasinobolagen, en konflikt som han använder som en politisk språngbräda för sina partiledarambitioner. Men han tar en stor risk och insatserna är höga. Sänker han licenssystemet, som är en av de största marknadsregleringarna på flera decennier, lär hans politiska karriär gå i stå. Men viktigast av allt, han skadar de problemspelare som systemet är tänkt att skydda.

Ola Wiklund

Advokat och docent i EU-rätt.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från ScriveAnnons

Svenska tillväxtbolaget slår hål på myter om e-signering

Elektroniska underskrifter ge bättre lönsamhet.
Elektroniska underskrifter ge bättre lönsamhet.

Trenden är tydlig – att signera avtal med ett klick lockar både stora och små företag.

Samtidigt finns det fortfarande många myter och missuppfattningar kring e-signering.

Kom igång säkert med Nordens ledare inom e-signering – läs mer om Scrive här 

När Scrive drog igång sin verksamhet 2010 hade digitaliseringen inte fått sitt ordentliga genombrott i Sverige. För det svenskägda bolaget krävdes det enträget arbete för att övertyga kunderna om att e-signaturen faktiskt hade kommit för att stanna.

– Marknaden började mogna på allvar 2016 och i dag är det inte längre en frågeställning om en elektronisk underskrift är juridiskt bindande eller inte, säger Scrives vd Viktor Wrede.

Samtidigt tvekar vissa kunder fortfarande kring säkerhetsaspekten. Farhågan är att e-signeringsverktyget som gör det möjligt att signera avtal och många andra typer av dokument med hjälp av några tangentklick helt enkelt inte är tillförlitligt.

– Men det är bättre och säkrare att använda Scrive och e-signering än att underteckna avtal och kontrakt på ett fysiskt utskrivet papper. Det har alltid varit juridiskt möjligt att signera dokument elektroniskt men det är först nu marknaden vågar, säger Viktor Wrede.

Lämpar sig väl även för småföretag

En vanlig missuppfattning är att e-signeringstjänster enbart passar bolag med stora volymer av avtal och dokument. På sin kundlista har visserligen Scrive flertalet globala bolag med verksamheter i många länder.

– Men vi finns till för alla, stora som små. Tjänsten gör att även småföretagarnas arbetstillvaro underlättas, att de sparar tid och att de därmed kan göra fler affärer. Behoven finns i alla sorters bolag. Varje år ska exempelvis något styrelseprotokoll, en årsredovisning och ett stämmoprotokoll undertecknas, säger Viktor Wrede.

En annan myt, konstaterar han, är att elektroniskt underskrivna dokument i högre grad riskerar att hamna i fel händer. I verkligheten är det snarare tvärtom.

– Genom vår lösning kan företagen digitalisera alla kontrakt och sedan lagra dem virtuellt. På så sätt kan både chefer och anställda komma åt alla sina kontrakt från butikerna och kontoren med en enkel knapptryckning men åtkomst för utomstående är förstås skyddad, säger Viktor Wrede.

Minskad risk att slarva bort dokument

Följdeffekten blir snabbare kundservice, bättre skydd mot bedrägerier och ett betydligt bättre system för säker förvaring av kontrakt.

– Och risken för att du som företagare ska tappa bort dokument är obefintlig. Du får helt enkelt bättre koll. Du slipper att gå runt i arkivrum och leta reda på rätt avtal, dokument och offerter. Den här typen av minskad administrationstid gör att företagen kan effektivisera sina verksamheter – och därmed göra fler affärer.

Dessutom, påpekar Viktor Wrede, kan ett ökat fokus på elektroniska underskriften ge bättre lönsamhet.

– När en av våra kunder inom bilindustrin gick över till en helt digitaliserad process sparade de in åtta heltidsanställningar. Det här handlade om personer som tidigare bara satt och hanterade fel i kontrakt, och som nu fick andra och mer relevanta arbetsuppgifter.

Ett av de vanliga missförstånden är att man tror att tjänsten ska vara dyr – när det egentligen finns pengar att spara i förlorade affärer för att administrationstiden slukar tid.

– Nettoeffekten av att gå över till e-signering är i princip alltid positiv för våra kunder, säger Viktor Wrede.

Här kan du testa Scrive gratis 

Mer från Scrive

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Scrive och ej en artikel av Dagens industri

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?