Annons

Andreas Wallström: Låt inte överskottsmålet förlama finanspolitiken

DEBATT. De politiska alternativen tävlar i att ”ta ansvar” för de offentliga finanserna. Ett vanligt resonemang är att det i denna starka konjunktur behövs åtstramningar. Men detta alternativ tar inte hänsyn till den kostnad som är förknippad med att skjuta investeringsbeslut på framtiden, skriver Andreas Wallström, Nordea.

Andreas Wallström, Nordea.
Andreas Wallström, Nordea.

Det är svårt att bli exalterad över riksdagsvalet i höst. Även om den parlamentariska utgången är oviss tycks den ekonomiska politiken ristad i sten. De reformer som kommer att stötas och blötas under valkampanjen är försvinnande små. Ingenting står på spel.

Tonläget mellan regeringen och oppositionen om den ekonomiska politiken lär dock vara högt. Sedan länge pågår någon slags tävlan i att ”ta ansvar” för de offentliga finanser och eventuella reformer ska finansieras under mantrat ”krona för krona”.

Samtidigt varnar flera ekonomer för en slapp finanspolitik och menar att det behövs åtstramningar. Ekonomkritiken tar sin utgångspunkt i det starka konjunkturläget och det finanspolitiska ramverket. Ramverket innebär att överskottet i de offentliga finanserna ska uppgå till en tredjedels procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Och eftersom konjunkturläget nu är gott borde överskottet vara stort. Mot denna bakgrund manar Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet till återhållsamhet.

Tyvärr har ramverket blivit ett axiom, vars för- och nackdelar verkar stå ovanför kritisk granskning. Det snäva perspektivet på den ekonomiska politiken är förvånande mot bakgrund av Sveriges exceptionellt starka offentliga finanser.

Sveriges offentliga skulder uppgick till knappt 40 procent av BNP förra året och väntas sjunka markant framöver. Enligt Konjunkturinstitutets prognos kommer skulden minska till närmare 30 procent av BNP inom loppet av ett par år.

Den genomsnittliga offentliga skulden i euroområdet uppgår till 90 procent av BNP. Skuldsättningen varierar förstås mellan länderna, men endast Luxemburg och Estland har lägre skuld än Sverige. Tysklands offentliga skuld uppgår till 65 procent av BNP. I USA uppgår den offentliga skulden till 110 procent av BNP och i Japan till hisnande 240 procent av BNP. I ett internationellt perspektiv är alltså den svenska skuldsättningen mycket låg.

Låt oss för en stund leka med tanken att den svenska offentliga skulden skulle tillåtas stiga gradvis till 50 procent av BNP, i stället för att som i prognoserna sjunka till 30 procent av BNP. Nivån på 50 procent är godtycklig men det kan finnas skäl för Sverige att fortfarande ligga i nederkant i jämförelse med större länder i EU. Det finns också skäl att inte helt släppa tyglarna kring finanspolitiken även om en efterlevnad av det ramverk som finns inom EU, och som inte tillåter att den offentliga skulden överstiger 60 procent av BNP, förmodligen skulle vara fullt tillräcklig.

Uppgången i skuldsättningen i exemplet ovan innebär stora belopp i kronor. En ökning av statsskulden med 20 procent av BNP motsvarar enligt en enkel överslagskalkyl omkring 900 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att hela den statliga inkomstskatten uppgår till 60 miljarder kronor per år, vilken alltså skulle kunna slopas utan att äventyra de offentliga finanserna. Inte ens investeringskostnaden för höghastighetsjärnväg på 230 miljarder kronor avskräcker.

Eftersom allting har sin alternativkostnad så följer det inte att ovan nämnda åtgärder bör genomföras även om det makroekonomiska utrymmet finns.

Var skulle pengarna göra mest nytta? Om detta borde politikerna prata. En rimlig utgångspunkt vore att Sverige behöver investeringar för ett bättre fungerande samhälle på sikt. Ett exempel på investering som med säkerhet kan räknas hem är satsningar på integration.

Allmänt innebär ramverket ett ensidigt fokus på skuldsidan i den offentliga sektorn medan tillgångssidan förbises. Inget företag bygger framgång på att minimera skulder. En stark balansräkning är inte nödvändigtvis den med lägst skuld.

Mot bakgrund av den starka konjunkturen kan man förvisso hävda att det behövs åtstramningar. Men detta stabiliseringspolitiska argument är snävt och beaktar inte den kostnad som är förknippad med att skjuta investeringsbeslut på framtiden. Varje år med illa fungerande kollektivtrafik, eller skadliga skatter, innebär en kostnad. Dessa kostnader bör rimligen vägas mot det rent stabiliseringspolitiska argumentet om att avvakta.

