Är vi på väg mot pensionsfondssocialism?

DEBATT. I Sverige försvann tanken på fondsocialism från den politiska agendan efter att löntagarfonderna avskaffades 1991. Men efter fondjätten Blackrocks identitetspolitiska krav på bolagsstämmor och utseendet på styrelser är frågan åter aktuell, skriver Janerik Larsson.

IDENTITETSPOLITIK. I näringslivet tycks motståndskraften mot identitetspolitiken svikta på samma sätt som motståndet mot fondsocialismen gjorde på sin tid, skriver Janerik Larsson, apropå debatten om den amerikanska fondjätten Blackrocks nya krav på företag.
IDENTITETSPOLITIK. I näringslivet tycks motståndskraften mot identitetspolitiken svikta på samma sätt som motståndet mot fondsocialismen gjorde på sin tid, skriver Janerik Larsson, apropå debatten om den amerikanska fondjätten Blackrocks nya krav på företag.Foto:Mark Lennihan

Den amerikanska politiska rörelse som fått sitt namn efter slagordet ”woke” (”vakna!) sprids över världen. Nu senast är det Frankrikes president Emmanuel Macron som varnar för rörelsen och dess budskap.

Woke sätter spår i samtiden genom två budskap. Det ena är identitetspolitiken som säger att din hudfärg är den identitet du inte kan undkomma från. 

Den andra kallas ”cancel culture” (”eliminera kultur”) och den märks främst inom universitets- och medievärldarna. Där handlar det om förbud för vissa tankar och i praktiken att de som hyser fel tankar inte har yttranderätt och bör bli av med sina jobb.

Det är intressant att identitetspolitiken också spridit sig in i näringslivet. Även i Sverige har det blivit en debatt kring den stora amerikanska finansinstitutionen Blackrocks identitetspolitiska krav på svenska bolagsstämmor och utseendet på styrelser.

Men det finns ett intressant perspektiv på frågan som sträcker sig långt tillbaka i samtiden.

”The Unseen Revolution: How Pension Fund Socialism Came to America” är en bok av den amerikanska ekonomen Peter Drucker som kom 1976. Tesen var att tillväxten av amerikanska pensionsförvaltare skulle leda till ”socialism styrd av pensionsfonder”.

Boken spelade viss roll i den svenska debatten om löntagarfonder på 1970-talet. Att de fackliga organisationerna skulle ta över makten över näringslivet kom att te sig som närmast ofrånkomligt. 

Även inom Folkpartiet blev det en tanke som fick fäste och ledde till att det tidvis inte ens fanns ett liberalt/borgerligt motstånd mot fondsocialismen.

Inom näringslivet var det vid denna tid en del anställda direktörer som framför sig såg en bekvämare tillvaro när ägare av kött och blod ersatts av kommittéer bestående av fackliga företrädare. 

Spänningen inom näringslivets organisationer mellan ägare och tjänstemän var ett tag påtaglig. Det tog sig bland annat uttryck i tanken att en fråga som drevs inom socialdemokratin inte borde kritiseras av näringslivets företrädare.

Detta märktes inte minst i samband med den stora manifestationen mot löntagarfonder den 4 oktober 1983 då det var en del storföretagstjänstemän som markerade sin frånvaro.

Men Drucker fick fel. De amerikanska pensionsfonderna kom aldrig att bli en påtaglig maktfaktor i USA på 80-talet och i Sverige försvann tanken om fondsocialism från den politiska agendan efter att löntagarfonderna avskaffades av Bild-regeringen 1991.

Men nu har identitetspolitiken gett Druckers varningsord en helt ny innebörd. Blackrocks och andra företags ambitioner att vara politiskt korrekt leder till att kraven på företag tagit en helt ny innebörd. 

Blackrock förvaltar företags pensionsfonder och det betyder att tanken på pensionsfonder som maktfulla aktörer fått en ny innebörd.

Nu ska hänsyn tas till ras, till könsidentitet och andra aspekter som omfattas av ”woke”-budskapet. Det innebär också att vissa åsikter och de som hyser dessa inte längre kan ha en roll i ett företag. 

Detta har särskilt uppmärksammats av New York Times men fenomenet är inte avgränsat till det medieföretaget.

I näringslivet tycks motståndskraften mot identitetspolitiken svikta på samma sätt som motståndet mot fondsocialismen gjorde på sin tid.

Bijan Fahimi skrev nyligen på Di Debatt dessa välformulerade varningsord:

I slutet av förra året meddelade börsoperatören Nasdaq att de vill ha amerikanska finansinspektionens tillstånd att ställa mångfaldskrav på börsbolagen. Nu ska varje styrelse, för att få vara noterad på den eftertraktade börsen, inte bara ha styrelsemedlemmar av bägge könen. Minst en styrelseledamot ska vara gay, bisexuell, trans eller queer. Alternativt kan denna inkvoterade ledamot representera en etnisk minoritet.

I januari meddelade även världens största kapitalförvaltare Blackrock att de som del av hållbarhetsarbetet kommer ställa krav på etnisk och könsmässig mångfald i bolagsstyrelser som de investerar i – runtom i världen, inklusive Sverige. Reaktionerna från resten av näringslivet har antingen varit hyllande (Di 1/2) eller kritiska till att Blackrocks ambitioner inte upprätthålls effektivt nog (Di 25/1), vilket visar att man antingen är helt vilsen eller att fegheten bedrar visheten. (---)

När identitetspolitikens portar öppnar sig finns inget slut. En man med afrikansk bakgrund kan invända mot att en kines eller arab ska representera honom i en styrelse eller ledning. En lesbisk kvinna kan känna sig än mer kränkt av att en manlig transvestit ska representera hennes kvot i ledningen. Äldre kan känna sig åsidosatta av unga och humanister kan inte representeras av jurister. Vi står därmed inför en bottenlös avgrund utan utrymme för individuell duglighet och meritokratiskt tänkande.

Det politiskt korrektas roll i samhällsdebatten tycks öka på ett sätt som ter sig närmast otänkbart bara för några år sedan.

Betyder det att Peter Drucker efter nästan ett halvt århundrade kommer att få rätt? Är vi på väg mot pensionsfondssocialism på det sätt han befarade?

Janerik Larsson

Rådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv 


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?