ANNONS:
Till Di.se
Valet 2018

Arbetsförmedlingen prioriterar fel

  • Foto: Fredrik Sandberg

DEBATT. Anslagen till arbetsmarknadsutbildningar har minskat. Framför allt drabbas alla arbetslösa, skriver Lernias vd Anders Uddfors, Yrkesakademins vd Jan Larsson, chefen för Academedias vuxenutbildningssegment Christer Hammar och Intendia groups koncernchef Anders Hvarfner.

Arbetsmarknadsutbildningen monteras ned i snabb takt. På bara fem år har antalet platser halverats, från 13.900 i slutet av 2013 till 6.400 i september 2018. Det är den lägsta nivån under hela 2010-talet.

Och nedskärningarna fortsätter under kommande år. I en helt ny prognos bedömer Arbetsförmedlingen att ytterligare en tredjedel av anslaget ska kapas. Sammanlagt handlar det om 1,36 miljarder kronor som försvinner från arbetsmarknadsutbildningen (AUB) och den förberedande utbildningen (FUB).

Detta är djupt oroande. Arbetsförmedlingarnas arbetsmarknadsutbildningar är ett snabbt sätt att lösa företagens kompetensförsörjning. De är korta, yrkesinriktade utbildningar särskilt skapade för branscher där det råder brist på personal. De kan handla om alltifrån undersköterskor och byggmålare till grävmaskinister och försäljare.

Men framför allt drabbas alla arbetslösa som går miste om en utbildning som faktiskt gör dem anställningsbara. Inte minst är arbetsmarknadsutbildningen vägen in på arbetsmarknaden för många nyanlända invandrare som har svag utbildningsbakgrund.

Statistiken som vi leverantörer själva har, liksom Arbetsförmedlingens, visar att allt fler går från utbildning till jobb. Inom de mest efterfrågade kompetenserna är det fler än 9 av 10 som får ett arbete inom tre månader efter utbildningen. Utan en snabb väg till efterfrågad yrkeskompetens förlängs de nyanländas väg till arbete, integration och egenmakt.

På kort tid har två stora utbildningsföretag gått i konkurs. Över tusen lärare och utbildare har blivit varslade. Det är ett monumentalt slöseri och en enorm kapitalförstöring som sker. Om nedskärningarna fortsätter riskerar Arbetsförmedlingen att stå utan kvalificerade leverantörer när konjunkturen vänder nedåt. Många utbildningar kräver stora investeringar i maskiner och lokaler. Att hitta rätt lärare är redan svårt.

I andra delar av utbildningsväsendet sker stora, nödvändiga och framsynta satsningar. Regeringens kunskapslyft innebär, fullt utbyggt, hela 93.000 nya platser i utbildningssystemet, varav 25.000 till högskolan.

Det finns inget motsatsförhållande mellan satsningar på arbetsmarknadsutbildningen och fler platser i det reguljära utbildningssystemet. Båda behövs för att Sverige ska kunna möta företagens kompetensbehov och de tuffare tider som väntar ekonomiskt.

Men företagen själva efterfrågar inte i första hand fler högskoleutbildade personer. Tvärtom. Hälften vill rekrytera medarbetare med utbildning från gymnasiets yrkesprogram. Drygt vart fjärde företag har försökt att anställa personer med yrkeshögskola eller eftergymnasial yrkesutbildning – men misslyckats.

Det är därför något märkligt att Arbetsförmedlingen aviserar att ännu färre kommer att kunna få yrkeskompetens via arbetsmarknadsutbildning när detta är den typ av insatser som efterfrågas mest av näringslivet. Särskilt när myndigheten motiverar nedskärningen med att det råder stor efterfrågan på arbetskraft i ekonomin.

Företag som inte hittar rätt arbetskraft kan heller inte utvecklas och växa. Om företagens kompetensförsörjning försämras riskerar vi att tappa i produktivitet, konkurrenskraft och tillväxt – allt det som leder till skatteintäkter och välfärd.

De företag som behöver kompetens behöver den nu. Om ett år eller två kan konjunkturen ha vänt eller produktionen ha flyttat utomlands – till arbetskraften. Då har vi som land missat den historiska chans vi har att använda denna högkonjunktur till att vända decennier av problem i integrationspolitiken.

Tidigare har det tagit tiotals år för en nyanländ att etablera sig på svensk arbetsmarknad. Nu kan vi korta den tiden betydligt. Och varje människa som kommer i arbete börjar betala skatt i stället för att behöva ersättning. På så sätt betalar sig utbildningarna snabbt och blir en bra affär för skattebetalarna.

Därför bör övergångsregeringen söka brett stöd i riksdagen och öka anslagen till arbetsmarknadsutbildning för att undvika att den källan till kompetensförsörjning i praktiken slås ut de närmaste åren.

Dessutom måste en ny regering – oavsett vad den vill med Arbetsförmedlingen – ha ett svar både på hur svenska företag ska kunna få rätt kompetens i framtiden och hur vi ska kunna möte en framtida lågkonjunktur.

Om de läckta uppgifterna från arbetsmarknadsutredningens betänkande stämmer är en ”kompetensförsörjningsmyndighet” ett intressant förslag. Det visar att även utredaren ser problemen med minskad kompetensförsörjning i en tid med stora kompetensbehov och hög arbetslöshet.

Ska Sverige fortsätta att vara ett framgångsrikt, kunskapsbaserat och högproduktivt land så måste det finnas en genomtänkt plan för livslång kompetensutveckling för enskilda, snabb integration för nyanlända och smart kompetensförsörjning till svenska företag.

 

Anders Uddfors, vd, Lernia

Jan Larsson, vd, Yrkesakademin

Christer Hammar, chef, Academedias vuxenutbildningssegment

Anders Hvarfner, koncernchef, Intendia group

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies