1515
Annons

Ansvar för skolan kostar

REPLIK. Utredningen för en mer likvärdig skola hade i uppgift att lägga förslag som motverkar skolsegregationen och förbättrar resursfördelningen. En lång rad förslag lämnades och betänkandet är nu ute på remiss (SOU 2020:28). 

Björn Åstrand.
Björn Åstrand.Foto:Anna-Lena Wallström

Ett av utredningens förslag handlar om ersättningen till friskolor. Orsaken är att kommuner har ett större ansvar än enskilda huvudmän, bland annat då de har att garantera plats för alla elever. Kommunen har alltså ansvaret att hantera att antalet elever av demografiska skäl varierar kraftigt. Utredningen visar att andelen elever som går i friskolor minskar under perioder då det finns ovanligt många barn i skolålder och ökar när antalet skolbarn är lågt. Detta innebär att kommunen i praktiken tar ansvaret för att antalet elever varierar. Utredningen visar även att merkostnaden för detta är betydande och föreslår därför att ett avdrag ska göras när bidragen till fristående skolor fastställs. 

Gabriel Heller-Sahlgren vid Institutet för Näringslivsforskning ifrågasätter att det är kommunerna som hanterar variationen och hävdar att analysen är känslig för valet av period. Till exempel verkar mönstret inte gälla under de senaste åren. Att resultatet är känsligt för valet av tidsperiod är emellertid en självklar konsekvens av den verklighet som utredningen beskriver. 

Utredningen relaterar nämligen andelen elever i friskolor till hur elevantalet avviker från långsiktig trend. Sedan början av 2010-talet har elevantalet ökat stadigt, varför det inte finns några större avvikelser från trenden att analysera. Gabriel Heller-Sahlgrens poäng är alltså att han inte hittar något mönster när han väljer en period då det – helt i linje med utredningens analys – omöjligen går att hitta något. Detta betyder inte att resultatet är känsligt utan att analysen är korrekt. 

Utredningens huvudresultat baseras på perioden 1997 till 2018. Under dessa år ökade elevantalet i början, varefter det minskade fram till 2010 då kullarna åter började öka i storlek. Oavsett startår för analysen mellan 1997 och 2009 så erhålls det förväntade och redovisade resultatet att andelen elever i friskolor faller när elevantalet är ovanligt högt, vilket betyder att det är kommunerna som hanterar variationen.

Undersöker man bara perioden 2001 till 2010, när elevantalet sjönk trendmässigt och stabilt, så finns inte heller då något samband. Orsaken är densamma som under perioden som Gabriel Heller-Sahlgren lyfter fram: för att analysera hur avvikelser från trend påverkar något så krävs det att sådana finns. Att det går att hitta tidsintervall när avvikelserna är små eller obefintliga underminerar inte utredningens analys och slutsats.

Gabriel Heller-Sahlgren lyfter även på oklara grunder in generella befolknings- och inkomstförändringar i sin modell, vilket tenderar att göra de statistiska sambanden något svagare. Detta tillför inget till analysen av vilka aktörer som anpassat verksamheten till förändringar i elevantalet. Som varje utredare och forskare vet kan detta sätt att föra in diverse variabler generera vilka resultat som helst. Det ter sig därför mest som ett sätt att förvirra. 

Vidare har Gabriel Heller-Sahlgren synpunkter på de mått på elevantal och elevfördelning som utredningen använder. Det går att diskutera men vi konstaterar att huvudresultatet står sig väl även för dessa alternativa mått.

Gabriel Heller-Sahlgren menar vidare att utredningen överdriver merkostnaderna som variationen medför och presenterar alternativa beräkningar. Beräkningar av detta slag kräver antaganden och alternativa antaganden ger andra svar. Med en rimlig tidshorisont för beräkningarna så leder Gabriel Heller-Sahlgrens antaganden till att merkostnaden minskar från utredningens 8,4 till 7,1 procent – en mycket måttlig förändring. Utredningens analys står sig även i detta avseende.

