Allt stål måste vara fossilfritt

DEBATT. Frågan om det finns en betalningsvilja för fossilfritt stål är vilseledande. I en ekonomi som når klimatmålen måste allt stål vara fossilfritt oavsett pris. Det skriver några forskare i en replik till ”Är det gröna stålet verkligen grönt” av Henrekson, Sandström och Terjesen 1/4.

SSAB:s järnverk i Oxelösund
SSAB:s järnverk i OxelösundFoto:Marcus Ericsson/TT

Den 1 April publicerade de tre forskarna Magnus Henreksson, Christian Sandström och Siri Terjesen, en debattartikel där de ifrågasätter om fossilfritt stål verkligen är fossilfritt. Skälen skulle vara att (i) den fossilfria elen inte räcker och att den som finns skulle göra mer klimatnytta i Polen, (ii) de ifrågasätter om det verkligen finns en betalningsvilja för fossilfritt stål, och (iii) de undrar om ifall stödet från staten inte skulle göra bättre nytta hos ”morgondagens innovatörer”. Argumenten har stora brister.

För att uppnå klimatmålen i Parisavtalet ska Sverige, EU och resten av världen minska de globala utsläppen av växthusgaser till noll de kommande 30 åren. Den konflikt som forskarna målar upp mellan att minska utsläppen i polsk kolkraft eller svensk stålindustri finns inte eftersom bägge måste reducera sina utsläpp till noll de kommande årtiondena. Detta är en stor utmaning, inte minst för elsystemens utveckling. Det kräver stora investeringar i ny elproduktion och starkare elnät men potentialen för förnybar el är tillräcklig, både i Norden och EU. 

Frågan som författarna lyfter om det finns en betalningsvilja för fossilfritt stål är vilseledande. I en ekonomi som når klimatmålen måste allt stål vara fossilfritt oavsett pris. På vägen dit kommer det finnas en period då fossilfritt stål kommer konkurrera med ”fossilt stål”. Effektivare användning och återvinning av stål är viktiga delar av lösningen men primärproduktion behövs också. En av tankarna bakom EU:s handelssystem med utsläppsrätter (EU ETS) är att det fossila stålet tvingas betala för sina utsläpp och därmed blir dyrare. Dessutom diskuteras inom EU flera andra kompletterande policyåtgärder som t.ex. krav på grön upphandling och klimattullar vilket gör att ståltillverkarna inte behöver lita enbart på en extra betalningsvilja från kunderna. På sikt kommer det inte finnas plats för fossilt stål på marknaden.

Den sista frågan författarna lyfter – om staten bör stödja detta projekt eller satsa på andra – är en viktig fråga. Svaret är inte enkelt. På lång sikt måste stålindustrin bära sina egna kostnader precis som alla andra branscher. Det kan dock finnas goda anledningar för staten att stödja och reducera riskerna för de företag som går i bräschen för en omställning. Inom basindustrin är klimatprojekten ofta så pass dyra och osäkra att någon form av initialt offentligt stöd kan vara nödvändigt och samhällsekonomiskt klokt. På motsvarande sätt har förnybara energitekniker växt fram och blivit konkurrenskraftiga, tack vare stöd för utveckling och tidiga marknader. 

Parisavtalet har ändrat förutsättningarna för klimatpolitiken. Nu är inte frågan vilka utsläpp som skall minska. Alla utsläpp måste bort till 2045-2050. Det går att diskutera om Sverige skall ta sig an den polska kolkraften före den svenska stålindustrin. En aspekt är att investeringshorisonten för stålindustrin och annan tung industri ligger på mellan 20 och 30 år. Det gäller alltså att börja i god tid före 2045. Det är i detta perspektiv vi bör se Sveriges unika satsningar på fossilfritt stål – och se vilka steg vi kan ta mot fossilfrihet i resten av den tunga industrin. 

Fredrik NG Andersson , docent, nationalekonomi, Lunds universitet

Max Åhman, docent, miljö-och energisystem, Lunds universitet

Fredric Bauer, forskare, miljö-och energisystem Lunds universitet

Lars J Nilsson, professor, miljö-och energisystem, Lunds universitet


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?