Ränteläget är dessutom fortfarande lågt vilket staten skulle kunna utnyttja. Om staten tar upp ett lån på tio år så är räntekostnaden alltjämt lägre än 1 procent per år. Om vi tar hänsyn till förväntad inflation innebär det att kostnaden är negativ!

Ibland hörs argumentet att en skuld trots allt måste betalas tillbaka och att det inte är lämpligt att låna av framtida generationer. Detta är dock missvisande. För det första behöver staten, till skillnad från hushållet, inte alls återbetala skulden eftersom staten har en oändlig livslängd. Den risk som staten tar är refinansieringen. Det finns en risk att räntan är avsevärt mycket högre om tio år än i dag, även om det mesta i dag talar för att det låga ränteläget är här för att stanna. För det andra så gynnas rimligtvis framtida generationer av de investeringar som skulle göras.

Överskottsmålet är sannolikt inte särskilt lämpad som styråra för finanspolitiken framöver, även om det hittills har ”tjänat Sverige väl”. Under de senaste åren har överskottsmålet motiverats med att det behövs inför det framtida demografiska trycket på de offentliga finanserna. Detta tryck är nu här och det vore rimligt att börja använda det ackumulerade sparandet.

På den politiska horisonten finns tyvärr i nuläget ingen öppning för en översyn av det finanspolitiska ramverket. Ramverket har ett brett stöd i riksdagen och var nyligen föremål för en parlamentarisk utredning. Det finns dock hopp om bättring på lite sikt. Den parlamentariska utredningen föreslog att överskottsmålet bör ses över varannan mandatperiod för att bedöma om det fortsatt är lämpligt, vilket innebär att en översyn kan väntas någon gång under perioden 2022–2026.

Men under valåret 2018 lär det ekonomisk-politiska käbblet om småsaker fortsätta.


Andreas Wallström, chefsanalytiker, Nordea, tidigare kansliråd vid Finans- departementets budgetavdelning




Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från LexusAnnons

Dolda fällor när du jämför olika SUV-modeller

Den självladdande elhybriden Lexus NX 300h är en SUV i mellanklassen som gjort succé i Sverige.
Den självladdande elhybriden Lexus NX 300h är en SUV i mellanklassen som gjort succé i Sverige.

Det kan vara en utmaning att jämföra hur mycket olika bilar kostar.

Vad som egentligen ingår i priserna kan nämligen skilja sig åt mellan olika tillverkare.

Så här undviker du dolda prisfällor.

Välutrustad från start – här är Lexus NX 300h

Vid en första anblick kan drömbilen se ut att vara prisvärd. Men när man börjar granska detaljerna upptäcker man ofta en annan verklighet. Olika typer av utrustning kräver ofta extrainvesteringar, speciellt när det handlar om SUV:ar i premiumklassen. Det kan handla om viktiga saker som säkerhet, komfort eller miljöprestanda. Viktiga detaljer man sällan vill kompromissa med. När man är nöjd med utrustningen finns det en överhängande risk att priset blir betydligt högre än vad man hade räknat med.

Det finns positiva undantag där tillverkarna erbjuder bilar som har en bra utrustningsnivå redan i grundutförandet och därmed gör det lättare för sina kunder att få en bra bild av slutpriset. Ett exempel är den självladdande elhybriden Lexus NX 300h, en SUV i mellanklassen som gjort succé i Sverige.

Lexus NX har en självladdande elhybriddrivlina som standard. Det innebär att NX erbjuder en effektiv elmotor tillsammans med en fyrcylindrig bensinmotor vilket ger en sammanlagd kraft på 197 hästkrafter.

Lexus NX 300h har inte bara automat som standard utan även många andra detaljer som bidrar till en trevligare upplevelse bakom ratten. Några exempel är multimedia-skärm, ljudanläggning från Pioneer® med åtta högtalare och Bluetooth, bi-LED-strålkastare och 17-tums lättmetallfälgar. Som standard finns också 2-zons klimatanläggning och backkamera.

En rad säkerhetssystem som Aktivt krockskyddssystem, Antispinn/Antisladd, Automatiskt avbländande helljus, Körfältsassistans och Vägskyltsavläsare ingår också.

Dessutom finns utrustningsnivåerna Comfort, Business, Executive, F Sport, F Sport S och Luxury med detaljer som förhöjer upplevelsen av Lexus NX 300h ytterligare. Oavsett vilken utrustningsnivå man väljer framgår det tydligt vad man får för sin extrainvestering, vilket gör det enkelt att se den totala kostnaden.

Välutrustad från start – här är Lexus NX 300h

Mer från Lexus

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Lexus och ej en artikel av Dagens industri

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?