Skälen till skillnaden i beräknad merkostnad är flera. Utredningens beräkning av kostnaden för variation inkluderar skolmåltider och lärverktyg som kan ses som rörliga. Under antagandet att dessa är helt rörliga minskar dock merkostnaden från 8,4 till 8,0 procent – knappast en avgörande skillnad.

Vidare hävdas att beräkningen av avvikelsen från trend blir felaktig med utredningens metod. Sådana fall kan uppstå, men metoden för korrigering gör bara skillnad för kommuner med negativ befolkningstrend. I kommuner med friskolor bodde emellertid betydligt mer än hälften av eleverna i kommuner med positiv trend. Detta bör därför ha små konsekvenser för utredningens resultat.

Gabriel Heller-Sahlgren använder vidare årsvisa kostnader för att beräkna genomsnittlig variationskostnad, medan utredningen har använt kostnad för 2018. Båda metoderna har sina brister, men det finns inget som pekar på att utredningens ansats skulle vara sämre. Då 2018 var ett år med många elever var de fasta kostnaderna per elev ovanligt låga, vilket snarast talar för att utredningen underskattar merkostnaderna. Sammantaget innebär en rad förändringar i beräkningsmetod, inte alla självklara, en mycket måttlig förändring av resultatet. 

Gabriel Heller-Sahlgren menar även att utredningens beräkningar av likvärdighet i resurser mellan huvudmännen är missvisande. Bland annat hävdas att momskompensationen som friskolorna får hanteras fel, men det stämmer inte. De kostnader som friskolorna rapporterar in innehåller momskostnader som uppskattas till 6 procent. Effekten för kostnadsjämförelserna är inte 6 procent på friskolornas kostnader inklusive moms, utan på deras kostnader exklusive moms. Hans beräkning ger ett mer förmånligt utfall för friskolorna, men det är utredningen som har gjort rätt.  

Vidare hävdas att vi dubbelräknar kompensationen för nyanlända elever. I utredningen beräknas dels en kostnadsskillnad baserad på ett socioekonomiskt index, dels en särskild kompensation för nyanlända elever. Eftersom nyanlända elever ingår det socioekonomiska indexet menar Heller Sahlgren att vi gör en dubbelräkning. Återigen anser vi att kritiken inte stämmer. 

Utredningens grund är fördelningssystemen i fem stora kommuner: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Nacka. Alla har i sina ersättningsmodeller en kompensation baserad på socioekonomiskt index och därtill en separat ersättning för nyanlända elever. Så har även vi gjort. Gabriel Heller-Sahlgren menar att detta är fel, men det är praxis. Vi vill även framhålla att förslaget till kommunalt avdrag inte baseras på jämförelsen av finansiell likvärdighet. 

Utredningens förslag till avdrag grundas i att kommunerna hanterar elevvariationen vilket ger betydande merkostnader med både vår och Gabriel Heller-Sahlgrens metod. Att ett avdrag för merkostnader i dag är förbjudet resulterar därför i en överkompensation av de fristående skolorna i förhållande till deras uppdrag. 

 

Björn Åstrand, utredare, Utredningen om en mer likvärdig skola
Anders Norrlid, kommittésekreterare, Utredningen om en mer likvärdig skola
Jonas Vlachos, kommittésekreterare, Utredningen om en mer likvärdig skola

Läs Gabriel Heller-Sahlgrens debattartikel här.

Läs svar på denna artikel från Gabriel Heller-Sahlgren här.
 


Debatt: Kliniska prövningar i världsklass kräver tid, engagemang och investeringar

Om regeringens Life science-strategi ska bli verklighet och  Sverige ska bli en ledande Life science-nation krävs fem åtgärder, skriver Björn Eriksson, generaldirektör på Läkemedelsverket.

Foto:Jack Mikrut

I veckan meddelade näringsminister Thorwaldsson att regeringen tillsätter en utredning för att se över förutsättningarna för att bedriva kliniska prövningar. Det är ett mycket bra och välkommet initiativ. Läkemedelsverket arbetar för att Sverige ska vara bäst på Life science i Europa. Men för att detta ska bli verklighet krävs stora och gemensamma satsningar i både tid och pengar. 

Idag den 20 maj firas dagen för kliniska prövningar i EU. Då uppmärksammas behovet av fortsatt forskning för att få fram nya och bättre läkemedel men också vilket viktigt bidrag de personer och patienter som ställer upp ger till framtidens hälso- och sjukvård. Studier som görs på människor för att studera effekten av läkemedel eller andra behandlingsmetoder är centrala för att kunna erbjuda patienter den senaste behandlingen, nära svensk vård och för att erbjuda företag i Life science-sektorn en möjlighet att växa i Sverige.

I en tid av stor osäkerhet är den medicinska forskningen inte bara en betydande tillväxtfaktor och en välfärdsfråga, den skapar även tillit till våra demokratiska system och stater – en trygghet i tider av mycket osäkerhet. Opinionsundersökningar visar att svenskar är mycket positiva till att delta i forskning och utveckling. För att regeringens Life science-strategi ska bli verklighet och för att Sverige ska bli en ledande Life science-nation krävs nu fem åtgärder.

Patientnära forskning i vårdmiljöer. Endast när viktiga fynd i forskningen blir verklighet i riktlinjer och rekommendationer i vården blir Sverige intressant som life science-nation.

Att EU:s nya regelverk som trädde i kraft den 31 januari implementeras snabbt och effektivt. Det nya regelverket kommer att förenkla samarbetet inom forskningen och förbättra samspelet med myndigheterna.

Ett gott samarbete mellan akademin, forskningen samt hälso- och sjukvården för att samla den kraft som behövs. Genom att kartlägga och samla alla forskningsinitiativ, för att uppnå god samordning och ledning.

Satsa på att kommunicera med och engagera alla som kan bidra till att vi får fler kliniska prövningar. Dataskyddsexperter, akademi, små och medelstora företag, finansiärer, metodutvecklare samt hälso- och sjukvårdspersonal, inklusive patienter och prövningsdeltagare.

Utveckla säkra metoder för klinisk forskning som kan omfatta fler genom att underlätta deltagande var du än bor i landet.  Leverera en utbildningsplan för kliniska prövningar inklusive moduler om läkemedelsutveckling och regulatorisk vetenskap med länkar till universitet och små och medelstora företag

Det råder ingen tvekan om Sverige kan bli en ledande Life science-nation. Men för det krävs att vi etablerar rätt förutsättningar och att både den akademiska och industriella forskningen antar de utmaningar som finns. Samarbetet mellan vården, myndigheter och näringslivet är avgörande för att effektivt och säkert ta fram nya vacciner och andra behandlingar. 

Tillsammans med EU-kommissionen, läkemedelsmyndigheterna i EU och den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har vi tagit steg för att öka takten i forskningen för nya läkemedel i Europa och lanserat en rad nya initiativ för att påskynda kliniska prövningar i EU. Syftet med att påskynda kliniska prövningar i EU, det så kallade ACT EU, är att förändra hur prövningar initieras, utformas och drivs för att utveckla EU som en samlingspunkt för klinisk forskning, ytterligare främja utvecklingen av högkvalitativa, säkra och effektiva läkemedel, och bättre integrera klinisk forskning i det europeiska hälsosystemet.

Det kommer krävas stora ansträngningar från alla parter för att bryta den nedåtgående trenden för företagsinitierade kliniska prövningar. Det handlar om att stimulera inte bara forskning och framtagandet av läkemedel för ovanliga sjukdomar, utan också för att ta fram nya och spännande behandlingar av vanliga sjukdomar med stora patientgrupper. Med mer forskning och fler kliniska prövningar som sker nära vården, kan resultaten snabbt bli tillgängliga för patienter. Vi behöver öka takten nu. Men det måste få kosta; tid, pengar och uthållighet!

Björn Eriksson

Generaldirektör Läkemedelsverket

 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?